Re:Coloured
Jag är bara rakt igenom lycklig just nu. Så lycklig att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Så lycklig att det känns som allt går bra nu.
Le:Quartet (Tea, Filippa, Ninos och Robert i dans) hade satt upp en egen föreställning på Sagateatern som de kallade Re:Coloured och jag, Maya och Malin var där och kollade. Jag och Malin för att visa vårt stöd, Maya för att se om jag ljugit när jag sagt att mina dansare var mycket bättre än de i hennes klass.
När föreställningen var slut bekräftade hon med eftertryck att mina ord var sanna, och undrade om det fanns någon chans att få byta skola.
Jag kan inte dans, jag är novis när det rör alls inom kategorin teater, musik och dans. Men jag känner, och vet, åtminstone vad jag tycker. Vad som känns i hjärtat.
Och det här kändes bara bra. Rakt igenom underbart.
Det var lite segt i början, jag hängde inte riktigt med och det såg ibland ut som de inte gjorde det heller. Men efter att jag kommit över spärren och accepterat att de var så grymt duktiga (som jag vet att de är!), och att de aldrig skulle göra så fatala fel som att dansa i otakt eller göra fel rörelser. Att det med andra ord skulle se ut som det gjorde, så blev jag nästan tårögd.
SÅ BRA VAR DET! Så underbart vackert!
Från att de dansade till Prima Ballerina, tills sista låten var över och ljuset släcktes rös jag hela tiden och över hela kroppen.
Och sista scenen i första akten var bara så grym så jag visste inte var jag skulle ta vägen.
Ljussättningen genom hela föreställningen var dessutom perfekt.
Allting var underbart!
Jag brukar inte bli så här exalterad av någonting, men det här var någonting utöver det vanliga. Det var inte dans längre. Den kontroll de hade, den känslan, den helheten. Det finns bara ett ord för det; de hade skapat konst.
De var inte dansare längre, de var konstnärer.
Det enda jag har som skulle kunna jämföras med dem är min förmåga för det skriftliga, men det känns så futtigt att ens nämna de två begreppen i samma mening eller ens i samma sammanhang. De är ljusår före mig i förmåga att förtälja en historia, de är ljusår före mig när det handlar om konsten.
De har full kontroll medan jag famlar i mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar