Men... nej

Jag gick till skolan med en tanke i huvudet.
Att få den överstökad.
Den blev lite... jobbigare än så.
Det slutade med att i princip hela klassen grät på ett eller annat sätt, vissa mer än andra. Och alla andra gick bara omkring med en tom blick.
En av mina kompisar har precis varit med om en rätt stor operation i huvudet fick vi reda på idag, och vi hade inte ens någon aning om att hon var sjuk från första början.
Allting bara kom som en chock.
Vissa bröt ihop direkt, andra dröjde det ett tag. En av mina kompisar började inte gråta förrän långt efteråt.
Först då sjönk det in.
Och jag höll ihop rätt länge, tröstade de andra, fanns till hands. Tills jag ringde mamma och berättade.
Då sprack allt, då grät jag massor.
Och alla andra klasser undrade säkerligen vad vi höll på med.
Det blev inte så mycket svenska sista timmen direkt, ingen svenska alls faktiskt. Jag skrev ett kort, liksom alla andra och sedan var en Kris-tant hos oss och pratade.
Och jag ville bara därifrån. Hon hjälpte inte alls, för jag behövde inte sncka med någon utomstående. Jag behövde bara krama och trösta mina kompisar, och bli tröstad av dem.
Min kompis är sjutton år. Om någon annan, typ 50-åring gjort denna operation hade det inte varit så uppseendeväckande. Men nu är hon inte det. Och då känns det bara fel.

Och nästa vecka far jag till England.
Jag är inte riktigt lika motiverad längre som jag var innan.

Diciplinerad? Jag? Nej.

Jag skulle egentligen ha skrivit om ett barndomsminne idag. Eftersom det ska vara klart imorgon.
Blev det något skrivande?
Nej.
Jag har inte börjat.
Tittade på ishockey istället.
Att se Färjestad bli förnedrade var viktigare än min framtid.
Tydligen.
J som vi "lånade" TV av var mycket förvånad och imponerad över att "Wolfpack" fortsatte att sjunga även i sista delen av tredje perioden när det var helt kört för laget.
Det är klass.
Det r en riktig suporterklubb.

Ledsen. Ledsnare. Ledsnast.

Eller egentligen mest bara tom.
Färjestad-LHC
1-4 i matcher.
2-6 på tavlan.
Jag hade siktat in mig på att det skulle bli en fjärde seger för LHC idag så därförär jag inte nedstämd just nu, istället önskar jag LHC lycka till i finalen.
Och hoppas bara att de inte är för nöjda över att ha slagit regerande svenska mästarna.
Och brutit deras svit att vara i final alla matcher sedan millenieskiftet.
Utan att de har lite hunger kvar.
Det vore trevligt med ett guld till Linköping.

Glad. Gladare. Gladast.

Jag har haft utvecklingssamtal med min tyskalärare idag och hon sa att allting såg bra ut i tyskan, att jag låg och pendlade mellan MVG och VG och att det enda jag var tvungen att göra var att sluta upp att snacka svenska.
Jag brukar nämligen inleda meningarna med tyska, komma fram till ett ord jag glömt bort, och sen ta resten på svenska för att det blir för jobbigt.
Men det ska det bli ändring på. Resten av terminen så är det tyska som gäller. All The Time.
MVG!!!=D

Soon it will be over...

Omslaget till Harry Potter and the Deathly Hollows har släppts!

Lycklig eller vad?

Jättelycklig!
ÅHH! Det är nära nu. Snart kommer boken ut.

Snart är det över på riktigt....

Jobbigt! :/

Men ändå, det är spännande.

Läskigt. Jobbigt. Frustrerande. Men spännande.

Jag vill inte att det ska ta slut, men man vill ju veta vad som ska hända.

608 sidor härlig läsning.

AHH! Jag vill ha.

Nuuuuuu!

With low voices through a closed door

Jag hade min debate på engelskan idag.
Skulle hålla i en debatt om en artikel som jag hittat.
Det gick skit.
Eller kanske inte riktigt skit, men det gick inte bra och jag är jättemissnöjd. Jag tappade bort mig och det gick bara fel.
Men nu ska jag lyssna på den under lovet och sen skriva en utvärdering på vår egen insats. Och jag vill inte för jag kommer bara dissa mig själv, och hitta massor med fel!
Och dessutom så HATAR jag min röst.

Sweet dreams were made of this - failure

Jag var ute och sprang tidigare idag.
Hade bestämt mig för att det skulle gå, trots incidenten i morse när jag inte kunde stödja på benet.
Och det gick skitdåligt!
Vi har ett elljusspår här i Mantorp som är 2.1km långt, och dit är det cirka 500-700 meter. Så jag tänkte att jag skulle springa hela vägen dit, springa spåret, stanna och pusta ut och sedan jogga ner när jag sprang hem.
Underbar idé.
Så jag sprang ut, joggade lite lagom tempo och kände att det gick bättre när jag tänkte på varför jag sprang, att konditionen ska öka och så vidare, så då fyllde jag upp huvudet med en massa glada tankar om det.
Men sen efter en väldigt jobbig uppförsbacke så tog det tvärstopp. Mitt i backen kände jag att "det här går inte, ett steg till och jag ramlar ihop" så jag sprang bara uppför backen och sedan gick jag hem.
Snacka om att jag var grymt besviken på mig själv. För när jag stannade var det bara en lång nerförsbacke kvar och en kort uppför och sedan skulle det vara klart.
Men jag klarade det inte.
Och jag blev sur.

Det är något speciellt med skor.

Skor.

Korten är tagna på Visingsö.

Skorna härstammar inte därifrån. Utan från FU.

Men just igår var de på grönbete.

Huvud axlar KNÄ och tå, KNÄ och tå.

Mitt knä har kommit tillbaka igen.
Förra året tänjde jag ut ett ledband i mitt högra knä, men min sjukgymnast friskförklarade mig i höstas redan och jag har inte haft några direkt problem sedan dess. Lite överansträgning men annars har det varit lugnt.
De kom tillbaka igår.
Vi skulle gå uppför en rätt brant kulle och plötsligt kände jag bara hur det högg till i knät.
Sedan skulle jag gå ner också. Och det var då de riktiga smärtorna kom.
Och sen var jag så dum så jag överansträngde det och sket i det resten av tiden på Visingsö också, vilket var nästan hela gårdagen, och därför så kunde jag inte gå i morse.
Wonderful!

Vi hade i alla fall tur med vädret

Resan till Visingsö tillsammans med fransmännen och tvåorna kunde inte ha varit mer lyckad.
Jag har haft jättekul, och dessutom kommit vissa i tvåan närmare, och även märkt att de är inte så tråkiga som vi trodde förra terminen.
De är mycket bättre än min klass.
Jag avundas dem.

Men det blev inte så mycket utbyte mellan Frankrike och Sverige däremot.
Vi höll oss på vår kant, spelade kort, pratade, skrattade och tittade på ishockey (jag var den enda som blev ledsen när LHC tog sin tredje raka seger. Fan...). Och de höll sig på sin kant och tände en stor brasa på en strand någonstans.
Vi hade ingen koll.
Och vi ville inte ha det heller. Inte just då.
Men det var kul!

"Je viens de Suède"

Nu har fransoserna kommit.
Min jättestora skola har utbyte med tre olika skolor i tre olika länder, Tyskland, Frankrike, Spanien. Utbytet sker i tvåan så i höst ska jag få resa till Tyskland! I höstas var spanjorerna och tyskarna hos oss (och jag tog emot en spanjorska eftersom de var fler än våra tvåor) och nu är fransmännen här. Em och L tar emot var sin, och L tar till och med emot två! Så igår var vi och t glass med dem på Bosses glassbar och satt i det fina vårvädret och hade det jättemysigt.
Och i eftermiddag ska jag följa med till Visingsö där vi ska sova över med dem. Så vi åker runt lunch idag och kommer hem vid fem imorgon.
Med tanke på att de knappt pratar någon av dem, och jag inte är världens bästa pratare, så kommer det bli intressant. Jag följer bara med för att det är kul, och för att jag slipper skolan. Jag har ju ingen egen fransos att ta hand om.

Höra fröken svår predika

Snart är det dags att ställa om klockorna till sommartid.
känns lite tråkigt.
Jag förstår inte vitsen med att ställa om klockorna jämt.
(Eller jämt och jämt, två gånger om året^^)
Men man kan ju inte direkt vara den enda som INTE ställer om klockan så man får väl helt enkelt rätta sig efter ledet och dra fram klockan en timme.
Förlora en hel timme.
Dessutom, försöka ta reda på hur mycket klockan egentligen skulle vara, ger mig bara huvudvärk.
Så jag tror vi försöker skippa det.
Den här gången i alla fall.

F.O.U.

Vi såg förtsungar igår (tvungen att säga igår eftersom det är efter midnatt) och den var ju så söt så det är inte sant!

Mamma tyckte den var bättre än vad hon hade förväntat sig.

Jag tyckte att den fyllde upp alla mina förväntningar perfekt.

Hel rollbesättningen var ju bara så underbar.

Embla Hjulström (Ikea-reklamen) är ju bara störtskön rakt igenom. Jag tyckte om henne när hon var på Ikea, hon var inte sämre nu.

Gustaf Skarsgård ÄR och kommer alltid att vara en stor favorit hos mig. Jag tycker bättre om honom än om hans överreklamerade bror. Dessutom ser han ju grymt bra ut!

Beylula Kidane Adgoy som spelar Amina är så duktig så det finns inte. Hon verkar så naturlig.

Och Dogge... Dogge är alltid Dogge liksom.

Och det faktum att jag tror att det var Gustaf som spelade gitarr PÅ RIKTIGT och det inte var något fusk gör ju att jag tycker ännu bättre om honom än vad jag gjorde innan. Om det ens var möjligt. Han är verkligen så cool.

A guiding light that shines in the night

Under samma bilresa kom jag på en annan sak.

Ett piano kan göra väldigt mycket för att få till en speciell stämning.
Om man sedan lägger på en lite raspig röst så känns det som om allting blir så fint och vackert.
Och allting blir mycket lättare dessutom.

Jag lyssnade på You Are So Beautiful med Joe Cocker. Om ni inte har hört den, se till att göra det.
Den är finare än fin.

You are so beautiful to me

You are so beautiful to me

Can't you see

Your everything I hoped for

Your everything I need

You are so beautiful to me

Such joy and happiness you bring

Such joy and happiness you bring

Like a dream

A guiding light that shines in the night

Heavens gift to me

You are so beautiful to me

Lägg sedan som sagt till ett piano och hans underbara röst så är det bara att sluta ögonen sedan och glömma bort sig från verkligheten.

The golden years - hörapparat, rullator och förstoringsglastjocka glasögon

Vi har åkt bil idag.
Till Norrköping.
Tittat på tapeter till köket hos pappas kusin.
Han har färgaffär.
Jag och syster började prata om att folk började höra dåligt (mamma och pappa hade radion på VÄLDIGT hög volym) och syrran nämde att farmor och farfars telefon hördes VÄLDIGT bra.
"Om man sitter ute i trädgården med dörren stängd så hör man ändå klart och tydligt att det ringer," sa hon.
"Men de hör den ju i alla fall," svarade jag. "Och det är ju det som räknas."
"Ja, de hör den. Liksom resten av Sverige!"
Det kanske inte var jättesnällt sagt.
Även om hon har en poäng.
Men det blir väl så när man blir gammal.

<3

Jag lever imperfekt i presens

Ögongodis

Idag har varit en segdag.

Jag vaknade vid halv tio. Satte mig framför TVn och tittade på första säsongen av Prisonbreak, myste lite av att se Scofield utan tröja igen, det är något de tagit bort i den andra säsongen. Då har han tröja på sig hela tiden!

Tråkigt.

Sen blev det Charmed istället. Sjätte säsongen. Satt och myste över att se Chris' underbara ögon och lyssna på hans eviga sarkasm.

Det var kanske inte en så seg dag i alla fall, eftersom den har gått väldigt fort.

Däremot så har jag glömt att göra en massa saker.

Typ äta frukost.

Eller lunch för den delen.

Inte bra, inte bra alls.

Jag har tittat mig mätt på snygga killar istället.

Me? I'm from the future

Så var det fredag igen.
En hel vecka har gått och det är bara en vecka kvar till Påsklovet.
En vecka kvar till England.
En vecka kvar innan vi får ledigt.
Inte för att jag behöver ha ledigt just nu direkt. Efter att ha varit sjuk en hel vecka så längtar man tillbaka till skolan rätt så rejält.
Ha någonting att göra.
Och man i det här avseendet är jag.

The Charmed Sons

Idag har varit en lugn dag.

Vaknade vid åtta av att J ringde, somnade om ett tag och efter det har jag läst fanfics med en kopp te i handen nästan hela dagen.

Många koppar har det blivit.

Jag har hittat en ny fanfic! (Charmed of course^^) Där Wyatt fortfarande är ond! Precis vad jag har letat efter ett tag nu. Och eftersom jag fortfarande väntar på nya kapitel i alla andra fanfics jag läser så har det varit underbart tidsfördriv idag. Det jag just nu enbart läser är spinoff's från Charmed, eller rättare sagt, spinoffs som inkluderar The Charmed Sons.

Syster har haft studiedag idag så hon har också varit hemma men jag har inte märkt av henne. Kan bero på att jag knappt lämnat mitt rum sedan jag gick upp i morse.

Sovit, läst fanfic och pluggat franska är vad jag sysselsatt mig med, samt lite lätt TV-tittande.

Nu ska jag titta på Medium innan det är nattinatti.

Funderar till och med på att skippa Medium och gå och sova direkt.

Det känns väldigt lockande i alla fall.

Tror inte att sitta framför datorn var det absolut bästa för mitt huvud. Det spränger lite. Eller rätt mycket.

Och febern är på väg upp igen.

Suckar...

Skönt att luta sig tillbaka och läsa då.

Och drömma lite...

Fryser, ont i magen, ont i halsen, allmänt sjuk - och syrran vill inte baka kladdkaka till mig.

Just nu önskar jag bara att jag ska sluta vara sjuk.
Eller att jag inte avlagt det där löftet om att sluta äta socker.
Kunde jag inte väntat med det i en vecka?
JAG VILL HA KLADDKAKA!
Fast en glad nyhet är i alla fall att jag har inte fått sockerabstinens än så länge.
Och att jag lyckats hålla mig borta från skafferiet trots att vi haft godsaker där.
Applåder till mig.
Fast det börjar gå mig på nerverna att jag inte får tycka synd om mig själv.
Jag tycker synd om mig själv, men i vanliga fall inkluderar det även kladdkakssmetsätning, med efterföljande kladdkaka, eller om jag inte är tillräckligt kry för att baka, att mor eller far åkt iväg och köpt en stor godispåse.
Nu får jag plågas istället.

Carpe Diem

När jag tittat klart på Dead Poets, och gråtit lite, så satte jag på 8 mile istället.

Den är också jättebra, men på en helt annan nivå.

Den är inte direkt så "fin", eller "vacker". Men bra är den i alla fall.

Helheten, realismen, personerna, soundtracket.

Allt går att räkna in.

Men den tar sig inte upp till Dead Poets Society.

Eller Amelie från Monmartre...

I'll try anything once.

Förra meddelandet och det innan är av en sådan sort att jag aldrig mer kommer fixa i ordning dem.

Den sorten med mycket blanksteg, bilder och kursiv stil.

Eller det lär jag ändå göra. Men min dator pallar det inte.

Seeeegt blir det...

Lång tid tar det.

Och helt nöjd blir jag aldrig.

I hereby reconvene the Dead Poets society

Det är segt att vara sjuk.

J väckte mig i morse klockan åtta genom att ringa. Helt ovetandes om att jag inte var frisk. Vi pratade en stund, till mitt batteri i mobilen dog och efter det har dagen spenderats framför TVn.

Först satte jag på en film som jag inte sett förut och som verkade bra men jag tröttnade på att den aldrig kom någonstans. Sedan funderade jag på att titta på Hair som jag inte har sett förut, och tryckte in den i VHS-spelaren och den hann väl gå i tio minuter innan jag tröttnade på den också. Då blev jag sur och satte på Dead Poets Society istället.

Mycket bättre.

Den är så fin, den är helt perfekt. Eller inte helt perfekt. Jag HATAR att Dr. James Wilson (alltså Neil Perry, alltså Robert Sean Leonard, som spelar Dr. Wilson i House) ska begå självmord i slutet. Han som är så fin.

Jag tycker att det skulle ha varit bättre om pappan bara lät det va. Inte att han skulle ha gillat det hans son höll på med, men bara gett sig.

Men den är jättebra ändå. Och fram till den scenen är den underbar!

Sorglig men bara så ofattbart fin.

Och egentligen så passar väl Neil's självmord in. Men kunde det inte ha varit någon annan istället?
Någon som såg mindre bra ut.

Eller som jag tyckte sämre om.

Freethinkers? At the age of 17?

"We don't read and write poetry because it's cute. We read and write poetry because we are members of the human race." Keating

"Now in this class you can call me Mr. Keating. Or, if you're slightly more daring, Oh Captain, My Captain." Keating

"KEATING.....A man is not very tired, he is exhausted. And don't use very sad, use- He points to the back of the classroom. Come on, Mr. Overstreet, you twerp.
KNOX.....Morose?
KEATING.....Exactly! Morose. Now, language was developed for one endeavor, and that is? Mr. Perry?
NEIL.....Uh, to communicate.
KEATING.....No! To woo women."

"I know. A lot of you looked forward to this about as much as you look forward to root canal work." Keating

“NEIL.....I found it.

TODD.....You found what?

NEIL.....What I wanna do right now. What's, really inside me.

TODD....."A Midsummer Night's Dream"?

NEIL.....This is it.

TODD.....What is this?

NEIL.....It's a play, dummy.

TODD.....I know that. I-- Wh-Wh-What does it have to do with you?

NEIL.....Right. They're putting it on at Henley. Open tryouts. Open tryouts!

TODD.....Yes, so? NEIL.....So, I'm gonna act!”

CHARLIE.....Welton Academy, hello. Yes he is, hold on. Mr. Nolan, it's for you. It's God. He says we should have girls at Welton.

"She's gonna hate me. The Danburrys will hate me. My parents will kill me. All right, goddamn it. You're right. 'Carpe diem.' Even if it kills me." Knox

CHARLIE.....Exercising the right not to walk.
KEATING.....Thank you, Mr. Dalton. You just illustrated the point. Swim against the stream.

Det är inte stor skillnad mellan den gamla och den nya. Man ser att han har växt upp, blivit äldre, men det är det enda.

Min älskling har ett hjärta av snö

Det blev inget dödande.
Inte än i alla fall.
Men både mor och far hade samma reaktion. "OJ! Den var... kort"
Men de tyckte också båda att den var snygg, och undrade om den skulle sitta så långt ner ch bla bla bla. Men de dödade mig inte, och de förbköd mig inte från att använda den.
Det är bra.

Prickar

Mamma kommer döda mig.

Plain and simple.

Jag mådde dåligt i morse också och jag hade lite feber så mor sa att jag kunde få stanna hemma men att jag var tvungen att fixa medicin. Så jag åkte in till Linköping för att göra det och när jag ändå var där så tänkte jag att jag kunde lika gärna köpa min supersöta kjol som jag sett på Carlings.

Så jag gick dit, provade, och provade, och provade om, och en gång till innan jag bestämde mig för att jag ville verkligen ha kjolen.

Så den är nu köpt och ligger nere i hallen.

Och mamma kommer att döda mig.

Hon kommer att tycka den är för kort defenitivt, och hon kanske till och med kommer förbjuda mig från att använda den.

Men det är min kropp, mina kläder, så förhoppningsvis kommer hon förstå det.

Den är lite kort... Det är den kortaste kjolen jag äger, vilket i och för sig säger väldigt lite, men den är så fruktansvärt söt! Jag hoppas bara att mamma ser det på samma sätt.

Av någon konstig anledning är hennes reaktion den jag vill ha mest. Vad andra tycker kvittar, men när mamma säger det, tar det på ett annat sätt.

Men jag älskar den!

Thief charms £15m in diamonds from bank

Den här artikeln som jag tagit från The Telegraph är den som jag tänker använda till min Written Summery på engelskan till på torsdag.
(Vi håller på med ett treveckorsarbete där vi ena veckan ska skriva en sammanfattning av en nyhet, nästa hålla ett föredrag om en annan nyhet och tredje veckan hålla i en debatt om ännu en ny nyhet.)
Vi ska skriva en sammanfattning på artikeln på engelska (högst 150 ord) där vi också har med egna åsikter.
Jag tror i alla fall att jag ska ta den, men jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är så svårt när man inte hittar några artiklar som man kan relatera till.
Förra veckan pratade jag om kakao och att forskare tycker att Epicatechin, som finns i kakao och te och vin, ska bli en vitamin. Det kunde jag relatera till eftersom jag tycker om choklad:) Men det är svårt att hitta en lika lätt artikel nu...
Nästa vecka ska jag hålla debatt om en tioårig kille som tar droger, knivhotar folk och har rånat affärer. Vems är felet? Det är frågan vi ska diskutera.
Men den här veckan är svår.
Får sova på saken.

You break her heart, I'll break your neck.

I live my life a quarter-mile at a time.
Nothing else matters.
Not the mortgage not the store
not my team and their bullshit.
For those ten seconds or less I'm free.

Dominic Torretto (Vin Diesel) The Fast and the Furious

BTW

På bilden på syster i mammas vita klänning med röda volanger, ser hon inte ut som Dorothy i The Wizard of Oz? Eller som Alice, i Alice in Wonderland? Det tycker i alla fall jag.

Så som jag har tänkt mig dem.

Hon är lite sagolik...

Väderleksrapport

Vädret utanför mitt fönster funkar inte just nu.
Det snöar, från en smutsgrå himmel samtidigt som solen lyser fram bakom molnridån.
Jag har alldrig någonsin varit med om det förut, men sådant är vädret för tillfället.
Man får svälja och vara glad.


En stund senare,
Nu känns det bättre, det har slutat snöa.
Men det är fortfarande ett speciellt ljus ute. Ljuset av solen precis efter regnet.

Skulle inte säga nej till att ha honom här

Den här dagen har varit rätt så seg.

Eftersom jag startade ett nytt liv igår, genom att skriva kontrakt med mig själv, så har jag inte kunnat tycka synd om mig själv genom att äta glass såsom jag brukar när jag har ont i magen.

Istället har jag roat mig med att plugga. Franskaglosor och leta efter en artikel till engelskan på torsdag.

Och så har jag tittat på film där emellan, när jag tröttnat på franskan och att det inte går in.

Först tittade jag på The Fast and the Furious och dreglade lite över Vin Diesel.

Den grabben är damn hot. Och hans armar är ju inte direkt fy skam de heller. Rakad, solbränd, tvättbräda och muskler att dö för. Nej, jag skulle verkligen inte säga nej om han dök upp här hemma hos mig.

Sen hittade jag en film på TV1000 som handlade om en katolsk pojke som tror att ett mirakel kommer väcka upp hans mamma ur hennes koma. Så han bestämmer sig för att springa ett marathon.

Den var faktiskt riktigt söt och man blev lite varm inombords av den. Saint Ralph hette den.

Nu funderar jag på att gå ut och gå en bit eftersom det har slutat regna. Men jag får se hur jag gör. Kanske ska sätta på en ny film istället...

xXx kanske?^^

Jag är väldigt gnällig

Idag har 6 personer varit här och tittat till mig.

Vilka är ni?

Hej jag heter Emma och jag skriver här.

Vad heter du som läser?

Dream big and dream in full technicolor

Är det någon som har fattat att man kan kommentera den här bloggen?
Titta där nere, klicka på länken men Emma! så att jag ser att du var här, att du intresserar dig.
Jag har haft nästan 500 besökare sen jag startade upp och än så länge så är det 4 personer som har kommenterat, och jag vet att det är fler som läser. Jag vet till och med att det är fler som följer bloggen än fyra personer. Det syns nämligen på mätaren, som visar att folk varit inne och tittat utan att jag lagt upp ett nytt inlägg som folk kan länkas in på.

Så snälla, jag saknar kommentarer!

J'ai mal!!!!!!

Det regnar utomhus och jag sitter inne med en kopp te i handen, mensvärk i magen, och franska innanför ögonlocken.
Jag har setat sedan halv tio och försökt plugga franskaglosor. Jag har inte gjort det i helgen så jag har glömt massor. Och jag blandar ihop allting!
Hur blir vad, och vad blir vilken, och vilken blir vem och allting bara dansar framför ögonen.
Jag skyller på att jag har en helvetisk mensvärk.
Det måste vara felet...

Reserverad för överskriften

Mamma hade också en vit klänning med svarta prickar. Men den hittade hon inte...

Lillasyster är så söt.

Den där klänningen har mormor sytt till mamma när hon var tonåring,

men den är för liten på mig.

Men på syster är den jättesöt.

Och syster är jättesöt i den.

100 kronor rikare.

Var nere på handboll och de hade ingen som kunde stå i fiket så jag och Malin stod. Två matcher - 100 kronor. Det kan det lugnt vara värt.

Kontrakt

Jag har skrivit ett kontrakt med mig själv där det står att jag ska gå ner i vikt och bli smalare till beach-07.^^
Anledningen är att jag har provat mammas gamla kläder idag som hon hade när hon var 16, 17 år och hittat en ursnygg dräkt i grått med en jättesnygg kavaj. Och den var liiite för liten för jag har större byst än min mor. Men om bara magen blir mindre kommer den sitta perfekt. Syster provade den också men hon har inte formerna att kunna fylla ut den. Dessutom kommer min kjol, som jag köper imorgon, också sitta bättre om magen försvinner.
Så inget godis, inga chips, inga kakor eller bullar, ingen läsk... Och det ska jag hålla fram till sommarlovet.

Och lampan speglar sig så fint i glaset

Det snöar inte längre, men det regnar fortfarande, och fönstrena är alldeles våta.

En underbar dag att fylla 44 på.

Inte sant pappa?

Hurra hurra

Far fyller år idag.

44 år för att vara exakt.

Av mig och syster fick han en skjorta med armar som ska vikas upp, och av mor fick han en matchande tröja, ett laserpass och ett tapetserarbord.

Jag tror det finns ett syfte bakom det.

Typ, dags att tapetsera om köket, kanske...

Jag ser det snöar, jag ser det snöar det var väl roligt hurra

Det snöar ute!
Det är den 18 mars och det snöar ute.
Visserligen snöblandat men det är snö, inte hagel för de är för lätta i så fall.
Utan snö.
Det är i senaste laget...

Jag är så sjukt kär så det finns inte.

Jag har föresten ett till inlägg om igår innan jag är klar, och kan börja med idag,
men det här är ändå aktuellt idag, så det kommer vara lite både och.

Igår efter glassen gick jag och L på stan ett tag och jag blev bara mer och mer frustrerad för att jag inte har några pengar för jag hittade massor med snygga kläder...
OCH DE VAR JU INTE DYRA HELLER!
Jag hittade massor med kläder på slutreor runt om i alla affärer som jag inte kan köpa för att jag inte har några pengar.
Och egentligen ska jag inte gå i affärer för jag blir bara sjuk av allt jag inte kan få, men det struntade jag i och gick i alla fall.
Och höll på att dö när jag vi gick in på Carlings.
Jag hittade världens sötaste kjol och jag var bara tvungen att ha den. Den var svart med vita prickar och jag blev så kär så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
OCh s var jag så dum så jag provade den...
Och den satt perfekt. Den satt så bra så jag kan inte förklara.
Så idag har jag dammsugit och skurat hela huset bara för pengar. Far gav mig 200 för besväret, och sedan fick jag 100 av syster för pappas födelsedagspaket så nu har jag råd! Trots att jag betalat minneskortet.
Så imrgon efter skolan bär det iväg till Carlings och kjolen blir min.
Jag hoppas bara att den finns kvar...

Bosse

Efter fikat igår gick vi dessutom till Bosses glassbar och köpte glass och där stämde vi träff med MP och L,

så min oskuld är nu tagen.

Och gud vad gott det var!

Marängsviss, blåbär och choklad var de smaker som jag tog och det var underbart.

Jag är frälst.

Jag är pank

Igår var det stan med V först och sedan blev det lunch och fika med S, Jo och C i missionskyrkan. Det var mysigt och trevligt.
Och dyrt.
Jag har lovat mig själv att inte handla upp mina pengar innan England, men jag och löften går inte ihop direkt... Inte alls faktiskt.
Jag och V var inne på JC nämligen för V's mamma hade sett en snygg kavaj där som hon tyckte V skulle prova, som bara kostade 49kr, och när jag kom dit hittade jag MASSOR med snygga tröjor så jag lyckades komma därifrån lycklig, men 197kr fattigare. 197kr som jag knappt hade egentligen.
Jag köpte en jättefin V-ringad stickad tröja i rött, med lite guld i, som jag blev helt kör i. En svart, grå och guldrandig T-shirt som satt perfekt och en brun Cardigan med grå prickar på som också den satt jättebra.
Men som sagt, jag hade inte råd!

Bounce

BouncE igår var verkligen så underbart så det finns inte.

Från början till slut satt jag i princip bara och gapade.

De är så fruktansvärt duktiga och de får allting att se så lätt ut! Jag vill också kunna!

Jag vill också kunna dansa och vända ut och in på hela kroppen. Jag vill också ha deras arm- och magmuskler!

Jag vill, jag vill, jag vill.

Efteråt frågade jag M när hon skulle vara med i BouncE, hon går danslinjen på Ljungkan här i Linköping. Hon tittade bara på mig som om jag inte var klok.

Och det var jag nog inte.

Men de är så duktiga, och i öppningsscenen så har de masker både bak och fram och det fattade inte jag först så jag tyckte bara att de såg jättekonstiga ut, men sen! De är bara så coola rakt igenom.

Jag har fortfarande inte smält det

Andas, andas, andas... Det går inte! Hyperventilerar

Jag är i upplösningstillstånd.
Kom precis hem från BOUNCE och det var till och med bättre än jag räknat med!
Jag ska gå och lägga mig nu.
Får se om jag lugnat ner mig tillräckligt imorgon för att kunna skriva om det.
God natt.

"Quelle heure est-il?" "Il est dix heure dix."

Franska är jobbigt.
Jag har setat och tragglat ord nu i två timmar! och jag kan de flesta.
Tragglat mest frågeord, och det är väl de som inte riktigt sitter.
Även kläder, månaderna, veckodagarna och lite annat har tränats.
Men det är jobbigt, eftersom de flesta orden har jag ingen aning om hur de ska uttalas!
Men jag vet hur de stavas...

We all scream for Icecream

Glass hela veckan.
Inte bra, inte bra.
Men gott, mm.
Underbart.

Belönings-time

När jag kom hem idag så stod städning på schemat.
Hallen såg ut som ett bombnedslag trots att det var fyra dagar sen vi kom hem.
Och ska jag vara ärlig var det jag som varit bomben.
Det var bara mina grejer.
Så jag städade och plockade i ordning och dammsög så nu kan man ju till och med ta sig från ytterdörren in i huset om man så vill.
Sedan blev det matlagning, mor och far var ju som tidigare nämt ute och storhandlade, så det blev systrami och jag som fick stå för matlagningen också.
Det blev soppa. Rätt okej faktiskt.
Och sen, när jag kom på att jag har INGA läxor nu på nästan en vecka så kände jag mig för att unna mig något.
Så jag plockade fram glassen som jag köpt för att jag klarat av presentationen idag och så kröp syster och jag upp i soffan och tittade på Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain! Syster hade inte sett den förut, och var kanske inte lika lyrisk som jag efteråt heller. Men den är fin. Och med glass till så mår man bara jättemys.
Fast lite ångest är det ju nu i stället.
Ett halv halvliterspaket med hallonsorbet...

Det är nära

Mamma och pappa har köpt kök nu. de var iväg till Ikea efter jobbet och beställde allt som vi någonsin kommer behöva.
Men troligen inte något mer.
Mamma har räknat på det. Ritat på det. Hon vet exakt.
De var helt lyriska när de kom hem.
37 000 hade de slösat bort, och köket kommer 19 april.
Då kan vi börja drömma.

Det är över!

Jag överlevde engelskaredovisningen.
Även om det var knappt.
Jag satt och skakde i över en timme innan jag skulle upp och prata om min artikel.
I tisdags när jag pratade om morfar hände ingenting.
Nu kunde jag knappt inte ens stå upp. Och ont i magen hade jag.
Men det gick hyfsat ändå. Inte perfekt, men nästan bra.
Jag klarade av att loosen up mot slutet.
Men innan dess var jag ett nervvrak.

B O U N C E

BouncE med M om TVÅ DAGAR!!!!!

Jag håller på att försvinna ut i universum som små atomer.

Jag är så förväntansfull och så spänd och så glad att det finns inte.

Kul ska det bli!

I Linköping är Bosses Glassbar ett måste

Jag och Em kom på att vi fortfarande är Bossevirgins (Em's ord). Vi har fortfarande aldrig ätit glass som kommit ifrån Glasses Bossbar.
Men vi har lovat varandra att det ska det bli ändring på innan läsåret slutar.
Vi lär få fler som hänger på.

Vi skulle ätit glass på Bosses glassbar. Men istället så blev det Bagette i Trädgårdsföreningen.

Idag efter skolan gick jag, Em och Malini till Trädgårdsföreningen och satte oss i solen och fikade lite.
Vi hade med oss en stor bagette, philadelphiaost och ballerinakex och satt där och... frös lite faktiskt. Det är fortfarande för tidigt på våren för att solen ska ha börjat värma än.
Men det var mysigt. Trädgårdsföreningen är mysig,
fast lite senare när alla blommor och buskar blommar
det är då som den är som vackrast.

-Europa formas-

Idag hade vi temaintro.
Medeltiden.
Och det här temat känns väldigt kul för nu börjar det ju hända saker i världen. Nu börjar människorna leva som vi lever idag.
Dessutom ska vi som avslutning på temat ta en heldag och åka runt i hela Östergötland och Lajva. Och det ska bli, tror jag, riktigt fruktansvärt KUL!
Min franskalärare hade haft som förslag att vi skulle göra som på medeltiden, att vi skulle gå runt i hela östergötland och besöka medeltida platser, och sova i tält. Och att det skulle ta ungefär en vecka, och det känns verkligen som om det skulle ha kunnat vara jättekul. Jag har lite emot att lajva eftersom jag inte tycker om att spela teater, men jag tror att det skulle kunna bli kul om hela klassen var med på att satsa en vecka på det här. Vi skulle i så fall gå 20 mil! Fyra mil per dag, och besöka alla platser vi nu kommer åka till med buss, och tälta. Och jag vet att det är fler än jag som skulle tycka det var kul, men sen är det då jobbigt om det är någon eller några som inte skulle tycka om det. Det skulle bli synd om dem.
Men jag tror att vår klass skulle behöva göra någonting tillsammans hela klassen för att öka på sammanhållningen.
Och nu skulle vi ju lära oss något samtidigt dessutom.

Det jag ärvt från morfar - hans dåliga knän, min envishet och det faktum att vi aldrig kan ha fel. I en diskussion ger vi oss aldrig.

Svenskaframträdandet idag gick verkligen så fruktansvärt bra och jag var så nöjd efteråt så jag fattar det inte ens själv.

Jag lyckades stressa upp mig på rasten innan lektionen, men jag blev förbannad för jag var inte nervös egentligen tror jag, utan det var bara för att man ska vara nervös. Sen när vi satt där inne så kändes det ingenting.

Jag var den sista som redovisade innan lunchen skulle börja och när jag gick fram till tavlan så kände jag mig verkligen så lugn. Jag la på den där bilden på Over-head'en och började med "Det där är jag, och jag tror jag är ungefär 4 år gammal, och det där är min morfar. Han ser ut så." Citatet är min kusins från början , och han var ungefär 6 år gammal, kanske sju när han berättade för sina kompisar att det var hans farfar som satt i köket, och för att göra det klart för dem så såg han ut så.

Och när jag väl sagt det så flöt bara resten på av sig själv. Och jag kände mig bara så säker genom hela framförandet, jag vet att jag drog över tiden men det gjorde alla och eftersom jag visste det såg jag till att ta det lite lugnare, för min svensklärare stoppade oss inte.

Och jag fick till och med C att nästan börja gråta och det måste ju ändå tyda på att det jag sa berörde. Och dessutom så skrattade de på precis rätt ställen.

Till exempel när jag berättade om när morfar hade varit och jobbat uppe i Norrland. På vägen hem, på tåget, så hade de bestämt sig för att dra snusdosa, och på den här tiden så var snusdosorna inte runda utan lite avlånga och av plåt så de hade tagit tag i var sin ände och sen skulle de rycka den ur handen på den andra. Och morfar vann ALLA matcher. Så när han kom hem var han rätt så kaxig och berättade stolt för mormor vad som hade hänt. Då föreslog hon att de skulle försöka. Eftersom morfar var rätt säker på att han skulle vinna så gick han lätt med på det. Men det heter ju att högmod går före fall och mormor vann. Första gången, andra gången, och tredje gången också. Morfar var riktigt stukad efter det kan man säga och jag tror inte att de har tävlat i något mot varandra sedan dess.

När jag berättade den historien lyckades jag få alla att skratta och det kändes riktigt skönt. Det är en enorm känsla att känna att de förstår! och när vi sedan gick på lunch kom många fram och sa att de tyckte jag hade varit jätteduktig.

Med tanke på att jag hatar att stå där framme mer än i princip någonting annat, så betyder det oerhört mycket.

Nu ska jag göra samma sak på engelska på torsdag dessutom...

I'm just a silly old boy with my head in the can. Just a mortal with potential of a superman

Btw, Melodifestival i lördags. Vi hann precis hem till fjärde bidraget efter att vi varit och bröllopsbadat.
Rätt vinnare, utan tvekan. Kanske att Andreas Johnson skulle ha vunnit men The Ark är värdiga vinnare rakt igenom.
Älskar dem. Och ser för en gång skull fram emot ESC i maj. Jag brukar inte göra det men nu kanske vi har en chans.
Vi kommer komma sist.
Som alltid när det verkar lovande.

Historien om morfar är lång

Jag har ångest.
Jag ska prata i fem minuter på svenskan imorgon och jag har bestämt mig för att prata om min morfar som jag älskar väldigt mycket, och som har upplevt väldigt mycket.
Enda problemet är just nu att när jag satte mig ner för att skriva mitt "manus" märkte jag att det blev för långt. Jag satte mig och läste upp det för min kompis som var här, och hon tyckte det var väldigt intressant, men enda problemet var att det tog tolv minuter! 12 minuter! Jag trodde inte att jag ens skulle lyckas få ihop 5 minuter av det jag hade, och nu blev det 7 minuter overtime. Det var bara att börja banta ner det, vilket var jättejobbigt. För jag ville ha med allt jag hade skrivit, alla anekdoter och all fakta, men jag lyckades ändå banta ner det till hälften.
Så nu är det bara 6minuter.
Jag för prata fort helt enkelt.

Yoga --- "andas in... andas ut - och glöm för fan inte knäna"

Vi hade Poweryoga i idrotten idag.
ASKUL!
Jag och Em har tänkt börja på Yoga bara vi hittar en bra instruktör. Min idrottslärare sa att det finns inga bra här i Linköping men att han skulle snoka runt lite.
Det skulle vara kul att lära sig grunderna i alla fall.
Och ha någonting att göra på dagarna!

-- Britta skrev ett brev till sin make Torsten där hon berättade att hon hade ingått äktenskap med gud efter uppmaning av Faber Nikolaus

På Religionen idag fick vi i uppgift att utgå från en person vi skapade som skulle leva på Vikingatiden, och som skrev ett brev till sin pojkvän/flickvän där det stod att hon eller han hade bestämt sig för att ta emot dopet och sedan även gå i kloster.
Och jag och Malini kände att det blev jättejobbigt men vi bestämde oss för att göra det bästa av situationen och skrev därför ihop ett väldigt seriöst brev var faktiskt, men väldigt överdrivet.
Och jag blev faktiskt nöjd. Inte så att jag tänker visa det för alla jag känner och inte känner, men det var kul att bara få skriva om absolut ingenting. Det var vissa grejer som vi skulle få med, typ varför vi bestämt oss för att gå i kloster och liknande, men annars var det helt fritt.
Och det var kul, lagom slappt liksom. Och man behövde inte sitta och anteckna en massa skit heller. Det har blivit för mycket sådant på senaste tiden. Och mer lär det bli.

Årets första glass. Eller inte riktigt, nästan^^

Åh, idag var det riktig vårvärme i luften.
Idag kom våren tror jag.
Det är verkligen sånt väder som man vill ha när det är vår, lagom varmt liksom. Och härliga dofter.
När jag har skrivit klart det här ska jag gå ut och gå en sväng innan jag ska träffa M.
Jag är lycklig!

Fast samtidigt så är jag väldigt stressad, det är så mycket i skolan just nu så jag vet knappt vart jag ska ta vägen.
Svenska, "prata fem minuter" till imorgon.
Engelska, föredrag om en nyhet till på torsdag, och en uppsats till torsdagen efter det.
Tyska, två läxor till på torsdag.
Och en massa andra småsaker som måste bli klara. Och jag vill hinna leva också.
Jag har tagit skolan alldeles för slappt nu på sista tiden, så nu måste jag ta i med hårdhandskarna igen.
MÅSTE!
Fast jag vill sitta utomhus i gräset och bara softa. Kanske kan försöka kombinera de båda?

Bröllopsfirande

Det var, precis som jag förespådde, en speciell helg. Men det var mot förmodan roligt dessutom.
I fredags kväll åkte vi och hälsade på min 6åriga kusin som är så bortskämd så det är synd om henne. Och dessutom är hon så blyg så hon knappt pratar med folk, men hon pratade med mig, och var dessutom runt omkring mig i princip hela helgen, både fruktansvärt jobbigt, men även lite kul.
I lördags var vi i badhuset hela dagen, det känns väldigt orginellt att ha bröllop i en simhall men det hade de. Fast det blev inte så mycket integrerande mellan familjerna, min släkt höll sig på sin kant, pratade med varandra och badade med varandra, och den andra släkten gjorde likadant. Men jag känner ingen direkt dragning till att umgås med dem heller så det får väl gå.
Först hittade vi en boll som vi började4 kasta mellan oss. Jag, syrran och K mot mina tre äldsta kusiner och två av mina farbröder. Det var kul, fast de var liksom 5 fullvuxna killar/gubbar (beroende på vem man menar) mot oss, tre små tjejer. Inte direkt rättvist.
Men det var askul, och jag hade bevis för det dagen efter. Mina överarmar var fulla med blåmärken och jag hade, och har fortfarande träningsvärk i hela överkroppen. Och den är dessutom värre idag.
Sen efter det åkte jag, J, hans bror och min äldsta kusin vattenrutchbana tillsammans. DET var kul, och jag skrattade så jag skrek. Första gången undrade jag vad de höll på med efter som jag inte var beredd på det men sen var det bara kul.
Och badade bastu gjorde jag också. Varmt var det^^
Och igår var ju själva bröllopet, och det var också lite speciellt. Eftersom gudtjänsten var lite sent så hann vi inte vara med på kaffet efteråt eftersom det är 32 mil från Torsby till Mantorp och vi ville inte komma hem för sent.
Men när min moster kom in, var hon inte vitklädd utan hade en grön, knälång klänning och hon och hennes man (uhhh, rysing) gick väldigt fort fram till altaret.
Jag vill inte klanka ner på bröllopet för det var fint och så, men jag har lite emot hennes man och då hittar man fel. Och jag hade svårt att hålla mig för skratt, liksom många andra, vilket är synd tycker jag.
Min morbror satt snett framför mig och han var väl en av dem som hade svårast att hålla sig tror jag, han satt verkligen och försökte hålla det inne. Och framför honom satt morfar och vände sig halft bakåt hela gudstjänsten precis som att "nu skärper du dig". Tyvärr lade jag märke till fler sådana saker, än till själva gudtjänsten
Men nu är de gifta i alla fall. Kul för dem.

32mil+trångt i baksätet+att jag måste sitta i mitten+att mobilen kommer ta slut+att vi ska stanna och äta=Alldeles för tråkigt och tidskrävande.

Nyss gjorde jag någonting som jag inte gjort på jättejättelänge.
Jag slickade ur tallriken.
Jag hade gjort en youghurtblandning på Turkisk youghurt, frysta hallon, banan och florsocker. Och jag blev jättenöjd med den så när den var slut slickade jag ur det sista.
Det var gott.
Snart bär det av till Torsby.
Först 4timmar i bil, och sen bara hinna slänga av sig alla grejerna där vi ska på innan det direkt bär iväg och träffa släktingar.
Suck.
Det kommer bli en speciell helg...

Vår vår vår!!!!

Idag när jag steg av tåget i Mantorp på väg hem ifrån skolan slog doften av Våren emot mig. Det luktade verkligen VÅR på stationen och jag blev så lycklig.
Näst efter en vit vinter så är tidig vår det vackraste och underbaraste jag vet.
Tänk er den första tussilagon, eller den första blåsippan.
Vi har en liten skogsdunge precis bredvid vårt villaområde och där växer det blåsippor.
Inte många, inte länge, men om man vet vart man ska leta så hittar man dem, och jag tycker de är så fina.
Sedan kommer alla vitsippor en vecka senare och hela dungen blir plötsligt vit. Det är jättevackert det också. Då känns det nästan magiskt.

Åh, det är vår!

Dam dam dadam, dam dam dadam, och så vidare och så vidare

Imorgon bär det av till Torsby.
Bröllop.
Tredje gången gillt sägs det ju...
Får väl se om det stämmer.

Det är andra gången jag använder den där bilden men jag tycker att den passar in, och dessutom så tycler jag den är väldigt fin.

Finns i mappen med Special pics, och fin är den.

Sen att bröllopet i helgen troligen inte kommer bli som det där på något sätt alls är väl en annan sak? Räknas inte riktigt.

Nej, inte köksluckor, köksveckor

Nu börjar köksveckorna på Ikea.
För varje 10 000 som du köper kök för, får du 1000kr att köpa annat för på Ikea.
Vilket betyder att fårt köks tid är borta.
Innan månadsskiftet April/Maj kommer vi ha ett nytt kök.

Vår busschaufför, vår busschaufför, är en man med surt humör

Idag har det varit Stockholm.
Först buss dit, busschauffören var jättegrinig, men mer om det senare.
Första museet var tråkigt som bara den, och guiden var sådär. Det handlade om Vikingatiden och... nej, det tilltalade mig inte. Och dessutom så ska vi hålla ett föredrag om det imorgon på SO-timmen. Det kommer bli så underbart!
Andra muséet, som jag tror var Nordiska, var mycket roligare. Guiden där var underbar. Hon gjorde verkligen historien intressant.
Sen hade vi fri lek i 2,5h och jag, Em, Malini och M gick på stan. Först gick vi i lite affärer och sen gick vi till gamla stan. Inget speciellt mål utan bara vandra runt bland de mysiga husen. Det var trevligt, men jag hade hellre varit hemma.
Så uppseendeväckande är inte Stockholm.
Men jag köpte glass i alla fall. Jag och Em blev jättesugna på glass så vi köpte var sin med tre kulor. Sen när vi kom till bussen sa busschauffören att vi inte fick förtära dem i hans buss. "Får ni det på andra bussar eller?" frågade han, och JA det får vi.
Surgubbe.
Hela vägen hem sen körde vi allsång på alla låtar vi kunde, och låtar vi inte kunde också.
Det blev mycket schlager, och resan hem gick betydligt fortare.
Skönt det.
För visst så kan jag se charmen med Stockholm, och jag älskar staden och vill gärna flytta dit. Men jag vill inte ha en massa andra människor med mig då, och inte gå på museum först heller. Annars var dagen okej.
Roligast idag, jag, Em, M och Malini köpte korv i ett korvstånd som stod precis vid ingången till gamla stan, och sen gick vi förbi där fem gånger efter det! Alla gånger hade någon något nytt ätbart i handen.
Efter ett tag blev det nästan jobbigt att veta att vi var tvugna att gå förbi där en gång till minst, och vi var säkra på att han hade sett oss alla gånger.
Men vi vet inte oim han la på minnet att vi var vi.

Imorgon bär det av till huvudstaden

1i och 1D ska till Stockholm imorgon.

Gå på Museum.
Sitta på café.

Äta sushi.
Ska bli mysigt.

Une salopette

Vi hade ingen franska idag.
Eller rättare sagt så kunde man få gå hem om man ville, om man gjorde sakerna hemma istället, vilket jag har gjort.
Vi fick en sida som vi skulle gå in på där det stod en massa saker, och där man kunde träna, så där har jag suttit nu sedan 2. Det känns bara inte som jag lär mig nåt!
Frustrerande

Mattegoja

Matteprov idag.
Det gick skit.
Eller självklart gjorde det inte det totalt, inte omprovsvarning. Men däremot bara VG.
Och det är jag inte nöjd med. I matte A har jag bestämt att jag SKA ha MVG. Det bara är så. Och förra provet hade jag 2poäng ifrån, och på det här kommer jag inte alls nå upp.
Och det känns så fel, för jag kommer inte vara nöjd med något annat än MVG.
Så jag hoppas, hoppas, hoppas att Nationella proven kommer gå bra. Det tror jag ju att de lär göra, men man vet inte.
Det här trodde jag skulle gå bra.
Då hade jag ju fel...

JAG HAR FÅTT MITT MINNESKORT!!!!

Jag är väl i nära upphällningstillstånd just nu.
Jag fick mitt minneskort till mobilen idag, med 2GB minne och jag är bara så glad!
Så nu har jag lagt in all musik som jag vill ha där och börjat lyssna och det är jättekul! OCh mysigt. Så nu har jag inte bara Lars Winnerbäck därpå, utan även lite annan musik.
Väldigt mycket annan musik.
Aguson, lite Wizardrock, Colin Hay, Depece Mode, Eminem, Håkan Hellström, Joe Cocker, Joshua Radin, Poets of the Fall, The Ark, The Killers, The Wallflowers och Tom Waits
Sådana saker...
Närmare bestämt, 403 låtar. Med cirka 100mb kvar.
Goodgood.
Jag är glad:)

"Eller alltså, den är bara mindre. den finns ju fortfarande men den syns inte lika mycket... eller så."

Jag var med J idag.
Han skulle visa mig sin gitarr (som var riktigt snygg, även om jag inte kunde höra skillnaden på ljudet till skillnad från andra gitarrer som skulle finnas där) och jag skulle visa honom min mage (som hade blivit mycket mindre förra onsdagen när jag kollade mig i spegeln, och fortfarande är lika platt som då. Och när jag tittade i spegeln och såg det så pratade jag i telefon med honom, och jag kunde bara få fram konstiga ljud och glada läten, och han ville dela glädjen men kunde inte eftersom han inte visste hur den såg ut).
Det blev en lång parantes där...
När han så fick se den idag sa han överraskat Men den är ju borta! och sen försökte han förklara vad han menade, för magen var ju fortfarande där men den var mindre och så vidare.
Jag fattade direkt. Men det var sött av honom att försöka förklara.

Handboll betyder allt för mig

Igår körde vi liksom förra veckan handboll på idrotten.
Och då lärde min idrottslärare ut grunderna. Typ som att passa och så. Kanske borde ha tänkt på det innan?
Jag fick problem med ryggen redan efter fem minuter, men kände att fan heller att jag sätter mig ner! Jag ville ju vara med så jag körde ändå, körde inte lugnt heller^^. Och det sista jag gjorde var att kontra över hela planen och hoppa upp för att skjuta.
Efter det kunde jag inte gå.
Jättebra Em!

Värdegrundsdag

Idag har vi haft värdegrundsdag på skolan, pratat om allas lika värde och gått runt på olika föreläsningar.
Jag smög in lite här och var där jag egentligen inte hörde in.
Först smög jag in på en föreläsning av en kvinna som suttit i koncentrationsläger. Det var starkt. Det berörde. Att hon klarade av att stå där framme och prata om allt det hemska som hon gått igenom utan att rösten brast en enda gång var för mig helt obegripligt. Jag fattade inte hur hon klarade det för jag skulle inte göra det. Jag satt och grät bara av att lyssna på henne. Hon var riktigt bra i alla fall.
Andra föreläsningen var mycket sämre. Defenitivt. MIND-konceptet hette det. Tråkigt var det.
Sista passet smög jag in på det jag egentligen skulle ha varit på på morgonen och det var riktigt bra. Det var en pensionerad polis och en föredetta nynazist som pratade om sina erfarenheter från båda synvinklarna. Det var defenitivt bäst! Expolisen var så fruktansvärt bra på att föreläsa! Det var så behagligt att lyssna på honom.
Men dagen var kul annars också. Det fick en att tänka efter vad man själv tycker.
Det var mycket intressant.

Blä

M ligger fortfarande och sover i min säng och jag knallar runt lite på olika bloggar.
Och jag känner hur frustartionen bara stiger inom mig.
Jag vill också kunna skriva som de!
Jag vill också kunna få orden att flyta fritt.
Vävas samman.
Flätas ihop till något poetiskt.
Det finns så mycket jag vill göra med det jag skriver, tänja på gränserna, men jag kan inte. Jag är fast i en låda som är strikt konstruerad så att jag bara kan skriva om det som hänt. Inga utsvävningar. Ingenting.
Det är så det är.

Förhäxadmaraton

På kvällen igår så var jag och M ensamma hemma här eftersom syster var hos en kompis och mor och far var på fest, så vi plockade fram lite chips och började titta på sjunde säsongen av Förhäxad. Vi tänkte hinna med alla program inatt, vilket skulle betyda 15timmar framför TVn och vi gick verkligen in för det. Klockan kvart i två hade vi sett 11program redan och det var bara lika många kvar. Och vi var lite trötta men inte tillräckligt så vi satte på även nästa avsnitt under vilket jag somnade till 8gånger! Då var jag trött, jag skulle nämligen bara vila ögonen lite och fortfarande lyssna på vad de sa, enda problemet var att jag plötsligt märkte att jag hade missat massor av repliker.
Så då bestämde vi oss för att vi kanske skulle åtminstone gå upp och lägga oss, så kunde vi sitta och prata istället. Sagt och gjort, vi gjorde i ordning så att M också kunde sova och sen kröp vi ner under täcket.
Det tog 10 minuter så sov jag igen.
Snacka om att förra veckans sömnlöshet tar ut sin rätt nu istället.
Fast nu är jag pigg. Och M sover fortfarande.

Stolt:)

Igår satt jag i Sporthallen hela förmiddagen och eftermiddagen ochh tittade på drilluppvisningar. Linköpings show och paraddrill hade anordnat RM och M hade frågat om jag inte ville komma och kolla eftersom jag missade förra gången jag lovade att jag skulle komma och kolla när hon drillade.
Och det var faktiskt kul. Jag hade jätteroligt uppe på läktaren tillsammans med M's mamma, vi satt och skrattade åt domarna som var hur partiska som helst, vi skrattade åt de duetter som inte alls var samspelta för fem öre, vi sa elaka komentarer efter ett tag när vi började tröttna och vi skrek oss hesa när M eller hennes lillasyster var på golvet.
Jag förstår inte drillning, lika lite som konståkning eller någon annan bedömningssport, men jag såg ju ändå när det såg snyggt ut. Och det gjorde det helt klart när M's team var uppe. De hade musik från Skattkammarön i bakgrunden, och koreografin var väldigt piratinspirerad. Den kanske var lite fånig men det var ju det JAG tyckte var kul.
När de dessutom fick 19poäng och var klara för SM så blev det ännu roligare. Eftersom de är inte den "bästa" gruppen, det finns en grupp där de som är bättre går, så blev vi jättepaffa när vi förstod att Show gruppen hade gått vidare till SM, men inte Kabaré. Show gick vidare som enda lag från Linköping och M visste inte vart hon skulle ta vägen när hon kom upp till oss på läktaren igen Hon var så glad så hon inte kunde sitta still, utan det ryckte i hela kroppen på henne.
Hon var glad, och jag var stolt och skadeglad. För M platsar egentligen i Kabaré eftersom hon är BÄTTRE än vissa personer i Kabarégruppen, och hon har nästan alltid ett fläckfritt framträdande, utan några tappade stavar eller att hon kommer bort sig. Men tydligen platsar hon inte.
Och därför är hon vidare till SM.

Mamma har sagt att jag är för liten

Åh.
Det har varit så kul ikväll.
Vi var hemma hos M som bor tillsammans med 8dansare i en lägenhet och allting var bara jättemysigt. Vi var 5stycken ifrån min klass, 2 ifrån dansklassen och M's pojkvän och allting var bara så härligt.
Tyvärr så var Malini tvungen att åka hem redan klockan åtta och det var lite synd men vi andra hade jättekul.
Vi körde frys-impro när det är två personer som står upp och framför en scen och sen ska någon av de andra säga frys och då ska de frysa i den position som de står i och så ska den som sa frys gå upp och byta med en av dem på scenen och starta ett helt nytt scenario. Det är jättekul men jag vågade inte gå upp tyvärr.
Sen efter det körde vi en annan lek där man var tre på scenen, och de andra valde en miljö, till exempel i mattaffären, och sen skulle man säga en mening, till exempel Jag vill inte ha den så lurvig, och sen skulle man säga det på olika sätt, glatt, sexigt, norrländskt, skitnödigt, skräckslaget, stammande och så vidare.
Det var verkligen askul, och jag fick mer och mer självförtroende för varje gång jag körde. Personerna är verkligen underbara. Jag hade aldrig träffat M's pojkvän innan men han var jättetrevlig men han verkade lite blyg.
Det var jättekul, och det var länge sen jag hittade på något med så många människor och det var väl framför allt det som gjorde det så kul.
Däremot så var jag tvungen att åka hem klockan halv elva, och det var väl mindre kul.
För även om det var skönt att komma hem, så hade jag gärna stannat ett tag till.

Överskriften, På systembolaget.
Försök att säga det "mitt i en sexakt" ni.
Det var svårt kan jag bara meddela.

Jaaaa! (tänk er det med en lite viskande upphetsad röst)

Jag måste bara berätta om vad vi bland annat pratade om på SO:n idag.
Min lärare berättade om när hon fortfarande läste till lärare och var ute på praktik. Då var det en gång som hon skulle hålla i en lektion själv och hade fått reda på att det var jättebra om de använde OH eller någon annan form av bildvisning så att lektionen blev mer intressant, så hon skulle ha en apparat som visade kort, inte diabilder då, och hon var jättenervös inför lektionen men det började utan missöden och hon pratade på och visade bilder, och allting verkade jättebra så hon började slappna av lite.
Och då började det ryka om den där apparaten!
De var tvungna att utrymma klassrummet och apparaten var bara att kassera, liksom bildbandet som hon hade visat.
Så det är därför som hon inte tycker om tekniska föremål berättade hon, och mitt i berättelsen så blir hon så upphetsad och engagerad (som hon så ofta blir tyvärr, det är hon jag inte tycker om) så hon börjar viska! Och börjar visa med stora armrörelser för att illustrera hur röken bolmade upp till exempel.
Och det var då jag tyckte att lektionen spårade ur totalt.
Efter det gick jag tillbaka till att inte tycka om henne igen, efter att ha trott att hon faktiskt börjat visa normala tecken.

School of rock

Det var rätt så okej i skolan idag.
På SO:n gjorde vi INGENTING av värde, som M's pojkvän uttryckte det. Och jag håller med honom. Först hade vi nutidskryss, och efter det pratade vi bara om vad vi ska göra när vi åker till Stockholm nästa vecka. Och det var verkligen inte intressant, men ändå så höll sig min SO lärare LUGN! Hon var ju i princip normal till och med! Fast sen lyckades hon förstöra allt sista 20 minuterna men den första timmen stod jag ju till och med ut med henne. Och det var ju skönt, första gången på en och en halv termin liksom.
Och andra lektionen hade vi svengelska (=svenska och engelska, delad lektion). Som ni kanske minns så skrev vi en massa ord från låttexter på Post-it lappar förra veckan och de fick vi användning för idag, för vi skulle skriva var sin egen sångtext på svenska. Vi skulle ta 10substantiv, 5verb, 5adjektiv, 1adverb och 1interjektion som vi sedan var tvugna att ha med i sångtexten.
Och jag hatar verkligen sådant. Eller inte hatar för min skrivkramp har släppt nu. Men jag har aldrig skrivit låttexter förut, jag kan skriva dikter, men det blir bara en massa ord som radas upp efter varandra och driver upp tempot men så kan man inte skriva en låttext.
Men jag blev nöjd i alla fall till slut. Det var lycket gnäll innan jag blev nöjd men efteråt kändes det ändå bra.
Inte toppen men bra.
Och sen var skoldagen slut. Det är det som är så skönt med fredagar, två lektioner, sluta vid tolv.
Underbart.

Friday

Fredag:)
Älskar fredagar.
Inte för att det inte är skola imorgon.
Utan för att fredagar är fina.
Fredag är det finaste namnet på en veckodag.
Ikväll ska jag till M i min klass tillsammans med lite annat folk.
Det ska bli kul:)

Em och M

Man vet att man är bra kompisar när man kan komma hem till den andra och inte behöver prata med varandra.
Jag var med M idag och vi satt inne på hennes rum stora delar av tiden, om vi inte fikade som vi gjorde först. Te och kakor-mumsigt:)
Hon satt framför datorn och jag skrev en intresseanmälan till ett sommarjobb.
Vi visste vart vi hade varandra. Det var skönt. Jag har saknat den gemenslapen när hon inte varit hemma nu på slutet.
Jag har saknat M.

Nu är det bara 2 veckor kvar innan BouncE kommer hit och jag kan knappt bärga mig!
Det Ska Bli Kul!

English for the englishspeaking countrys

Idag på engelskan fick vi en ny arbetsuppgift som för en gångs skull verkar kul!
Engelskan är annars riktigt tråkig, läraren är underbar och jag tycker så fruktansvärt mycket om henne men lektionerna är sega som sjutton. Vi gör ingenting mer än "Now I'm gonna divide you into groups" och eftersom jag HATAR grupparbeten så blir engelskan rätt så tråkig då.
Men nu så är det alltså en ny uppgift där vi också är uppdelade i grupper, så klart, men det är BRA grupper och vi kommer att jobba enskilt i dessa grupper.
Vi ska nämligen samla nyheter, från hela världen så länge det är ett engelskspråktalande land, och sen framställa det på tre olika sätt. Och jag tror det kommer bli kul.
För vi kommer ju som sagt, få arbeta ENSKILT!