Time flies by

Så var det fredag igen. Ännu en vecka har gått, och sommarlovet rycker närmare.
Det går inte att fatta att bara för ett år sedan gick jag fortfarande i nian, och hade ångest för vad som skulle komma, vad som hägrade på andra sidan sommarlovet. För det känns som en evighet sedan, jag minns knappt hur det var innan gymnasiet. För det är en så stor förändring, allting är nytt och speciellt och framför allt helt annorlunda.

Men om man vänder på det, och istället tänker på att jag snart gått på gymnasiet i ett år kan jag inte fatta det istället. För det kan inte ha gått ett år redan, kanske sex månader, men aldrig ett helt år. Tiden har flugit iväg och nu är det bara några få veckor kvar. Jag minns fortfarande exakt hur det kändes första dagen, allting var nytt och man var livrädd. Det kan inte redan ha gått ett helt läsår sedan den dagen, det finns ingen chans. Jag kan inte ha känt mina underbara kompisar i bara ett år. Det går inte att fatta, det går inte att inse. Tänk om resten av gymnasiet tänker försvinna lika fort, för i så fall slutar jag trean om en månad. Högstadiet segade sig fram, jag mådde dåligt, jag var deprimerad och jag passade inte in, och jag var säker på att gymnasiet skulle vara likadant. Det var det inte.

Det var långt ifrån.

Det är ett helt annat liv på gymnasiet, ett helt annat lugn som inte fanns på högstadiet. De flesta har hittat sig själva på gymnasiet och de vet någorlunda vilka de är och kan stå för det. Högstadiet är fortfarande en kamp, en plats där man försöker hitta sig själv och där man inte får vara annorlunda. Inte får sticka ut. Man måste rätta sig efter leden och om man inte gör det blir man utstött.

Gymnasiet är också lättare för att jag har hittat mig själv. Att nu plötsligt vågar jag vara mig själv. Jag vågar sticka ut och jag vågar säga vad jag tycker. Jag har aldrig mått så underbart som under det här året, och det har inte gått en dag när jag känt mig osäker på mig själv. På högstadiet förflöt inte en enda vecka utan att jag mådde skit åtminstone 70%. Där ligger skillnaden. För om jag mår bra, syns det. Och när det syns,