Mitt motto

Ohne Ziel
ist auch der Weg egal

[Utan mål kvittar också vägen dit]

Jag hatar cyklister nu och för alltid!

Jag är lite krasslig idag, på gränsen till att bli sjuk, men än så länge är det lugnt.
Idag har jag varit först på Sputnik och pratat med J, och sedan har jag haft dubbel körlektion efter det.
Sputnik gick väl hyfsat. Det kändes inte lika bra som sist, när det kändes underbart, utan det var lite stelt i början eftersom J väntade på att jag skulle börja prata och jag väntade på att hon skulle leda in mig på något att prata om. Men sedan var det inga problem alls. Jag ska fortsätta gå där i fortsättningen också tror jag. Det känns som att jag bör ge det en chans i alla fall.

Sedan var det som sagt körlektion och jag kände innan att jag ville inte, och jag hade funderat på att ringa och säga att jag var sjuk. Men jag gick i alla fall, och det var verkligen jättekul. Som alltid. Jag och M körde omkring lite inne i Linköping och jag fick träna på krypkörning, hitta dragläget med och utan handbroms, växla och bestämma hastigheten och lite högerregelskörning. Det var kul, men utmattande som bara den.
Men M berömde i alla fall mig, och det kändes skönt:) Hon tyckte att jag hade varit jätteduktig och hängt i trots att det var mycket nytt och jag inte var helt kry.
Så det har varit en skruttdag, men samtidigt har den varit kul. Lite lagom så där.

J

Idag har jag varit med J.
Så mysigt!
Jag har inte träffat honom sedan typ juli, men nu tog vi (han) oss tid och det kändes jättebra. Bara jättebra. När jag är med honom så behöver jag inte tänka, utan det bara går ändå.
Jag har saknat det något ofantligt.

Handball ist mein leben<3<3<3

Träningen idag var jättemysig!
Mina små pojkar<3

Man kan inte annat än älska dem över allt annat liksom. Vi var bara sju stycken på träningen så vi slog oss ihop med tjejerna och jag och deras tränare växlade mellan våra övningar. Det var verkligen jättekul, och killarna verkade tycka att det var okej de också (det var väl två som verkade väldigt osäkra i situationen och tyckte det var jobbigt, men på det hela taget funkade det utan några problem alls) Tjejerna var däremot bättre på att bjuda in killarna när de passade med varandra, än mina pojkar var. De såg bara varandra nämligen, så där har vi mycket att träna på, för så är det när vi tränar själva också.

Gustav's kommentar var bara för söt, eller den var bara Gustav rakt igenom.
"När ska vi börja spela match?"
Då hade vi spelat match i fem minuter redan, helplan, tjejerna mot killarna. Han hade inte noterat det.

Autos? Nein, Wellen

Jag kunde inte sova igår. Nu i efterhand har jag kommit fram till att det inte var nerverna, utan det faktum att jag drack kaffe för sent igår.
Men jag försökte i alla fall ALLT; räkna får, räkna siffror, slappna av i hela kroppen bit för bit, ligga på mage, ligga på rygg, blunda. Till slut stängde jag på min stereo och satte i min sovskiva. Jag har inte lyssnat på den på över ett år nu, och tyvärr hjälpte den inte, eftersom man behöver lyssna på den upprepade gånger innan det faktiskt hjälper, men den gjorde mig lugn. Det ska egentligen vara vågskvalp och måsskrin och lite soft musik, men den bild jag fick i huvudet var motorväg mitt i natten, när bilarna kommer lite mer sällan.
Det fick mig att bli lugn i alla fall, men trots det så tog det 4timmar att somna

Zielen

Högskoleprovet idag gick... oväntat.
Det som jag trodde att jag skulle få sämst på, dvs NOG-uppgifterna, var de som jag klarade av bäst.
Det kändes lite surt, men på det hela taget så måste jag vara nöjd. 70poäng och någonstans mellan 0.9 och 1.1 enligt mamma. För att vara första gången så måste jag vara nöjd. Det är ju inte trevligt att få för höga poäng i början i alla fall, tänk om man sänker sig liksom.
Risken för det är nog rätt liten just nu, det känns bra.
Jag har satt upp ett nytt mål på min Saker-Att-Göra-Innan-Jag-Dör-Lista (där jag nu kan checka av göra högskoleprovet) är att få bättre resultat än min mor på högskoleprovet. Hennes bästa resultat var 1.7, och det är inte en helt omöjlig uppgift.

Högskoleprovet (och jag är ju internationell som bara den, säsrkillt i överskrifter, så det heter ju die Hochschuleprüfung)

Imorgon gäller det.
Jag är nervös, men samtidigt vet jag ju att det kvittar om jag får 0,0 på det (vilket inte kommer hända). Jag har hur många chanser som helst att förbättra mig, och det är ju bättre att få lågt nu, och höja, än att det går åt andra hållet.

Babysitten Kleintroll (typ)

Idag har jag varit barnvakt åt mina småtroll:)

Fast det höll på att inte bli något, för jag hade bestämt med Anci att jag skulle komma i vanlig tid trots att det inte var någon skola idag (hrmhrm), och det vill säga klockan ett.
Jag hade ställt väckaren på 10 för att jag inte skulle försova mig, och gick lugnt och lade mig igår kväll (eh, inatt, klockan var halv två :S)
Imorse vaknade jag tio över tolv! Och då går tåget kvart över, om jag ska hinna in till ett.
Eh, vad gör man? Man kastar på sig kläderna, sätter in linserna, och borstar håret, och sedan rusar man. Enda problemet var väl att det fanns ingen chans att jag skulle gå ut ur huset med den frisyren! Så det var bara att kasta sig in i duschen, kasta sig ut igen, torka håret på nolltid och sedan sticka. Det fanns inte ens en liten chans att hinna med frukost.
Nu är det ju inte så att jag var TVUNGEN att vara där 1. Jag hade lika gärna kunnat komma vid 2 liksom. Men det tänkte man inte på just då.

Det har varit trevligt i alla fall, och för första gången fick jag ta hand om två barn. Innan så har det bara varit Noel och jag för Simon har alltid sovit, men idag var det båda och det gick bra det med, inga problem alls. Vi tittade på Nalle Puh, lite De tre Muskitörerna (Musse, Kalle, Långben) och lite Fievel. Det var jättemysigt.
Och så fick jag mat och pengar för det, gör inte det hela sämre:)

Woah!!

Dumbledore är bög!!

Deutschland<3

Våra tyskar.

Jag är hemma nu igen.
Och veckan som har varit, är nog den bästa i hela mitt liv.
Innan vi åkte sa någon att den här resan kan mycket väl förändra era liv.
Jo tjena tänkte vi.
Den personen hade rätt. Resan till Tyskland har banne mig förändrat mitt liv.
Inte så att jag nu plötsligt är en helt ny person. men små saker, små tankar, små värderingar, de har ändrats. jag vet inte hur, jag vet inte varför och jag vet inte när. Men det är nytt. Det är annorlunda, och jag vill tillbaka.

Michel aus Lönneberga

Tyskland är fortfarande bra, men jag bävar inför imorgon. Sista dagen med Tyskarna och sen blir det Frankfurt istället.
JAG VILL INTE!
Jag vill stanna här hos Bobby och de andra tyskarna för den här veckan har, trots hemlängtan och panikattack, varit troligen den bästa i hela mitt liv.
Jag har pratat tyska, och förstått nästan allt som sagts! Jag har blivit medveten om att jag faktiskt kan prata. Det känns skönt.
Ikväll ska vi till Nico och titta pü Pippi och Emil pü tyska. Det ska bli kul:) Jag har dessutom köpt Emil på tyska, men här heter han inte Emil utan Michel. De hade redan en Emil nämligen. Vi var tvugna att köpa en bok enligt Martina, och jag Emma och Astrid tyckte att Astrid Lindgren kan ju vara bra:)
Sedan har jag fått tredje Harry också! Böcker är mitt liv.
Den enda jag söker nu är Pettson får julbesök. Jag hoppas att den finns. Mamma's favoritböcker är Pettson och Findus-böckerna. Det tyckte jag var sött.

Herzlichen grüßen von Käsbach (und alles sind fehl, ich weiß)

Nu är jag framme i Tyskland, Murrhardt, Käsbach och jag har det underbart! Verkligen! Den här veckan kommer bli helt underbar, det är jag säker pa (jag har inte a med en ring!).
Vi har inte gjort anything speciellt hittills, men det räcker med att bara vara här! Jag har sällan haft så här kul! Och mamma är typ coolast! Hon är så frän!! (jag försökte använda å så lite som möjligt, men nu har jag kommit på ett sätt så det kanske går ändå^^)
Ikväll ska vi till ett disco, och imorgon ska vi vandra runt Limesmuren, eller kanske på, jag är inte säker.
Annars har jag redan tagit 94bilder! Som tur är kan jag använda min mobil som USB-minne, så det kan nog funka ändå:) Trots att min kamera bara har 250bilder. Min mobil är ju 2GB stor^^


Nu müß jag gå igen. Jag älskar er alla så mycket, mor och far och syster, om ni läser det här, jag älskar er mest<3
Vi syns igen nästa torsdag, och jag kanske skriver snart igen, när vi faktiskt har gjort något.


Jag har ü och ß bara genom att trycka på en knapp! Wunderbar!

Packinglist to Deutschland

Vanliga dödliga skriver ju sina packlistor i punktform, det tyckte jag var onödigt, så jag skrev min i frågeform, mycket enklare att följa, och pricka av framför allt.

Behöver jag verkligen två par jeans...

Jetzt fängt es an

Det här med prioriteringar är inte min starka sida.

Jag fikade på stan med mina änglar i trean och jag skulle gå och handla present till Bobby efteråt, enda problemet var att fem i sex fick jag veta att affärerna stängde sex. Woooooaaaaaaa!!! Jag fick panik, jag kände hur allting steg, och det blev jobbigt.
Då är det skönt att ha folk runt omkring sig som kan tala förståndigt med en. Så det löste sig till slut. Jag fick åka till Citygross när jag kom hem, med M, och köpa det jag ville ha.
Det blev en burk med hjortronsylt, ett paket knäckebröd, en osthyvel (svensk uppfinning som knappt finns utomlands) med tillhörande ost (Billing som det är en Älg på) och ett paket pepparkakor.
Det blev nog bra ändå.

Sedan kom jag hem och skulle packa det sista och fick panik för jag hittade inte det jag behövde. Jag sprang runt och gjorde ingenting och blev stressad och allt blev bara pannkaka.

Så jag satte mig ner och tittade på House istället. Då blevd et bra.

Vi åker imorgon!

Igår fick jag äntligen se High School Musical!
Efter typ fem försök att ladda den på internet så tog jag Kais råd och laddade hem den istället.
Den var söt och mest bara söt, när man egentligen borde packa och gå och lägga sig.

Jag hann packa ändå, så gott som, har lite småkrafs som inte ligger där i. Sova däremot gick inte så bra.

Jane

Becoming Jane var helt underbar<3
Att se den med Alex gjorde inte saken sämre.
Bra film, gott sällskap, trevligt avslut på en lagom fin helg.

Filmen kunde inte sluta bra, vilket slut den än fick så skulle jag vara missnöjd.
För antingen så gifte hon sig inte, och då skulle jag vara missnöjd för det eftersom det är inte riktigt ett lyckligt slut då på en sådan film. Sådana filmer måste sluta med giftermål.
Eller så gifte hon sig, och då skulle jag vara helt galen, eftersom det betydde att de inte följde historien.

Det sätt som den här filmen slutade på, var det bästa jag någonsin sett. Olyckligt och tragiskt men ändå lyckligt.
Så underbart...

Där elden falnar men fortfarande glöder

Jag behöver börja om nu, starta på nytt, hitta mig själv igen, sluta rymma.

Det är ju Tyskland på onsdag, och jag längtar som satan men det känns ändå lite jobbigt.
Just nu är det mesta lite jobbigt.
Jag ska iväg in till city snart och gå på dejt med Alex, vi ska gå på bio. Se Becoming Jane, filmen om Jane Austen.
Åh vad jag är glad för att den han kommit till Linköping!:D

Sedan ska jag hem igen och förhoppningsvis sova. Det är vad jag behöver mer än någonting annat just nu, men det är svårt. Allting är svårt.

"Någon gång ska jag köpa riktigt pulvermos till dig. Felix."

Det var ju sagt att jag skulle gå och lägga mig idag, att jag bara skulle titta på High School Musical och sedan skulle jag gå och lägga mig.
Planerna gick inte efter schemat, utan istället hamnade jag hemma hos Emma i FUkollektivet. Treorna hade kommit hem ifrån Brighton idag (=D) så Fredrik var där också. Det var jättemysigt. Jag åt mat mitt i natten för första gången någonsin. Pulvermos och fiskbullar. Det var mycket gott, men än en gång vällde skuldkänslorna upp inom mig. Jag ska inte äta mitt i natten, jag måste hålla fasta tider, sluta småäta. Jag får inte fortsätta så här.
Men det var ändå mysigt i Linköping, även om jag var tvungen att åka därifrån vid 10 över 1 för att hinna med halv 2 tåget. Det här var första gången jag var missnöjd med att tåget inte gick hem senare.
Men det funkar, så nu är jag hemma, och största delen av filmen har ÄNTLIGEN laddats hem, så nu ska jag titta på den, sedan ska jag slänga i en tvättmaskin, kanske plocka upp ur diskmaskinen och sedan ska jag troligen jobba med min julkalender. Sova var det ja...
Det kan vi ta imorgon.

Zeit heilt nicht alles

Alexander och jag har tittat på film och zappat TV idag. Han kom över ett par timmar på eftermiddagen och det var jättemysigt. Vi tittade först på High School Musical 2 (eller jag gjorde det innan han kom, och sedan fick jag stänga av eftersom han tyckte den var dålig. Blah!) och sedan satte vi på Jalla Jalla istället, och den är jättegullig. Det är en av få svenska filmer som jag kan tänka mig att titta på, och det är sånt här lagom tidsfördriv. Sedan blev det lite eftermiddags-TV innan han var tvungen att gå. Lite disneychannel och mycket skräp.
A hade föresten skadat foten stackaren, så han hoppade mest på ett ben. Fast han fick skylla sig själv lite, ta ut sina agressioner på en vägg är aldrig bra.

Men annars så har jag varit ensam idag. Mor, far och syster är i Stockholm där syrran spelar Icacupen (SM för B-ungdom i handboll) så jag och katten har hela huset för oss själva. Det är ensamt som sjutton.
Jag var iväg och köpte ett litet paket glass förut, som jag nu har ätit upp. Skuldkänslorna har börjat välla upp inom mig, men jag ska inte låta dem ta över. Istället ska jag försöka ladda fram High School Musical igen (femte gången gillt liksom) och så ska jag gå och lägga mig. Nu när jag har huset för mig själv kan jag gå och lägga mig med dörren öppen och musik på. Det känns faktiskt underbart.

"Slagit mig i TVbänken"

Dagen har varit helt okej faktiskt. Det känns surt att jag är tvungen att skriva ner de gångerna som livet är bra, det bevisar ju rätt mycket att det inte är bra just nu.

Jag var på Sputnik för första gången och fick prata med J, och det kändes faktiskt jättebra efteråt. Inte tvingat, inte jobbigt, utan bara skönt.
Jag tror det kan bli något av det här.

Efter det åkte jag ut till Hackefors och Noel och Simon. Simon hade öroninflammation stackaren, men jag och Noel hade det mysigt. Vi tittade på Björnbröder (igen^^), busade lite, myste i soffan, glömde bort allt jobbigt. Och dessutom fick jag mat och betalt också. Trots att det inte var barnvaktning på riktigt eftersom Anci höll sig hemma.
"Det är förbjudet med eskortflickor," sa mor när jag kom hem och berättade att jag fått mat och betalt bara för att de fått vistas i min närvaro. Så nu ska det bli lite film tänkte jag innan det är dags att sova. För första gången den här veckan tänkte jag gå och lägga mig innan tolv.
Igår satt jag uppe till halv två. Pratade med Alexander på msn och väntade på att High school musical skulle ladda klart så jag kunde få se den.
Den laddade aldrig klart, så jag satt uppe i onödan.
Det känns surt.

Hugh Laurie

<3

Ich kann nicht dieses auf Deutsch beschreiben, aber es ist... es ist wunderbar

Mitt liv har seriöst kraschlandat nu, Det inträffade imorse, men jag överlevde med endast mindre blödningar, och nu har jag tänkt att det ska funka. Jag ska klara mig genom det här oskadd och vacker.

Idag har jag börjat skriva igen. Eller jag har börjat planera så att jag kan börja skriva. Förra årets julkalender till mor och far funkade inte för fem öre, så därför gör jag om försöket idag och hoppas att det går bättre. Jag ska lyckas den här gången.

Så jag är nästan klar med halva manuset, och jag känner mig jättepepp. Jag är äntligen glad igen av att skriva, jag är äntligen på gång. Jag tror att det här kommer gå bra.
Jag tror att jag kommer bli bra.

Allein ist besser an drei

Just nu känner jag mig ensammast i världen.
Och hur fel det än faktiskt är, så tvekar jag inte en sekund på att det är sant.
Mina fötter, på en blå bänk, i en övergiven lekpark.

Fiika

Idag hade jag mysfika med Malin söt.
Så underbart.
Efter en rätt kass dag så var det det bästa som kunde hända.

Vi satte oss på Lind's café och pratade sönder de följande två timmarna utan problem.
Det var supermys.

Angst

Jag har nu skapat en ångestblogg.
Och jag har tudelade känslor inför det.
Det känns skönt att jag har den, så att jag kan få ur mig det jag inte vill skirva här, men samtidigt känns det skit att det faktiskt är så illa att jag behöver en.

Men nu finns den där i alla fall. Redo att kladdas i när helst jag behöver det.

Ein bisschen frustrierend

Nu har jag äntligen uppdaterat mina mugglecastepisoder!
Så eftersom dagen har sugit rejält så tänker jag gå ut och gå och lyssna på mugglecast och bara hoppas att livet snart blir bättre och enklare, och framför allt som jag vill ha det.
Just nu lever jag någon annans liv, och jag vill gärna att vi byter tillbaka. Typ nu.

Och tills det händer ska jag dränka mig i mina egna kreationer, Lars Winnerbäcks täxter och i Harry Potter.
Mitt liv.

Das war das Wochenende dann

Hemkommen igen efter en helmysig helg.
Först lite mat när jag kom upp, sedan Harry Potter Wii till långt in på natten, varvat med Harry Potter and the Order of the Phoenix (med RYSK text, icke att förglömma). Det var superkul, och jag är redan beroende av Harry Potter Wii.

I lördags gick vi ett halvt varv på Arvika-mârten innan vi tröttnade och gick hem (men självklart med var sin mârtensgodispåse med oss). Jag förstår inte folk som inte kan flytta på sig lite lite grand när man kommer med en barnvagn. Vill de få hälarna överkörda eller? Det var knökat med folk, och till slut fick jag anstränga mig mycket hårt för att inte köra rakt på folk. På kvällen tittade vi på Shrek 3 (söööwt) och åt popcorn och pratade. Och jag matade Viktor med välling, fast så mycket mat blev det ju inte. En halv klunk och sen ut med flaskan och skratta, lite mer välling och sedan skratta igen. Emem var tydligen jättekul:)

Och idag har jag spelat ännu mer Harry Potter Wii. Och flörtat in mig rejält hos Viktor. Han ville inte att jag skulle åka idag, och han tyckte väldigt mycket om mitt hår, det var som Pernilla sa, det är tur att jag inte är håröm. Om allt går som det ska så ska jag upp och hälsa på senaste i vår igen.
Mysigt.

jaså.

Fan! Nu åker treorna till Brighton!!!!
och jag får inte följa med.
Jag kommer dö, seriöst. Jag kommer inte klara mig utan dem.
Ni som läser det här, ha det superduperunderbart kul i England, så ses vi om en vecka!:)

D'Zug

Idag bär det av till Arvika och Björn och Pernilla. Och Viktoooor!!!!
Och där ska jag spela Harry Potter wii, umgås med mitt kusinbarn och bara glömma allt annat! Åh, det ska bli så kul!
Dessutom är det "mârten" där just nu, så vi ska vandra runt lite på det också tror jag:)
Om vi får tid.
Fast jag ska åka tåg hela vägen dit, och jag hatar tåg. Jag lovar att jag kommer missa ett av tågen och bli stående mitt ute i ingenstans (typ Katrineholm), jag ska nämligen byta tåg tre gånger, först regtåg till Norrköping, sedan ett mindre X2000 till Katrineholm, sedan ett vanligt X2000 till Karlstad, och till sist regtåg igen till Arvika (och deras regionala tåg är inte att leka med... Jag tycker att våra här i Östergötland var omodärna innan de gjorde om dem. Trust me, det är ingenting).
Så jag kommer fram runt halv sex eller halv sju ikväll, minns inte riktigt vilket. Det ska bli kul.

Jag ska bara se till att inte missa tåget.

Efter gårdagens debut

Det finns så många saker jag vill göra nu som jag inte orkar bry mig om. Och det finns så mycket som jag ska göra som det inte finns någon anledning till att göra. Sen finns det också en tredje grupp, de saker jag måste göra, vill göra, ska göra, men egentligen varken har råd tid eller ork att sysselsätta mig med.
Jag bara önskar att... jag vet inte ens vad jag önskar längre. Vill jag att allting ska ta slut? Vill jag bara lägga mig ner och dö? Vill jag stanna tiden, spola tillbaka och göra om allting en gång till?
Svaret är ja, men just nu känns det lite för överanvänt. Det är yesterdays news (de två orden tillsammans är så vackra) och jag orkar inte upprepa mig längre. Det känns meningslöst att blogga, det känns meningslöst att vara Emem, det känns bara meningslöst.
Allting. Alltid.

Spazieren gehen

Nu har jag skrivit klart vårt manus och jag är faktiskt rätt så nöjd. Förhoppningsvis så kan vi börja filma på Scenisk gestaltning lektionerna imorgon, även om vi inte har gjort något bildmanus än, som vi lär behöva märkte jag idag. Surt.

Varför måste allting vara så invecklat! Jag har annat jag måste göra!

Som att titta på Heroes till exempel.
Jag och far var ute och gick en sträcka idag, och det var jättemys. Vi pratade.... jobb faktiskt. Enbart.
Det var länge sedan det var bara jag och far. Så det var mycket trevligt.

Jetzt ist die Schule anstrengend

Tre stycken muntliga redovisningar på en dag tar väl ändå priset?
Tyska, SO, Engelska.
Det var inte kul alls.

Wie kannst du sagen, das Deutsch nicht schön sind?

Die Zeit kann nicht anheilten werden
nicht zurück spülen
nicht wieder kommen
Aber wir können immer uns erinnern
will immer uns erinnern
Was ist passiert
Wo hat wir gelanden
Und hoffentlich haben wir auch etwas gelernt.

Das ist wie es ist

Nu är jag lite trött på allting. Min scrapbook blir inte som jag vill, min tyska suger, mina bilder är fel, jag är ful, klockan är massor, jag måste sova, jag har tyskaläxa till imorgon, måste verkligen plugga. Orkar inte, det börjar än en gång falla samman igen.
Men jag ska inte falla ihop under trycket. Jag ska stå stadigt, jag ska stå rakt, och jag ska klara mig igenom det här.
Så enkelt är det.

Ein klein Trost

Jag ska inte jobba längre.
Inte där i alla fall.
Jag kom fram till att säljare nog inte är min grej ändå.
Nu ska jag bli telefonintervjuare istället.
Tror jag.

Jobb var det

Jag ska börja jobba.
Det konstiga var att när jag väl var på väg dit jag skulle träffa killen jag skulle prata med var jag kolugn, då var det inga problem alls. Det var resan dit som var jobbig, timmen innan.
Men nu är det okej, och jag ska nog ta det tror jag. Fast det känns som jag är mer osäker nu än vad jag var innan.
Tänk om jag inte kommer klara av det?

Arbeit

Nu ska jag snart iväg på jobbintervju...
Ahhh! Jag vill så gärna ha jobbet, men jag känner att jag har en massa grejer som jag måste få igenom, som kanske inte går.
Till exempel så kan jag inte jobba hela tiden, för jag måste hinna med skolan också, och nu känner jag dessutom att de dagarna jag skulle kunna tänka mig att jobba (söndag, måndag och vissa tisdagar) kan jag inte, för då är jag redan upptagen.
Sedan är det det här med lönen också. Jag vill ju inte göra ogjort arbete, utan jag vill ju ha lite för det också, även om jag inte kommer upp i tillräckligt för att få provision. Det finns en grundlön (om det är det som jag tror att det är) men det finns ju inget som säger att den kommer vara hög. Jag vet ju inte heller vilken nivå lönerna ligger på eftersom jag inte har arbetat tidigare, men jag satt och räknade lite igår och kom fram till att inte under 60kronor i timmen, gärna minst 75. Men jag vet ju inte om det är för mycket! Vad gör jag om de frågar mig om vad jag skulle vilja ha och jag begär för högt?
Jag har liiite ångest bara. Bara lite.