I hereby reconvene the Dead Poets society

Det är segt att vara sjuk.

J väckte mig i morse klockan åtta genom att ringa. Helt ovetandes om att jag inte var frisk. Vi pratade en stund, till mitt batteri i mobilen dog och efter det har dagen spenderats framför TVn.

Först satte jag på en film som jag inte sett förut och som verkade bra men jag tröttnade på att den aldrig kom någonstans. Sedan funderade jag på att titta på Hair som jag inte har sett förut, och tryckte in den i VHS-spelaren och den hann väl gå i tio minuter innan jag tröttnade på den också. Då blev jag sur och satte på Dead Poets Society istället.

Mycket bättre.

Den är så fin, den är helt perfekt. Eller inte helt perfekt. Jag HATAR att Dr. James Wilson (alltså Neil Perry, alltså Robert Sean Leonard, som spelar Dr. Wilson i House) ska begå självmord i slutet. Han som är så fin.

Jag tycker att det skulle ha varit bättre om pappan bara lät det va. Inte att han skulle ha gillat det hans son höll på med, men bara gett sig.

Men den är jättebra ändå. Och fram till den scenen är den underbar!

Sorglig men bara så ofattbart fin.

Och egentligen så passar väl Neil's självmord in. Men kunde det inte ha varit någon annan istället?
Någon som såg mindre bra ut.

Eller som jag tyckte sämre om.