Efter gårdagens debut

Det finns så många saker jag vill göra nu som jag inte orkar bry mig om. Och det finns så mycket som jag ska göra som det inte finns någon anledning till att göra. Sen finns det också en tredje grupp, de saker jag måste göra, vill göra, ska göra, men egentligen varken har råd tid eller ork att sysselsätta mig med.
Jag bara önskar att... jag vet inte ens vad jag önskar längre. Vill jag att allting ska ta slut? Vill jag bara lägga mig ner och dö? Vill jag stanna tiden, spola tillbaka och göra om allting en gång till?
Svaret är ja, men just nu känns det lite för överanvänt. Det är yesterdays news (de två orden tillsammans är så vackra) och jag orkar inte upprepa mig längre. Det känns meningslöst att blogga, det känns meningslöst att vara Emem, det känns bara meningslöst.
Allting. Alltid.