Winnerbäcks nya skiva ligger nu så vackert på datorn (inte olagligt på något sätt alls. Jag bara lånar lite från dom som har råd).
Jag är lycklig i himlen.
Så vackert
Så underbart
Nu kan jag må dåligt ett tag till
För nu kan LW hålla upp mig.
Nu skulle jag kunna dö lycklig, för det är den bästa skivan han har gjort hittills. Den slår till och med Kom (och då är den BRA!)
Nu är allting bra.
Min skolstress är i princip borta just nu, för jag har hunnit ikapp.
Den här helgen har tillägnats skolan, och i fredags när jag kom hem hade jag sjutton saker jag var tvungen att ta itu med.
De är nu nere i åtta, och av de åtta är det kanske tre jag kan göra nu, alla de andra är grupparbeten, eller på något annat sätt relaterat till annat folk än mig själv.
Det känns så skönt.
Jag funderar på om jag ska sätta mig ner med franskan och verkligen ta tag i den eller om jag ska strunta i det.
Jag har faktiskt fortfarande tid. Fast det är ju ändå skönt att vara klar.
Franska blir det.
Btw. Bobby har skickat några bilder från deras besök här (inte alla, vilket skulle vara över 900!), dels en på heeeela gruppen svenskar/tyskar, men också en på bara han och jag och en på FU-kollektivet.
Jag vill till tyskland NU.
AHHHHHH!Idag är det helt enkelt en sådan dag.
En dag när man inte vill göra någonting.
För allt bara går emot en.
Jag fick pengar i fredags, men dem kan jag inte använda, för jag behöver dem i Tyskland.
Jag bakade kladdkaka igår, men den kan jag inte äta upp, för jag har redan ätit halva.
Jag borde plugga idag, men eftersom det är så mycket vet jag inte var jag ska börja.
Fast en sak är bra idag i alla fall, jag såg att jag hade 490kronor i min plånbok! Det är alltid prevligt att hitta pengar när man som bäst behöver dem. Nu ligger de i tryggt förvar i min spargrisbok. Det är bra.
Att prata i telefon med folk man verkligen känner är underbart. I alla fall tycker jag det. Annars är telefoner det värsta jag vet (och jag ska bli telefonförsäljare. Lyckat Emma).
Men att prata i telefon med någon jag tycker jättemycket om kan jag göra i flera timmar. Tiden bara flyger iväg.
Inatt kommer förhoppningsvis bli en sådan natt. Det skulle jag behöva.
Idag har jag varit barnvakt åt Noel och Simon.
Och det har varit underbart.
Jag skulle bara komma dit som prov, för att se om det funkade, och Anci gick bara ut på en liten promenad en kort stund. Det var inga problem alls. Simon somnade innan hon gick och jag och Noel satte oss ner och tittade på Björnbröder och sedan sov han med. Så jag satt själv där och tittade på Björnbröder, och verkligen myste.
Det var länge sedan jag fick en sån känsla av att titta på en film. Den var så söt, och det vara det här lite Disneyfinurliga, som man fattar när man är äldre och när man är liten är det bara bra.
Jag funderar till och med på att faktiskt gå och köpa den. Jag vill vara barn igen.
Allt var så mycket lättare då.
Heroes är ett sånt där skruttprogram som inte ska visas två gånger i veckan, och framför allt inte dagarna efter varandra!
För det betyder att det är en hel vecka kvar tills jag får se det igen!
Det är beroendeframkallande!
Jag ska på jobbintervju.
Varför?
Jo för att jag behöver pengarna.
Var ska jag jobba då?
Jag vet inte!
Jag har seriöst ingen aning om vilket jobb det var jag sökte.
SJUKT!
Det här känns inte bra. Alls.
Jag vet inte om jag hinner med det här just nu, men jag behöver pengarna, så det måste funka.
Jag tror att jag ska ta en liten paus från bloggandet just nu.
Om den pausen håller sig till ikväll, om en vecka eller om en månad vet jag inte, men för tillfället ska jag verkligen inte blogga, för jag mår inte bra.
På återseende när livet stabiliserat sig igen, eller när jag fått abstinens av bloggfrånvaro.
Nu är jag jättesur!
Jag kan nämligen inte dela filer med tyskarna, vilket betyder att jag inte kan få alla bilder från utbytet!
Detta SUGER!
Nu tänker jag sura resten av dagen, för det har varit en kass dag i övrigt också.
Nu är det jobbigt, för jag har börjat tänka. Och det betyder att jag tänker på fel saker.
Oroar mig över konstigheter. Jag måste sluta upp med det. Jag vet.
Men om man väl har fått in en tanke i huvudet så är den svår att få ur.
Så är det nu.
Och jag mår dåligt.
Och så var de borta.
Det var jättejobbigt att säga hejdå, för man visste att man snart skulle ses igen, men det skulle ändå inte vara samma sak. Aldrig någonsin. För nästa gång skulle vara i Tyskland, på andra villkor. Uwaaaa!
Jag grät inte, men det var nära. Särskilt när de andra grät! Emma och Tineska (som jag kan förstå, eftersom hon inte ska få se dem igen!), Dani, Nico och Nedde. Det var jobbigt...
Jag trodde att jag var intälld på att de skulle åka, att jag var okej med det, eftersom jag har tänkt på det sedan i torsdags mer eller mindre. Men jag misstog mig kopiöst.
Men det är så det är. Nu ska vi inte tjata mer om det utan istället får vi titta framåt.
Jag får träffa dem om tre veckor och tre dagar igen!
Det var vad jag och Dani intalade oss.
De åker i eftermiddag :/ JÄTTEJOBBIGT! Jag vill inte att de ska åka hem, inte alls. Det har varit underbart att ha dem här, och jag saknar dem redan, och då har de inte ens åkt än!
Och dessutom så glömde jag min kamera hemma. Jag har inte tagit några foton alls när de varit här (men de har tagit desto fler) men idag bestämde jag att jag ville ha en bild på de tyskar som jag umgåtts mest med under veckan, och en på Bobby och mig.
Och så glömmer jag kameran!
Jag hoppas att någon annan kan tänka sig att ta de bilderna och sen ska jag nalla alla andras bilder^^
DE FÅR INTE ÅKA HEM!
Igår spenderades dagen först med Jen, Hanna och Andreas. Vi hade lyckats skaka av oss tyskarna, eftersom de till skillnad från spanjorerna förra året kunde gå på stan, och satt oss på ett café. Det var mys, men jag vet inte vad det är med min mage just nu. Jag beställde in en muffin (choklad! fast jag och Jen bytte för hon tyckte inte om sin päron och vanilj), och jag var proppmätt efter halva! Och jag var inte hungrig vid lunch heller.
Sedan var det dags för bowling. Vi hade letat upp tyskarna och gick ner till Bowlinghallen där vi skulle möta FU-kollektivet (de var seena, som vanligt). Stru med betalningen så klart, och han som tog betalningen blev supersur. Men vi var glada ändå, jag och Nico förlorade med stil ^^.
Efter bowlingen åkte jag och Bobby hem för att äta middag, för första gången under hela veckan tillsammans med familjen. Och inte ens då orkade jag äta mat. Jag var fortfarande full på någonting jag inte kan komma på att jag ätit. Sedan bar det av tillbaka in till Linköping för en kväll i FU-kollektivet. Tyskarna hade lagat typisk Schwäbisch'sk mat, och jag fick smaka och det var jättegott! Spätzle (tror jag det hette) med någon böngryta. Supergott, och framför allt mycket godare än det såg ut;) Och sedan var det efterrätt också. Mums.
Tyvärr blev det alldeles för mycket folk i lägenheten, för Dan och Jocke kom dit med sina tyskar, och Christian, och även Liselott med några kompisar, så till slut var vi 20 personer i lägenheten, och hälften (de som inte bodde där) kunde inte hålla tyst så mitt huvud bara sprängde.
Men det var ändå en rätt lyckad kväll, för när alla de andra hade gått, eller blivit utkörda, så gick det plötsligt att tänka igen, så jag och Bobby åkte inte hem förrän halv ett, eller rättare sagt kvart i ett, på grund av ett godståg som var försenat, så tåget tog sig inte in på stationen.
Det var en trött Emem som gick och la sig igår.
(Överskriften måste inte vara rätt. Klockan är tolv så jag orkar inte bry mig om ord. Jag förstår, det räcker.)
Jag har pratat tyska idag med Bobby.
Och det gick... knackigt.
Det svåraste var att kunna ta sig runt ord, för att det var ändå rätt lätt att förstå honom, men att sedan kunna svara, UTAN att lägga in en massa engelska ord var svårt. Fast det var ändå spännande. För att jag märkte knappt när han bytte mellan engelska och tyska, för att... äh, jag är för trött för att formulera ihop något vettigt.
Jag har pratat tyska idag, bra så. God natt.
Det är så trevligt när ens nära och kära känner en för väl... inte.
Jag och Bobby var i FU-kollektivet igår (Emma, Astrid, Tineska och Maria bor där, och för tillfället fem stycken tyskar) och en av Emmas tyskar frågade mig vad jag hade för intressen.
Just då kom Emma in i rummet också.
-Read Harry Potter, sa hon och pekade på mig.
-Oh, in other languages too? frågade Nedde
-Yeah, auf Deutch, svarade Bobby.
Och plötsligt visste alla vad jag gjorde på fritiden.
Idag är Bobby och de andra tyskarna i Stockholm hela dagen, och det har varit jätteensamt utan dem! Hur ska jag klara av nästa vecka när de åker tillbaka för alltid?=/
Det går nog bra, men jag har kommit på mig själv flera gånger att tänka på tyska, trots att jag pratar endast engelska med Bobby... Det är lite konstigt.
Så jag funderar på att börja prata tyska istället.
Kanske...
Idag fyller Mami 43 år. Det ska vi fira:)
Jag har FÅTT Harry Potter und die Kammer des Schreckens (HP2) av Bobby!
Jag är jätteglad!
jag trodde bara att jag skulle få låna den av honom, för vi hade nämligen pratat om det, men jag FICK DEN!
Jag är glad:)
Det är mitt nya favoritord, för det är så användbart!
Det betyder typ det kvittar, eller det har ingen betydelse och man kan använda det till allt.
Bobby använder det hela tiden, för allt är tydligen egal.
Vad ska vi göra? Egal.
Vad vill DU göra? Egal.
Vad vill du äta? Egal.
Vad vill du ha? Egal.
Var inte det jobbigt? Egal.
Åh vilket bra nytt favoritord:)
(Och Jessica, jag har ändrat i meddelandet under nu, men jag skrev bara dig eftersom det bara är du som läser min blogg<3.)
Jag har haft såååååå kul de här två dagarna när tyskarna har varit här! Jag hade roligare igårkväll än jag hade under hela tiden när jag hade en spaniorska förra året.
Och Bobby är så himla kool!XD
Idag har vi haft friluftsdag, och det var skitkul. Eller hur man nu ser det. Regn, visserligen bara smått men ändå, hela dagen, och så var jag tvungen att paddla kanot, både DIT och HEM (jag menar inget elakt, och nämner inga namn... JESSICA & EMMA & PONTUS!!!!!!). Fast det var kul. Jag och Gunilla klagade hela vägen hem på typ allt eftersom det var så fruktansvärt jobbigt och tråkigt, och för att våra vänner hade dissat oss. (inga namn..... !) Men det var ändå kul:)
Och säkert jättelärande:)
Och gott framför allt, för nu är Jessica och Emma skyldiga oss en fiika.
YES
Imrogon kommer Bobby.
"Min" tysk. Min utbytesstudent.
Jaha. Det kommer "nog" gå bra.
Får vi hoppas.
Jag är kär.
Jag vill ha.
Helst nu.
I alla fall mycket snart.
Jag har inga pengar.
Men jag vill ha ändå!!
Det jag pratar om är en Ipod Touch. Jag är helt såld. Jag vill verkligen ha en Ipod, och den där är väl något av det finaste som finns.
JAG VILL HA NU!
(Det är sådan här skit jag sysslar med när jag är förkyld och kommer bli sjuk igen)
Jag var på bio igår med Alex och vi såg Kärlek på menyn (Grymt dålig översättning!) och den var riktigt bra faktiskt. Jag hade inte haft några direkta förväntningar eftersom jag inte hade den blekaste aning om vad den handlade om (utan jag gick ändå^^), så den var definitivt bra så det räckte.
Och ÄNTLIGEN gick jag på bio med någon som skrattade lika mycket som jag under filmen! Det var superskönt, och mys över huvud taget.
Enda bakslaget var väl att filmen tog slut halv nio, precis när tåget hem gick, så vi fick vänta en hel timme på nästa tåg. Men det var lugnt, satt och pratade om hur FU aldrig förändras, att lärarna på FU aldrig förändras, och skrattade åt att de aldrig kommer lära sig.
En timme kan faktiskt gå väldigt fort om man bara har någon att prata med.
Den här killen har troligen den mest underbara röst jag någonsin hört! Han har fått mig att inse att Opera är något att satsa på helt klart.
Jag DÖR!
Det här fick mig bara att bli så fruktansvärt sur och arg.
För det han säger är fel!
Jag har träffat många kompisar över internet, och tre av dem har jag har kommit riktigt nära, och även om jag idag har träffat dem alla tre så var vi ändå mycket bra vänner redan innan dess! Det faktum att jag nu inte kan klara mig utan två av dem har ingenting att göra med att vi har träffats på riktigt, och på så sätt fått de där ärliga signalerna som han pratar om, utan det har att göra med att jag har vågat lita på dem. Jag har svårt att prata med folk och det blir lättare över internet när det inte är face to face, vilket gjorde att de kände mig bättre än vad mina vänner runt omkring gjorde, och på så sätt
Jag har kallat dem mina vänner redan från början, och de är nu tre av de sju personerna som jag verkligen räknar som mina for-life-vänner, som jag alltid kommer ha där och som jag alltid hittar tillbaka till, no matter what.
Och dessutom! Han forskaren i artikeln har ju inte ens baserat det han säger på vad som kommit fram i enkäterna, utan istället antar han massor och det mesta är hans egna tankar och värderingar!
Och som sista grej så drar han alla över en kam och säger att "människor är beroende av 'ärliga signaler'", och att det är svårare att få vänner online eftersom VI behöver vara säkra på att den vi anförtror oss åt går att lita på. Vadå VI! Vi är alla olika i hur våra vänskapsrelationer ser ut, och det finns ingen relation som liknar en annan. Jag skulle aldrig kunna umgås med Es, eller Malini, eller M, på det sättet som jag umgås med Juli, och tvärt om. Det går inte för de är inte samma person. De är inte lika, och även om vi kan umgås tillsammans, så blir det en annan sak när man är en och en. Vilket gör att han kan inte säga att vi är likadana allihop, att vi alla har samma behov av en vänskapsrelation. Det är som att säga att mor och far umgås på samma sätt med sina kompisar som jag och syster med våra.
Och det vore helt absurt.
Vi ska göra en kortfilm.
På Scenisk verksamhets-lektionerna.
Grunden är en renässanshistoria.
Jag tror jag vill gå och dö.
Framsidan och förstasidan i scrapbook klar. Eller nästan i alla fall, det är en plats på förstasidan där det inte sitter något (4x8cm cirka) men jag kan inte komma på vad jag ska göra där så det får vara tills vidare. Jag vill få med att jag skriver också, och att jag gör det mycket också, men jag kan inte komma på hur jag ska få in det i bilder, samma sak med att jag är blyg och inte gärna pratar, eller att jag är envis till leda. Det är svårt att få med saker som kommer inifrån.
Jag läste igenom My Survival (FUfolk vet vad jag menar) tidigare för att kunna få lite inspiration, men det som står där, går inte att få ut i bilder och teckningar.
Det som finns är: en bild på mig (picture of a dreamer med fötterna kvar på jorden), en med mig och min älskade Harry Potter och de Vises Sten, min bokhylla överfylld med böcker, en bild jag tagit på ett träd och Grässjön och sen två citat på den (Om inte snöret håller utan går av är det bara att försöka med ett nytt snöre [Nalle Puh] och It is our choices that show what we truly are, far more than our abilities [Albus Dumbledore]), min mobiltelefon, ritad av mig =), bilder på Håkan och Winnerbäck, ett hjärta med de viktigaste människorna i världen iskrivna med två händer som håller varandra (som jag också ritat, duktiga jag!), och till sist, i mitteb, så är det en skylt som står utanför stationen i Linköping där det står avstånd till olika storstäder, men istället har jag skrivit dit olika händelser i mitt liv (födelse, syster föddes, tyskland/englsnad efter gymnasiet, Familj, författare osv.) Det är nog den jag är mest nöjd med. Det finns även citat och liknande på sidan, och jag kan inte bli så mycket nöjdare.
Möjligen om jag kommer på vad det ska vara mellan skylten och bokhyllan...
Här kommer de rätta svaren till Tell me like no one else can tänkte jag, så slipper ni våndas mer^^.
1. Vem var det som kom på smeknamnet Emem?
Det var du Kookie, trots att du tydligen inte kommer ihåg det själv
2. Vad heter jag i andranamn?
Josefin. Plain and simple (jag hatar det)
3. Vad är jag besatt av?
Verkade väldigt självklart, Harry Potter så klart
4. Hur gammal är min katt?
4år, tror jag
5. Vilken skola går jag på?
Folkuniversitetet
6. Vilken linje?
Samhäll med internationell inriktning
7. Vilka språk talar jag?
Svenska, Engelska, Tyska och ingen franska
8. Vad vill jag mina tre barn ska heta?
Saga November, Viggo Severus och Dobby Benjamin.
9. Vilken är enligt mig den underbaraste film som någonsin gjorts?
Amelie från Montmartre SÅ KLART! Hur kan man missa det?
10. Vilket var mitt slutbetyg i engelska i nian och var jag nöjd över det?
VG, pissmissnöjd. Särskilt eftersom anledningen jag fick var att jag kom ju in ändå.
11. Vad är det godaste jag vet?
Kolanappar!!! någon?
12. Vilken är den bästa artisten som finns?
Lars Winnerbäck för alltid!
13. Var bor jag på somrarna?
Grässjön, husvagn, mysigt
14. Var träffades mor och far?
Ångbåtsbal
15. Nämn tre män jag drömmer om.
Channing Tatum, Wentworth Miller och Vin Diesel (och egentligen en på mycket närmare håll också, men det är hemligt^^)
16. Vilken låt får mig att dö inombords varje gång jag hör den för att den är så vacker?
Comptine D'un Autre été från Amelie. VÄRLDENS VACKRASTE LÅT
17. Och till sist, vem är Dobby?
Dobby är jag, Dobby är söt, Dobby är en house-elf, Dobby är fri. Dobby är min.
Hur många rätt hade ni?^^
Vårt tema den här terminen i skolan heter Tema Sökandet och då ska vi göra en Scrapbook där vi ska visa vår resa och utveckling som människa när vi möter andra människor från olika kulturer (utbytet med Frankrike/Tyckland/Spanien), och imorgon kommer Spanjorerna vilket gör att första sidan ska vara klar. Liksom startskottet, vem vi är idag, vad som är viktigt för oss.
Och jag har kommit fram till att jag är... Harry Potter. Jag har inget liv utanför HP, för allt jag gör präglas och styrs av Harry Potter-världen. Det är sjukt (ni som läser här, regelbundet, kanske inte tycker det är så konstigt och uppseendeväckande eftersom det är typ det enda jag pratar om!) och jag vet inte hur jag riktigt ska få in det på min förstasida.
Vad är jag för nördig och tråkig människa? När det enda jag bryr mig om är Harry Potter, av alla människor!
Jag tycker inte om att bli sydd i foten. Allting blir så mycket mer omständigt då.
Typ att gå till exempel.
FAN vad ont det gör!
Och nu svor jag också, det måste också bero på att foten är som den är.
Efter att ha stått i regn och rusk och trängts med alla andra som också ville se Håkan från klockan 20 över elva på morgonen (han skulle dyka upp klockan 8) så var jag mycket mycket pepp när han till slut kom in på scen! Åh vilken lycka. Min första riktiga konsert och jag stod nästan längst fram och allt var underbart.
Då kände jag hur någonting vasst hade sönder min sko.
En glasskärva.
Men foten verkade okej så jag trodde att den hade gått förbi, så jag stod kvar och hoppade och skrek och sjöng och var lycklig i hela kroppen. Sedan efter några minuter sträckte jag ner handen.
Fingrarna var fulla med blod.
Oj.
Men jag kunde inte gå då! Det hade ju precis börjat! Jag ville inte gå därifrån.
Så jag stod med blödande fot (och fötterna blöder inte lite!) i cirka en timme innan tjejerna framför och bakom mig (som jag hade stått och pratat med tidigare under kvällen) såg till att jag fick komma över stängslet. Då kollapsade jag nästan och fick någon form av panik och började storgråta.
Jag kördes i taxi till KS där jag fick ligga helt själv eftersom Joss, Astrid och Sophie fortfarande var kvar på konserten och jag inte kände någon annan i Stockholm (fast mor och far försökte desperat leta fram någon som kunde vara där med mig, allt från folk jag knappt aldrig träffat till Kookies pappa). Till slut kom Joss pappa dit och satt med mig, och Kookie ringde säkert fyra gånger och pratade, så det var okej.
Jag bara låg och skrattade åt det absurda i hela situationen.
Det visade sig att jag hade två djupa skärsår under foten, varav det ena var rätt stort så det fick sys. Tre stygn.
Så det är min första konsert i korthet. Största delen av den tillbringades bakom scen (haha, vad koolt det låter) och på akuten. Trevligt.
Men den delen av konserten som jag faktiskt såg, var magisk.
Om en och en halv timme bär det av till Stockholm med Joss, Astrid och Sophie.
FÖR ATT SE HÅKAN !!!!!!!!
Det kommer bli så kul!!!
Och det värsta jag vet är när folk använder utropstecken i mängder efter sina inlägg. Men jag är ju glad.
Jag tänker nu göra någonting som jag i vanliga fall AVSKYR när andra gör, och aldrig gör själv heller, men det här verkade faktiskt roligt. Jag fick idén av Nenne.
Här kommer en lista, men istället för att jag ska svara på den ska ni ge mig svaren:) Och snälla gör det här, jag kan behöva mige tt gott skratt nu i skolhysterin.
1. Vem var det som kom på smeknamnet Emem?
2. Vad heter jag i andranamn?
3. Vad är jag besatt av?
4. Hur gammal är min katt?
5. Vilken skola går jag på?
6. Vilken linje?
7. Vilka språk talar jag?
8. Vad vill jag mina tre barn ska heta?
9. Vilken är enligt mig den underbaraste film som någonsin gjorts?
10. Vilket var mitt slutbetyg i engelska i nian och var jag nöjd över det?
11. Vad är det godaste jag vet?
12. Vilken är den bästa artisten som finns?
13. Var bor jag på somrarna?
14. Var träffades mor och far?
15. Nämn tre män jag drömmer om.
16. Vilken låt får mig att dö inombords varje gång jag hör den för att den är så vacker?
17. Och till sist, vem är Dobby?
Lycka till;)
Syster har bakat kakor som jag ska ha med mig till skolan imorgon.
De var goda.
Men tänk om ingen annan tycker det=S
Jag har superdålig självkänsla, så för mig är det viktigt att passa in, att göra rätt, att falla in i mängden. Jag vill inte sticka ut, jag vill inte verka konstig. Jag vill bara vara jag, men jag vill inte att någon annan ska uppmärksamma. Jag vill inte att någon annan ska bry sig. Jag trivs bäst när jag bara flyter med, slipper stå i centrum, slipper synas. Jag skulle älska att vara osynlig ibland. Bara få flyta omkring och slippa bry mig om vad andra tyckte. För ingen vet att jag är där.
Och samma sak när jag har gjort någonting. Jag vill att det ska vara bra, jag vill att det ska vara normalt, jag vill inte att folk ska höja på ögonbrynen. Jag vill bara att det ska vara bra. Jag vill att någon annan också skulle kunna göra det.
Jag vet att jag är mesig, jag vet att det är fånigt. Men det går inte att ändra på. Jag har blivit starkare i mig själv det senaste året. Jag har vågat vara mer annorlunda än innan.
Men ibland slår det tillbaka. Ibland blir jag osäker. Ibland vill jag bara gömma mig under mattan och hoppas att det jag måste göra försvinner.
Och det där ibland är inte ett ibland, det är ett oftast.
Nu var det jättelänge sedan jag bloggade!
Shiit! Troligen längsta blogguppehållet i mitt liv som bloggare (och då räknar jag inte sommrarna, när jag inte haft tillgång till dator).
Men jag har varit upptagen med.... kan ni gissa? Jag har inte så mycket liv om man säger så.
Men jag är lycklig:)
Jag har nördat Harry Potter så klart. Hittat typ hur många nya one shots som bara var hur underbara som helst.
Och sen har jag fått miljarder med läxor och uppgifter som måste vara inlämnade helst igår liksom.
SÅ TYPISKT FU! Varför inte tänka först, planera lite, sedan dränka oss i läxor? Då kanske de skulle vara lite bättre utspridda över året.
