Måndag

Idag hade jag vattengympa igen, alltså var det en eftermiddag med småtrollen som gällde.
AH! Min trollabstinens är någonstans i skyn nu, JAG MÅSTE TRÄFFA DEM!
De var mysiga som alltid idag. Simon ville leka, och Noel ville kramas. Och så lekte vi kurragömma bakom gardinerna.
Barnvakt, *blinkblink*

Vattengympan var i sin tur jättejobbig, och jag mådde inte alls bra varken innan under eller efter.
Men när sista låten går på så sparkar man ju för allt man har ändå. Vem bryr sig om lite illamående? Det är ju slut nu.

Brighton

Brighton Brighton Brighton...
Vad kan man säga?
Helt jävla underbart till att börja med kanske?
Helt otroligt!
Jätteroligt, jättemysigt, jättecoolt!
Jag vill tillbaka, en vecka går faktiskt alldeles för fort.
Jag vill tillbaka nu.

Det är så svårt att återberätta en hel vecka, tar så lång tid. En bild säger mer än 1000 ord heter det ju, så jag kommer istället att lägga upp bilder på bildbloggen, och förklara saker och ting.
Ni kommer nog fortfarande inte förstå, hur underbart allting var, hur underbart fint allt var, hur underbara alla männickor var, hur underbart vädret var, hur Brighton visade sig från sin bästa sida. Ni kommer inte kunna förstå, en ni kanske kan få en liten uppfattning, en liten hint, och allt blir inte pannkaka.

We wish you a happy birthday and a happy new year

Mami fyller år imorgon.
Älskade Mami.
Blir jättevuxen.
Och eftersom jag ska flyga till England då tyckte vi att vi kunde fira henne idag istället.
Vi skulle ha åkt till Kikkobar, men det blev inte riktigt så för pappa ligger sjuk.
Istället ordnade vi take away och så åt vi hemma.
Och så fixade jag efterrätt.
Det blev mycket bättre tycker jag.
Vårrulle. Sushi, åtta bitar. Varm banan med glass.
Underbart.

Av mig ska mamma få en ljuskrona som hon kan hänga på verandan. Det är lugnt att jag skriver detta för hon har redan fått den för länge sedan. Och hon blev jätteglad.

Important stuff

Jag har tappat min plånbok.
400 pund. 100 kr. 1,50 kr. Kontokort. ID-kort. Kopieringskort. CSN-kort. Tågkort. Patientkort. Apotekskort. Foton. Stämpelremsa.
Allting bara borta.
Imorgon åker jag till Brighton, jag hade tänkt att ha med mig min plånbok då. Det verkar inte som det riktigt kommer att bli så...
Jag hatar det här! Jag har haft panik hela dagen över detta. inte för att det inte går att lösa. Allt går att lösa. Utan för att jag är så slarvig! Jag tänkte när jag skulle cykla iväg idag att plånboken ligger inte så stadigt där, men det går nog ändå.
När jag kom hem var den borta.
Jag har gått fram och tillbaka två gånger, mamma har gått fram och tillbaka en gång, vi har kört bil där.
Den lägger inte kvar.
Någon har tagit den.
Dumt.

Ordkrig

Poetryslam är kul!
Jag och Mia och Joss och Lotta var på det idag.
I Norrköping.
Vi åkte tåg.
Och det var så underbart att det finns inte!
En av Mias kompisar skulle uppträda, så egentligen åkte vi ju dit för hans skull, men det blev så mycket mer.
Och nästan alla var jätteduktiga, framförallt i andra "boutet" (deltävlingen), det när Stubbe var med (Coolaste namnet ever!). Vi agerade jury och 7.0 var typ, ja då var det bra. 8.0, då var det jättebra. Och 10.0, då fanns det inget bättre i hela världen.
I det första boutet låg väl vårt genomsnittsbetyg på någonstans 6.7 kanske. I bout nummer två var det uppe på 8! Så stor skillnad var det. Stubbe kom fyra. Hade han varit i första boutet hade han kommit topp tre.
Det var surt.
Men alla var super.
Och jag hatar tåg, för de går alltid hem för tidigt. Framförallt när jag är med Maria. Men det var underbart, och vi ska på Poetryslam-SM i maj!
Då är det också i Norrköping.
Det ska bli kul.

Men jag kan inte sova mamma. Mamma. Mamma! MAMMA!

Nu var det länge sedan, länge sedan jag skrev någonting konstruktivt, något innehållsrikt, någonting bra. Något man kan stå efter.
Idag hade vi scenisk gestaltning för första gången i hela trean, och för första gången sedan vi började ettan tyckte jag att det var kul. Det händer aldrig. Jag hatar scenisk, hatar allt med teater, det är tråkigt, det är jobbigt, det är hemskt.
Men idag, idag var det kul. Vi fick ett papper med helt sjuka scener, som på något sätt egentligen hängde ihop, fast man knappt kunde hitta ett samband, och sedan skulle vi tolka dessa och göra en egen föreställning utifrån dem. Och det var JÄTTEKUL! Jag kom i en supergrupp, vilket ofta spelar in. Jag kom med chilla Juli som utan att bli för mycket är jätteentusiastisk, på ett bra sätt. Hon kan få en att ryckas med. Jag hade coola Astrid som älskar teater, som älskar att agera, och som gör det så extremt totalt jättesuperbra att man bara kan bli GLAD när man ser henne. Jag kom med lilla Anna som alltid tar allting seriöst och som alltid försöker göra det bästa hon kan i alla situationer, och som alltid gör det bra. Jag kom också med Kalle, som är super, och trevlig, och seriös och cool om han bara inte har hela killgänget bakom sig, för då blir de alla instängda. Avskärmade.
Och så var det lilla jag. Emem som inte tycker om teater, mest för att hon tycker det är tråkigt. Hon vill inte, orkar inte, står inte ut.
Men idag, idag ville jag och idag gick det bra! Vi hittade ett sammanhang i denna absurda text som inledde med en mamma och ett barn där mamman var hitleranhängare och visade sin femåriga dotter att Hitlerhälsningen var den rätta. Det övergick till en kvinna som var så äcklad av allting, och framför allt av människor som sover, kvinnan förvandlades till någons mamma, en mamma som höll på att falla sönder, och barnet försökte få henne på bättre humör genom att ge henne komplimanger, men mamman kunde inte ta det när barnet berättade att det inte kunde sova, och allting avslutades med att det här barnets far (en koppling nog ingen förstod alls) berättade för henne att allt skulle bli bra, bara han filat klart på den här... kontaktannonsen. Sedan skulle han skicka in den. När han var helt nöjd. Då skulle allting bli bra. När han skickat in den.

Det var underbart!

Backpacker

Jag vill ut och resa!
Jag vill åka till Nya Zeeland, till Australien, besöka Kina, Indien, Japan, Egypten. Jag vill tågluffa genom Europa, jag vill uppleva landsbyggden i Frankrike, Tyskland, Italien, jag vill båtluffa i Grekland, jag vill arbeta som volontär i Afrika.
Jag vill bort från Sverige, så att jag sedan kan komma hem och säga; här bor jag. Där står min säng, där hänger mina tavlor. Det är mina böcker som står i bokhyllan, det är min röra som ligger på golvet.
Det här är jag.

"Det var din väska dom sprängde!"

Den stora snackisen just nu, i alla fall i min familj, handlar om 85 åriga Mary som blev klassad som terrorist på en resa till Frankrike, och fick sin väska söndersprängd.
Jag tycker att det är en av de sötaste historierna på väldigt länge, och precis vad man kan behöva. Jag hade inte läst artikeln om henne förrän idag, även om jag har hört historien, men den fick mig att le.
Jag skulle också kunna tänka mig att bli klassad som terrorist när jag är 85 år. Är det någon gång man ska vara terrorist så är det väl när man har hela livet bakom sig?

Trill och Trull

Idag, idag var det äntligen trolldags igen!
Äntligen fick jag vara barnvakt igen!
Jag har saknat min veckodosering av troll, jättemycket.
Men idag var det dags igen. För trollföräldrarna ville gå på bio, äta middag, komma hemifrån! Och då finns jag där som en räddande ängel.
Spagetti och Köttfärssås, Pingu, Bolibompa och Tekalas hann vi med innan de små trollbarnen slocknade tio över sju och tjugo i åtta.
Underbara.

Mysdag inför the big B

Vi vet vad vi ska jobba med i Brighton nu.
Vi vet vem vi ska bo med.
Vi hade en mysdag idag när vi gick igenom saker och ting.
Jobb, hur vi känner, vad vi vill att andra ska göra.
Sådana saker.
Jag ska jobba på The Red Cross, med administration. För två år sedan satt eleverna i receptionen och tog emot samtal. Liiiiite skrämmande. Men jag ska ta det som det kommer ha jag tänkt, jobbet är inte det viktiga. Jag intalar mig det i alla fall.

Vi målade kroki också, -ish. Vi målade av varandra, utan krav på prestation, men med kläderna på.
Jag målade av Malin, Malin målade av mig.
Vi målade med fötterna.
Det var jättekul!:)
Och jag ska sätta upp Emem på väggen, för det ser faktiskt ut som jag, -ish. Det är det första porträttet någon målat av mig. Och även om min kreation inte såg ut som Malini, så såg de ut i alla fall.
Det var avslappnade.

Inte lika viktigt plötsligt

Jag träffade Jessica idag, för första gången sedan i våras.
JAG SAKNAR MINA TREOR!
Det blir aldrig samma sak om man inte träffas i skolan varje dag, plötsligt försvinner de bort.
Jag är kvar nu.
Jag spontanträffade Maya också, vilket också var första gången sedan i våras.
Varför försvinner folk? Varför träffas man inte lika ofta?

Jag och Jessica sa att vi skulle träffas snart, kanske ta en fika, eller bara umgås. Det kommer dröja länge innan det händer.
Det brukar bli så.
Men jag vill nu!
Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig.
Det är synd.

Emem och Tonks på nya äventyr

Psst.
Jag har nu skaffat en "bilddagbok".
Ha inte för stora förhoppningar, den är bara liten. Jag vet inte om det kommer att gå.
Men nu finns den där i alla fall, bara att glutta in på och kika runt lite.

Kan ju samtidigt flasha lite med min andra blogg (eller tredje blir det väl nu, med fotobloggen), där jag publicerar mina noveller.
Jag har hittills bara lagt upp en sedan jag startade den, funderade på att lägga upp en i månaden från början.
Det blev inte så, får se om jag orkar någon dag snart.
Blinkblink.

Överprestera

Paralympics är väldigt underhållande tycker jag.
Mycket roligare än OS.
Tänk dig att simma när du inte har någonting annat än en arm. Inga ben, och bara en arm.
Eller springa 800meter utan att kunna se.
Det är riktigt imponerande.
Och Sverige är ju bra för en gångs skull.
I väldigt mycket.
Det är bara synd att det aldrig visas på TV.

Sunny Sundays

Idag har jag varit hos farmor och farfar.
Farmor behövde en lektion i mobilhanterande, och jag hade lovat henne att jag skulle undervisa. Så vi satt en stor del av förmiddagen och lärde in hur man ringer, hur man svarar, hur man skickar SMS, hur man skickar MMS (coolt), hur man tar bilder, och lite var alla funktioner finns.
Det var mycket trevligt. Det är underbart att umgås med äldre människor, inte bara för att de har väldigt mycket att berätta om, ett helt liv, utan också för att det blir avslappnat på ett helt annat sätt. Jag försöker hälsa på farmor och farfar så mycket jag bara kan, även om det inte blir så ofta ändå.
Jag tog många bilder också, och jag funderar på om jag ska starta en fotoblogg vid sidan av den här, eftersom jag numer ratar Bilddagboken, och inte vill bombardera den här bloggen med bilder (eftersom detta inte är en fotoblogg). Jag tog väldigt många fina bilder idag, på människor jag tycker om. Trollfamiljen kom nämligen också dit framemot eftermiddagen. Vi fikade (med mina nybakade, goda bullar som Noel sa var jättegoda, och som Simon åt upp nästan hela av), och dansade, spelade piano och så var det TV-program på TVn också.

Farfar var dessutom glad och pigg för en gångs skull. Underbara älskade farfar. Igår hade farmor och farfar varit i Vena (där farfar är född och uppvuxen, där farmor undervisade - där de en gång för länge sedan träffades och inledde min framtid) och firat 50 års jubileum av skolan som farmor undervisade på som nyexaminerad lärarinna. Det hade tydligen varit väldigt trevligt, och det var intressant att lyssna på när de berättade om livet på den tiden. Farfar berättade om gamla "flammor" och älskarinnor som han haft och träffat på igår, farmor om hur de två träffats och om gamla elever. Det var jättemysigt.

Älskade farmor

"Vad tar du kort på nu?"
"Dina händer."
"Nej usch, varför då? De som är så fula."
"Jag tycker inte det."
"De är ju alldeles gamla och ser inte alls ut som de brukade."
"Jag tycker att de är vackra."

Valkampanj inför valet av ny snäck-president

För fyra år sedan skrev jag en text mitt i natten om syrsor som drack te i grannens häck.
Jag kunde i sova, och gick då ut på balkongen för att få luft. Nerifrån häcken kom det det ena höga gnisslandet efter det andra, och när den första syrsan slutat började nästa. Det lät som ett sällskap tanter som kacklade i mun på varandra.
Jag gick in, och skrev ihop en text om händelsen på kanske fem minuter, en text som jag än idag kan tycka är lite smårolig.

Igår kväll var det så dags igen. Men den här gången var det inga syrsor.
På väg hem ifrån tåget såg jag till min förvåning hur tusentals små snäckor hade krälat sig in på trottoaren. Jag har aldrig någinsin sett så många snäckor förut i mitt liv, och jag fick akta mig noga för att jag inte skulle trampa ihjäl dem, vilket jag nog lyckades göra ändå.
Det kändes som snäckorna var på väg någonstans, till ett möte of some sort. Det kanske var dags för det årliga snäck-konventet, eller så kanske det var snäck-val. I vilket fall som helst kryllade det av dem. De är ju inte lika högljudda som syrsorna, men de står och agerar efter någonting som jag tycker är väldigt klokt:
Bara för att det tar lång tid att nå målet, betyder inte det att målet är mindre värd. Man ser bara mer av själva resan.

Bullar

Jag hade bakat bullar, och kände att man var ju tvungen att smaka på dem innan man la ner alla i påsen.
Egentligen skulle de ha gjorts igår natt, så att Johan kunde få några stycken, som tack för hjälpen med att bota Albert. Då hade vi ingen jäst hemma.
Jag åkte och köpte jäst, och bullar blev resultatet.
Förutom att bullarna måste smakas innan de påsas, så kände jag ett stooort behov av att dricka te också.
Kanske att jag tog i litegrann när jag tog en hel kanna, men samtidigt ville jag att den första bilden jag tog som skulle upp på min blogg med min nya kamera var tvungen att innehålla en tehuva (det där kom jag på precis nu, jag kände egentligen bara för att använda tehuvan, utan någon bakomliggande orsak).
Så här har ni då ett bildbevis för att jag faktiskt är uppe mitt i natten och bakar bullar.
Det finns viktigare saker att göra, bättre sätt att spendera nätter, men just inatt bakade jag bullar till farmor. Och just i natt kände jag för att dricka te halv tre.

Vem tror att jag kommer somna innan fem?
Det är grönt te, och jag är jättetrött. Det är nog inga problem alls.

Schneckenudel

Vem ställer sig och bakar bullar mitt i natten?
Emem räcker sakta, lite generat, upp handen.

Grabbigt

Idag har varit en riktig ordentlig grabbdag.
Först så var ju då träningen inställd i morse, eftersom herr- och damlaget hade lagt in ett träningsläger (utan att informera någon), så istället följde jag med Alexander och två av hans kompisar in till Linköping. De skulle till Musikbörsen först och sedan drog vi ut till Tornby. liksom resten av Linköping med omnejd.

Det är en helt annan sak att gå i affärer med killar än med tjejer. Killar har nämligen gjort upp ett schema i förväg hur de ska göra, och sedan följer de det där schemat till punkt och pricka. Först Stadium, sedan Dressman, sedan spelaffären, sedan teknikmagasinet, sedan mat, och så var det klart, och dags för avfärd igen.
Det var faktiskt riktigt mysigt.
En snabb lunch med grabbsen på Kikkobar (SUSHI!!!) och sedan bar det av ut till Ryd och Johan. Där lyckades jag gå till fel hus (vilket inte alls är konstigt, eftersom de alla ser likadana ut!) men det redde ut sig till slut.
Där fick Albert hela sitt minne förstört och borta, och vi återupplivade honom. Nu är han jättemycket snabbare, och efter att Johan gjort rent fläktsystemet så låter han inte heller någonting alls! En riktig räddare i nöden är vad han är, min käre bror.
Där fick jag också mat, kycklingsallad, och vi tittade på en mycket enerverande film som jag mest bara tyckte var extremt jobbig. Johan brukar reta mig för mina små utbrott och de ljud jag har för mig när vi tittar på film ("Men åh" "Varför?" "AH!" "Meh smart!" "Neeej!!" "Ja men gå och dö du. NU!" "Idiooot!"), och idag var det fler av dem. Jga vet inte ens vad filmen hette faktiskt.
Men det har varit en väldigt mysig dag (JAG MÅSTE HITTA ETT ANNAT ORD SOM BESKRIVER MIN DAG!), men jag har inte sagt så mycket. Jag har mer bara lyssnat på vad andra har haft att säga. Inte för att det direkt är någonting ovanligt, men idag hade det känts skönt att prata lite mer. Men det gjorde jag inte. Istället lät jag andra prata, svarade på tilltal, och hade det jättebra.

Debuternas kväll

Knytkalas.
Trevligt folk.
Bara tjejer.
Massor med mat.
Det kan göra en kväll det.
Igår hade jag, Emme och Malini fixat knytkalas här hemma hos mig för ungefär hälften av klassen. Dock hade vi varit ute i rätt ogod tid (dagen innan) så bara hälften hade tid att komma.
Men det var jättemysigt ändå. Och mycket mat blev det över.
Vi spelade RappaKalja en stund, vi pratade om det mesta, vi åt supergod paj som Annie lagat till (hennes första paj någonsin), vi skrattade massor, vi försökte hjälpa en velig Elle med fotbollsproblem, och vi lyssnade på UNDERBAR bakgrundmusik (Beatles, och senare Dr. Hook). Den första valde vi och den andra bytte den intelligenta stereon till själv när den första tagit slut. Mycket bra val tycker jag.
Hade kanske trott att de sista skulle gå hem runt 9 kanske, halv 10 max. Hade inte tänkt att det skulle bli så sent alls. Vi skulle ju bara träffas lite.
Jag vinkade av Mia vid tåget kvart över tolv, och då hade Malini, Elle och Annie Preciiis åkt hem innan.
Den var en lyckad kväll, alla tyckte det, och jag blev lite av med min rädsla att bjuda hem folk tror jag. Det kändes bra igår i alla fall.
Det kändes bra...

Insightful

Men jag har kommit fram till en sak i alla fall.
En bra kamera gör ingen bra fotograf,
en bra fotograf kan däremot göra mycket med en bra kamera.

bidi, Ktch

Ikväll har det låtit bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
Hela kvällen.
Min Nikon D60 som jag Quite Spontaneously, köpte i tisdags kväll, arrived this eavning!
Och hon är jättefiiiiiin! Verkligen jätte jätte jätte fiiiin! Jag är kär.
Och det är en hon också! Min första kvinnliga apparat (eh?). Hon heter Tonks, men Tonks är ju rätt så mycket en pojkflicka. Hon heter ju såklart Nymphadora i förnamn, men det vill hon helst inte bli kallad.
Så hon heter Tonks.

Nu, idag, ikväll, har jag tagit kort på massor med olika saker. Jag tog kort på blommor, jag tog kort på Bamse, jag tog kort på tidningsutklipp, jag tog kort på bordsben, jag tog kort på Systeryster, jag tog kort på pappa, jag tog fler kort på Bamse, jag tog kort på mami, jag tog kort på lampor, jag tog kort på Albert, jag tog kort på skåp, jag tog kort på speglar, jag tog kort på allt som stod stilla länge nog.
Jag har tagit massor med kort.
Jag är jättenöjd.

Nu vill jag ut och fotografera den riktiga världen snart.

Dag på stan

Idag har jag varit på stan med Malin Söt, och vi hade det verkligen jättemysigt.
Vi gick först runt på stan lite, och fixade lite ärenden, typ köpa massor med filmer på stället där man får 5 filmer för 100 kr (jag köpte så klart 10, Emem kan ju inte hålla i pengarna), gå till Indiska och bli KÄR i världens finaste jacka! Verkligen ultrasuperkär. Men jag lägger inte 800 på en jacka (6000 för en kamera, inga problem. 2000 för en mobil, inga problem, men kläder får inte kosta något. Så är det.) Men jag blev kär så jag nästan dog. Jag hatar att prata om kläder, och jag hatar att läsa bloggar om kläder och mode, och eftersom detta inte är en sådan blogg, lämnar vi nu Indiska, och fortsätter neråt gatan (först måste jag bara säga att jag hittade ett par snickarbyxor där också. FATTA! Snickarbyxor! Dem vill jag ha...)
Födelsedagspresent till en väldigt söt 16-åring lyckades jag också hitta, vilket gör att ungefär halva presenten till Kookie nu är klar. Jag börjar dock bli lite orolig över att jag inte ska hinna klart i tid... Men jag får helt enkelt ta mig tid.
Till slut hamnade vi i alla fall på Linds café och fick ta det lugnt en stund, och faktiskt göra det vi träffades för att göra, nämligen lägga upp träningen till på lördag.
Jag tycker om min Malin:)

Quite Spontaneous

Jag är ingen spontan person, jag har aldrig gjort mig känd för att göra spontana saker, jag håller mig till det jag kan, och gör det jag gjort förut. Inget förhastat. Tänker efter i flera timmar.
Dock inte idag.
Eller igår rättare sagt.
Igår var jag plötsligt jättespontan.
Plötsligt hade jag köpt en kamera!
Plötsligt var 6000 kr borta från mitt konto.
Plötsligt hade jag gjort det mest spontana i hela mitt liv.
Quite Spontaneous.

Konstiga ljud, konstigt humör

AAAAAAAAAAAHHHHHHHH!!!!!!!!!
OOOOOOOOIIIIIIIIHHH!!!!!!!!!!

Det är allt jag har att säga for now.

Heard on MSN

Just som jag trodde att jag skulle vara tvungen att låta Albert få som han vill och avliva honom, kommer Bror som en räddande ängel och säger att han kan hjälpa till.
Terapi och sådant för datorer, han kan sådant. "Blåsa" kallas det visst på datanördspråk, ett ord som Johan tyckte var mäkta coolt att jag kan.
Och Alexander klarade visst teorin också idag. En lättnadens suck för honom, lite mer panik för mig. Han är ju tre månader yngre än jag. Borde inte jag redan ha körkort i så fall?
Kai tror att jag överreagerar mina rädslor över kärleken. Att det nog inte är någonting att oroa sig för, utan att det bara är falskt alarm.
Och Simon, han är tydligen maffia, så där måste jag ta det extra försiktigt nu, ett felsteg, en fel kommentar, och pang bom tydligen.
Det vill man inte vara med om, så jag får sköta mina kort rätt nu i framtiden. Ingen förvarning.
Bara pang bom.

My future self and I

Idag har jag kommit fram till hur jag vill att min framtida dotter ska se ut.

Nämligen såhär. Visst kan hon utan tvekan heta Saga?

Idag är en bra dag.

Hogwarts here I come

Idag är det den 1 september.
Med andra ord så lämnar Hogwartsexpressen Kings Cross Platform 9 3/4 exakt... nu.

Där skulle jag vilja va.
I och för sig är jag för gammal nu, mitt sista år var det föregående, men ändå. Jag vill verkligen åka!
Och Hogwarts finns visst på riktigt!

Istället för att sitta på Hogwartsexpressen med chokladgrodor och Berty Bott's every flavoured Beans har jag istället väldigt väldigt väldigt ont utefter hela ryggen ner till knäna. Jag kan inte stå, inte sitta, inte ligga, inte gå, inte springa. Jag kan inte göra någonting alls.
Aj.