The City of all cities

Eftersom jag har varit borta så länge så tänkte jag, så här i efterhand, skriva om någonting som hände förra veckan.

Jag, syster och mami var i London första halvan av sportlovet, och vi hade det verkligen superduperjättemycketmysigt. Jag och syster fick det i julklapp, som jag nog tidigare nämt, det och att vi skulle gå på Mamma Mia.
Vilket vi gjorde, och den var väldigt bra. Även om jag blev lite besviken, jag såg den på svenska när jag gick i nian och tyckte då att den var mycket bra, men jag var besviken på låtarna (som de hade översatt till svenska!). Nu var låtarna på engelska, vilket var ett enormt plus, men eftersom den har gått där i nio år så var ju stjärnorna borta här vilket gjorde att rösterna var lite sämre. Men det gjorde ingenting. Bara att få vara där (i världens sötaste lilla teater, The Prince of Wales) gjorde ju hela grejen.
Dessutom så såg en av Karaktärerna (jag måste säga karaktärerna, för jag tyckte samma sak när jag var på föreställningen i Sverige), Eddie eller Pepper, ser ut som min kusins lillebror! Jag var så dum att jag berättade det för mamma och Lotta efter föreställningen och de höll på att fnissa ihjäl sig.
"Det är bara du som ser det"
Humpf. Som om.

Det var en väldigt mysig vistelse i alla fall, vi bodde på ett supermysigt, typiskt engelskt, hotell (alltså, ingen värme, ett vattensystem som fungerade som det ville, en toalett stor som min systers garderob - vi vet nu vad vi ska göra med den - och frukost med eggs, bacon and beans, allting var som det ska vara). Dessutom så hade det världens sötaste indiske receptionist! Åh, om jag hade kunnat ta med honom hem, hade jag gjort det! När vi kom första kvällen och han släppte in oss, sa han att det var bara att vi kom ut om vi saknade något, han skulle troligen sitta där, och det gjorde han nog också. Det verkade som han satt där dygnet runt.

Det enda minuset under resan var väl att jag inte rikitgt fick göra det som jag ville, eftersom jag hade en lillasyster som satte små käppar i hjulet då. Dels hade jag gärna velat se Kings Cross (obviusly!), men vi hann aldrig, och Euston Station (som jag den Rowling tänkte på egentligen när hon skapade den där boken ni vet), fast det var mitt eget fel istället. Jag glömde helt enkelt att kolla upp innan vilken station det var, silly me. Dessutom hade jag velat vandra runt inne på National Gallery i mer än bara en timme och sett fler än fyra tavlor. Inte behövt gå runt i affärer (eftersom syster var kinkig då också) och London Eye hade också varit världigt mysigt om vi hunnit.

Men det är också det fiffiga med London, det finns hela tiden någonting man måste tillbaka för.