Weinachten

Ikväll har jag och syster varit ensamma hemma, för mor och far besökte var sin personalfest.
Så vi har mysat till det med Te och varm choklad, och hembakade pepparkakor och lussekatter. Lyxigt värre.
Och självklart har vi tittat på den ultimata julfilmen; Love Actually.
Livet har lett mot mig idag.


Jag har dessutom damsugit och dammat hela mitt rum idag, jätteduktigt. Det tog endast 5timmar!
Men nu är det gjort, och det ser mycket bättre ut. Adventsljusstaken står dessutom i fönstret, omringad av tomtar.
Julen är kommen! Och om trettio minuter är det första advent!

Nach der Interview

Idag var det pannkaksfest i FUkollektivet.
Jag, Emma, Elin, Astrid och Maria närvarade.
Och vi bakade pannkakor för ett helt kompani dessutom, med alla möjliga olika tillbehör.
Vi åt inte upp allt kan jag ju lugnt säga.
Det var helmysigt.

:)

Idag har jag intervjuat Xiao
och det gick jättebra!
Ow vad trevlig och mysig hon var. Hon pratade konstant i en timme ungefär, och jag kunde inte ens ställa frågorna för dem ställde hon själv också! En sån skön kvinna! Framför allt det att hon skämtade hela tiden, och drev med sig själv.
Men det var mycket intressant, och hon var enormt trevlig på alla sätt och vis.
Och nu är det gjort. Skönt.
Nu är det bara allt annat som är kvar.


Jag har dessutom varit glad idag.
På riktigt och rakt igenom.
SÅ när jag kom till J så hade vi ingenting att prata om. Eller jo det hade vi så klart, men det blev lite avstannande.
Det var väl det jobbigaste samtalet jag haft med henne hittills, och det var för att jag mådde bra!
Konstigt^^

<3

Du är jättesnygg, och när du ler och skrattar blir du så söt och så vacker att man smälter. När du är du kan man inte annat än ryckas med i din glädje. Det hemska är att du inte är medveten om det själv, hur bra du ser ut, hur fin du är, men det är samtidigt det som är bra, för då kan man aldrig säga det för många gånger, och någon gång måste du ju inse.

Att du är vacker

Att du är fin

Att du är underbar

<3

Christmas

Julskyltningen/julpyntningen inne i Linköping C är bara så mysig!
Jag såg den inte förrän jag var på väg hem idag och det var nästan så jag funderade på att strunta i att åka hem. Stanna kvar istället och bara gå runt och titta.
Jag fick riktiga julvibrationer och jag längtar till julen som ingenting annat.

Kaos

Jag vill inte gå hem idag.
Jag vill inte gå hem.
Jag känner mig inte trygg hemma,
inte längre
jag känner mig hotad.
Inte av mor och far, inte av syster.
Utan av mig själv.
Mitt rum.
Jag kan inte gå in där utan att bli stressad,
må dåligt.
Jag ser högen på skrivbordet med papper jag borde plocka undan.
Jag ser Laptopen som står mitt i alltihop som en skrämmande stor sak,
mest bara ivägen.
Jag ser golvet som är belamrat med sängöverkast,
kläder jag b0rde slänga i tvättsäcken,
lego.
Inte konstigt att jag mår dåligt.
Jag har ingen fristad, ingenstans att ta vägen, ingenstans där jag kan få lugna ner mig
jag mår inte bra av kaoset, men jag har heller ingen ork att plocka undan det.
Istället stänger jag dörren och går ner
och inget av det jag borde göra blir gjort.

Double, double toil and trouble; Fire burn and cauldron bubble.

Idag har klassen varit på teater.
The American Drama Groupe Europe var på besök i Sagateatern och de hade satt upp Macbeth och eftersom vi precis avslutat Macbeth på svengelskan så fick vi gå på den för att verkligen uppleva uppsättningen på riktigt.
Den var bra, väldigt hemsk men bra.

Vi skulle dessutom ha redovisat Macbeth idag på engelskan men jag mitt ljushuvud hade missuppfattat och trodde att det var nästa onsdag.
Lyckat!
Men jag ska redovisa samtidigt som gruppen som skrivit en musikal; nästa tisdag så jag måste inte stressa.
Men jag och GM har bestämt att min Scrapbook ska vara klar nästa onsdag vilket gör att jag än en gång inte har övernaturligt mycket tid. Matteuppgiften (som jag fick tillgång till idag!) ska dessutom vara klar på måndag, men jag ska inte stressa upp mig. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Shnee!

Mantorp är vitt nu:)

Dödsrelikerna

Mwiiiiiiiihp!!!!!
Jag känner mig jättedålig för att jag erkänner det här, det är jättegenant. När jag skrivit det här ska jag gå och gömma mig och aldrig komma fram igen.
Jag har inte köpt/fått Harry Potter och Dödsrelikerna förrän idag. Jag måste vara den sämsta HPnerden i hela universum. Det faktum att jag läst den på engelska fyra gånger har ingen betydelse. Den kom ut för nästan en vecka sedan men jag har inte sett till att få tag i den.
Förrän idag!
Mor och Far har varit underbart jätte super gulliga och köpt den.
Alltså, omslaget är ju under all kritik, och namnet också, men man måste ha den. Man måste läsa den, det bara är så (säger hon som inte har läst hela hennes favoritbok innan sjuan kom ut, Order of the phoenix, på svenska än).
Men jag har inte tid! Inte alls tid. Och det är jättejobbigt. Jag måste typ vänta till jullovet innan jag kan läsa den, och dit är det ju jättelångt.
Men jag har Harry Potter och dödsrelikerna, och jag är glad.

<3

Idag har det varit handboll för hela slanten. Först så var det träning med mina älskade pojkar igen, sedan spelade syster match, och då var jag tvungen att sitta i sekretariatet eftersom den som skulle sitta inte hade tid, och då var jag även tvungen att sitta på matchen efter.
Men handboll är ju alltid kul, och jag fick sitta med Malin söt, och det gjorde ju allting ljusare.

Pojkarnas träning gick bra, tyvärr så var vi bara sex stycken spelare idag, och tre tränare, men det funkade ändå, och killarna var superduktiga och engagerade.
Men som vanligt hade de ingen koll på vad det var vi gjorde.
Åh! Spelar vi match! Jaha. En av alla femton Anton som vi har i laget.
Men det var jättemysigt, det är alltid mysigt att träna, och idag blev jag riktigt varm också.
Vi har (förhoppningsvis) fått en ny kille till laget, han var nere och kollade idag, och han skönt enormt bra. Han har aldrig riktigt tränat handboll förut men hans skott var bättre än största delen av laget vi har nu. Det vore kul att få med honom.

Shnee!

Det har snöat igen!
jag är så lycklig!
Tyvärr så hade jag inte tid att ta kort medan det snöade på eftermiddagen igår när det fortfarande var ljust (eftersom jag och Noel hade fullt upp med att bygga snögubbar av leklera och sjunga Jag ser det snöar) så istället tog jag kort på vägen hem från Sophie.
SNö!

Hochschuleprüfungresultat

Jag har fått tillbaka resultatet från Högskoleprovet nu.
Jag fick det igår men glömde helt bort att berätta det för... någon överhuvudtaget, men här kommer det.

1.0

Jag är nöjd, som jag sagt tidigare så var det bara mitt första så jag måste vara nöjd, men nu är jag nöjd på riktigt för det var runt 1.0 och uppåt som jag ville hamna.
Det enda sura är väl att 1poäng till och jag hade fått 1.1
Så är det här i livet.

Movienight

Efter barnvaktandet åkte jag ut till Sophie och hade en mysig filmkväll med några av mina underbara änglar. Vi såg först en av tre av världens bästa filmer. The Butterfly effect! Den var bara så underbar rakt igenom att jag rös genom hela filmen.
Om ni inte sett den, se den. Helt klart sevärd. (Om jag låter den finnas i samma kategori som Amelie och Forrest så måste den vara typ bäst)
Sedan tittade vi på Chocolat, som OCKSÅ är en underbar film! Och att vissa i publiken inte hade sett den var ju bara uppseendeväckande så det förslog!
Det är den film där jag tycker att Johnny Depp är en av världens vackraste män, alla kategorier. Jag tycker Depp är snygg i vanliga fall, men Chocolat-Roux tar hem priset med råge. Man dör när man ser honom.
Min åsikt i vilket fall som helst.

Freitag bedeutet Meine Kleintrollen<3

I eftermiddags var det barnvakt åt mina småtroll as usual, och jag och Noel har bland annat läst Rasmus på luffen (Nej, läsa meeja, den äj inte slut än), busat och kittlat varandra i soffan (Jo, Noel fåj soova. Emma fåj inte, men Noel fåj sova), lekt med leklera (JAA! Vi gjort en studsboll! Studsa jättehögt!) och sjungt på Jag ser det snöar.
Dessutom så har vi (Dansat med vajandja) till mysmusik och lyssnat på när Noel haft koncert för oss.
Du. Du. Du så fiin, Du så fin. Sluta upp kasta pärlor åt. Sviin
[Noels tolkning av Magnus Ugglas Kasta pärlor åt svin]
Han är världens sötaste treåring.
Och lillebror är utan tvekan världens underbaraste ettåring.
Jag tror han sa tack till mig idag. Önsketänkande eller ej, men jag höll honom i handen när han skulle ta sig ner ifrån fåtöljen, och när han var nere sa han "Ack. Ack" och sedan gick han iväg och hittade något intressant.
Det kan väl bara betyda en sak, eller? Han försöker ju härma allt man säger och allt man gör, så det vore inte helt otroligt.
Jag har i alla fall världens klart underbaraste kusiner<3

Alla paranteser är Noel-citat

Spazieren gehen ohne Ziel

Jag var med J idag. Vi gick en lång mysig promenad längs Stångån (hur mysigt det nu kan bli där) och sedan var vi vilse. Vi hade ju kunnat följa Stångån tillbaka, men vad är det för kul i det. Så istället gick vi upp någonstans och slingrade oss tillbaka till centrum.Det var intressant i vilket fall som helst. Sedan gick jag till Jannie och bokade klipptid nästa vecka (en väääldigt lång omväg för att komma till salongen med tanke på att den ligger cirka femtio meter ifrån skolan) och efter det satte jag och J oss ner och fikade medan mörkret sjönk utanför fönstret.
En lyckad eftermiddag med andra ord.

Theater

Jag hatar teater, och att då börja dagen med scenisk gestaltning är ingen hit överhuvudtaget, någonstans alls.

Vi delade upp klassen och hälften skulle gå iväg och spela Macbeth medan resten skulle få tid att jobba med sina redovisningar. (Vi har läst Macbeth på engelska och nu ska vi göra någon form av kreativ grej som vi sedan ska bli bedömda på, och kreativiteten sprutar ju ur mig hela tiden liksom!Men jag har väl en hyfsad idé i alla fall. Ska bara komma på en anledning och ett syfte som jag kan flasha med när vi redovisar)
Jag var dock hälften.
Så jag var tvungen att spela teater.
Som tur var slapp jag spela upp scenen, för som vanligt på FU hade vi en tidsoptimist till lärare vilket gjorde att vi hann helt enkelt inte alla dialoger.
Gjorde mig ingenting faktiskt, även om jag var hyfsat nöjd med den scen som jag och Vickey fått ihop. (Vi fick en scen ur Macbeth, på gammalsvenska, som vi skulle göra om till en realistisk nutidscen)
Nu har jag NK och sedan i eftermiddag är det Estetisk verksamhet (för hälften, resten har scenisk gestaltning) och efter det är det matte. Wohoo! Jag älskar verkligen torsdagar!

Nu tändas tusen juleljus

Idag har jag och Anci varit iväg och stöpt ljus.
Det var så mysigt! Och så enormt kul!
Det var jag och Anci och fem äldre damer. Jag var betydligt mycket yngst, och sedan kom Anci som är (lagom) mycket äldre än mig, och sedan trippade de uppåt till pensionsåldern. Det gjorde mig ingenting, det var mys i alla fall.
Men jag kände vissa gånger att jag var tvungen att bita mig i läppen och inte säga vad jag tänkte. Bland annat när vi pratade simning (för Anci tyckte det var enormt kul att jag simmat 80 längder, trots att jag tränat nada det senaste halvåret), och jag var på väg att säga att jag blev enormt frustrerad när tanter inte blötte håret innan de började simma, och att det resulterade i att jag fick en astmaatack när jag simmade bakom dem eftersom det stank hårspray, och att jag kände mig mycket frestad att "rååka" skvätta ner dem.
Sedan såg jag mig om på klientelet runt bordet och kände att jag skulle nog ta det med någon annan istället.
Men det var jättekul. Och ljusstöpning rekomenderas, det var så fantastiskt att se när de blev tjockare och tjockare och veta att de där har jag gjort alldeles själv:)

Men det bästa var ju när jag kom hem och mor sa "Oj, men vad fina de var!" väldigt överraskat.
Tack för den.
Sedan försökte hon släta över det med "Men jag har ju sätt hur de bruukar se ut. Men dina är ju jättesläta och fina!"
Hjälpte bara hjälpligt.
Men hon behöver inte få några ljus om det är så, jag kan ge bort dem till alla andra.

Nu är det sova som gäller, för en timme sedan typ.
Jaja, man lär sig väl någongång.

Träumen

Tänk om allting kunde arta sig till att bli precis som jag vill.
Jag pratar jul nu.
Jag hade världens konstigaste dröm inatt, eller jag hade två helknasiga drömmar. Och i vanliga fall kommer jag aldrig ihåg det jag drömmer, men inatt måste jag haft feber.

Den ena (som inte har någonting med jul att göra) handlade om att jag skulle gifta mig (det är andra gången den här veckan...) Och jag skulle gifta mig Nu. Det var tydligen jättebråttom av någon anledning, och om jag inte minns fel var anledningen att min blivande maka (Carro förövrigt) skulle ut på en expedition där hon skulle bli levande begravd. Hon skulle nämligen bli nedsänkt i marken och där observera hur lång tid hon skulle klara det innan hon dog (eh?)
Så vi var tvugna att gifta oss snabbt som sagt.
Och hela drömmen utspelade sig under själva bröllopsdagen. Jag skulle ha på mig en vit vacker brudklänning från början, men mor tyckte inte att det passade sig alls, så istället skulle jag ha orangeprickig kostym, eftersom Carro skulle ha klänning. Varför den är orangeprickig får ni väl fråga mor, även om hon nog inte har den blekaste hon heller. Det var verkligen kalabalik under hela drömmen och det slutade med att jag stod ensam i en liten garderob och skrev mina bröllopslöften, eller vad det nu heter. Problemet var väl bara att jag inte kunde komma på en enda anledning till att vi skulle gifta oss. Bra liksom.


Den andra drömmen handlade om jul, och var väldigt mycket mer allvarlig. Det var nog inte en jul jag upplevt men den var liksom en bit tillbaka i tiden. Jag var kanske nio år gammal och vi var hemma hos mormor och firade jul. Alla kusiner, alla morbröder, alla släktingar var där.
Men inte morfar.
Han ska inte vara där heller, mormor och morfar gick isär innan jag föddes, men han saknades. Jag saknade honom. Det kändes som han borde vara där. Alla andra satt och öppnade paket och hade det jättetrevligt och pratade och skrattade och det verkade som om det bara var jag som märkte att morfar INTE var där.
Än en gång, han skulle inte vara där, vilket betyder att alla andra betedde sig som de skulle.

Sedan när jag vaknade (klockan var väl halv fem tror jag) kändes det jättejobbigt, för jag trodde verkligen att morfar var död nu. Det kändes verkligen så, och det värsta av allt var att det kändes som om han hade varit död länge. Och det tog verkligen lång tid innan jag insåg att han inte var död, att det bara hade varit en dröm.

Jag inser inte hur mycket jag faktiskt tänker på morfar, och hur självklart det ändå känns att han finns. Men det är ju inte självklart, det har inte varit självklart så länge jag kan minnas, men det är först nu som man faktiskt börjar inse att han har inte mycket tid kvar, han lever redan på övertid.

Och det som jag känner är absolut värst är att jag har ingen aning om hur jag kommer reagera när det väl händer. Kommer jag reagera alls?
Rent kroppsligt finns morfar bara två gånger om året, sommarlovet och julen. Resten av tiden skulle han kunna vara död, utan att det gjorde någon skillnad, jag skulle inte behöva veta om det för jag lever i en annan del av Sverige.
En del där det inte finns en morfar.

Muskelkater<3

Träningsvärk är verkligen det underbaraste som någonsin uppfunnits.
Jag lovar.
Jag mår aldrig så bra som när jag har så mycket träningsvärk i hela kroppen att jag inte kan gå, inte kan sitta, inte kan göra någonting.
Jag är inte riktigt där än, men jag har i alla fall träningsvärk och det räcker för att jag ska bli glad.
Vi hade idrott igår, och idag vaknade jag upp med så där lagom träningsvärk, lite i magen, lite i skulderbladen, massor i ryggen (maoow^^) och så var jag stel i nacken.
Nu har jag varit iväg och simmat 80 längder på badhuset (det låter mer än 2000 m) så om jag har tur kommer jag ha lite mer träningsvärk imorgon.
Jag säger ja till träningsvärk.


[Och ÄNTLIGEN fick jag använda tag'en Trainoholic igen! Första gången sedan 27 Augusti 2007]

Life in short

Har jag någonting att skriva om?
Jag har varit med Maya idag. Jättemysigt. Vi tittade på Askungen och åt kladdkaka och pratade lite. Det är alltid trevligt med Maya, alltid så otvunget. Alltid så enkelt. Det är bara som det är, och så är det (did that make any sense at all?)

Tunnelseende

Det är svårt att få till den där lite hemska men samtidigt mysiga känslan på min blogg som borde infinna sig när man ser den här bilden. Den känslan som jag får så fort som jag ser den.
Det finns så många minnen som kommer upp, så mycket jag känner när jag ser den. Lugn och saknad framför allt. Bilden representerar hem för mig, och det låter väl lite tragiskt kanske. En kal och tom tunnel, men det har nog inte så mycket med bilden att göra egentligen, och samtidigt har det allt med bilden att göra.

Mantorps tågstation på kvällen, mitt i natten, klockan är nog kvart i två tror jag när just den här bilden tas. Suddig och samtidigt väldigt mild. Den är som den ska vara. Och nu har jag lyckats kvantitera ihop ett till inlägg om absoult ingenting.

A penny for you're thoughts

Solen bröt precis fram genom molntäcket vilket gör
att jag inte ser ett dugg av vad jag skriver.
Men det gör ingenting, för solen lyser mot mig igen

Det är så mycket jag borde göra idag, som jag vet aldrig kommer hända.
Till exempel så borde jag fortsätta med min Scrapbook (som jag var jätteduktig och började med igår), eller så borde jag städa rummet, eller så borde jag plugga annat än Scrapbook, eller så borde jag gå ut och gå, eller så borde jag... så många andra saker som jag har bordat göra så länge att jag glömt bort dem.
Mor sa åt mig att jag skulle hänga upp tvätten, så det borde jag göra också.

Men istället sitter jag här och laddar hem Johnossi och Kristan Anttila, Cat Stevens och Toyah, och känner att livet kan bara bli liiiite bättre än det är just nu.

Vlogs

Jag hade tänkt att jag skulle göra en Vlog.
Eller rättare sagt jag har redan börjat, problemet är bara att allt Vloggande har utspelat sig i mitt huvud, jag har gått omkring och tänkt ut precis hur jag ska gå till väga, hur jag ska säga, hur jag ska se ut och så vidare. Nu låter jag helt knäpp, och det kanske jag är också, men jag har som sagt väldigt mycket velat börja VLogga.
Problemet är bara att min mikrofon SUGER! Eller rättare sagt, den sitter på fem ställe, vilket gör att om jag ska spela in en Video, så kommer alldeles för mycket Datorbrus med.
Inte bra.

Så jag är lite ledsen nu, och funderar på hur jag ska lösa det.

Meine Superhiiiros!

Idag var det barnvaktningsdags igen.
Som varje fredag liksom.
Och idag var de så söta och underbara som bara de kan vara. Mina änglar, mina små hjältar. Och vi HADE DET SÅ MYSIGT!!
Simon sov under hela tiden, och jag och Noel satt uppe i sofforna och läste böcker. Sedan kom föräldrarna hem och då blev det mat och lite bus och välling och ännu mera mys innan jag var tvungen att åka hem igen.
Ja just det, Niclas instruerade mig i bra musik också. Han fick nästan hjärtstillestånd när jag sa att jag inte hade hört något av det han räknade upp.
Troligen några av världens bästa band.
Så nu ska jag ladda hem lite ny musik.
Nej jag är inte hjärntvättad.

Snaj

Det är så bra när mor vet mer om min blogg än vad jag gör.
Jag sa att jag var tvungen att ringa Anci för att prata om barnvakt imorgon och då säger mor; "Har du inte sett din blogg?"
Och jag blev vadå? Vad har jag skrivit nu?
"Ja, Anci har komenterat."
Eum oj! Hur kommer det sig att du vet men inte jag? Hur kommer det sig att du har större koll på min blogg än vad jag har?
Okej, det här var EN dag när jag inte haft koll för jag har varit upptagen med att se dansarnas temaredovisning (SÅ BRA!! Grupp nummer två, som gjort en tolkning av Animal farm, var lugnt bäst!).
Men som sagt, mor visste. Det var koolt.

<3

[Det här är ett långt inlägg som är lite oviktigt, för jag svamlar mest, och jag är inte säker på varför jag lägger upp det. Men det gör jag, för jag är alldeles för öppen med mitt liv.
Som sagt, ni behöver inte läsa.]

Idag var... ja, ett bra sammanfattande och fint ord är nog wierd.

Först så sa min handledare att hon ville snacka med mig om det gick bra, och jag tänkte okej. Jag ville prata med henne också nämligen så vi försökte hitta ett tomt rum och sedan satte vi oss ner och hon frågade hur det var.
Och jag sa som det var; "Det är bättre, jag har inte lika ont i halsen och ingen feber, så jag räknas nog som frisk"
Då svarade hon; "okej, och annars då? Hur är det då?"
Och jag svarade; "Jo, då är det ju inte så bra"
Hon nickade bara. Jag nickade också.
"Nej," svarade hon, "ja du vet, dina kompisar har börjat fråga hur det är med dig. De är oroliga."

Det var bara liksom WHHHOOOOOT! Jag var sjuk, hederlig vanlig feber, jag har inte berättat för någon att jag mår sämre psykiskt just nu, men trots det så har personer jag inte brukar prata med skickat SMS och pratat med mig på MSN och frågat hur det är med mig och att de saknar mig och att de vill att jag ska komma tillbaka och försökt ge råd.

Så sedan berättade jag för min handledare att jag inte ens tycker om skolan längre, att jag igårkväll och i tisdagskväll kände att jag inte ville gå dit, och det har jag inte känt på hela gymnasiet. Det var scary, det var jobbigt. Det var fruktansvärt.
Då svarade hon att det lät ju alarmerande (fint ord._.), och inte bra alls. Och så fortsatte hon med att jag behövde ju inte gå i skolan om jag inte ville. Jag skulle ju kunna få bli sjukskriven, det går ju om man mår så dåligt så det bara är jobbigt för att man känner att man missar för mycket.
Då blev det plötsligt ett enormt WHHHOOOOOOOOOOOOOOOT!!!!
Jag mår dåligt, det går inte att förneka, MEEN mår jag verkligen så dåligt? Märks det så mycket? Jag trodde jag lyckades dölja, men jag verkar vara en öppen bok.
Det fick mig att fundera, för jag vet att jag har en fasad som jag sätter upp i vanliga fall, men mår jag så dåligt just nu att jag inte ens orkar hålla den uppe? Jag kanske inte är glad, men gissar de bara? Tankar började formas, och jag var inte säker på att jag ville det.
Sedan pratade jag och GM lite till (jag känner att jag hoppar nog en hel del, men ni som orkat hit, hoppas ni förstår ändå) och sedan sa vi hejdå och jag gick för att leta upp mina vänner. Och sedan idag har jag fått massor med kramar från folk jag inte brukar få kramar av, massor med hur mår du, massor med omtanke. jag är inte van vid det men det gör mig varm i hjärtat.

Och sedan en annan sak, en sista sak. Det här var ett medelande som jag skickade FEL på msn förut. Skulle till Eln, kom till Em istället. Och jag fick sötaste svaret, så därför måste jag skriva ner det.
jag skrev matteprov idag. och då var jag i ett annat rum[inte klassrummet], och jag hann knappt börja innan jag hörde Malini utanför dörren där hon ropade efter mig. det är nämligen där utanför jag brukar sitta och skaka när jag får sammanbrott, och tidigare under dagen så var jag precis i tid för en lektion och när jag kom in hade Emma preciis frågat var jag var, de verkar tro att så fort jag inte är där att jag inte mår bra
Och svaret jag fick var; Det stämmer.. Eller det är snarare att vi vill vara säkra på att du inte mår dåligt för vi känner oss som dåliga vänner för att vi inte ställt upp för dig på senaste.
Aw!!!! Älskade underbara människor. De betyder allt, många betyder allt. Och jag hoppas att de vet hur stor skillnad de gör i mitt liv.
<3

Entschuldigung

Mitt liv har hamnat lite på sned nu.
Jag är inte alls där jag vill, eller borde, vara i livet; jag gör inte det jag borde, jag bryr mig inte om det jag vill bry mig om, jag samlar mest bara damm i väntan på att livet ska komma på rätt kurs igen.
Jag försöker inte ens hjälpa till själv längre.

Då blir också min blogg lidande. Jag orkar inte uppdatera den, och när jag väl gör det så är det inte något intressant i alla fall, för jag har inget intressant att skriva om.
Nu idag kommer jag säkert skriva fyra eller fem inlägg, för det är vad jag gör efter ett sådant här uttalande. Alltid får jag värsta kicken, men sedan kommer det gå en vecka, kanske två, och då känner jag likadant igen.

Men nu är det snart helg, och det betyder förhoppningsvis barnvakt imorgon, Maya på lördag och handboll på söndag. Även om mina pojkar inte ska träna... Livet blir bara bättre och bättre

Kaoos

Världen är en teaterscen

och jag är hela rollbesättningen

Ljus är mina känslor,
ljud är mina tankar
och omgivningen är min scenografi

Men manuset har jag förlorat
och regissören går ej att finna

Publiken är dold i mörker
och allt är ett enda kaos.

Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get

Jag har sett en film idag.
En film om en man som inte hade några gränser.
Inga kval.
Inga tvivel på sig själv.
Det han bestämde sig för att göra, gjorde han.
Och ingen och inget kunde komma i hans väg och få hans drömmar att gå i kras.
Han borde ha haft det jobbigt; han var inte lika bra som alla andra, han var inte lika snygg som alla andra, han var inte lika världsvan. Men det visste han ingenting om, för han levde i sin lilla värld, där ingen kunde få honom att vika undan. För han var lika bra som alla andra, han hade samma rättigheter och samma möjligheter som vilken annan människa som helst.
Och han lyckades utöver förväntan.
Men han brydde sig inte om vad han lyckades åstadkomma, för det enda i livet som betyder något för honom var tre personer:
Momma, Jenny och Bubba.
Han är från och med idag min största idol, och jag skulle vilja byta liv med honom vilken dag som helst. Inte för personerna han fick träffa, inte för allt det han fick uppleva, utan för att hans syn på livet är exakt den som man borde ha.

Jag ska börja fiska räkor. Jag har bara varit på en båt en gång tidigare i mitt liv, jag har aldrig fiskat räkor förut, men jag lovade Bubba, och det löftet tänker jag hålla.

His name is Forrest, Forrest Gump.


Jag såg en annan film innan jag såg Forrest Gump, en film om omöjlig kärlek, om att leva upp till andras förväntningar, om drömmar och känslor. Om att hitta omvägar runt problem för att kunna göra det man vill. En film med olyckligt slut, men så vackert att man gråter av glädje.
Jag såg Shakespeare inlove och blev alldeles varm i hela kroppen.

Zweifel

Jag hade tänkt att blogga idag.
Det låter lite lustigt när jag säger så, med tanke på att jag bloggar varje dag, ofta flera gånger om dagen dessutom.
Men idag tog det emot, för jag började tvivla på min förmåga. Kan jag verkligen skriva? Men skulle vilja läsa det här? Hur kan det här klassas som bra?
Jag tvivlade så rejält att jag suddade bort allting och loggade ut.

Det händer ofta att jag tvivlar på min förmåga, och att jag tvivlar på mig själv, och när det händer vill jag bara stänga av allting och dra ett täcke över mig.

Det var vad jag gjorde idag också, fast av en annan anledning.
Jag är sjuk igen. Feber vet jag ingenting om för jag vill inte ta den, men min hals ser förskräcklig ut, känns förskräcklig, och jag låter som en kråka.

Just nu vill jag inte stänga av allting, men jag vill att allting ska frysa, allt ska stanna upp för jag har miljarder saker att göra, och jag tror det är därför som jag är sjuk.

-

Livet går vidare.

Älskade fina småtroll<3

Jag har varit barnvakt idag åt mina småtroll.
Och idag var de nog troll på riktigt tror jag.
Jag är ju inte riktigt 100 efter att jag var sjuk, och idag var de inte riktigt 100 heller, eller de var inte så enkla som de brukar i alla fall.

Men det är ju en upplevelse det också.

Jag satt med Simon i jag tror en och en halv timme och försökte få honom att sova, gick inte alls. Och Noel sprang lite fram och tillbaka där framför. Sedan gick i alla fall Anci ut med Simon så han fick somna i vagnen och jag och Noel satte oss och titta på film (gissa vilken, inte Björnbröder väl?o_O har väl aldrig hänt förut!)
Och då somnade han också, fast han inte borde.

Så det var skönt att jag inte var ensam idag, för idag var det inte kul. Men det kan det inte alltid vara heller.
Nu ska jag krypa ner och titta på Prison break (Scofield [Wentworth Miller] utan tröja!!!), eller Robin Hood (Allan A Dale [Joe Armstrong]!!!! Med tröja visserligen, men det går bra det med), och bara glömma allt annat.

Ich singe in die Schnee, ich singe in die Schnee, welches wunderbares Gefühl, Ich bin froh wiederum

Den första snön kom idag.

Min första snö i alla fall.
För den här vintern.
Det kändes underbart<3

[Bilden är tagen julafton 1991]

Immer eine Denke hinter die Name.

Som jag sa igår så är ju Nils inlämnad på telefonsjukhuset så jag måste ju nu använda en annan mibiltelefon.
Jag fick låna en av Telia men den gick inte att få igång (skittelefon!) så istället fick jag återuppliva min gamla 3310 (som aldrig fick något namn eftersom det inte var förrän efter det som jag kom på att namnge mina posessions).

Jag blev som ett barn på julafton när jag till slut fick igång den! Verkligen, jag satt och hoppade upp och ner och gav ifrån mig en massa konstiga ljud.
Jag har kommit fram till att Nils är snabbare än 3310, och att jag saknar Nils något ohyggligt nu när han är borta, men jag kan inte bortse ifrån att jag och 3310 (jag måste komma på ett bättre namn! Det låter så känslokallt att bara ha en sifferkombination!) har upplevt mycket tillsammans.

Nu ska jag gå och prata gamla minnen med... T-T-T-T-Tomas (nej usch, jag hatar det namnet), med Todd, får det bli. Att prata minnen med en mobil kan ta ett tag.
Och så ska jag spela Snake också... Kan livet bli bättre?

Feletonsamtal

Jag har pratat med Noel i telefon. Och han var så sööööt!
"Det är Emma!" skrek han till någon när jag svarade. Jag pratade med mor senare och han hade tydligen sagt Emma fyra gånger innan jag svarade.
"Är du suuk?"
"Ja jag är sjuk."
"jaha... Vi ladaj maaat"
"Jaså? Blir det god mat då?"
"aa, maten är dood"
För att vara tre år gammal så tycker jag han var väldigt duktig på att prata i telefon. Inte så duktig att man kunde hålla ett samtal men duktig nog. Jag pratade med mor efteråt, som var där just då, och hon var lika dålig hon så jag tror att det var telefonen det var fel på.
Inte mig och Noel.

Nils är min mobil, Albert min dator. Svårt att förstå? Nej, jag tänkte väl det

Nils är inlämnad på reparation, han har slutat prata (förutom genom hörlurar). Dessutom så har han lite jobbigt att vakna på morgonen...
Och Albert vill inte heller just nu, han bara jobbar och jobbar men får ingenting för det. Han är trött och har feber och vill inte ansluta till Internet någonting alls.


Min mobil har varit lite knäpp de senaste månaderna (köp INTE en Nokia 5300), den har tagit jättelång tid på sig när den ska hoppa igång efter att ha varit avstängd, eller att få igång musikspelaren. Nu har dessutom ljudet utåt$ lagt av. Det är ljud i hörlurarna, men inte i högtalaren. Så om någon ringer så vibrerar den bara, om det inte är så att jag har hörlurarna i, då låter det i dem. Konstigt som bara den men så är det.

Nu har dessutom min dator börjat få nippran. Han (ja, det är en han) vill inte ansluta till internet, och när han väl gör det så är det bara för några korta minuter och sedan drar han sig ur igen. jag vet inte varför, men det börjar få mig att bli rädd. Den är bara lite mer än ett år gammal och jag vill inte att den ska börja ramla sönder riktigt än.

Det är Robin Hood jag vill ha

Det enda trevliga med att vara sjuk är att man har rätt till att krypa upp och titta på TVserier utan att det gör någonting alls. Så när jag tröttnade på att sova idag så var det det jag gjorde.
Så idag har jag tittat på BBCs Robin Hood och bara myst.
För rollen som Allan-A-Dale (Joe Armstrong) (bild till vänster) skulle ju lätt ha kunnat göras mycket värre, och han skulle ju lika lätt han kunnat vara mycket fulare, men nu är han inte det.
Och Robin Hood himself (Jonas Armstrong) (bild till höger) skulle ju också ha kunnat se värre ut.
Nu har jag sådan tur att båda ser bra ut, och båda är på scen ofta, och hela serien är väldigt mycket sevärd. Så jag är happyhappy, även om det är med hög feber.

Tyvärr så har jag redan kommit in på andra säsongen av serien, och den har inte gått klart i USA än, vilket gör att jag har inte kunnat få tag i mer än de första fem avsnitten! Och jag är redan på avsnitt fyra=S Sjätte avsnitten sänds på lördag, och jag hoppas hoppas hoppas att det hamnar på Veoh snart.
Lite panik, men det löser sig, om det är så att avsnitten tar slut så är det väl bara att leta upp någonting annat att fördriva tiden med. Jag har hört att Heroes ska vara bra, och Prison Break fanns det visst någonting som hette... Förhäxad har jag blivit sagd ska vara sevärd, House var visst någon läkarserie... Aldrig sett något av det, men som sagt, finns det inget bättre att se så kan man ju alltid se till att hitta något nytt....
(eller med andra ord, friska upp minnet på det man redan älskar^^)

Ich bin Krank, don't mention it, tack.

Så var man sjuk igen.
38.5 grader i feber och en huvudvärk som får mig att vilja skrika högt och rakt ut. Jag borde inte sitta här då, jag vet, så därför tänker jag gå härifrån och vara en duktig flicka och gå och lägga mig istället. Det är bara så fruktansvärt tråkigt att försöka sova!

Lyckat emma

Mr X visste redan att jag gillade honom innan han fick reda på det. Eller innan jag valde att låta honom veta.
Varför?
För att jag har skrivit det på min blogg!!!
Hur dum får man bli?^^
Det jag kan säga till mitt försvar var att jag inte trodde han läste min blogg, så något bra kom det ju ur hela grejen^^

Jag börjar bli väldigt läst nu känns det som. Fler och fler berättar att de läser min blogg, och jag blir bara Oj, jaha, så trevligt. Det enda jag har lite jobbigt med är väl det faktum att trots att jag har i snitt 30 besökare om dagen, har jag typ högst sju kommentarer i veckan.
Det är ju kul att bli läst, men jag vill gärna få komentarer också. Det är ju det som är kul. Att få läsa kommentarer. Det som gör bloggen värd att skriva i.

"Nu kan du inte skylla på att du inte har te"

Jag, mor och syster har precis kommit hem ifrån Stockholm. Vi har tittat på Sound of music och gått massor på stan.
Det har varit jättekul.
Sound of music var väldigt mycket bättre än vad jag trodde innan. Där fick jag en stor överraskning, och tjejen som spelade Greta var bara så grymt gullig så det är inte sant.
Idag har jag gått runt på stan alldeles själv och det har varit jättemysigt. Först åkte jag ut till gamla stan och gick till SF-bokhandeln och nördade runt lite där. Hittade sju böcker som jag ville ha, köpte ingen. Sedan gick jag tillbaka in längs Drottninggatan och gluttade runt i lite affärer, sedan tillbaka ut till Gamla stan och den här gången satte jag mig på ett usmysigt café. Jag hade köpt ett nytt skrivbok, som jag ska klä om eftersom min gamla manchesterkrivbok är nästan slut nu, som jag invigde där. Bredvid mig satt dessutom först en engelsman och en kvinna som inte pratade engelska som förstaspråk och samtalade, sedan gick kvinnan som satt på min andra sida och då satte det sig två tyska killar där (som jag tjuvlyssnade på^^ och som var assnygga! och som nog var liiiiite bögar i alla fall) och när sedan mannen och kvinnan gick så kom det fyra fransoser och satte sig där istället. Då förstod jag inte ett skvatt.
Nu är jag trött, och jag gjorde inte så mycket mer i Stockholm heller. Jag fick veta att jag var snygg av en man, och att jag var söt när jag log av killen jag köpte min banan av.
Tack:)
Dessutom köpte jag 5x100g te i en jättemysig tebod som jag hittade. Ett roiboos, ett grönt med smak av mint, ett svart rabarber grädde, ett earl grey och ett som hette Gamla stan. Så det var som syster sa. Nu kan du inte skylla på att du inte har te.