Hälsningar från strandkanten

Det har varit tunt på bloggandet den senaste veckan (tack och lov?) för jag har tagit semester och flytt hemmet. Jag mor och syster har tillsammans med kissekatten flyttat ut i husvagnen som står uppställd vid en liten liten sjö i mellersta Värmland och jag kommer inte vara hemma på sex veckor. Kan direkt erkänna att det är fruktansvärt befriande och underbart på alla vis, inget internet, ingen kiosk, visserligen TV med bild, men bara med ettan tvåan fyran och sexan, och annars ingenting. Jag mår inte bättre någon annanstans än vid Grässjön. Där är det Sommar. Dit kommer sommarlovet. Där mår jag bra. Det enda jag har gjort den senaste veckan är bada, sola lite grand (när solen bestämmer sig att titta fram) läsa, skriva noveller och träna. Bara allt det som jag tycker om att göra. Just nu nallar jag dator hemma hos Britt-Inger (omnämnande^^) och när jag kommer tillbaka till husvagnen så ska jag och syster snöra på oss löparskorna och springa runt sjön. Cirka 7kilometer i solnedgången. Det finns inte mycket som slår det. Det här är njutning och sommar på hög nivå. På återseende i höst eller nästa gång en dator finns i närheten. Kramar

Sightseeing

Idag var det rundtur i Östergötland tillsammans med engelsmännen.
Först besökte vi Rök, följt av Alvastra, sedan Omberg och till sist Vadstena. Alvastra och Vadstena väcker minnen som helst inte vill bli väckta men det får gå ändå. Jag måste ju någon gång inse att så jobbigt var det inte att rollspela och lyckas vandra vidare.
Rundturen idag var i alla fall mycket trevligare, och när vi kom upp på Omberg så var vädret alldeles alldeles perfekt. Helt molnfritt, och solen tittade fram och värmde.
Det var länge sen jag besökte Östergötlands högsta berg (storlek som en mindre kulle) och det är jättevackert att stå längst upp och titta ut.
Så vackert.
Så fridfullt.
En helt okej dag, fast om man inte går och lägger sig förrän runt halv fyra så där, så är det rätt jobbigt att åka bil, och hålla sig vaken.
Kanske ska önska alla en god natt.

Dans runt midsommarstången

Vi dansade runt midsommarstången igår också.
I Stefans smala kök.
Fast det var inte en riktig dans, för vi kunde inte sångerna.
Och det var ingen riktig midsommarstång, det var en hushållspappershållare.
Men det var kul ändå.

Midsommer

Om man inte har någon mat hemma på Midsommarafton så får man gå hungrig.

Det var i alla fall någonting som vi fick uppleva igår när kvällen inte riktigt blev som vi hade tänkt det.
När Em och Hellberg gick på tåget i Vikingstad så fick jag veta att de flesta de hade pratat med inte kunde eller ville komma så de var inte ens säkra på att det skulle bli något. Men efter mycket runt-ringande fram och tillbaka så hamnade vi tillslut hemma hos Stefan, med gott sällskap. Jag, Em, Hellberg, Stefan, Fred och två av Hellbergs kompisar, Emmi och Isabella som var supertrevliga.
Fast vi hade ingen mat.
Men det skulle ju vara lätt fixat tänkte vi och kände oss väldigt sugna på Midsommarmat, så vi gick ut och gick en runda genom Linköping, och tji fick vi.
Vi vandrade runt i hela Linköping och inte ett enda matställe var öppet. Ingen affär, ingenting. Till och med McD var stängt och det har jag aldrig varit med om förut.
I hela Linköping så fanns det två ställen som var öppna, det var Citygrillen och Five tastes.
Så vi köpte hamburgare på Citygrillen och sedan vandrade vi tillbaka till Stefans lägenhet för att äta upp den.
Och om jag lägger fram det så här, det var inte gott för fem öre. Inte ens Coca-Colan var god och den borde ju ändå smaka likadant överallt. Men det var sådet var i alla fall.
Snaps blev det i alla fall, och snapsvisor, och väldigt mycket skratt.
Någonstans i mitten dök även Andreas och hans granne upp, ungefär samtidigt som några bestämde sig för att spela sällskapsspel.
Det blev mycket sång och dans också, om man nu ens kan kalla det sång. Vi skrek mest till gamla Beatles-låtar och Grease.
En mycket trevlig kväll om man sammanfattar den.

Step up

Det är nu tidig morgon, och jag har precis tittat klart på Step up med Channing Tatum.

Så fruktansvärt amazing.

Det är inte en av de bästa filmerna jag sett, men den var inte dålig, och att Channing var med gjorde den INTE sämre i alla fall. Jag sitter här och gråter lite smått igen, och jag har kommit fram till att den här gången är det för att Midsommarafton har varit underbar.

Fast samtidigt, på ett sätt, i början, en katastrof.

Skriver mer om det imorgon. För nu MÅSTE jag sova, och drömma lite kanske.

Ville bara berätta att filmen var underbar.

Och Channing Tatum är verkligen snygg som få.

Yummie

- And it goes on and on and on -

Jag har en väldigt smart far.
Han kom fram till att det var bättre för mig att åka hem tillsammans med mina kompisar vid halv två, än att åka hem själv tidigare.
Bra pappa. Tack så mycket:)

Snacka om midsommar

Kom precis tillbaka från lunch med familj, grannar och engelsmän och ska nu börja göra mig i ordning för firande med vänner. Nu skiner solen som tur är och man kan ju hoppas att det håller i sig hela kvällen. Jag ska träffa Em och Hellberg på tåget in till Linköping och sen ska vi gå tillsammans till Jocke.
Det kommer troligen bli en lyckad kväll. Framför allt så kommer det bli min sista kväll på väldigt länge tillsammans med mina vänner.
På söndag bär det av uppåt i landet, för semester med familjen.
Och jo! Jag tycker att det ska bli kul.

Jag har aldrig någosin brytt mig om att göra en "Dagens outfit" eftersom jag oftast inte är intresserad av vad jag har på mig, men jag ska göra ett undantag för idag.

Vita piratbyxor och rutig T-skjorta - båda från H&M

Örhängen och halsband från Guldfynd, hjärtan

Håret i snedtofs.

(Jag tog bild nr 2 pga att mitt hår ser helt wierd ut från just det hållet.)

Breakfast with the englishmen

Vi har besök från England för tillfället. När mor läste till lärare var hon tvungen att åka till England i tre månader, en del av undervisningen, och då bodde hon i en värdfamilj.
Den familjen är här just nu för att uppleva det underbara Sverige, och för att hälsa på oss.
Jättetrevliga är de, och det är inga problem så, men det känns väldigt konstigt att prata engelska i sitt eget hus.
Det är en sak när jag och syster bestämmer oss för att prata engelska helt spontant, det är en annan sak när man är tvungen till det.
Vi har just ätit frukost med dem. Han tog bara en kopp te, och hon tog mjölk och flingor. Vilken kulinarisk måltid.
I eftermiddag ska de vara med och fira en riktig svensk midsommar, som jag slipper fira eftersom jag inte behöver vara hemma, man kan ju hoppas att vädret bestämmer sig för att visa sig från en lite soligare sida.
Sunny side up

Look at me. I'm not afraid.

Jag sitter här och gråter.
Tårarna rinner nerför mina rosiga kinder.
Det är tårar av glädje, det är tårar för att det är så vackert.
Det är Extreme home makeover-tårar.
Jag sitter inne på TV links och tittar på avsnitt ur åttonde och sista säsongen av Förhäxad. Jag och syster har alla de tidigare sju säsongerna på DVD och de har jag i princip tittat sönder vid det här laget, men den sista säsongen har jag nästan inte sett ett enda avsnitt av, så det ser jag till att catch up genom att se dem inne på TV links.
Och jag har nu hittat den absolut vackraste och bästa scenen ur hela serien.
Det är i S8E13:Repo Manor när Paige berättar för sin pojkvän att hon är en häxa. De sitter uppe på taket med en stjärnklar himmel ovanför sig och har precis avslutat en underbar picknick.
Hans reaktion på att hon är en häxa fick mig att börja storgrina. För det finns pojkvänner under de senaste sju säsongerna som har kunnat ta det faktum att de är häxor rätt så bra, men det är ingen som har kunnat samla sig direkt.
Mer än Henry.

Paige: Hey, Henry.
Henry: Yeah?
Paige: Guess what?
Henry: What?
Paige: I like you.
Henry: Hey, Paige. Guess what?
Paige: What?
Henry: I like you, too. I'll tell you, this day is getting a lot better than how it started.
Paige: Yeah. So far.
Henry: Why do you keep saying things like that? What do you have to tell me? Come on. It can't be that bad. Rooftop picnic. Starlight, candles. Wait, wait. I want to guess first actually. Hold on. Let me see. You used to be a man before? No. That's not true, right? Good. Come on. Tell me. What is it?
Paige: I don't think you're gonna like it.
Henry: You try me.
Paige: Have you ever wondered about the kind of strange things that happen with me and kind of since you've known me? Like why was I there trying to help your parolee? How did I find that baby's father so quickly? How'd you get that guy to tell the truth? How did you get shot and miraculously survive? And even little things like today. Finding your keys and your wallet. And then there's that winning o the $10,000 thing which you should probably give to charity. Because that, you know--
Henry: ok. Ok. What are you trying to tell me, Paige?
Paige: Do you believe in magic?
Henry: I don't know. I don't think about it much. Why?
Paige: I think it's time that you did. Lights. [Small lightning stars start flying over their heads] I'm doing that right now.
Henry: How?
Paige: I'm a witch. I have powers. I can make these kind of things happen. I'm not the kind of witch that rides around on broomsticks, or the hat or with the little black cat. That sort of thing. I use my powers for good. I help people. And this is not going well, and I can see how completely scared off you are from me. Door's right there, and it won't hurt my feelings.
Henry: Paige?
Paige: What?
Henry: Look at me. I'm not afraid.

It just broke my heart! Jag har tittat på Förhäxad de senaste tre åren, och aldrig har en scen fått mig så berörd, fått mig att känna så mycket.
Det kan ha att göra med att det är mitt i natten och mina känslor är helt upp och ner.
Men det där är den finaste scenen jag hittills har sett, den underbaraste.
Och då är jag ändå rätt så insnöad redan innan.

Den vackra ankungen

Vissa fick det att se så lätt ut.
Vissa kunde bara glida över dansgolvet som svanar, utan att visa det minsta tecken på att vackla. De kunde flyta fram och bara koncentrera sig på vad de höll på med just för stunden. Det de älskade att göra mer än någonting annat i världen.
Dansa.
De rörde sig så graciöst över golvets nötta trä att man kunde tro att de aldrig gjort någonting annat i hela sina liv. Att de var födda med dansskor på fötterna och med händerna sammanlänkade med sin kavaljer. Deras rörelser var så vackra att man inte kunde släppa ögonen ifrån dem för en enda sekund. De rörde sig i perfektion med musiken, i perfektion med varandra, det var som om världen runt omkring stannade och höll andan bara för att de skulle kunna dansa ostört.
De dansade som Saga aldrig skulle kunna dansa.

Jag sitter just nu framför datorn och arbetar lite smått med mitt projektarbete. Eller vad som ska bli mitt projektarbete någon gång i framtiden.
Jag ska skriva en novellsamling, alternativt bara en novell beroende på hur långa och hur många de blir, och det där är början på en av dem.
Ska jag vara ärlig så går det segt. Mycket segt.
Fast det är kul. Mycket kul.

Mummy and Daddy - the most overprotecting people I know.

Måste hon hålla mig på sträckbänken?
Jag frågade min mor tidigare idag om jag kunde få fira midsommar tillsammans med några vänner eftersom jag ska vara borta hela sommarlovet och vi inte kommer hinna träffas.
Det tog henne två timmar att komma fram till att jag kunde få det.
Då hade vi gått igenom vilka jag skulle vara med, hur många de var, vad vi skulle göra, var vi skulle vara, hur tågen gick så att jag skulle ta mig hem, och även slängt in lite skuldkänslor genom att säga att det inte skulle bli så kul för våra gäster ( =de engelsmän som dyker upp ikväll), sen att de inte är här för att träffa mig utan för att uppleva Sverige och hälsa på mor och far räknades tydligen inte.
Men till slut fick jag i alla fall åka, som tur är.
Och även om jag förstår att hon kanske är lite orolig, så känner hon ju ändå mina kompisar! Och hon borde veta att jag kommer inte hamna i trubbel när jag är med dem.
Dessutom så är jag 17. Jag KAN ta vara på mig själv och jag har hållt mig lugn och snäll hittills liksom. Varför kan de då inte lita på mig?
Jag vet att de bara vill mig mitt bästa, och inte vill att det ska hända mig något, men jag klarar mig! Jag är sjutton år nu, och om jag inte får göra mina egna misstag och stå för dem, när ska jag då lära mig?

Filmkärlek

Jag har skaffat mig en ny snygging som jag kan DÖ för varje gång jag ser honom.

Channing Tatum.

AH! Han är så läcker, och har armmuskler som få. Är det något som får mig VÄLDIGT intresserad så är det armmuskler.

Jag dör.

Jag såg först Coach Carter igår, där han spelar och sedan bytte jag till She's the man utan att vara medveten om att det var HAN som spelade huvudrollen.

Jag är sold. Han har fått mig.

Jag är kär.

Igen.

Lite tyst och försynt... såhär

EN MÅNAD KVAR!!!!!

BARA EN ENDA MÅNAD KVAR TILL DET AVSLUTANDE KAPITLET I EN AV VÄRLDENS VIKTIGASTE BÖCKER!!!!!!

EN. MÅNAD. KVAR!!!!!!!!!!

Ville bara vara så vänlig och påpeka det

Moviee

Dagen kan sammanfattas riktigt enkelt med något som syster sa tidigare idag.
"Va, är det soligt. Jag har ingen aning, jag har tittat på film idag."
Jag har knappt gått utanför dörren, trots att det har varit jättefint väder! Istället har jag setat inomhus, framför datorn, och tittat på film.
Det har också varit jättetrevligt självklart, bli kändiskär och alldeles varm i hela kroppen, och inte behöva tänka på någon annan än MIG!
Men man kanske borde ta vara på vädret nu när det äntligen har kommit? Vem vet, nästa vecka kommer kanske regnet tillbaka.

Ensalada de frutas

Finns det något som är mer himmelsk än fruktsallad?
Det är godare än godis, det är nyttigare än glass, och man kan äta hur mycket som helst utan att få dåligt samvete.
Jag Älskar Fruktsallad.
Äpple, banan, apelsin, kiwi, ananas.
Man blir glad bara av att höra om det.
Nu ska det ätas upp också

Solen värmer så vackert

Solen skiner ute nu:D
Känns bra, jag funderar på att gå ut och lägga mig på gräsmattan i solen med en bra bok (med andra ord, Harry Potter and the chamber of secrets. Läste ju ut den första på tyska igår, så nu går vi raskt vidare).
Eller jag kanske ska lyssna vidare på Mugglecast istället? (den här gången är det en länk Kookie^^) Jag ligger ju fortfarande måååånga episodes bakom dagens datum, och med tanke på att det börjar närma sig 21juli nu så skulle jag vilja vara i fas.
Mugglecast it is.

Don't call me an angel

Minns du sommaren?
Sommaren vi träffades för första gången?
Sommaren som känns så nära men som det faktiskt är flera år sen nu?
Sommaren, då du fattade min hand och sa att du skulle finnas hos mig för alltid?
Jo, jag minns.

Tågtider

Tåget kom inte till stationen idag.

Jag hade ringt och frågat far i förväg om tågen gick var 20 minut eller om de också tog sommarlov, men han försäkrade mig om att de gick.

Så jag kom upp till stationen fem i halv tolv med inställningen att tåget skulle gå 11.34 och såg till mitt stora förtret att nästa tåg inte skulle avgå förrän 12.14.

Men jag orkade inte gå hem så istället satte jag mig på en sandlåda och lyssnade på Mugglecast. Det blev faktiskt riktigt mysigt.

Dessutom så var det varmt och vackert väder, och Maria dök upp efter en halvtimme så det var inte så jättejobbigt.

Jag tog en hel del kort också. Typ på mig själv eftersom det inte fanns så mycket annat att ta kort på.

Vacker är jag:)

Jag ÄR grön!

Idag blev det en runda i storstan med min älskling<3
Jag behövde nya kortbyxor eftersom Sara har mitt enda par för tillfället så jag tog mitt pick och pack och åkte in till Linköping. På stationen mötte jag Maria och vi besätmde att vi skulle slå ihop vår vistelse. Hon skulle bara in för att lämna pengar till någon, så när hon var klar följde hon med mig runt i klädaffärerna där jag bara fick mer och mer ångest.
Jag tror inte att jag NÅGONSIN i hela mitt liv har köpt så mycket kläder som idag. Jag är inte så mycket för att handla kläder. Ärligt talat tycker jag rätt så illa om det. Vad finns det för någon anledning att köpa nya fina kläder om man inte är nöjd med sin kropp?
Men idag blev det kläder. Dels ett par jättesöta gröna kortbyxor, ett par vita piratbyxor, ett grönt och blått halternecklinne, en grön trekvartströja, en übersöt rosa kjol till mig, och en likadan fast grå till syster i avslutningspresent, och en rosa kortärmad skjorta. Jag är jättenöjd med alltihop, men samtidigt har jag lite ångest eftersom jag inte riktigt vet om jag behöver allting, och då är det lite onödigt att köpa nytt. Men när jag kom hem och visade mor tyckte hon det verkade okej, och då kunde jag andas ut.
Lite i alla fall.

Harry Potter und der Stein der Weisen

Dagen i sin helhet har spenderats på altanen med en vacker bok i handen.
Det har kanske inte varit så varmt idag men det har inte gjort så mycket.
Första Harry Potter boken är nu utläst, på tyska.
Ah! Det är bara en månad kvar innan sjunde boken släpps!
Jag vill ha den nu^^

The Cleaners

Jag har städat rummet.
För första gången på säkert fyra månader.
Så nu ser det rent ut.
Ett konstaterande.

Ångestladdat

Och så var sommarlov då.
Än så länge har det bara gått en dag men trots det så håller jag på att dö av tristess. Jag kan inte fatta att det faktiskt var skolan som höll mig levande, som fick mig att hitta på saker. När jag började ettan försvann plötsligt viljan till att ha lov, och byttes ut mot en ovilja. Jag ville inte gå på lov, utan jag ville stanna kvar i skolan, jag ville sitta i skolbänken och lyssna på när Dennis babblade på om motiven på sina diabilder, lyssna på när Janne försökte få igång en diskussion, bli irriterad över Catharina när hon blev alltför exhalterad på sina lektioner, bli indelade i grupper hos Helen och bara flumma och skratta i allmänhet på rasterna.
Jag vill inte ha sommarlov av den enkla anledningen att det bara inger ångest. Ångest över att jag inte har något jobb. Ångest över att tiden går så fort. Ångest över att jag inte kommer träffa någon på hela sommaren. Ångest över att jag inte gör någonting. Ångest i allmänhet.

Charmed for life

Titta på TV mitt i natten är bara så fruktansvärt mysigt.

Sitter inne på TV links och tittar på åttonde säsongen av Förhäxad medan resten av familjen ligger och sussar så sött i sina sängar.

Mys...

Ego

Em i sin fiina avslutningsklänning

"Nowel bada åskoj" (Noel berättar att han också vill bada)

Mys på gräsmattan hemma hos Noel och Simons mormor.

Kramar är alltid uppskattat, särskillt av Nowel och Fimon så klart:)

Helgen har spenderats tillsammans med min älskade syster och våra småtroll till kusiner, "Nowel å Fimon".
Det har varit jättemysigt. Vi har lekt och skojat och busat och skrattat hela tiden och jag och syrran har blivit ett begrepp.

"Emmalotta kommer"
"Var är Emmalotta?"
"Emmalotta vakna!"
"Jag vill Emmalotta"
"Emmalotta!"

Och när det är Noel som säger det så är det bara som man vill smälta. Jag är helt förälskad i den ungen<3.

Igår kom dessutom Axel och Emil och hälsade på, eftersom deras far inte tyckte att de skulle sitta inomhus i var sitt rum framför en dataskärm heeela sommaren. Så då gick vi och badade i Stångån. Det var... kallt kan man säga, fast samtidigt ritkigt kul.
Åhh!! Det kunde inte bli ett så mycket bättre start på den här sommaren.

Summerholiday

Sabinas kamera har lyckats fånga vår klass rätt så bra:)
Enda felet är väl att de som stod till vänster missuppfattade hela grejen med bilden.

Och att min hand lyckas dölja hela Emma

Det var skolavslutning i fredags.

Jättejobbigt, fast samtidigt väldigt kul.

Vårt spex för treorna ägde skiten ur resten av skolan, möjligtvis med undantag av treornas avslutande bandframförande. Det var så fruktansvärt läckert så det är inte sant.

Sedan följde kramar och bilder och tårar utanför skolan i väntan på att treorna skulle springa ut.

Det var en väldigt lyckad skolavslutning, och jag grät bara lite:)

All those years. Poof, gone. For ever

Jag är klar med ALLT skolarbete i hela ettan.
Och det är ju hela åtta timmar kvar innan jag måste börja fixa i ordning mig för skolavslutning.
Tänk va, jag slutar ettan! Redan liksom.
Det var inte länge sedan jag började lekis och allting började. Det är inte länge sedan jag gick i ettan och skrev stora bokstäver på lösblad med olika kritor och sedan satte in dem i en pärm.
Det är inte länge sedan jag gick i tvåan och stoppade in suddgummin i öronen för att det var så stökit i klassrummet, den kvällen slutade med att jag blev sövd för att de skulle kunna få ut dem.
Det var inte länge sedan jag gick i trean och blev tillsammans med min första kille.
Det var inte länge sedan jag gick i fyran och femman och bara flöt med. Lyckades bra i skolan och tyckte fortfarande att det var KUL. Det var innan man började högstadiet och man plötsligt var tvungen att hata allt som hade med skolan att göra.
Det var inte länge sedan jag gick i sexan och började läsa tyska.
Det var inte länge sedan jag gick i sjuan och plötsligt var tvungen att byta skola.
Det var inte länge sedan jag gick i åttan och man trodde att man ägde hela världen.
Och det var definitivt inte länge sedan jag gick i nian och hade ångest över vad som komma skulle.
Och nu slutar jag ETTAN PÅ GYMNASIET! Nej, det är ofattbart.

Älskade Mormor

Mormor har anlänt nu och med henne följer också världens godast bullar.
Jag skojar inte. Om man har varit hemmafru i hela sitt liv så vet man nog hur man bakar de godaste bullarna som finns. Så just nu ligger det fyra påsar i frysen och en i brödskrinet och jag är jättelycklig.
Det är kul att se mormor igen, det inger ett visst sorts lugn och man blir glad. Men däremot syns det nu att hon har börjat bli gammal och det skrämmer mig. Hon har börjat få silverstrån i det hår som alltid tidigare har varit mörkt, nästan svart. Hon börjar bli gammal, men hon är fortfarande samma gamla mormor. Bara några år äldre.
Hon är redan 72år gammal, och jag minns nästan när hon fyllde 60. Jag kan inte minnas för vi var nämligen inte med, men ändå så minns jag någonting. Det kan vara ett påtvingat minne, det kan vara något jag fått från att ha tittat igenom mormors fotoalbum tusentals gånger. Men jag minns någonting.
Och det skänker mig lycka.

Skolan kallar

AHHHH!
PANIIIIIIK.
En dag kvar i skolan, sedan kommer sommarlovet.
En kväll kvar när jag MÅSTE sitta och skriva skolarbete. Vad är det för något slut på andra terminen på gymnasiet?
Okej, mitt eget fel, jag skyller mig själv. Fast det är inte snällt ändå.
Alls!
Känner att SOn är viktigast JUST NU, eftersom den lär jag hinna klart med. Engelskan kommer som den kommer. Lär sitta uppe länge inatt, men så blir det, när man inte gör saker och ting när man borde.
Just för tillfället har jag tyvärr inte tid, tittar på en alldeles underbar film som går på TV1000. Touch of pink.
Handlar om bögar (what else^^) och är lite töntig men ändå alldeles underbar.
Skolan får helt enkelt vänta någon timme till.
Vem är det som förlorar på det?
Jag.

"Schpäcks"

Treorna har idag framfört sitt sista spex om lärarna och de ägde så totalt. Det var en fröjd att se och jag har inte skrattat så mycket på länge. Tyvärr så missade jag början, eftersom jag och Sara gått till McD för att köpa Milkshake(<3) och kön hade varit fem mil lång, men trots det så var det underbart.
På skolan har vi ett pensionärsgymnasium, PU, och om jag inte missförstod så var de gamla som gatan och hade övergått till att vara lärare där istället. Skitbra var det.
Det bästa var när Markus och Svampen kom in och körde pensionärsgympa med dem, en klassiker:)
Imorgon är det våran tur att spexa för treorna istället. Jag HOPPAS att de kommer uppskatta det. Särskilt med tanke på att vi är den enda klassen som kommer spexa. Lite dålig stil kanske?

Askungetåget

Igårkväll var det fest. Min klass, tvåorna och dansarna var inbjudna och det var tänkt att vi skulle vara i trädgårds föreningen.
Tyvärr så var vädret emot oss så istället hamnade vi i en lokal som Hellberg hade, och det blev väl rätt kul. Att vara en av de få som inte drack var väl ett aber men det får man ta.
Det verkar som det roliga kom igång när jag var tvungen att gå (var tvungen att hinna med Askungetåget - sista tåget hem går halv 12) för innan dess var det rätt stelt men då var vi inte så många kvar och då blev det automatiskt roligare.
Det bästa var farbröderna som kom och klagade. De tyckte att vi var alldeles för högljudda.
Det var inte så bra att vi blev utkörda ur lokalen men att de var så fruktansvärt patetiska och inte kunde stanna kvar uppe i sin lägenhet och vara sura för att deras liv gått åt helvete, utan var tvugna att komma ner och slänga ut oss var lite överdramatiskt.
Men det var lugnt, vi försvann vidare till trädgårdsföreningen igen istället.
Så det blev en rätt lyckad kväll, som för mig avslutades lite tidigt på grund av att jag inte skulle kommit hem annars.
Och jag tror inte att far hade tänkt komma in och hämta mig heller.

Jag är lite trött på min egen oförmåga att skapa en normal konversation just nu. Jag återkommer när min kropp säger och gör som jag vill

Varför kan inte all kärlek vara så söt och okomplicerad som den var när man var liten? När man gick på mellanstadiet och frågade chans. Det var så enkelt då. Så okomplicerat. Man var ihop, men det var precis som det varit innan.
Varför vågar jag inte bara börja prata med honom? Vad är det som är problemet?
Han har ju försökt prata med mig, han har försökt, men jag har bara blivit konstig då. Tråkig. Jag svarar knappt, lyssnar inte, har annat för mig. Vet att han inte pratar med mig. Och sen Bang, så är det plötsligt mig han pratar med och allting vänds upp och ner. Och jag missar alltid vad han säger.
Varför kan jag inte föröka agera som jag vill? Bara fortsätta vara mot honom som jag är mot alla andra jag känner. Han är ingen främling. Varför ska det vara svårare bara för att jag tycker om honom?
Värför ska det vara svårare för att han är kille?
VARFÖR MÅSTE JAG VARA SÅ FÖRDÖMT BLYG!

MSN

Varför känns det som om allting jag skriver på MSN bara blir jättefel? När jag skrivit det känns det som den jag pratar med kommer misstolka. När jag är ironisk tror folk att jag menar allvar, när jag menar det jag säger tror folk att jag är ironisk, när jag inte förstår tror folk att jag är bitchig, och när jag faktiskt är bitchig så tror folk att jag inte förstår och förklarar.
Varför står jag ut med det? Jag har klagat avsevärt många gånger på hur mycket jag HATAR MSN och ändå fortsätter jag att vara online i princip dygnet runt, ändå fortsätter jag att prata med folk som jag inte riktigt gillar som om vi var de bästa av vänner. Varför? Det enda man skulle behöva MSN till är att fråga om relevanta saker.
För annat som har sagts på MSN, har aldrig blivit sagda. Annat som sagts på MSN, behöver man tydligen inte stå för.

Bad, badminton! Bad, badminton! Bad, badminton! Badminton!

Badminton stod på schemat idag tillsammans med Em, Hellberg och Andreas.
Enda problemet var väl att jag inte är så jättebra på badminton, och att luftkonditionen var helt körd. Det var varmt som bara den, och utan vattenflaska så förlorar man en hel del vätska under en timme.
Det var kul! Och jag har blivit väldigt mycket bättre sedan förra gången vi spelade, nu lyckades jag ju till och med träffa fjädern! Nästa gång kanske jag till och med har lärt mig få bollen över nät! Det var inte alls så dåligt, utan vi lyckades få upp ett spel och vi hade det jättekul.
Vädret var också mycket bättre den här gången jämfört med förra.
ALlting var bättre idag!

"Bitchvolley"

Det blev ingen beachvolleyboll på idrotten, för det finns ett så korkat system när det gäller bokning av planer att man kan boka gratis, men om det sedan kommer någon som betalar för sig så kan den personen få dina tider!
Underbart!
Så istället spelade vi Ultimate Frisbee och barfotafotboll på den runda gräsmattan mitt i Trädgårdsföreningen. Och det gick väl bra det också...
Det var faktiskt kul, i alla fall Ultimate frisbee, för det kan jag^^
Bad i fontänen i Trädgårdsföreningen efteråt, även om det inte var meningen den gången. Vi skulle bara bade fötterna, men vi blev nedskvätta av några totala främlingar. =D
Efteråt snodde jag och Em en Volleyboll av Dennis och körde lite själva i väntan på att Hellberg, Andreas och Pontus skulle dyka upp. Tanken var att Ella skulle ha varit med också men hon dissade oss^^
När grabbsen dök upp så var planerna visserligen lediga men sanden var så fruktansvärt het att det gick inte att köra, vi försökte ett tag men sedan gav vi upp och istället badade jag och Em i fontänen igen, den här gången medvetna om att det var det vi ville medan killarna satt bredvid och var tråkiga. Det finns rätt talande bilder som berättar att vattnet åtminstone var blött. Mina kläder sitter som klistarde mot kroppen när jag kom upp och jag kunde vrída ur dem 45 minuter efter att vi varit i, och då var det ändå varmt i luften.
Men det blev en rätt givande eftermiddag faktiskt trots att det inte blev så mycket Volleyboll, och Ellas diss.

Sommar sommar sommar

Det är varmt och soligt ute.
Jag har klänning på mig.
Jag borde vara på lektion men jag och Em har tagit ledigt.
I eftermiddag är det Beachvolleyboll på idrotten.
Det är bara fyra dagar kvar innan lovet är här.
Kan dagen bli mycket bättre?=D

My happy happy life

Jag måste lugna ner mig om jag någonsin ska kunna må bra.
För tillfället stressar jag om allt känns det som, och framför allt det faktum att det bara är en vecka kvar nu och jag har två stora arbeten kvar att göra, båda måste vara klara innan sommarlovet drar igång.
Sen är det en massa annat som ligger och grumlar till mitt liv.
Personal Shit for example.
Känslor och tankar och sånt. Med andra ord, grejer man inte behöver.
Jag Vill Ha Sommarlov!
Och jag vill inte att det ska vara måndag redan.

Harry in my heart

Nu vill jag bara ha sommarlov. Inga fler skolarbeten, och istället en massa skön mysig läsning framför mig.

Tänk er en vacker sjö, solen skiner, skuggan svalkar så där lagom mycket, man har ett stort glas med Is-te bredvid sig, livet känns underbart, och i handen har man Harry Potter and the deathly Hollows. Det kan inte bli mycket bättre.

Det är nära nu, 40dagar närmare bestämt och sedan har jag den i min hand. Innan dess ska jag dessutom ha läst ut alla de tidigare böckerna. Den första på tyska, och de andra fem på engelska. Allt för att komma in i den rätta stämningen och färska upp minnet.

3050 sidor härlig läsning framför mig innan den avslutande boken kommer. 3050 sidor innan slutet börjar.

Det blir Harry Potter feber i sommar.

Åh! Jag längtar.

Harry is waiting in Privet Drive. The Order of the Phoenix is coming to escort him safely away without Voldemort and his supporters knowing - if they can. But what will Harry do then? How can he fulfil the momentous and seemingly impossible task that Professot Dumbledore has left him with?

Jag vill, och samtidigt vill jag inte, att boken ska komma ut.

Jag vill veta hur det slutar, men sen då? Sen kommer det vara över och det kommer inte längre finnas någonting att vänta på. Man vet allt, ochd et kommer inte finnas några fler böcker.

Tudelade känslor. Vad vill jag?

Mew

Ny layout på bloggen och den här är jag nöjd med.
Jag hade en ny igår också, men den kändes inte bra, den kändes bara tryckande och jobbig.
Vitt är det nya svarta.
Dessutom är det ju snart sommar, och då känns det som om vitt är lite mer sommrigt än vad svart är. Framförallt så är det mindre deprimerande.

Badsäsongen har inletts

Åkte in till Linköping igår när jag tröttnat på Mr Darcy och träffade Em, Hellberg, Pontus och Andreas. Vi hade bestämt att vi skulle spela beachvolleyboll, och jag kan verkligen inte den sporten. Det går inte.
Men vi körde i alla fall.
Dock så var det någon som hade glömt att boka banorna, så vi fick spela i kanske fem minuter och sedan kom folk och puttade bort oss.
Inte mig emot faktiskt^^
Så istället blev det ett stopp på Burger King, och sedan åkte vi vidare ut till Sturefors för att bada.
Första doppet för i år!
Det var inte så fruktansvärt kallt faktiskt, utan det var riktigt behagligt och jag längtar längtar längtar till om två veckor när sommaren inleds på riktigt.
Grässjön - 6 veckor, då är det sommar.

Det enda som var lite jobbigt igår skulle väl i så fall vara att jag bara hade bikinitopp med mig och ingen handduk. Så jag badade i bikinitopp och shorts, och sedan skulle jag åka först buss och sedan tåg hem, i blöta kläder. De hann torka lite, och som tur var så var det ju varmt i luften så det var inga större problem.

UtBränd

Jag har bränt mig.
Jag som aldrig aldrig någonsin bränner mig utan blir avundsjukt brun direkt har bränt upp min rygg.
Låg ju i solen igår, skönt och trevligt var det, men tydligen var solen alldeles för stark så nu har jag en "lättare" bränna på ryggen. Snyggt som bara den säger jag.
Inte.
Fan, jag har bränt mig!

"I have been meditating on the very great pleasure which a pair of fine eyes in the face of a pretty woman can bestow" - Mr Darcy

Ah, sommar sommar sommar.
ÄNTLIGEN lite sommarvärme.
Nu ska jag lägga mig på en solmadrass med en flaska vatten bredvid mig och Jane Austen i handen och bara må gott. Boken är mest för att jag måste, den ska vara utläst och analyserad om en vecka, men lite pleasure är det ändå att läsa om Mr Darcy och Miss Bennet och deras komplicerade kärlek.
Den blir bättre och bättre varje gång man läser den. Och jag hoppas att det är okej att jag valde en bok som jag redan läst innan. Det går fortare och läsa då, så på det sättet kommer jag hinna klart med uppgiften i tid, till skillnad mot om jag fortsatt läsa den andra boken. Läser man för fort så hinner man inte reflektera, och om man inte reflekterar så fattar man inte.
Så. Nu har jag sagt mitt. En plats i solen var det.

Filosofi på hög nivå

Det går inte att tänka för tillfället.
Och om det inte går att tänka kan man inte bilda meningar.
Och när man inte kan bilda meningar är det svårt att skriva.
Dagens blogginlägg läses på egen risk. De är troligen tråkiga som stryk, om de ens dyker upp.

Lärarna VS GMs handledargrupp i Ultimate frisbee - ha ha ha, säger jag bara

Idag var det friluftsdag. Varmt som bara den var det.
Vi höll till på en stor fotbollsplan med knappt någon skugga i sikte någonstans.
Fotboll, Lacross, Brännboll och Ultimate Frisbee stod på schemat.
Vi var uppdelade i våra handledargrupper, och jag var ensam från vår klass. Toppen.
Det var en rätt trist förmiddag faktiskt, en rätt varm förmiddag dessutom, och jag kände att jag har tappat allt vad bollkontroll heter sedan jag slutade med handbollen. Inte bra alls.
Det enda som var kul var sista passet; Ultimate Frisbee mot lärarna. Haha, vi vann den matchen, och det var den enda sporten jag var hyfsat bra på.
Enda problemet var väl att jag knappt fick vara med. Det hade inte ens gått en minut innan Janne (Filosofi/Psykologi/Religion) lyckades vrida min axel ur led! Vilka bra förebilder de är, de snälla lärarna.
Min SOlärare, som satt vid sidan av planen trodde att jag hade tappat luften fick jag veta när jag kom av plan. Eftersom det är så jag ser ut när jag har ont. Det enda jag fokuserar på då är andningen för att så tänker jag inte på att det gör så ont, och av den anledningen ser det säkert ut som om jag hyperventilerar och knappt kan få luft.
Men det stoppade inte mig, utan jag satt väl kanske vid sidan av planen i två minuter och sedan ville jag vara med igen.
Sitta på sidan och titta på, inte riktigt min grej.

Min morfar!

Det är dags att inse.
Det är dags att ta det till sig.
Det är dags att sluta skjuta det ifrån sig.
Det är dags att förstå.
De blir bara äldre, och en dag kommer de vara borta.
Morfar, mormor, farmor och farfar.
De har alltid funnits där, alltid funnits till hands, men de kommer inte finnas för alltid. En dag snart kommer de vara borta och allt som de lämnat efter sig är lyckliga minnen och en stor tom saknad. Man tänker inte på att det faktiskt är nära förrän det är alldeles inpå och man är tvungen att inse att de mår inte som de gjorde för tio år sedan, fem år, förra våren. Det går snabbt på slutet och man står bredvid, hjälplös, och kan bara se på när de tynar bort.
Morfar är sämre nu. Igen. Magen gör ont. Efter en vår av glädje och utan ont.
En lycklig vår. En vår jag inte fått uppleva men som jag ändå hört talas om.
Och som gjort mig glad.
Men slutet på det där året som skulle vara hans sista rycker allt närmare.
Men han har ju lyckats smita ifrån döden förut.
Han kan ju göra det igen.
Min morfar kommer leva tills han är hundrafemtio år!

Avbockning

MVG i tyska steg tre:D - Inte så oväntat, men en utandning definitivt. Jag har varit lite rädd för att jag inte snackat tillräckligt men tydligen har jag det, och det känns väl skönt.
Glädjepoäng.
MVG i matte A. Än så länge. Han har inte rättat nationella så det är bara väldigt prelimenärt. Och dessutom är det jättesvagt. Så jag får hoppas, och håller tummarna. Jag vill! Jag står inte ut med något annat än MVG.
VG i NK. Inte oväntat alls eftersom han bara hunnit rätta ett arbete hittills som vi gjort i naturkunskapen, och det hade jag bara VG på. Svårt att ha högre betyg då^^
Och, trots nationella som gick SKIT så har jag MVG i engelska. Hörförståelsen gick jättedåligt (7poäng av tio, vilket var ett stabilt VG). 8,25på hela nationella. Misslyckande.
Då är det jobbigt att ha lärare som känner en. För det min eneglsklärare sa precis innan jag gick ut ur rummet igen var att jag fick inte hänga upp mig påd et där VGt och framför allt inte känna att det var ett misslyckande som hon visste att jag skulle göra. Utan att det faktiskt var det bästa som skulle kunna ha hänt! Eftersom nu hade jag något att lära mig av.
Äh crap. Jag är missnöjd som fan i alla fall.

Vi är underbara

Syster besökte föresten min engelskalektion idag innan vi gick ut på stan och shoppade klänningar.
Engelskalektionen var för övrigt grymt slapp, eftersom det var utvecklingssamtal med betygssnack, så vi fick göra lite som vi ville. Hon kom fram till att hon ska börja på FU. Hon vill framför allt börja i min klass, eftersom den verkade ju jättemysig.
Det tar jag som ett gott tecken så ni som satt och snackade där runt mig på engelskan.
Ta åt er^^

Skolavslutning in the air

Ihhhh!!
Jag har köpt två nya sommarklänningar nu! Eller jag och jah, mor har köpt två nya klänningar till mig.
Och jag är glad.
Jag har haft ont om klänningar och ont om glädjeämnen den senaste tiden, men nya klänningar gör min dag.
Syster behövde en avslutningsklänning och det var tag tre betala för två på lindex så då fick syster två, och jag fick två.
Jag tog en som var grön och vit randig, rätt kort och smal, och en som var turkos och mönstrig och jättegullig.
Jag känner mig fiin:)
Den klänning som jag och mor valde ut åt syster och som hon till slut tog som avslutningsklänning var en som hon från början inte ens ville titta på.
Egentligen ville hon inte ens ha klänning på avslutningen. Men det lyckades jag snabbt snacka ur henne.
Och vad det beträffar klänningen. Låt oss bara säga att jag och mor kan vara väldigt övertalande när det komemr till vissa grejer, och syster är rätt så manipulativ, så det blev bra till slut. Och hon kommer vara jättevacker på avslutningen.
:)

Romeo Romeo

Jag, syster, mor och far var och såg Romeo och Juliet idag på Arbis.
Ljunkans teatertreor satte upp den och de var så fruktansvärt bra!
AAh! Jag fick gåshud och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Huvudrollsinnehavarna var bäst, och det jag förundrades mest över var hus samspelta de var allihop.
Det var åtminstone något som gjorde mitt liv lite enklare för stunden.
:)

Den där bilden står för sommar.

Jag älskar maskrosor, och jag förstår inte de som inte tycker om dem. De har väl ändå världens vackraste färg, och jag förstår att de förökar sig som ogräs men om vi inte skulle ha maskrosor i vår trädgård så skulle den vara mycket mycket tråkig och färglös.
Enda gången jag inte tycker m maskrosor, är när de blommat över ochd et vara är en grå ful boll kvar som bara väntar på att bli spridd för vinden.
Men fram till dess, så älskar jag maskrosor.

Skola...

En av de få dagarna under året då man får vara ledig.
Och en av få dagar hittills i år när det har varit fint väder.
Och jag spenderar dagen med skolarbete framför min dator.
Kan man kalla det att ha ett innehållsrikt liv?

Det är dags att ändra på det.
Dra ur sladden. Plocka upp datorn. Släng den under armen och gå ner. Sätt dig ute på altanen. Sätt in sladden i ett eluttag i vardagsrummet.
Och fortsätt med vad du gjort hittills, fast med den skillnaden att det sker utomhus.

Great plan.

Du gamla du fria

Ja! Äntligen är det 6 juni, vår nationaldag som vi alla firar gladeligen till minne av Gustav Vasas kröning! Åh, vad stolta vi är över att ha en så minnesvärd dag att fira!
Jag hoppas ni uppmärksammade sarkasmen.
Jag förstår inte vitsen med den här dagen, kan vi inte istället fira något viktigare, som typ Astrid Lindgrens födelsedag.
Jag skäms över att vara svensk den 6juni.

Om man ser världen från den ljusa sidan, så ter sig allt hamna i ett bättre ljus

Med lite perspektiv på gårdagen så har jag kommit fram till att den inte kunde ha varit mycket bättre.
Från början ville jag vara nunna eftersom deras roll i allting var mycket liten. Men jag tror att jag skulle nog vara precis där jag var för jag tyckte ändå att det var roligt, när vi fortfarande höll på med det vi skulle. Det var psykiskt jobbigt att inte ha knappt någon att prata med, men det var mycket roligare än när vi INTE gjorde som vi skulle utan bara var som vanligt. Dessutom så fungerade allting bäst som det var skulle jag kunna tro, eftersom i början var alla med på att hålla sig till sin roll och jag tror inte att det var någon som tyckte att det var fruktansvärt jobbigt (mer än jag?) eller att det var tråkigt. Men visst kunde vissa saker ha varit annorlunda, och bättre självklart.
Och mer Genomtänkta kanske? Typ, att nästa år kan de hinna med Heeela dagen, istället för bara redovisningarna, i princip? Kanske slå ut det på mer än EN dag?
Jag vet inte om jag skulle ha klarat det...
Men i stort så var det en rolig dag, och framför allt så var det en dag man kommer kunna se tillbaka på med ett leende när man kommer tillbaka igen i höst. Min grupp var dessutom en av de bästa, så jag har egentligen ingenting att klaga på. Mer än att spela teater inte är kul, någon gång, och kommer aldrig bli det heller. Även om jag kanske kommer kunna lära mig att stå ut med det.
Och att spela utstött och mobbad passar ju tydligen mig. Undrar hur det kan komma sig?

Nej, de är nu uppe i fyra funna. Två på ryggen. Två på benet.

Igår fick jag mitt första myggbett, och det är väl ändå sommar om något?
En sommar är inte en sommar om man är helt sönderbiten, så att det kliar överallt på hela kroppen. Jag älskar att göra som barnen i Bullerbyn och räkna hur många bett jag har, och jag är alltid lika stolt när jag har fler än dem.

När vi stod och lyssnade på hantverkarnas redovisning så var vi placerade under ett par jättestora träd, om jag inte minns fel så var de av ek, och under dem tillsammans med oss vimlade det av mygg. Och efetersom jag hade väldigt lite kläder på mig, då jag var tiggare och de inte direkt badade i kläder som de kunde sätta på sig, så lyckades de komma till och bita. Så jag tror inte att jag bara fick ett enda myggbett men än så länge har jag bara lagt märke till det som jag har på ryggen, som är enormt vill jag bara tillägga. Jag tror inte att jag tål mygg så värst bra egentligen, fast jag tycker om myggbett (mygg i sig är en plåga däremot). Förra sommaren blåste min fot upp till den dubbla storleken så jag inte kunde använda den, på grund av några myggbett som troligen var perfekt placerade. Hela den veckan, i princip, satt jag med fötterna i vattnet och ville få den att svullna av.
Men ändå tycker jag det är härligt med myggbett. För då är det sommar!

Dam dam da dam ^^

Vi hann föresten inte med allt det vi skulle ha hunnit med idag på rollspelet, för mina lärare är enorma tidsoptimister hela högen!
Så egentligen hann vi bara med den del som jag personligen tycker är enklast, nämligen den med MANUS (fast inte den här gången eftersom min karaktär bara improviserade i vår scen) men på ett sätt är ju det andra intressantare. Det vi inte hann med var allt som rörde improvisation och integration mellan de olika stånden i samhället.
Men vi kommer ha någon form av återkoppling och sammanbindning på fredag när vi ska ha friluftsdag med skolan. Och då ska bland annat Em och min idrottslärare gifta sig! Lång historia kort, han dödar hennes söner, övertar tronen, och hon är bara intresserad av makt så hon säger ja när han frågar om hennes hand.
Om han vågar vill säga, vilket jag inte tror att han gör, men man kan ju hoppas. Det vore så kul!
Det var nog det enda roliga som hände under hela dagen. Och alla patetiska påhopp på mig, som jag faktiskt tyckte var roliga.

Ingenting var bättre förr

Idag på temaredovisningen började väl allt bra i alla fall, jag behövde ju inte göra så mycket mer än att försöka hålla mig för skratt när de andra gjorde narr av mig och kallade mig fula ord. Min idrottslärare, som spelade adelsman, något han nog trivdes MYCKET bra med eftersom han gillar att ha högre status än oss andra och vara förmer resten av folket, (när vi hade Antikens Egypten så försökte han få oss att tro att han var Farao och vi var tvugna att lyda under honom, det har han fått igen flera gånger om efter det^^) bad nästan om ursäkt på vägen hem för att han tyckte att han varit för elak. Han bad aldrig om ursäkt ordentligt eftersom han inte gör sånt men det syntes att han var ångerfull, men jag tar inte illa upp av sånt, eftersom jag vet att under normala omständigheter hade jag bara bitit tillbaka. Han är en sådan kille som fortfarande är kvar på högstadiet, trots att han är 35 (tror jag). Han försöker spela tuff fast han egentligen är jätteosäker.
När vi kom till när vi skulle spela upp vår scen, gick allt åt helvete. För min grupp bestämde sig tio minuter innan vi skulle ha scenen att JA! VI GÖR SÅ HÄR ISTÄLLET! Ändrade allt, och när vi sedan skulle börja så struntade de i det och gick tillbaka till orginalet istället. Som de för övrigt inte ens kom ihåg, så det blev bara jättedåligt, fast jag orkade inte ens bry mig. Jag hade inte tyckt om det innan, hela dagen var redan jobbig som den var, och det här var bara ännu en grej som inte var kul. Men efter att vår grupp, tredje gruppen av sex, hade redovisat så orkade ingen med någonting längre. Alla gick ur sina roller och ingen brydde sig om vem de pratade med eller inte, och då blev jag sur istället. För visst, jag tyckte det var jobbigt att ingen pratade med mig, men hellre det än att vi struntade i det vi skulle göra. Nu blev jag till och med tilltalad av Adeln! Det kanske inte var riktigt helt rätt. Dessutom gjorde mitt knä bara mer och mer ont, och jag ville bara att dagen skulle vara över.
Då blev jag smittad av pesten! Fick ett stort äckligt sår på överarmen, och ingen ville hålla sig i närheten^^ Fast det var ändå rätt kul, för då gick folk tillbaka till sina roller igen, åtminstone för en stund.
Det var först när allting var över som folk (folk är i det här fallet mina lärare) förstod hur fruktansvärt jag tyckte allting var, och framför allt att jag inte haltade runt för att det skulle passa karaktären, utan för att jag var tvungen. Jag hatar att medverka i skådespel av något slag, det är bara sjukt jobbigt och jag vill inte. Så när vi kom på bussen och man kunde gå ur sina roller så bröt jag ihop. Då orkade jag inte mer. Då var allting över och jag var bara lättad. Lättad för att det var över, och för att jag hade klarat av det.
Det var då de förstod att det jag just gått igenom var något av det värsta jag någonsin gjort, och då sa lärarna att jag skulle ha kommit till dem och berättat. Eftersom jag skulle inte ha behövt göra det om jag tyckte att det var så jobbigt. Jag hade kunnat få slippa det. Fast samtidigt så hade jag ju inte kunnat göra så i alla fall för det hade ju betytt att jag missat en så stor del av betyget på det här temat, eftersom vi skulle visa vad vi kunde, så det var lika bra att jag medverkade. Dessutom är jag ju nu en erfarenhet rikare. Att det var inte bättre förr.

Tema Medeltiden. Det är grejer det

Temaavslutning idag!=D
Det var en jobbig dag som jag är glad nu äntligen är över.
Skådespel, inte riktigt min starka sida, men jag är bra på att spela de här lite utstötta mobbade rollerna så det måste ju ha gjort det lätt för mig.
Tema Medeltid och jag var tiggare, utstött av alla och ingen pratade med mig:) Eller ingen ville prata med mig i alla fall. Det var tur att jag hade A's pojkvän där som kunde hålla mig sällskap. Han var utklädd till trubadur (STATUS!) så han var ungefär lika lågt i rangordningen som jag så vi hade det bra. Han var supertrevlig.
Mor hade letat fram en klänning som hon fått av min moster ur garderoben och den hade vi färgat grå, rivit sönder och smutsat ner. Dessutom hjälpte min kompis mig att smutsa ner mig i ansiktet och allt så jag var riktigt stilig när allting började. Dessutom hade jag världens största bandage runt handen så det såg ut som den var borthuggen eller något, och eftersom jag körde knät rakt in i dörrkarmen i söndags så haltade jag dessutom.
Jag är bara glad allting är över

Trollens land

När jag var sju år gammal skulle en tjej i min klass ha födelsedagskalas. Det var trolltema och alla skulle klä ut sig.
Mamma hade lyckats få tag på grova bruna tygkassar som hon kunde använda, så hon bestämde sig för att sy mina kläder själv.
Och jag var jättenöjd med dräkten. Jag tyckte att jag skulle bli så "fin" på födelsedagskalaset och jag såg verkligen fram emot det.
Dagen för kalaset kom, och vi gjorde mig i ordning. Jag hade ett par lapptäcksmönstrade tajts med Mimmi Pigg på som vi hade klippt sönder så att de skulle se trasiga ut. Runt midjan hade jag ett grovt rep och runt halsen hade jag en massa halsband som jag hade gjort själv i världens alla färger. Jag var så stolt över mig själv och jag tyckte jag var så fin att det gick knappt att beskriva.
När vi kom dit var allting okej. Vi fick grönt bål och hela klassen var där. Jag hade jätteroligt och vi danasade och lekte lekar och hade det allmänt trevligt, men någongång under kvällen gick jag förvi två av mina klasskompisar och då sa en av dem att jag inte såg ut som något troll, utan att jag såg ut som Ronja Rövardotter. Jag minns vem som sa det, och vart han satt, och hur han sa det. Jag blev så ledsen och så kränkt (även fast jag inte upptäckte det ordet förrän många år senare) att jag helst bara ville gå därifrån och strunta i kalaset men jag stannade kvar och visade inte på något sätt att jag hade tagit illa upp utan jag fortsatte bara som om allting var som vanligt.
Jag tror inte ens att jag visade något när jag kom hem men det var i alla fall då jag slutade klä ut mig.
Det var efter det födelsedagskalaset som jag slutade tycka det var kul med teater och utklädningskläder och att låtsas.
Jag har fortsatt låtsats efter det, satt på en mask framför mitt ansikte. Blivit någon annan. Visat en annan sida av Emma en den som egentligen stämmer. Gått in i en roll, fast det verkar som jag är mig själv. Men det är en annan sorts teater, en annan sorts förklädnad. Det är en form som jag behärskar.
Mammas trolldräkt åkte aldrig någonsin på igen utan den slängdes ner i utklädningslådan som aldrig öppnades igen. Jag tyckte fortfarande att det var en jättefin trolldräkt och det gör jag än idag. Mor kan sina saker när det gäller att klä ut mig, även om jag aldrig litar på henne. Och hon kan sy och trolla så att det ser ut som det ska. Fast den här gången hade hon misslyckats. För det var ju inte en trolldräkt, det var ju Ronja Rövardotter.

Numb3rs

Jag är helt besatt av årtal, ålder, siffror.
Jag älskar siffror. Jag tycker inte om Matte, men det är ett underbart vackert språk.
Den vackraste siffran är 9, i alla fall på datorn. Inte när jag skriver den, då är 7 vackrast. 7 är också min favoritsiffra.
När det kommer till åldrar så är jag besatt av det. Inte så att jag måste få veta hur gamla folk är, men när jag skriver saker.
28 är ett väldigt fint tal.
När det gäller årtal är det inte årtal i sig som är udnerbara, men de har en speciell innebörd istället. 1929 föddes den äldsta personen jag känner. Morfar. 1990 är mitt födelseår. 1789, franska revolutionen börjar/slutar/inleds och så vidare. Väldigt viktigt, men inte så speciellt.
Däremot vet jag inte hur många av mina noveller som börjar med "Fem år tidigare hade allting varit normalt" "För två år sedan var hon lycklig. Det var något annat än vad man kunde kalla henne nu"
Jag är besatt av siffror, årtal, ålder.
Och jag älskar det.

Nej, inget speciellt

There is a place called home
It's a great place
a safe place
a place were you and you and you
are welcomed
a place I'm proud of
fond of
twined of
But in our home
the planet we call earth
there are people who don't have a great place
a safe place
a place called home
with a roof without leeks
with a door without holes
Let's pray for them

Mörka skogar förförde mig

Idag var det temaredovisning!
I tyska.
Gud vad kul!
Mitt manus var borta och ingen av de andra hade sina heller, så där stod vi och improviserade hela scenen. Den blev betydligt sämre än den skulle ha varit annars, vilket säger rätt mycket. Den blev betydligt kortare än den var innan, och allt bara sög. Men det är saker man får ta. Vilket visar hur lite jag bryr mig om någonting för tillfället. Jag orkar inte bry mig. Jag vill inte bry mig och allting bara känns som om det kvittar.
H e l v e t e

Det riktiga namnet på Anders Kroppsbok - "Du och jag Livets mirakel. En bok om kroppen)

Jag Är Klar Med Anders Fruktansvärda Kroppsbok (som jag för tillfället också bytte namn på).
Och jag lyckades dataskriva hela, och få ut den så att det är text på båda sidor, och sidnumrering. Och INGENTING blev fel.
Jag är jättenöjd, även fast jag vet att jag arbetat ALLDELES för mycket med själva Layouten. Men det är ju sånt jag tycker om! Och den blev väldigt fin:)
Nu ska jag plugga in vårt tyskamanus, och kanske läsa i min engelskabok. Fast det lär bara bli tyska i alla fall. Det här med självdiciplin är inte riktigt min grej, och än så länge är inte engelskan jääääättebråttom med. Jag har ju två veckor kvar^^
Så det blir nog istället att krypa upp i stolen och titta på Grey's Anatomy, Numb3rs, Angel eller Charmed... Jag har inte riktigt bestämt mig än^^

The Spider is back

Jag var på bio med bror idag och vi såg Spider-Man 3.

Och den var helt undebar!!

Den var definitivt den bästa av de tre flimerna, även om J var av en annan åsikt. Han tyckte den var bra, men att ingenting slog ettan.

Det var bara två små fel som gjorde att det inte var perfekt.

Någon i salongen började äta jordnötter sådär efter två minuter ungefär vilket betydde att förutom den huvudvärk jag hade för att alla i hela Mantorp bestämde sig för att klippa gräsmattan just idag, så kliade det dessutom i halsen och i öronen genom hela filmen. Väldigt eerverande och störande. Jag förstår den som åt jordnötter, att den inte visste bättre, men det gjorde inte saker bättre för mig.

Det andra var att filmen inte riktigt slutade som jag ville. Jag tänker inte berätta något för den skull att någon vill se den och inte vill bli spoilad, men slutet var inte bra. Jag hade hellre sett ett helt annat slut än det vi fick.

Men upp till den punkten så var filmen helt rakt igenom underbar och perfekt. Den går utan tvekan upp i toppen av mina favoritfilmer. Den slår inte Amelie som är den vackraste filmen jag någonsin sett, men den landar inte långt efter.

A R G

När Blogger slutar att publicera bara de inlägg som han vill, och gör så att jag inte kan ändra dem efteråt eller ta bort dem, så kan jag börja bli glad igen.
Fram till dess tänker jag vara förbannad.

The eyes tell a different story

I once were a child

with a smile on my lips

I once were a child

who was all about bliss

I used to be lucky

like every child is

I used to be lucky

because I didn't know about this

Now I know better

the world is a mess

Now I know better

I wish I knew less

The world is crying

it is falling apart

The world is crying

and hoping for a fresh start

We have to start it

and we do know how

We have to start it

and we better do it now

And if we don't do anything

just let the earth cry

If we don't do anything

we will eventually die

Hickup

Jag har haft Neuvrokustiskadiafragmkontravibrationer hela morgonen och det går mig galen. Jag hatar att ha hicka för när jag har det så kan jag inte tänka på någonting annat än att snart kommer jag hicka igen, snart kommer jag hicka. Och sen när jag inte hickar längre, då blidas det en sorts saknad så det enda jag vill är att hicka.
Finns det något mer irriterande än hicka?
Kanske då att jag inte kommer in på Word så jag inte kan skriva klart "Anders Kroppsbok".
Hela världen är emot mig idag. Det bara är så.

På tal om snö i Juni

Jag hade ju Nationellt prov i Engelska idag; speaking för att vara exakt.
Jag tänkte bara lite försynt berätta hur det gick.
Vi var fyra stycken i gruppen, och vi trodde att vi skulle få en halvtimme på oss så vi tog det lugnt.
Efter en kvart hade vi hunnit med den första av två uppgifter och tänkte gå vidare till nästa.
Dåp fick vi stanna. Tiden var ute och vi var tvugna att vara klara. Vår engelsklärare sa att vi hade klarat oss i alla fall, för vi hade lyckats få in det vi skulle göra på andra uppgiften i första uppgiften, så hon hade hört vad vi kunde.
Och jag tyckte det gick bra. Jag var nervös som satan innan, som jag varit inför ALLA nationella prov, men det gick bra.
Godkänt inte i närheten av
Väl godkänt i så fall i de höga regionerna
Mycket väl godkänt that's more like it.
Jag är självsäker nu.

Grey's

Jag har hittat en ny kärlek.
Många har pratat om det, och jag har känt mig lite utanför eftersom jag inte har femman.
Många har tjatat om det, men jag har inte kunnat ta till mig det eftersom vi inte har femman.
Men nu har jag i alla fall sett ett avsnitt. Det första avsnittet.
Och jag fullkomligt ÄLSKAR Grey's Anatomy.
Så underbar serie!
Plugg var det ja... Fast, nej. Vi tar det en annan dag. Det finns ju så många avsnitt jag måste ta igen.

Jag vet inte vad det här inlägget handlar om

Två underbara småkusiner kom på besök idag.
Halvsjuka båda två.
Lillebror hade vattkoppor, hade precis haft dubbelsidig öroninflammation och var allmänt hängig, och storebror var förkyld.
Men de var sötast i världen i alla fall.
Jag hade bakat äppelpaj (ännu en paj inom loppet av fyra dagar) och den var riktigt god.
Och Noel, 2,5år, höll i underhållningen.
De kom för att titta på det nästintill färdiga köket, som måste vara färdigt om en vecka för då får vi nämligen besök som ska sova över. I kontoret där det inte ens går att komma in just nu. Vi har alltså en vecka på oss innan vi måste flytta in i köket igen. Min moster och hennes kompis ska nämligen cykla tjejvättern och då tänkte de passa på att hälsa på under tiden.
Ska bli kul. Och då är det bara en vecka kvar innan skolan är över.
Ihhhh! Jag vet inte vad jag tycker om det...

The most important in the world

Att vara förälder är svårt. Man sliter och stretar, skjutsar till kompisar och hämtar från träningar, gör det här och det där, utan att det syns, och får knappt ingenting för det, ofta inte ens ett tack. Jag har ingen egen erfarenhet, själv är jag 17år och går snart ut ettan. Jag har inga egna barn, men jag har föräldrar. Och jag har aldrig tackat dem ordentligt för att de finns, för allt de gör. Man tror att de alltid kommer att finnas där, man litar på det, men en dag kommer de vara borta, och då finns ingenting kvar. Då kan man inte säga de där orden de aldrig fick höra, men som man egentligen vet att man borde ha sagt. Det de redan visste men ändå behövde lyssna till. Ibland räcker det med en kram, ett tack. Bara för att visa att de betyder. Att jag vet vad de gör för mig varje dag och hur mycket skit de får för det. Det är nog inte alltid jobbigt, jag vet att det finns ”golden moments”, och att de är många. Men däremellan är det så mycket av deras eget liv som sätts åt sidan, för mig. JAG JAG JAG! Allt kretsar runt oss, barnen.
Jag har aldrig varit bra på att prata, på att berätta. Men jag kan skriva. Så här kommer det.
Tack mamma och pappa. Tack för att ni finns.

Time flies by

Så var det fredag igen. Ännu en vecka har gått, och sommarlovet rycker närmare.
Det går inte att fatta att bara för ett år sedan gick jag fortfarande i nian, och hade ångest för vad som skulle komma, vad som hägrade på andra sidan sommarlovet. För det känns som en evighet sedan, jag minns knappt hur det var innan gymnasiet. För det är en så stor förändring, allting är nytt och speciellt och framför allt helt annorlunda.

Men om man vänder på det, och istället tänker på att jag snart gått på gymnasiet i ett år kan jag inte fatta det istället. För det kan inte ha gått ett år redan, kanske sex månader, men aldrig ett helt år. Tiden har flugit iväg och nu är det bara några få veckor kvar. Jag minns fortfarande exakt hur det kändes första dagen, allting var nytt och man var livrädd. Det kan inte redan ha gått ett helt läsår sedan den dagen, det finns ingen chans. Jag kan inte ha känt mina underbara kompisar i bara ett år. Det går inte att fatta, det går inte att inse. Tänk om resten av gymnasiet tänker försvinna lika fort, för i så fall slutar jag trean om en månad. Högstadiet segade sig fram, jag mådde dåligt, jag var deprimerad och jag passade inte in, och jag var säker på att gymnasiet skulle vara likadant. Det var det inte.

Det var långt ifrån.

Det är ett helt annat liv på gymnasiet, ett helt annat lugn som inte fanns på högstadiet. De flesta har hittat sig själva på gymnasiet och de vet någorlunda vilka de är och kan stå för det. Högstadiet är fortfarande en kamp, en plats där man försöker hitta sig själv och där man inte får vara annorlunda. Inte får sticka ut. Man måste rätta sig efter leden och om man inte gör det blir man utstött.

Gymnasiet är också lättare för att jag har hittat mig själv. Att nu plötsligt vågar jag vara mig själv. Jag vågar sticka ut och jag vågar säga vad jag tycker. Jag har aldrig mått så underbart som under det här året, och det har inte gått en dag när jag känt mig osäker på mig själv. På högstadiet förflöt inte en enda vecka utan att jag mådde skit åtminstone 70%. Där ligger skillnaden. För om jag mår bra, syns det. Och när det syns,