Grabbigt

Idag har varit en riktig ordentlig grabbdag.
Först så var ju då träningen inställd i morse, eftersom herr- och damlaget hade lagt in ett träningsläger (utan att informera någon), så istället följde jag med Alexander och två av hans kompisar in till Linköping. De skulle till Musikbörsen först och sedan drog vi ut till Tornby. liksom resten av Linköping med omnejd.

Det är en helt annan sak att gå i affärer med killar än med tjejer. Killar har nämligen gjort upp ett schema i förväg hur de ska göra, och sedan följer de det där schemat till punkt och pricka. Först Stadium, sedan Dressman, sedan spelaffären, sedan teknikmagasinet, sedan mat, och så var det klart, och dags för avfärd igen.
Det var faktiskt riktigt mysigt.
En snabb lunch med grabbsen på Kikkobar (SUSHI!!!) och sedan bar det av ut till Ryd och Johan. Där lyckades jag gå till fel hus (vilket inte alls är konstigt, eftersom de alla ser likadana ut!) men det redde ut sig till slut.
Där fick Albert hela sitt minne förstört och borta, och vi återupplivade honom. Nu är han jättemycket snabbare, och efter att Johan gjort rent fläktsystemet så låter han inte heller någonting alls! En riktig räddare i nöden är vad han är, min käre bror.
Där fick jag också mat, kycklingsallad, och vi tittade på en mycket enerverande film som jag mest bara tyckte var extremt jobbig. Johan brukar reta mig för mina små utbrott och de ljud jag har för mig när vi tittar på film ("Men åh" "Varför?" "AH!" "Meh smart!" "Neeej!!" "Ja men gå och dö du. NU!" "Idiooot!"), och idag var det fler av dem. Jga vet inte ens vad filmen hette faktiskt.
Men det har varit en väldigt mysig dag (JAG MÅSTE HITTA ETT ANNAT ORD SOM BESKRIVER MIN DAG!), men jag har inte sagt så mycket. Jag har mer bara lyssnat på vad andra har haft att säga. Inte för att det direkt är någonting ovanligt, men idag hade det känts skönt att prata lite mer. Men det gjorde jag inte. Istället lät jag andra prata, svarade på tilltal, och hade det jättebra.