<3

Gud vad jag saknar mina småtroll!

Det här är andra fredagen i rad när jag inte är barnvakt, och det tär på mig.
Jag saknar min Noel och min Simon! Massor.
Noels små visdomsord, som han slänger in när han känner för det, Simons rultande och springande och härmande. Och deras skratt, ohw vad jag saknar deras skratt! Jag saknar till och med Fievel och Björnbröder om jag ska vara ärlig.

Men idag var de sjuka och jag sjuk, och jag ville inte ha maginfluensa så jag stannade hemma med min feber.
Nu äntligen börjar mitt insjuknande likna något dessutom. Som på den gamla goda tiden när jag brukade vara sjuk.
Fast feber och huvudvärk är inte en vana jag vill hitta tillbaka till. Det kommer bli skönt när det hela är tillbaka till det normala igen.
Just nu har jag en rapport att slipa färdigt på, och ett samhällskunskapsprov att plugga till.
Malini lovade att det var lätt. Men sedan är hon ju tre gånger så bra på samhällskunskap dessutom. Jag ska nog inte ta det för seriöst.

Wikipedia, I love you. HPL, I live trough you

Jag tycker att Wikipedia är den bästa internetsidan som existerar.
För, get this, det finns verkligen INGENTING som man inte kan hitta där utan det finns en artikel om i princip allt.
Sedan är jag medveten om att man måste ställa sig källkritiskt till det man läser och blaha-blaha, men det gör inte sidan mindre intressant.
Allt den kunskap jag har, finns nerskriven någonstans på wikipedia. Jag lovar.

Sedan finns det vissa artiklar som man undrar om de vet vad de pratar om, men det är en annan historia.

Det finns framför allt två sidor på internet som jag hämtar information från, till vad jag än gör. De är mina biblar.
Den ena är som ni nog förstått, Wikipedia.
Den andra är HP-Lexicon. Där har ni världens mest relevanta sida, jag menar det, och det finns INGENTING om Harry Potter som man inte kan hitta där.
Och Harry Potter är ju allting man behöver för att leva, så med andra ord finns det ingen bättre sida.

Jag är glad

Jag har precis tittat klart på Private Practice, och jag är glad.
Det var en serie som gör mig glad.
Den andas Grey's Anatomy rakt igenom, och det märks verkligen att det är skaparna bakom Grey's som har gjort den, men samtidigt känns den så mycket mer lovande.
Det är en serie jag kommer fortsätta följa, och det känns precis som efter första programmet av Heroes, bara rakt det motsatta.
Jag har aldrig blivit lycklig av Heroes, det är bara enormt välskapat och beroendeframkallande.
Private Practice gjorde mig glad.

Om det inte redan framgått, så är jag glad nu. Idag har jag skrivit nästan hela min rapport om självförverkligande, jag har skrivit fem sidor på en helt ny idé om min fantasyvärld, jag har skrivit om alla karaktärsbeskrivningarna till originalidén, och jag har hittat en ny TV-serie som jag kan följa. Och jag har dessutom tittat på Stormbreaker som är mycket mysig och alldeles lagom vuxen, och ändrat den svenska Wikipediasidan om ungdomsspionserien (som innan, seriöst, sög)
Jag har faktiskt all anledning att vara glad, för huvudvärken är i princip bortflugen.

Nu ska jag lägga ifrån mig mina glasögon, ta av mig min underbara mysiga målvaktströja (som jag borde lämnat tillbaka ages ago, men det blev aldrig av, så nu har jag två och ingen har hittills frågat efter dem) och gå och lägga mig i sängen och läsa den underbara Draco/Hermione-fanfic som jag just nu påbörjat.
Åh, jag är nörd, and I am proud of it!

Självförverkligande som tema i boken Parfymen, berättelsen om en mördare

Huvudvärken börjar nu ge med sig, efter att jag proppat kroppen full med Panodil (som är världens underbaraste mirakelmedel, det enda som hjälper mot huvudvärk) och Ipren (som var det enda som hjälpte den här gången) och te. Det var så länge sedan jag hade huvudvärk just nu, och det känns så ovant. Jag kan inte förstå att för två år sedan var detta vardag. Otroligt.

Jag har börjat skriva på min rapport till svenskan nu. Vi har läst Parfymen, Berättelsen om en mördare av Patrick Süskind och vi skulle välja ett tema som vi tyckte var centralt i boken och sedan skriva en minirapport om det. Jag valde Självförverkligande, och det är enormt kul. Rapportskrivning är den redovisningsform som jag älskar mest och jag kan bli helt uppslukad av det när jag väl sätter igång.

Dessutom så älskade jag boken, även om slutet inte riktigt var som jag hade velat ha det. Men med tanke på att jag inte kan komma på ett bättre sätt att avsluta berättelsen på, får det helt räknas som ett bra slut.
Ni som ännu inte har läst Parfymen, läs den. Det är en välskriven, bra berättad historia om en man som stod utanför samhället, och som hade världens, nej universums, bästa luktsinne. Han var en man som såg sig förmer alla andra, men mycket skickligt dolde det bakom ett intetsägande yttre.
Han var helt enkelt den perfekte mördaren.
Fram tills han begick sitt livs största misstag.
Hans namn var Grenouille (och bara det borde väl få en att läsa boken eller?)

Hot Chocolate

Just nu dricker jag varm choklad gjord på kakao och kanel och skummad mjölk. Mami säger att man kan få huvudvärk av choklad, och det är säkert sant, men vad gott det är!
Nu ska jag sätta mig med en filt och min kopp och TITTA på A walk to Remember som jag nyligen laddat hem. Den verkar supermysig.

Sedan ska jag försöka sova, förhoppningsvis går det bättre än sist.

The City of all cities

Eftersom jag har varit borta så länge så tänkte jag, så här i efterhand, skriva om någonting som hände förra veckan.

Jag, syster och mami var i London första halvan av sportlovet, och vi hade det verkligen superduperjättemycketmysigt. Jag och syster fick det i julklapp, som jag nog tidigare nämt, det och att vi skulle gå på Mamma Mia.
Vilket vi gjorde, och den var väldigt bra. Även om jag blev lite besviken, jag såg den på svenska när jag gick i nian och tyckte då att den var mycket bra, men jag var besviken på låtarna (som de hade översatt till svenska!). Nu var låtarna på engelska, vilket var ett enormt plus, men eftersom den har gått där i nio år så var ju stjärnorna borta här vilket gjorde att rösterna var lite sämre. Men det gjorde ingenting. Bara att få vara där (i världens sötaste lilla teater, The Prince of Wales) gjorde ju hela grejen.
Dessutom så såg en av Karaktärerna (jag måste säga karaktärerna, för jag tyckte samma sak när jag var på föreställningen i Sverige), Eddie eller Pepper, ser ut som min kusins lillebror! Jag var så dum att jag berättade det för mamma och Lotta efter föreställningen och de höll på att fnissa ihjäl sig.
"Det är bara du som ser det"
Humpf. Som om.

Det var en väldigt mysig vistelse i alla fall, vi bodde på ett supermysigt, typiskt engelskt, hotell (alltså, ingen värme, ett vattensystem som fungerade som det ville, en toalett stor som min systers garderob - vi vet nu vad vi ska göra med den - och frukost med eggs, bacon and beans, allting var som det ska vara). Dessutom så hade det världens sötaste indiske receptionist! Åh, om jag hade kunnat ta med honom hem, hade jag gjort det! När vi kom första kvällen och han släppte in oss, sa han att det var bara att vi kom ut om vi saknade något, han skulle troligen sitta där, och det gjorde han nog också. Det verkade som han satt där dygnet runt.

Det enda minuset under resan var väl att jag inte rikitgt fick göra det som jag ville, eftersom jag hade en lillasyster som satte små käppar i hjulet då. Dels hade jag gärna velat se Kings Cross (obviusly!), men vi hann aldrig, och Euston Station (som jag den Rowling tänkte på egentligen när hon skapade den där boken ni vet), fast det var mitt eget fel istället. Jag glömde helt enkelt att kolla upp innan vilken station det var, silly me. Dessutom hade jag velat vandra runt inne på National Gallery i mer än bara en timme och sett fler än fyra tavlor. Inte behövt gå runt i affärer (eftersom syster var kinkig då också) och London Eye hade också varit världigt mysigt om vi hunnit.

Men det är också det fiffiga med London, det finns hela tiden någonting man måste tillbaka för.

Ist ein "tut mir leid" genug?

Nu var det seriöst länge sedan jag publicerade.
Jag ber om ursäkt.
Jag har... jag har ingen bra anledning alls till varför det inte har blivit av.
Jag har haft lov, och jag är aldrig bra på att uppdatera på loven, men det har ju hänt så mycket som jag kunnat skriva om.
Men idag har jag världens genom tiderna värsta huvudvärk, jag lovar! Om det har att göra med att jag är ovan eller något, men jag hade inte ens så här hög huvudvärk när den kroniska värken var som värst!
Så efter att jag har spenderat dagen med att LYSSNA på film (eftersom det var skönare att ha ögonen stängda) så satte jag mig här och började blogga.
Mjao.

Pro - Kontra

På tyskalektionen idag hade vi dessutom debatt. Förberedd debatt där jag och Kalle mötte Christian och Astrid i en sammandrabbning om giftemål. Bör man gifta sig eller inte?
Vi var för giftemål och vårt bästa inlägg var nog att det var ett sätt att visa sin kärlek, lite lagom seriöst sådär. De slog ner det genom att säga att det fanns andra sätt att visa sin kärlek, till exempel att plocka blommor.
Deras bästa var helt klart att man blir tjock av tårta. Vi retunerade det med att man kunde ha fettfri tårta.
Sedan var diskussionen och debatten typ över. Tack för oss.
Det gick inte så bra, och vi var INTE seriösa för fem öre.
Men vi hade kul i alla fall. Vi var nästan fler som debatterade än som tittade på. Hälften av klassen var nämligen frånvarande.

I Ilmanor lever alla under sina egna lagar

Min psykologiläraren hade maginfluensa idag, inte så trevligt för honom. Det betydde att vi inte hade någon psykologi. Istället hade vi NK/Eng och vi skulle leta upp information om vårt FN-land (Vietnam).

Jag var inte duktig student. Jag letade inte information om Vietnams topografi eller utbildningsnivå, istället skrev ner en massa information till min nya idé. Jag vill skriva en famtasytriologi och jag har sjukt många idéer med olika vändningar. Jag har dock en grundidé som jag ska gå efter. Det är själva grunden, själva triologin, men sedan kan det bli massor med andra spin-offs. Jag är riktgit nöjd med den värld som jag har lyckats skapa nämligen. Jag hade ju huvudvärk i morse, det berodde på att jag inte sov inatt.
Skyller mig själv.
Men att få skriva 10 sidor om en värld som än så länge bara jag känner till är mysigt som bara den. Tyvärr glömde jag skicka iväg dokumentet hem så det finns bara på skolan, och jag kan alltså inte arbeta med det under lovet.
Men då kommer jag vara rätt så upptagen i alla fall så det är nog okej.
Så det var det jag sysslade med istället, och rättade klart min tysk-intervju så att jag skulle kunna lämna in den senare på förmiddagen.
Och så nördade jag lite också såklart (man hinner med mycket på två timmar). Jag har hittat världens underbaraste Hermione/Draco-fanfic som jag inte kan släppa.

Det var inte ett bra sätt, i utbildningsväg, att spendera en lektion. Men det var kul, och jag lärde mig massor med viktiga saker.
Till exempel... äum... äh...
Jag kommer nog på något.

Kopfschmärtzen

Huvudvärk.
Inget bra sätt att inleda en dag på...

Ändlisch! Und Morgen ist es Sportsferien

Mami och jag har varit iväg och tränat också:)
Styrketräning.
Det var så underbart!
Jag kommer ha träningsvärk imorgon!
Oh Yeah!

"One Country. One Language."

Idag var det dags för FU's säkerhetsråds årliga möte att äga rum.
Rollspelsdags med andra ord.
Jag tror att denna händelse helt och hållet gått bloggen förbi om jag ska vara ärlig. Jag är inte så jätteförtjust i rollspel (som jag vet INTE har gått bloggen förbi) vilket gör att jag inte ens nämnt det.
Jag var i vilket fall The Socialist Republic of Vietnam tillsammans med Carro, och (ramla inte av stolen nu) jag tyckte det var kul!
Wooooooooaaa!
Vad har hänt? Jag behöver nog medicinsk vård. Men jag tror att det är en fas som går över typ inatt. Det är nog inte så mycket att hänga i julgranen.
Men som sagt, idag var det kul. Mest för att jag hade coola kläder, rishatt, vitnamesiska ballerinor (köfta på Indiska) och fick prata Vietnamesiska! Hihihi. Jag var elak mot Carro, för jag sa knappt ingenting på engelska, utan hon fick säga nästan allt, men hon sa att det var okej (och de få sakerna som jag sa, hamnade på löpsedeln^^).

Men vi verkade ha ett av de bättre rollspelen i alla fall, för i princip alla länder var delaktiga och vi fick till riktig diskussion. Troligen berodde det på att vi hade en riktigt bra Kines, en riktigt bra Fransyska och en riktigt bra Engelska, för de fick igång snacket så att de andra snackade också.

OCH VÅR RESOLUTION, VIETNAMS RESOLUTION OM ETT KOMUNISTISKT SUPERSAMHÄLLE GICK NÄSTAN IGENOM! Vi fick oavgjort på röstningen, och sedan la Frankrike visserligen in Veto på den (vilket vi visste att antingen Fr, USA eller GB skulle göra) men vi var nöjda i alla fall, för vi fick flest påskrivningar under lobbyingen! Vår Resolution handlade om att vi ville skapa EN nation av alla världens länder, och inte vilken nation som helst, utan en komunistisk supernation med Kina, Ryssland och Vietnam i centrum, med engelska som språk och Vietnams valuta som den enda^^!
Och gissa vilket land som skrev under den under Lobbyingen? The United States of America! Jag visste inte om att de var komunister^^

Aha!

Oj, man kanske ska blogga också?
Nja, vi kan ta det en annan dag.

Jag orkar verkligen inte med en bra överskrift just nu

Idag är det söndag och jag borde VERKLIGEN sätta mig ner med matteboken och bara räkna tills ögonen blödde, så långt efter är jag.
Och det skulle vara så underbart om jag kunde bocka av ännu en grej på listan över vad jag har kvar att göra i skolan.
Men nu är det så med mig att jag är en mästare på att prata om vad som måste göras, men att överföra det till praktiken är praktiskt taget omöjligt. Det är ju så mycket som måste göras att man helt enkelt inte har tid.
Vilket leder till att jag struntar i allting istället.

Samstag

Idag går världen sakta framåt, och Albert är nära slutet tror jag... Eller han tror det i alla fall.
Jag tänker läsa igenom hur det var en gång i tiden.
För ett år sedan.

Jag tänker vara så fruktansvärd, att jag läser igenom det jag skrivit, och ännu mer fruktansvärt kommer det bli när jag skriver ut alla de inlägg som jag tycker mycket om.
Usch vilket slöseri med världens resurser. Usch vad hemsk jag är.
Men usch vad mysigt det är:)

Babysitten Kleintrollen mit meine Malin

Jag var barnvakt idag, småtrollen så klart, och Malin var med, eftersom vi skulle iväg på dans senare på kvällen. Egentligen skulle vi haft glassätning, men det får bli en annan gång istället.
Som vanligt var trollen lika söta som de alltid är.
Noel spelade dataspel när vi kom, och det fortsatte han med tills batteriet i Albert's tvillingbror Alfons (Han är döpt nu^^) dog och fick ställas på laddning. Då lekte vi Kurra Gömma istället (även om Noel inte riktigt förstod reglerna), och så jagades vi lite, och Noel hade konsert för oss, och Simon vaknade, och vi åt lite mellanmål och läste lite bok. OCH, det största av alt, vi tittade inte ens klart på en hel film! Vi hann inte det.
Det är rekord. Det är första gången någonsin.
Men det var mysigt i alla fall, en bra spenderad uppladdning inför kvällen, och Malin verkade ha kul.

Re:Coloured

Jag är bara rakt igenom lycklig just nu. Så lycklig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Så lycklig att det känns som allt går bra nu.

Le:Quartet (Tea, Filippa, Ninos och Robert i dans) hade satt upp en egen föreställning på Sagateatern som de kallade Re:Coloured och jag, Maya och Malin var där och kollade. Jag och Malin för att visa vårt stöd, Maya för att se om jag ljugit när jag sagt att mina dansare var mycket bättre än de i hennes klass.
När föreställningen var slut bekräftade hon med eftertryck att mina ord var sanna, och undrade om det fanns någon chans att få byta skola.

Jag kan inte dans, jag är novis när det rör alls inom kategorin teater, musik och dans. Men jag känner, och vet, åtminstone vad jag tycker. Vad som känns i hjärtat.
Och det här kändes bara bra. Rakt igenom underbart.
Det var lite segt i början, jag hängde inte riktigt med och det såg ibland ut som de inte gjorde det heller. Men efter att jag kommit över spärren och accepterat att de var så grymt duktiga (som jag vet att de är!), och att de aldrig skulle göra så fatala fel som att dansa i otakt eller göra fel rörelser. Att det med andra ord skulle se ut som det gjorde, så blev jag nästan tårögd.
SÅ BRA VAR DET! Så underbart vackert!
Från att de dansade till Prima Ballerina, tills sista låten var över och ljuset släcktes rös jag hela tiden och över hela kroppen.
Och sista scenen i första akten var bara så grym så jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Ljussättningen genom hela föreställningen var dessutom perfekt.
Allting var underbart!

Jag brukar inte bli så här exalterad av någonting, men det här var någonting utöver det vanliga. Det var inte dans längre. Den kontroll de hade, den känslan, den helheten. Det finns bara ett ord för det; de hade skapat konst.
De var inte dansare längre, de var konstnärer.
Det enda jag har som skulle kunna jämföras med dem är min förmåga för det skriftliga, men det känns så futtigt att ens nämna de två begreppen i samma mening eller ens i samma sammanhang. De är ljusår före mig i förmåga att förtälja en historia, de är ljusår före mig när det handlar om konsten.

De har full kontroll medan jag famlar i mörker.

Så föddes en Kentare

Igår var jag Kentare för första gången i mitt liv.
Jag har aldrig tyckt att de varit så väldigt bra, de har gått att lyssna på ibland.
Men av någon outgrundlig anledning hade jag gått med på att betala nästan 400kr för en biljett för att se dem.
I efterhand ångrar jag mig inte.
Att stå mitt i ett inferno av blinkande ljus och överväldigade människor som alla sjöng i kör, var en absolut upplevelse. Det var inte som på LW i december när jag var lycklig i flera dagar efteråt och vandrade på moln, men det var underbart.
Det var lite segt i början, Familjen var verkligen inte bra, och de första låtarna hade jag aldrig hört, men sen kom först en låt jag kunde, sedan en låt jag hade hört, och till sist en låt som jag numer älskar hämningslöst.
Och allt var plötsligt underbart. Efter alldeles för kort tid var det hela över om man rörde sig utåt i snigelfart, ut mot friska luften.
Ut mot en värld, fortfarande samma värld, men en värld som där en ny Kentare fötts.

Doppel-U<3

Den här dagen har varit underbar och jag har haft enormt kul! Vilket gör att jag för en gångs skull verkat hög.
Först var det FN-rollspelsintroduktion på morgonen, vilket blev bra till slut (efter att jag nästan brutit ihop, no harm done), jag och Carro fick till slut vara Vietnam tillsammans, eftersom jag har världens snällaste tysklärare! Det här året kan FN kanske bli kul.
Sedan bar det vidare till universitetet för en tysk-dag, och jag har inte haft så här kul på mycket länge. (Har jag skrivit det nyligen i bloggen förut? Det känns så)

Först lite intro, om varför vi var där, sedan en konsert med en underbar man vid namn Doppel-U (Dubble-U, dubbel-V heter V på tyska så jag tror att namnet härstammar från engelskan).
Han rappade i alla fall texter som Goethe och Schiller skrev för över 200år sedan! Så coolt att jag fann inga ord. Sedan var det lite info om Uni's kurser, varav det var en som jag fastnade för och som jag ska gå definitivt när jag gått ut gymnasiet. En 60p kurs där första halvåret är förlagt i Sverige och andra har man praktik i 16veckor i Tyskland, till exempel på IKEA! Wow.
Sedan hade vi dessutom (de som ville) workshop med Doppel-U på eftermiddagen där vi fick lära oss att rappa, och en av de två låtarna som vi fick lära oss (den andra kunde vi redan innan eftersom Martina var på det här förra året och vi fick rappa den på lektionerna efter) har verkligen fastnat. Inte så att jag kan den, men att jag tycker att den är så fin! Jag får gåshud när jag lyssnar på den.
Jag köpte skivan så klart, lugnt att det var värt det. Dock verkar ingen annan vara av samma åsikt...

Aug, mein aug, was sinkst du nieder?
Goldne Träume, kommt ihr wieder?
Weg, du Traum, so gold du bist:
Hier auch Lieb und Leben ist.

Direkt översättning (typ, med egen tolkning), för er obildade som inte lärt er det vackraste språket på jorden:
Min ögonsten, varför sjunker du?
Gullene drömmar, kommer ni tillbaka?
Iväg, du dröm, av guld du är:
Här finns också Kärlek och Liv

Blä, jag ska inte bli översättare än i alla fall.

När jag fortfarande använde blogg.se

Åh NOSTALGI med stora bokstäver!
Jag har hittat min allra första blogg! Back in 2003~2005 när jag trodde jag mådde dåligt.
Det känns lite läskigt att läsa, och framför allt blir jag så fruktansvärt generad av den. Det låter som alla världens problem x1000 vilar på mina axlar!
Trodde jag verkligen att jag var så mycket bättre än resten av världen?
Att jag hade rätt att klaga så mycket över att jag mådde dåligt?
Obviously.

Men det finns vissa små avsnitt som jag faktiskt myser åt. Jag kunde faktiskt det här med poesi i prosa när jag var 14-15år, nu gäller det bara att hitta tillbaka dit. Jag var faktiskt duktig på den tiden också.


[Förlåt för att jag inte länkar till min första blogg, men vissa personer får absolut inte läsa den, så enkelt är det:)]

"Sov gott Simon"

Nu sover båda mina troll som änglar.
Söta som få.
Simon somnade i min famn för lite mer än en timme sedan, men jag vågade inte flytta på honom förrän halv åtta. Stackaren har feber och har knappt ätit någonting idag:/ Orkade bara en halv flaska välling och ingen middag och tydligen inget mellanmål heller. Men han somnade jättefort och sött i min famn.
Och Noel gick jag precis in med till hans säng, han somnade för kanske tio minuter sedan efter att ha sett på Robin Hood en och en halv gång.
Hoppas bara att de får sova nu.
Inte bara för min egen skull:)

"Typiskt" -Noel

Jag och syster ska vara barnvakt ikväll till småtrollen.
Supermysigt:)
Det är jättekul att komma hit och bli bedd att åka igen^^. Noel är inte på sitt soligaste humör men förhoppningsvis ändras det under kvällen.
Eller så gör det inte det, och det går ju det med.
Det brukar inte vara några problem.

Beverly hills

Jag har laddat hem Beverly Hills - första säsongen - på datorn och just nu plöjer jag igenom den.
Gud vilken nostalgitripp det är!
Jag är hemsk när jag blir nostalgisk. Det är ingen som vill titta på något samtidigt som jag då.
Men jag bara myser. Jag har inte tittat på Beverly Hills sedan jag gick i åttan tror jag, om inte ännu tidigare.
Men förra veckan fick jag saknadskänslor och letade upp hela första säsongen och försökte snabbt få ner den på datorn.
En vecka senare är den fortfarande inte fullt nerladdad, står på 99.9, så när jag kommer hem igen från barnväktande, är den troligen klar.
Så inatt så:)
Nostalginatt.

Gunnar

Nu har Nils och Albert och Todd fått en bror, eller han är typ äldst av dem alla, men det var inte förrän igår som han fick ett riktigt ordentligt namn.
Säg hallå till Gunnar! Han är grå, lite mullig och alldeles för snäll. Min söta TV. Namnet Gunnar har dock (mami^^) ingenting med honom att göra egentligen. Nils heter ju Nils för att han är en Nokiatelefon, Albert heter Albert för att han är en Acerdator och Todd heter Todd för att Nils redan var taget och jag inte tycker om namnet Tomas och för att han är en 3310. Men Gunnar heter Gunnar för att han är en... Luxor? Fungerar inte så bra, men jag ville ha en maskin som hette Gunnar så då fick det bli så.
Han är snäll i alla fall. På alla de 7åren som jag ägt honom har han inte krånglat en enda gång. Till skillnad från sina yngre bröder.



Ja, ni gissade rätt. Jag har idétorka.