Om man ser världen från den ljusa sidan, så ter sig allt hamna i ett bättre ljus

Med lite perspektiv på gårdagen så har jag kommit fram till att den inte kunde ha varit mycket bättre.
Från början ville jag vara nunna eftersom deras roll i allting var mycket liten. Men jag tror att jag skulle nog vara precis där jag var för jag tyckte ändå att det var roligt, när vi fortfarande höll på med det vi skulle. Det var psykiskt jobbigt att inte ha knappt någon att prata med, men det var mycket roligare än när vi INTE gjorde som vi skulle utan bara var som vanligt. Dessutom så fungerade allting bäst som det var skulle jag kunna tro, eftersom i början var alla med på att hålla sig till sin roll och jag tror inte att det var någon som tyckte att det var fruktansvärt jobbigt (mer än jag?) eller att det var tråkigt. Men visst kunde vissa saker ha varit annorlunda, och bättre självklart.
Och mer Genomtänkta kanske? Typ, att nästa år kan de hinna med Heeela dagen, istället för bara redovisningarna, i princip? Kanske slå ut det på mer än EN dag?
Jag vet inte om jag skulle ha klarat det...
Men i stort så var det en rolig dag, och framför allt så var det en dag man kommer kunna se tillbaka på med ett leende när man kommer tillbaka igen i höst. Min grupp var dessutom en av de bästa, så jag har egentligen ingenting att klaga på. Mer än att spela teater inte är kul, någon gång, och kommer aldrig bli det heller. Även om jag kanske kommer kunna lära mig att stå ut med det.
Och att spela utstött och mobbad passar ju tydligen mig. Undrar hur det kan komma sig?