Newly

Har ni saknat mig?
Jag har ju varit borta så länge...
Jag har saknat er i alla fall.
Nya bloggen är invigd nu, du kommer till den här.
Ha en bra kväll.

It's good night, not good bye.

Jag har börjat fundera på att bryta upp.
Det är inte lika kul att blogga längre. Det har snarare börjat kännas som ett tvång istället för någonting kul. Jag vet inte om det är bloggens fel, eller om det helt enkelt är så att jag inte har samma behov av att skriva av mig längre, att bearbeta, att dela med mig. Det får helt enkelt tiden visa. Men jag tänker i alla fall försöka igen.
Jag har trivts väldigt bra på societetstrasket, det har varit mitt andra hem, och mot slutet har jag fått fler att dela det med, men numer känns det inte lika intressant att skriva om sig själv längre. Jag skriver mer för att ni ska läsa än för att jag ska må bra. Jag älskar att blogga, men jag tror att det är dags att dra vidare nu. Jag har aldrig haft en blogg som varat så här länge, innan har de sträckt sig över max ett års tid, den här är snart uppe i två.
Jag tänker inte fira tvåårsdagen, utan jag säger farväl här och nu. Jag ska bilda en ny blogg, jag måste bara komma underfund med vilken adress denna ska ha. Societetstrasket är ju numer taget, aldrig mer användbart. Jag har ett nytt namn i tankarna, det ska bara bearbetas lite. Dessutom måste jag ändra mitt koncept. Jag älskar Societetstrasket, designen, texten, utformandet, enda problemet är att jag inte vill upprepa mig. Om man flyttar någonstans, är det ju för att börja om på nytt, inte för att hålla fast vid det gamla.

Jag vill att nu håller till godo, när den nya bloggen är uppe och igång kontaktar jag er. Tills dess, ha ett bra liv

Kramar Emem

Torsdag

Idag har varit en Emem-hatar-dag. Det är sådana dagar när hon har gestaltningar och liknande.
Idag var som sagt en sådan dag.
Det var jättestort, Janne hade bokat källarsalen på Saga, så där fick vi vara och spela upp, som på riktigt liksom! Vi hade fått olika premisser som vi skulle utgå ifrån när vi satte ihop våra manus, och min grupp hade "Jag skulle gärna vilja vara liten igen, men jag ångrar inte att jag växte upp". Det gick faktiskt riktigt bra, jag var nervös som bara den, och det var ju inte så kul, men bara det att man inte såg publiken gjorde allt så mycket enklare.
Det här var den andra föreställningen någonsin som jag tyckte var kul. Vad är det med mig? Vad håller jag på att förändras in till?

Nationella prov

Nationella prov.
Detta hemska fenomen, som man aldrig kommer undan under sin tid som elev.
Idag, Svenska delprov B, den skriftliga delen.
Jag trodde jag seriöst skulle dö.
Nej det gjorde jag väl inte, men överdramatisk är mitt mellannamn.
Jag frös, jag svettades, jag hade ont i magen, jag hade värk i hjärtat, och allt detta på grund av att jag skulle göra precis det som jag är bäst på.
Skriva.
Hallå! Wake up Emem!

Så nu sitter jag här, efter 120 min istället för 300, och är hur lugn som helst. Jag fryser i hela kroppen, men det är nog bara datasalens fel.

Vad jag skrev? En krönika om min hemska uppväxt.

Nej, inget särskillt... Städar bara... Det vanliga

Alla som känner mig vet att städning inte är min favoritsyssla, och att mitt rum aldrig är helt och hållet i ordning. Alltid ligger det någonting, någonstans.
Men mensvärk, huvudvärk och fortfarande feber kräver radikala tillvägagångssätt. Hela förra veckan spenderades med att titta på Grey's Anatomy, Heroes och Private Practice, men nu var avsnitten slut, och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. (Vet ni hur frustrerande det är att inse att man kommit ikapp USA i sina serier, och med andra ord kanske måste vänta flera DAGAR på nästa program? Nej, jag trodde inte det. Det är hemskt.)
Så mot bättre vetande rensade jag klart min garderob, som jag började rensa i fredags, och efter det tog jag tag i att städa och rensa mitt rum. Det höll värken i schack, och det hände ju någonting.
Inte bara är mitt rum nu RENT (inte dammsuget, det finns en gräns), utan jag har också rensat bort tonvis med papper och prylar. Mensvärk är den absolut bästa motivationen för att bli av med saker, jag lovar.
Det finns vissa saker jag kommer att sakna om två månader eller så och då inse att jag slängt för länge sedan, men det är en risk jag får ta.
Mitt rum är nu helt skinande rent.

Nästan^^

Influ'

Så hade man nog åkt på influensan.
Feber i drivor, huvudvärk ut ur öronen, och ont i kroppen att man helst bara vill, komma på ordet som jag har på tungan men som på grund av luddet i huvudet har svårt att ta sig fram. Jag vill skjuta rygg fast inåt liksom, för att det är den enda ställningen som inte gör ont.

Äh, vi återkommer en annan dag istället.

Min handledare ringde dessutom idag och frågade hur jag mådde, och om jag skulle kunna tänka mig att följa med till Vifolka på tordag och prata med nior.
Eh, nej jag tror inte det. Om jag aldrig behöver komma tillbaka dit skulle det vara super.

Autumn,

Veckor försvinner så fort.
Swoooosh så är plötsligt höstlovet borta. Mitt sista höstlov.
Sundsvall är en underbar stad, med det vackraste campus jag någonsin sett. Kärlekkärlek! Dagarna hos My innefattade stadsvandring, bio, universitetsfest, film, god mat, skratt, ABBA, fika och shopping. Resan dit innefattade dessutom 1,5h väntan i Stockholm eftersom tåget dit blev försenat, och detta resulterade i att jag missade min anknytning. Men då kom Kookie som en räddare i nöden hela vägen från Sundbyberg och väntade tillsammans med mig.
Sedan kom jag hem igen på tisdagen. En händelsefattig onsdag följdes av att en viss Malini fyllde 18år på torsdagen. Jag och Emme och Elle bjöd på överraskningsfika på Café M, där dessutom jag och Emme gjorde ett katastrofalt försök att gömma oss ibland kuddarna.
Den kvällen var det så dags för Bokklubbens första filmkväll, då vi såg Den Engelska Patienten. Johanna kunde tyvärr inte komma, men Jag och Emma och Alex kurade upp oss i soffan hemma hos A och tittade på den. Boken var en av de sämsta jag någonsin läst, men 2.5h filmtittande har faktiskt aldrig gått så fort någonsin. Filmen överträffade åtminstone mina förväntningar.
Nu ska vi antingen läsa Shakespeare's Så tuktas en Argbigga, och sedan se 10 orsaker att hata dig, som bygger på den, eller Flickan med pärlörhänge av Tracy Chevalier.
Mys Mys:)
Allhelgona firades uppe i Torsby, där de tände ljus för morfar i kyrkan både igår och idag. Idag hade vi sedan knytkalas hemma hos morfar med alla familjer representerade. Familjemiddagar är alltid... intressanta.

Dessutom så har nu den första snön fallit! Jag har det på kort, och det är vackert och ger mig julkänningar till tusen. December? Nehe, inte än...

MY!

Jag tänkte bara ge en kort inblick i hur det är här i Sundsvall, innan det är dags för Universitetsvisning.

Tåget var försenat hit så jag fick vänta 1,5h i Stockholm, för att sedan inte få någon ordentligt ställe att sitta på.
My är helt underbar, liksom Sundsvall.
Igår var det lite shopping (alltså, väldigt mycket shopping!), Rallybrudar på bio (woooa!) och fest efteråt.
Lyckat so far.

Sista höstlovet

Snart börjar höstlovet, något som jag längtat efter jättelänge. Egentligen borde jag plugga då, för att komma ikapp, men det kommer jag inte göra, för jag kommer inte ha någon tid.
För ikväll kommer jag vara i Sundsvall hemma hos my My!:D
Jag har saknat henne jättemycket!
Så från och med idag och fram till tisdag kommer jag att vara vegetarian, fine by me.
Och från och med idag och en vecka framåt kommer jag ha mitt sista höstlov i världshistorien, någonsin.
Good bye. Aldrig mer.
Sorgligt.
Vemodigt.
Hemskt.

Hurra

Idag fyller faktiskt världens finaste Noel 4 år!
Hurra! Glitter och ballonger!

Födelsedagskalas var det väldigt länge sedan nu. Flera år sedan, men idag blir det av.
Hipp hipp hurra

HSM

High School Musical.
Någonting speciellt.
Igår var det premiär, och jag och Sophie var där.
Jag ville mest bara se den, för att ha sett den. Och vad är inte då bättre än att gå på biopremiär?
Största salongen i Linköping kallas China, och den var helt proppad med folk. Jag och Sophie var säkra på att vi skulle ha varit äldst, och resten bara var 14åriga skrikiga tjejer, men vi kunde nog inte ha varit mer fel.
Tjejerna var ju där så klart, men inte i den utsträckningen vi trott. Men när Troy(Zack Efron)'s ansikte dök upp suckade nästan hela salongen längtansfullt.
Och resten av kvällen spenderade jag med att lyssna snarare på salongen, än på filmen.
Men den var bra, inte alls lika bra som första så klart, och de hade gjort den alldeles för stor så de klarade inte riktigt av att genomföra det, men den var mysig ändå.
Man ska ju ändå ha sett allihop för att man ska ha sett allihop.

Sv.

Ångesten byggs sakta upp inifrån.
Ont i magen, ont i magen.
Paniken börjar krypa i kroppen.
Jag svettas.
Andningen blir ansträngd, andetagen fler.
Nej nej nej skriker någon!
Men oj, det var ju jag.
Jag vill inte!
Benen börjar skaka.
Måste hålla rösten stadig.
Titta på pappret, inte på dem.
Det här är lugnt. De är inte där.
Andas in andas ut andas in.
Nej för fort! Lugn, lugn, lugn.
Vad står det? Jag ser inte. Jag minns inte.
Paniken kommer närmare.
Inte nu. Bli klar först, sedan är det okej.
Inte nu!
Klumpen i magen växer, det svartnar för ögonen.
Finns det någon väg ut!
Ont i magen, ont i magen.
Jag vill inte mer! Det här går inte!

Take my mind off of things

Eftersom jag har haft ont i magen av nervositet i över ett dygn nu så kände jag verkligen inte för att ha träning igår. Speciellt inte efter förra träningen, då jag höll på att koka över av återhållna agressioner på grund av en enda person som förstörde hela mitt och Malins upplägg. Och dessutom så hade vi ju ingenting direkt planerat som jag skulle tycka var kul, men däremot saker de kunde klaga på, så jag var inte pepp alls.

Men jag vet inte vad det var med dem igår, eller förra träningen om vi vill det. Igår lyssnade de på allt vi hade att säga, de klagade inte (bara liiite, och det ignorerade vi bort), och det märktes att de hade roligt, vilket gjorde att vi hade roligt.

Vi avslutade med att ha straffturnering den sista kvarten (eftersom de inte ville sluta), och jag stod en omgång.
Ah vad frustrerande!
Första varvet släppte jag in fyra mål, andra släppte jag in tre, tredje släppte jag in två.
Så då var det jag mot Ebba och Linn.
Och jag fick inte tag i bollarna!
Det var hemskt.
Jag vann en omgång, men då tog jag ju BÅDAS skott, vilket gjorde att vi var ju fortfarande tvugna att fortsätta.

Det blev till slut oavgjort, och jag var mycket irriterad på mig själv.
Men på ett bra sätt.
För en timme hade jag ju helt och hållet glömt bort vad det var för dag idag.

Svenska nationella

Paniiiiiiik!
Jag ska ha muntligt Nationellt prov i svenska idag.
Alltså ska jag stå framför klassen i fem minuter och prata om någonting som jag själv valt att utgå ifrån.
Halva klassen redovisade förra veckan, vilket betydde att jag fick massor med idéer som jag inte kunde använda, och den idén jag hade krossades rejält av att Astrid hade precis samma ingång, precis samma inledning, och roughly samma upplägg som jag hade tänkt att ta!
Så då ville jag ju inte också ta det.

Jag är visserligen nöjd med det jag kommit på, men det gör ju inte saker och ting lättare. Jag måste ju fortfarande redovisa.
Inför klassen.
I fem minuter.

Inte heller blir det lättare av att ligga vaken och tänka det där måste jag säga, och det där måste jag få med, och så där kan jag ju inte säga, och det här kommer gå åt helvete! natten innan, med andra ord inatt.

Jag har panik! Jag klarar inte det här! Och jag är säker på att det kommer gå åt skogen.

Åh, min mage!

Walls of wonder

Wonderwalls var vad jag brukade kalla dem. När jag gick i åttan och trodde att livet kretsade runt mig.
Nu är jag fyra år äldre, och vet att den gör det. Och när den inte gör det, ser jag till att få blickarna kastade på mig, på ett eller annat sätt.

Nej, åter till Wonderwalls, det var så de hette back then, numer kallar jag dem vänner, riktigt bra sådana, som man kan berätta vad som helst för och de lyssnar. De förstår.

Igår var jag hemma hos Sötmalin och hon gjorde precis det. Då vi inte whinade över att träningsplanerandet gick åt skogen och förolämpade varandra och folk som inte var närvarande, vilket var väldigt mysigt, så lyssnade hon på mig, och tyckte synd om mig.
Idag var det Emme som lyssnade.
Åh vad jag behövde det, bara få spy ur mig av mig själv.
Mina wonderwalls.
Mina älsklingar.
Mina vänner.

Because maybe
You're gonna be the one who saves me ?
And after all
You're my wonderwall

Chokladparty

Igår var det chokladkväll hemma hos Emme och Mia.
Tänk er det godaste som finns i världen, vilket näst efter Colanappar är choklad, och tänk er ett rum fyllt med enbart vänner. Tänk er att alla vänner har bakat någonting med Choklad i och att ni dricker te och pratar hela kvällen.
Visst låter det väldigt mysigt?
Det var det också.
Helt underbart.
Jag hade bakat den mytomspunna Espressokakan, Annie en Chokladcheecake, Sabi hade ordinära chokladbollar med sig, Malini hade med sig en kaka med choklad i och någonting väldigt gott ovanpå, Elin hade med sig chokladpraliner, och Vickey, och Carro och Danne hade bakat kladdkakor.
Och det var så gott. Allting.
Och så drack man te till det, och pratade, och fnissade.
Och för en kväll kunde jag glömma mina bekymmer. För en kväll kunde jag få vara som alla andra.

Habit-hole

Hej allesammans. Jag heter Emma, och det är jag som bor här. Jag brukar poppa in ibland, förut var det ju lite mer frekvent. Jag tänkte att ni kanske hade glömt varför ni faktiskt brukar komma hit.
Jag har själv nästan glömt det. Tänk så fort man kan ta sig ur en vana.
Och så fort man kan återfalla in i den.
Jag hoppas att jag snart återfaller in i bloggandet, det vore kul.
Jag saknar er.
Tack för att jag fick hälsa på.
Eller just det, jag bor ju här.
Tack för att ni kom förbi.
På återseende.

Student 2009

Det var mössprovning idag, så att vi kan beställa våra studentmössor.
Min mössa kommer att gå på 850kr om någon är nyfiken.
Det tycker jag är väldigt väldigt dyrt.
Men jag kommer ju bara att ta studenten en gång.

Schoolbag in hand, she leaves home in the early morning

• Välja om jag ska läsa CAE (Certificate for Advanced English) eller FCE (First Certificate in English)
• Skriv om resan och lärdomar i Brighton på tyska
• Hitta information om Röda korset i Tyskland (alltså die Rote Kreutz) som jag ska ha föredrag om på fredag
• Skriv klart Brighton dagboken (eftersom den försvindat!)
• Läs ut Catcher in the Rye
• Skriv novell 2 och 3 på projektarbetet
• Samla fakta till SveSO-lektionen imorgon om det sociala skyddsnätet i Sverige/England
  
• Välja vad jag ska prata på det svenska nationella provet nästa vecka
• Skriva den skriftliga delen i Bildanalysuppgiften till SO-Fi-Scen gest-kul/idé historia uppgiften
• Matte
• Idrottsuppgift, det så kallade Fallet Charlotte
• Forska om ett Säkerhetsrådsland-land inom Naturkunskapen
• Skriva en essey på engelskan
• Skriva en uppsats på biologin kopplad till det Günther-arbete vi gjorde i våras
• Analys av teatern jag och Lotta och Julia var på i fredags.

Där har ni mitt liv på en pinne. Ni kanske förstår varför mitt bloggande inte ligger på topp? Just nu tar jag en välbehövlig paus.

-_-

Det blir väldigt dåligt med bloggandet just nu, ett inlägg i veckan är ju rätt så dåligt. Anledningen ligger i att jag har för mycket att göra. jag hinner inte blogga helt enkelt. jag försöker hinna ikapp mig själv och mitt eget liv, och då är det svårt att hitta tid till att blogga om det liv jag inte ens hinner med.
Jag hoppas ni förstår.
Det vet jag att ni gör.

Arvika

Helgen spenderades i Arvika, hemma hos Viktor och Pernilla och Björn, och det var väldans trevligt.
Även om Viktor hade skyhög feber och helgen försvann i ett nafs. Myshelg är en myshelg även om man inte gör så mycket.
Vi tittade på film, lagade mat, åt god mat, spelade sällskapsspel (jag vann, utklassade Björn!!! Pernilla också visserligen, men att vinna över Björn, det kan man leva på länge), skrattade, pratade, busade med katterna (fast Viggo nog mer är en hund. 6 kilo kattunge), och jag följde även med Björn till skjutbanan i lördags och sköt. Det var jättekul!=D Och även där var jag bättre än Björn! Det var en bra helg.
Jag och Viktor satt i soffan igår och tittade på barnprogram nästan hela dagen. Han satt bara lutad mot min axel och gjorde väldigt små handrörelser. Typ kliade mig på armen, eller pillade med lappen på nallen.
Men han var så söt och go' och mysig så det förslog och blev över.
Som alltid.

Huvudstad

Igår var jag i Stockholm.
Quite spontaniously.
Jag bestämde mig för det i torsdags, att jag ville bort bort bort, bara få vara helt själv, vandra omkring i Gamla stan...
Så jag åkte dit!
Det var jättemysigt. Hela förmiddagen gick jag omkring alldeles själv, SF-bokhandeln fick väl sina välförtjänade två timmar, antikvariat fick någon timme de också, klädaffärer ut och in och allt var för dyrt, och halv fyra gick jag och hämtade Kookie på hennes FU, och så gick vi omkring tillsammans istället.
Fika, presenter (eftersom någon fyllt 16 för jättelänge sedan), och runt runt runt i Stockholm var vad vi gjorde.
Hon är en mysig filur.

Jag köpte tre stycken böcker; en nytryckning av den första översättningen av Alice i Underlandet (som jag nu har tänkt att jag ska läsa för första gången, och slå fast att den inte är bra), Den engelske patienten (som vi just nu läser i bokklubben och som inte gått att hitta någonstans alls!) och den första boken om Skivvärlden av Terry Pratchett eftersom typ 9 personer nu sagt att "Den måste du läsa Emma!"
Så nu ska jag läsa den.
Underbar dag.

Autumn

Idag var det kallt.
Jättekallt.
När jag skulle cykla till skolan kände jag att mössa, vantar, halsduk och vinterjacka hade känts så rätt just nu. jag frös i min lilla kavaj. Imorgon kommer hela kittet på, tänkte jag.
Det luktade grillad korv. Det är en lukt som, konstigt nog, nästan alltid är närvarande på hösten, det är höstlukten.
Grillad korv, öppen eld, Fritis och höstlov.
Så luktar det.
Så är det.

Handboll

Idag är det lördag.
På lördagsmorgnar är det tänkt att Emem ska träna ett litet gäng flickor i handboll.
Det har hittills inte inträffat, eftersom hon har lyckats vara upptagen varje träningstillfälle (vilket är två gånger i veckan); Brighton, ögonsjuk, febersjuk, sådana saker, men idag var det första träningen.
Vi spelade match. Mot allas ärkerival RP.
Vi förlorade tyvärr matchen med två bollar efter ett underläge på fyra i halvtid. Men det var en bra match, kämparglöd i överflöd.
Det var kul att se.

Fika

Jag var trött på att vara sjuk idag, det var inte alls kul längre att ligga hemma i ett mörkt rum, så jag åkte in till stan och träffade Jess och Hanni istället.
Okej, det är inte hela sanningen.
Hanna åker tillbaka till Norge imorgon efter en vecka i Sverige vilket betydde att det här var sista chansen att träffa henne innan jättelänge! Jag kände mig väl egentligen inte 100%, men en fika på stan med mina treor (som för alltid kommer att vara mina treor, hur gamla vi än blir) orkar man alltid med.
Chicolata blev det, en kopp te och en chokladboll.
För det var jag värd efter den hemska veckan jag har haft.

Ögon

Jag har haft världens konstigaste åkomma i tre dagar.
Ont i ögonen.
Vilket kanske i sig inte låter så jättekonstigt, men om jag säger att de inte varit irriterade, de har inte kliat, det har inte synts att de har varit sjuka, då börjar det kanske bli lite konstigare.
Min läkare trodde att det var muskelrelaterat, och det är jag nog böjd att hålla med henne om.
Ont har det gjort i alla fall.
Så in i den.

Måndag

Idag hade jag vattengympa igen, alltså var det en eftermiddag med småtrollen som gällde.
AH! Min trollabstinens är någonstans i skyn nu, JAG MÅSTE TRÄFFA DEM!
De var mysiga som alltid idag. Simon ville leka, och Noel ville kramas. Och så lekte vi kurragömma bakom gardinerna.
Barnvakt, *blinkblink*

Vattengympan var i sin tur jättejobbig, och jag mådde inte alls bra varken innan under eller efter.
Men när sista låten går på så sparkar man ju för allt man har ändå. Vem bryr sig om lite illamående? Det är ju slut nu.

Brighton

Brighton Brighton Brighton...
Vad kan man säga?
Helt jävla underbart till att börja med kanske?
Helt otroligt!
Jätteroligt, jättemysigt, jättecoolt!
Jag vill tillbaka, en vecka går faktiskt alldeles för fort.
Jag vill tillbaka nu.

Det är så svårt att återberätta en hel vecka, tar så lång tid. En bild säger mer än 1000 ord heter det ju, så jag kommer istället att lägga upp bilder på bildbloggen, och förklara saker och ting.
Ni kommer nog fortfarande inte förstå, hur underbart allting var, hur underbart fint allt var, hur underbara alla männickor var, hur underbart vädret var, hur Brighton visade sig från sin bästa sida. Ni kommer inte kunna förstå, en ni kanske kan få en liten uppfattning, en liten hint, och allt blir inte pannkaka.

We wish you a happy birthday and a happy new year

Mami fyller år imorgon.
Älskade Mami.
Blir jättevuxen.
Och eftersom jag ska flyga till England då tyckte vi att vi kunde fira henne idag istället.
Vi skulle ha åkt till Kikkobar, men det blev inte riktigt så för pappa ligger sjuk.
Istället ordnade vi take away och så åt vi hemma.
Och så fixade jag efterrätt.
Det blev mycket bättre tycker jag.
Vårrulle. Sushi, åtta bitar. Varm banan med glass.
Underbart.

Av mig ska mamma få en ljuskrona som hon kan hänga på verandan. Det är lugnt att jag skriver detta för hon har redan fått den för länge sedan. Och hon blev jätteglad.

Important stuff

Jag har tappat min plånbok.
400 pund. 100 kr. 1,50 kr. Kontokort. ID-kort. Kopieringskort. CSN-kort. Tågkort. Patientkort. Apotekskort. Foton. Stämpelremsa.
Allting bara borta.
Imorgon åker jag till Brighton, jag hade tänkt att ha med mig min plånbok då. Det verkar inte som det riktigt kommer att bli så...
Jag hatar det här! Jag har haft panik hela dagen över detta. inte för att det inte går att lösa. Allt går att lösa. Utan för att jag är så slarvig! Jag tänkte när jag skulle cykla iväg idag att plånboken ligger inte så stadigt där, men det går nog ändå.
När jag kom hem var den borta.
Jag har gått fram och tillbaka två gånger, mamma har gått fram och tillbaka en gång, vi har kört bil där.
Den lägger inte kvar.
Någon har tagit den.
Dumt.

Ordkrig

Poetryslam är kul!
Jag och Mia och Joss och Lotta var på det idag.
I Norrköping.
Vi åkte tåg.
Och det var så underbart att det finns inte!
En av Mias kompisar skulle uppträda, så egentligen åkte vi ju dit för hans skull, men det blev så mycket mer.
Och nästan alla var jätteduktiga, framförallt i andra "boutet" (deltävlingen), det när Stubbe var med (Coolaste namnet ever!). Vi agerade jury och 7.0 var typ, ja då var det bra. 8.0, då var det jättebra. Och 10.0, då fanns det inget bättre i hela världen.
I det första boutet låg väl vårt genomsnittsbetyg på någonstans 6.7 kanske. I bout nummer två var det uppe på 8! Så stor skillnad var det. Stubbe kom fyra. Hade han varit i första boutet hade han kommit topp tre.
Det var surt.
Men alla var super.
Och jag hatar tåg, för de går alltid hem för tidigt. Framförallt när jag är med Maria. Men det var underbart, och vi ska på Poetryslam-SM i maj!
Då är det också i Norrköping.
Det ska bli kul.

Men jag kan inte sova mamma. Mamma. Mamma! MAMMA!

Nu var det länge sedan, länge sedan jag skrev någonting konstruktivt, något innehållsrikt, någonting bra. Något man kan stå efter.
Idag hade vi scenisk gestaltning för första gången i hela trean, och för första gången sedan vi började ettan tyckte jag att det var kul. Det händer aldrig. Jag hatar scenisk, hatar allt med teater, det är tråkigt, det är jobbigt, det är hemskt.
Men idag, idag var det kul. Vi fick ett papper med helt sjuka scener, som på något sätt egentligen hängde ihop, fast man knappt kunde hitta ett samband, och sedan skulle vi tolka dessa och göra en egen föreställning utifrån dem. Och det var JÄTTEKUL! Jag kom i en supergrupp, vilket ofta spelar in. Jag kom med chilla Juli som utan att bli för mycket är jätteentusiastisk, på ett bra sätt. Hon kan få en att ryckas med. Jag hade coola Astrid som älskar teater, som älskar att agera, och som gör det så extremt totalt jättesuperbra att man bara kan bli GLAD när man ser henne. Jag kom med lilla Anna som alltid tar allting seriöst och som alltid försöker göra det bästa hon kan i alla situationer, och som alltid gör det bra. Jag kom också med Kalle, som är super, och trevlig, och seriös och cool om han bara inte har hela killgänget bakom sig, för då blir de alla instängda. Avskärmade.
Och så var det lilla jag. Emem som inte tycker om teater, mest för att hon tycker det är tråkigt. Hon vill inte, orkar inte, står inte ut.
Men idag, idag ville jag och idag gick det bra! Vi hittade ett sammanhang i denna absurda text som inledde med en mamma och ett barn där mamman var hitleranhängare och visade sin femåriga dotter att Hitlerhälsningen var den rätta. Det övergick till en kvinna som var så äcklad av allting, och framför allt av människor som sover, kvinnan förvandlades till någons mamma, en mamma som höll på att falla sönder, och barnet försökte få henne på bättre humör genom att ge henne komplimanger, men mamman kunde inte ta det när barnet berättade att det inte kunde sova, och allting avslutades med att det här barnets far (en koppling nog ingen förstod alls) berättade för henne att allt skulle bli bra, bara han filat klart på den här... kontaktannonsen. Sedan skulle han skicka in den. När han var helt nöjd. Då skulle allting bli bra. När han skickat in den.

Det var underbart!

Backpacker

Jag vill ut och resa!
Jag vill åka till Nya Zeeland, till Australien, besöka Kina, Indien, Japan, Egypten. Jag vill tågluffa genom Europa, jag vill uppleva landsbyggden i Frankrike, Tyskland, Italien, jag vill båtluffa i Grekland, jag vill arbeta som volontär i Afrika.
Jag vill bort från Sverige, så att jag sedan kan komma hem och säga; här bor jag. Där står min säng, där hänger mina tavlor. Det är mina böcker som står i bokhyllan, det är min röra som ligger på golvet.
Det här är jag.

"Det var din väska dom sprängde!"

Den stora snackisen just nu, i alla fall i min familj, handlar om 85 åriga Mary som blev klassad som terrorist på en resa till Frankrike, och fick sin väska söndersprängd.
Jag tycker att det är en av de sötaste historierna på väldigt länge, och precis vad man kan behöva. Jag hade inte läst artikeln om henne förrän idag, även om jag har hört historien, men den fick mig att le.
Jag skulle också kunna tänka mig att bli klassad som terrorist när jag är 85 år. Är det någon gång man ska vara terrorist så är det väl när man har hela livet bakom sig?

Trill och Trull

Idag, idag var det äntligen trolldags igen!
Äntligen fick jag vara barnvakt igen!
Jag har saknat min veckodosering av troll, jättemycket.
Men idag var det dags igen. För trollföräldrarna ville gå på bio, äta middag, komma hemifrån! Och då finns jag där som en räddande ängel.
Spagetti och Köttfärssås, Pingu, Bolibompa och Tekalas hann vi med innan de små trollbarnen slocknade tio över sju och tjugo i åtta.
Underbara.