Sweet dreams were made of this - failure

Jag var ute och sprang tidigare idag.
Hade bestämt mig för att det skulle gå, trots incidenten i morse när jag inte kunde stödja på benet.
Och det gick skitdåligt!
Vi har ett elljusspår här i Mantorp som är 2.1km långt, och dit är det cirka 500-700 meter. Så jag tänkte att jag skulle springa hela vägen dit, springa spåret, stanna och pusta ut och sedan jogga ner när jag sprang hem.
Underbar idé.
Så jag sprang ut, joggade lite lagom tempo och kände att det gick bättre när jag tänkte på varför jag sprang, att konditionen ska öka och så vidare, så då fyllde jag upp huvudet med en massa glada tankar om det.
Men sen efter en väldigt jobbig uppförsbacke så tog det tvärstopp. Mitt i backen kände jag att "det här går inte, ett steg till och jag ramlar ihop" så jag sprang bara uppför backen och sedan gick jag hem.
Snacka om att jag var grymt besviken på mig själv. För när jag stannade var det bara en lång nerförsbacke kvar och en kort uppför och sedan skulle det vara klart.
Men jag klarade det inte.
Och jag blev sur.