Kakbak

Syster har bakat kakor som jag ska ha med mig till skolan imorgon.
De var goda.
Men tänk om ingen annan tycker det=S
Jag har superdålig självkänsla, så för mig är det viktigt att passa in, att göra rätt, att falla in i mängden. Jag vill inte sticka ut, jag vill inte verka konstig. Jag vill bara vara jag, men jag vill inte att någon annan ska uppmärksamma. Jag vill inte att någon annan ska bry sig. Jag trivs bäst när jag bara flyter med, slipper stå i centrum, slipper synas. Jag skulle älska att vara osynlig ibland. Bara få flyta omkring och slippa bry mig om vad andra tyckte. För ingen vet att jag är där.
Och samma sak när jag har gjort någonting. Jag vill att det ska vara bra, jag vill att det ska vara normalt, jag vill inte att folk ska höja på ögonbrynen. Jag vill bara att det ska vara bra. Jag vill att någon annan också skulle kunna göra det.
Jag vet att jag är mesig, jag vet att det är fånigt. Men det går inte att ändra på. Jag har blivit starkare i mig själv det senaste året. Jag har vågat vara mer annorlunda än innan.
Men ibland slår det tillbaka. Ibland blir jag osäker. Ibland vill jag bara gömma mig under mattan och hoppas att det jag måste göra försvinner.
Och det där ibland är inte ett ibland, det är ett oftast.