Immer eine Denke hinter die Name.

Som jag sa igår så är ju Nils inlämnad på telefonsjukhuset så jag måste ju nu använda en annan mibiltelefon.
Jag fick låna en av Telia men den gick inte att få igång (skittelefon!) så istället fick jag återuppliva min gamla 3310 (som aldrig fick något namn eftersom det inte var förrän efter det som jag kom på att namnge mina posessions).

Jag blev som ett barn på julafton när jag till slut fick igång den! Verkligen, jag satt och hoppade upp och ner och gav ifrån mig en massa konstiga ljud.
Jag har kommit fram till att Nils är snabbare än 3310, och att jag saknar Nils något ohyggligt nu när han är borta, men jag kan inte bortse ifrån att jag och 3310 (jag måste komma på ett bättre namn! Det låter så känslokallt att bara ha en sifferkombination!) har upplevt mycket tillsammans.

Nu ska jag gå och prata gamla minnen med... T-T-T-T-Tomas (nej usch, jag hatar det namnet), med Todd, får det bli. Att prata minnen med en mobil kan ta ett tag.
Och så ska jag spela Snake också... Kan livet bli bättre?