Zum Zug

Det är lite dumt att missa ett tåg, lite jobbigt sådär.
Dock att missa två! Det kan till och med klassas som idiotiskt.
Jag satt lite för länge och läste tidningen i morse (inte för att det stod något intressant) så därför var jag inte klar förrän fem över åtta vilket betydde att jag skulle inte hinna med tåget.
Men det är ju okej, jag tar nästa liksom och kommer bara komma 5 minuter för sent.
Så jag började göra mig i ordning runt kvart över, vilket betydde att jag hade gott om tid och behövde inte stressa. Jag gick upp till stationen i maklig takt och precis när jag svänger runt hörnet vid pizzerian ser jag hur tåget rullar förbi.
Jag svor lite, men vandrade vidare och fick vänta på stationen i 20minuter, och kom till lektionen fem minuter innan den skulle sluta.
Men jag var glad ändå. För den här dagen hade ju börjat jättebra.

[Vaknade krasslig, eftersom det var torsdag pallrade jag mig upp, höll på att snubbla över kanten in i duschen, åt frukost vilket smakade sådär trots banan och apelsin och müsli, hittade inte min parfym, missade första tåget, missade andra tåget, kom till skolan sent, och i eftermiddag har jag körlektion]

Rabbit-proof Fence

Jag vill att orden ska flyta fritt som de brukar göra, men det sker inte, det fungerar inte. Jag vet inte vad jag ska göra för det blir inte bra, vad jag än skriver.
I alla fall inte när jag bloggar.
Det flyter inte längre, och jag orkar inte bry mig.
Just nu är det håltimme och jag har skrivit klart filmanalysen av Rabbit-Proof Fence och jag är lycklig. Jag och Elle var först på Fair Trade på rasten och köpte Biscotti's och sedan gick vi till Hemköp och jag köpte Naturgodis, och jag var tvungen att göra klart engelskan INNAN jag fick äta varken Naturgodiset eller Biscottierna (kan ni berätta vad Biscotti är i plural?) och jag är klar nu, och jag är glad nu.

Jag skrev en lista igår över vad jag har att göra just nu, och nu kan jag bocka av en och en halv sak. Dels filmanalysen, men också halva Group-Rotation delen som jag skulle ha gjort i våras. Jag skulle hålla i en debatt som jag skulle analysera sedan, och så skulle jag skriva en summary av en nyhet.
Jag skrev analysen av debatten på sommartlovet, men hittills har jag glömt att lämna in den.
Men nu ska både filmanalysen och analysen in.
Skönt.

Movies

Igår hade jag myspyskväll med älsklingen. Det var underbart, först tittade vi på film, Nyckeln till frihet som är underbar, sedan tog vi en promenad i mörkret innan det beställdes pizza och vi tittade på Stardust och pratade länge. Vi skulle egentligen se Mr Brooks, som är en av världens underbaraste, men den fungerade inte, och orginalfilmen har lånats ut till Emme och som jag måste be att få tillbaka snart.
Men det blev bra ändå, som alltid.

<3 <3 <3

Världens underbaraste komentar NÅGONSIN stod Noel för idag dessutom.
Jag satt på golvet och han kom framkörande till mig på sin Bobbycar och la handen på mitt knä.

- Är du ledsen? frågade han.
- Ja det är jag.
- Jag också ledsen, fortsatte han.
- Är du? frågade jag.
- Bara nästan. När man är ledsen ser man ut så här...
och så skrynklade han ihop ansiktet som man ser ut när man gråter. Då kom dessutom Simon fram på sin Bobbycar och ställde sig på andra sidan och undrade vad som var fel. (Han kunde inte uttrycka det i ord förstås, men det märktes rätt så tydligt. Ungefär som när Bamsy strök sig mot mitt ben, och puffade på det när jag kom hem och satt i köket och grät. Inte för att Simon och Bamsi är lika, bara det att jag tycker om dem lika mycket.)
Det är ett faktum, jag har världens underbaraste kusiner. Alla kategorier, alla gånger.
Även när de inte är lika underbara som idag.

Det är en fråga om tid

Detta betyder också att efter en veckas bloggfrånvaro är jag tillbaka igen.
jag har haft abstinens, men jag har inte setat inne på internet och då är det svårt att blogga.
Så enkelt är det.

Kleintroll

Idag var ordningen återställd igen.
Barnvakt åt småtrollen, som det ska vara.
Gudomliga som vanligt. Till och med mer än vanligt. Inte ett enda gnäll, inga utbrott, ingen gråt. bara glädje.
Fram tills jag skulle åka hem och Noel inte ville ha någon kram, utan Nicke kunde ju ge mig en om jag nu ville ha en.
Fram till dess (och då också) underbara.
Så klart blev det film. Jag associeras med film hos Noel tror jag. Först Fievel (som jag bara har sett EN gång tidigare! Hurra!) och sedan första Björnbröder (som jag inte sett November. Hurra!)
Sedan gick jag ut och väckte Simon, som inte grät, inte skrek, inte gjorde någonting (mer än typ somna på min axel)
Lite banan, lite äpple och sedan upp och leka. Allting gick bara jättebra.

<3

Ikväll ska jag och Vickey ha Prisonbreak-maraton, med tacos och myspys. Mor, Far och Syster ska gå och bowla och äta ute, så vi får hela huset för oss själva.
Det ska bli enormt kul, och jag har sett fram emot det här i flera veckor, och nu ska det äntligen bli av!

Just nu sitter jag mest bara och väntar

Die Schwedische Autobahn, ein schnell weg

Jag körde in till skolan idag.
Motorväg.
Det gick fort och jag var djupt koncentrerad hela tiden, och det var väl bara en gång som det inte gick lysande, men det redde ut sig utan missöden.

Enda problemet var väl egentligen när jag skulle hem igen och upptäckte att plånboken med pengar och ID och framförallt TÅGKORT, låg kvar på byrån hemma, så det var bara att planka.
Men det gick bra det också, ingen som stoppade mig, ingen böter.
Men jag tycker det är grymt jobbigt att planka, med tanke på att jag ändå har ett tågkort som räcker dygnet runt ända fram till sommarlovet.

Men idag gick det ju bra i alla fall.

Scenisk scenisk scenisk. Alltid denna scenisk.

Idag.
Idag var det TemaIntro.
Usch och fy och blä.
Jag visste att nästa tema far tvunget att innehålla en gestaltande redovisning, så jag var ju typ förberedd, men det gör inte att det blir roligare.
Och dessutom skulle vi göra introt SJÄLVA! Vilket alltså betydde inprovisationsteater! Är det någonting jag hatar mer än att spela teater, så är det att improvisera!
Jag kan spela om jag har ett ordentligt manus och slipper all rekvesita och skit, eller någon annan fixar det till mig.
Men det är knappt.

Jag tror inte någon inser hur avskyvärt jag tycker teater är. Jag tror inte att någon inser att jag håller på att svimma så fort jag står där uppe, att jag bara vill sjunka genom jorden.
Jag tror inte att någon fattar, för jag visar det inte.
Jag klagar som sjutton INNAN jag står där uppe, men när jag väl kommer upp så vet jag att jag är rätt okej. Jag har inte scenskräck, det är inte det som är så hemskt. Det är faktumet att alla tittar på mig, det är det att jag måste prata, det är så ofantligt tråkigt.
Jag hatar det! Hela processen, från början till slut.
Jag kan tycka att det är kul att skriva, manus kan jag syssla med om det skulle vara så, men det finns ingenting som är värre än att stå uppe på scen, ingenting.
Och det är ingen som fattar, framför allt de som tycker att det finns ingenting bättre än att stå på scen. Att det bästa som finns är att få gå in i en annan roll, få spela någon annan. (hosthostJannehost)
Men jag är inte sån! jag tycker att det är hemskt, och jag har redan ångest.
Redovisning om 15veckor.

Lokalsinne

Idag när jag klev av tåget så stötte jag ihop med Elin, och det var så sjukt för innan, när jag satt på tåget, satt jag just och bloggade i huvudet (jag brukar göra det) och då skrev jag just ett inlägg om Elin, och hur vi träffades och pratade.
Och det var ju det som hände också.

Vi var ute och gick i nästan två timmar, och vi pratade om allt, som jag bara kan göra med Elin. Efter halva tiden mötte vi upp med Maya dessutom. De lyckades få mig helt vilsen, och jag hade ingen aning om var jag var. Vilket inte var första gången.
Det är jobbigt att inte ha något lokalsinne alls, det är frustrerande att alltid vara tvungen att lita på att de runt omkring kan vägen.
Ibland kan jag gissa, men idag hade jag ingen aning, för allting såg likadant ut.

Tråkinlägg!

:?

Jag har ett inlägg som jag vill skriva.
Mest för att jag är för feg för att säga det rakt ut.
Istället så vill jag skriva ner det, istälelt vill jag publicera det, så att personen som behöver få veta kan söka upp mig istället för tvärt om.
Jag vet att jag är hemsk, att jag är fånig, att jag är för feg för mitt eget bästa, men det tar emot. Jag vill inte berätta men orden strömmar ändå ur mig.
På ett annat plan.
Jag har skrivit samma två meningar 60 gånger nu, men att säga det är så mycket hemskare. Men samtidigt kan jag inte fortsätta ta till skrift så fort någonting går emot mig.
och som Kookie sa, du borde nog säga det till henne innan.. i alla fall ge lite förvarningar..
annars e de elakt.

Jag måste bara leta upp modet någonstans. Det är två små meningar, men det är nog så svårt för det.

Information

Informationen på FU är verkligen dålig.
Idag hade vi inen matte, för den hade vi istället i torsdags. Men det hade hälften av klassen missat vilket gjorde att de kom hit ändå.
Sedan var det inte säkert om vi hade idrott ellere inte, eftersom vi inte har någon idrottslärare, och i fredags morgon var det fortfarande inte fixat med någon, men vi skulle få information senare under dagen.
I söndags var man fortfarande inte helt säker på om det var idrott eller om vi började klockan ett, så Ella ringde rektorn som svarade att Pierrick skulle ha idrott med oss.
Så ungefär hälften av klassen kom och hade fotboll och innebandy, resten började inte förrän kvart över ett.
Och den lektionen är nästan onödig att gå på också, eftersom det bara ska pratas kvartsamtal.

Jag måste dock gå. Hur ska hon annars få veta att jag inte har gjort några arbeten för henne? För det håller hon ju inte koll på själv.

Abend

Den här kvällen spenderades stillsamt med två små kattungar som jag tycker om. De heter Emma och Malin. Emma är mestadels svart och lite guldaktig med markeringar runt ögonen och väldigt glad. Malin är lite mer spräcklig och mycket sprallig. Mina två superhjältar.

Emma, Astrid och Mia har fått sin nya lägenhet nu, men det är bara Emma som har flyttat in än så länge. Så jag och Malin var på inflyttningsfest idag, och det var jättemysigt.
Jag blev helt kär i lägenheten från första stund, och Emmas rum var jättemysigt.
Vi tittade på film och pratade och spelade ett jätteroligt spel som Malin hittat på (eller som hon kunde i alla fall). Och så hade Malin bakat muffins och Dumle-Ahlgrens Bilar-chokladkaka, det var jättegott.

Det var ett mycket trevligt sätt att spendera en söndagskväll på.

Oma Gunnel<3

Idag kom mormor hit.
Älskade mormor. Det finns bara en mormor Gunnel. Eller det finns säkerligen flera "mormorar" som heter Gunnel, men det är bara min och syster's och Kookie's och Björn's som är den bästa. Den mest underbara mormor Gunnel som finns.

Hon ska sy en klänning åt mig, som jag ska få i julklapp. Den ska bli skotskrutig, jättefin. Jag har valt ut tyget själv. Egentligen skulle det ha varit klar nu men det var för lite tyg, eller jag var för stor, beroende på hur man ser det, så istället får hon sy den här.

Dessutom så kom hon med mormorbullar och tårta (eftersom syster fyllde år igår).
Det finns ingen som bakar bullar som mormor. Jag försökte få receptet idag, men hon vet inte ens själv hur hon gör. De bakas med kärlek, det är ett som är säkert.
Märks det att jag är lycklig? Märks det att jag tycker om min mormor?

Geburtstag

Idag fyller systeryster 15 år.
Det är många födelsedagar just nu.
Grattis grattis grattis älsklingen<3<3<3

Idag har det alltså bjudits på tårta, så klart, och så har det öppnats paket.
Precis som det ska när man fyller år.

Babysitten Kleintrollen

Igår var det fredag och jag var barnvakt åt mina småtroll.
Som varje fredag.
Det har blivit lite av en tradition.

Simon sov när jag kom, hade precis somnat, och Noel var jätteglad. Vi gick ner i källaren och tittade på film (inte Hajar som Hajar! Utan istället fick jag se Björnbröder II som jag nog bara sett tre gånger)
Och sedan fick jag läsa När findus var liten och försvann:)
Jättemysigt, men svinkallt, eftersom Noel inte har förstånd till att inse att det inte går att vara nere i källaren.

Men just när vi håller på där och Findus är på väg att försvinna, så hör jag hur någon börjar skrika, så jag skyndar mig upp och där ligger lillebror klarvaken.
Enbart två timmars sömn och vaknar själv, det har väl aldrig hänt förut.
Så efter några minuters uppvaknande nere i källaren får jag Noel att följa med upp och äta lite, innan vi sätter på musik och börjar rocka loss ordentligt tills trollfar kommer hem.

Ibland är det verkligen underbart att vara barnvakt.

Det är min födelsedag idag.

Idag är det exakt ett år sedan jag skapade den här bloggen.
På den tiden räckte det med en hand för att räkna upp hur många som läste bloggen.
Nu är det snarare "armar och ben", och åtminstone två händer läser bloggen dagligen.
Och det är kul, jag bloggar ju av en anledning, men jag blir lite ledsen samtidigt. Så många läsare och så få kommentarer, det är ändå kommentarerna som man lever för. Jag är aldrig så lycklig som när någon kommenterar.

Jag har ju sagt tidigare att mina bloggar brukar dö ut efter ett år, jag hoppas att den här kan hålla i sig ytterligare några månader. Sammanlagt har jag haft fem bloggar sedan jag började 2004.


Det här är dessutom det 700ade inlägget. Senaste gången jag uppmärksammade inläggsstatusen på min blogg var när jag fyllde år, 300inlägg blev jag då.
300 inlägg på tre månader
400 inlägg sju månader
Jag har lagt av mig lite.
Men grattis i alla fall, min älskade lilla blogg.

It all started with a chair

Idag har jag varit på bio med Alex.
Vi såg Juno som hade premiär idag. Handlar om en tjej som blir gravid med sin bästa kompis.
Och den var faktiskt helt underbar. Supersöt.
Alex hade sett den på Lucianatten när de hade förhandsvisning på tre filmer, och det faktum att hon gick och såg den igen idag bevisar väl något i alla fall.
Dock kände jag efter första scenen att, vad är det hon har släpat med mig på? Den verkade helt skruvad och konstig och inte alls min typ av humor (vilken är svår att missa, med tanke på att jag skrattar åt allt). Två minuter senare var alla de tankarna som bortblåsta.

Hon som spelade Juno [Ellen Page] ägde bara den rollen så totalt! Helt klockren. Filmen hade inte varit någonting utan henne. Och killen som spelade pojkvännen Bleek [Michael Cera] var bara så gudomligt töntigt söt så jag ville äta upp honom. Första gången jag såg honom var i Superbad, den orkade jag inte ens se klart.
Det var en helt annan standard på den här filmen.

Och det var mysigt att gå på bio igen, det var ett tag sedan nu.

Min självmordsbenägna vän

Idag tänkte jag presentera er för en av mina absolut bästa vänner. En vän som håller i vått och i torrt och som jag alltid kan lita på. Han är bara 1,5 år gammal än men helt underbar.
Och han har en egen vilja, utan tvekan.




Det här är Albert.




Men jag tror att Albert är självmordsbenägen. Jag tror att han längtar efter att få dö, för så hårt som han jobbar för att göra det jobbigare för mig kan ingen sund själv göra om de inte själva mår dåligt.
Och jag tror Albert gör det, tyvärr.
Idag bestämde han sig helt sonika för att totalvägra göra någonting alls om jag inte startade om honom först.
Sådana saker kan han göra, och jag är ingen tålmodig människa, vilket gör att det går mig på nerverna.
Ta ett djupt andetag.

Så, nu är det bättre.

Vintermorgon

Jag var och körde i morse, hade varit jättesmart och bokat in en tid klockan kvart över sju, dubbellektion så klart, så att jag slutade 20 i 9, och skolan började kvart i.
Allting kändes jättelyckat.
Men det var faktiskt skönt ändå, för när vi körde där ute i ingenstans (första lektionen på landsväg) så började det ljusna, och det var jättehäftigt! Dessutom så var det helt tyst runt omkring oss, som om natten här har sett allting och stilla sjunger med [Elegi Lars Winnerbäck].
Så jag har inga problem med tidiga lektioner. Jag tänker försöka boka in så många som det går.

Dessutom var det jättemysigt att åka ett tåg som jag i vanliga fall ALDRIG skulle ta, med tanke på att det går över en timme innan det jag brukar åka med går. Det kändes som om jag fick insyn i någon annans vardag. Som om jag gjorde intrång på deras normala lunk.
Det är något speciellt med att åka tåg tidigt på morgonen.

Jag tror att den här dagen är magisk helt enkelt. Eller jag tror i alla fall att jag hoppas på lite magi i vardagen, och tycker mig ha hittat den här.
The Everyday Magic

Deutscherin

Nu har jag äntligen skrivit klart min artikel på tyska.
Jag drar en lättnandens suck.
Egentligen borde jag fortsätta plugga, men jag har inte ork just nu.
Äh säg som det är istället, du vill inte.
Nej det gör jag inte.


Så nu ska jag njuta av en god kopp te och några kolakakor (som är det godaste som finns!) med hjälp av systers och Emmes julklappar.Den jättefina tekannan är från Emma, och den vackra koppen har jag fått av syster. Jag skulle önska att brickan var min också men det är den inte.

Blä

Idag var första skoldagen efter jullovet och jag kände inte för att gå.
Jag vill inte längre, jag har tappat sugen. Jag känner att jag vill inte gå på FU längre, och det är ett stort steg med tanke på att jag verkligen har tyckt att skolan varit underbar fram till nu.

Men men, nu har jag iallafall slutat franskan, och det är skönt. Det gör i alla fall att jag inte känner att det är jobbigt att gå till skolan på tisdagar.
Nu ska vi ha naturkunskap och sedan är första dagen av halva gymnasiet avklarad.

"Oooooooh" Peeves said, with an evil cackle. "Ickle firsties, What fun."

Tänk, för ett år sedan var jag utom mig av glädje för att Harry Potter 7 skulle komma ut den 21juli, ett datum som alltid kommer vara etsat i mitt minne, som alltid kommer betyda något, som jag aldrig kommer glömma bort, utan alltid kommer minnas som början på slutet av en del av mitt liv.
Jag ska förklara.
Innan Deathly Hallows kom ut så hade jag fortfarande någonting att se fram emot, hela tiden så fanns det en Harry Potter bok som jag ännu inte läst. Det var inte slut än. Sedan kom Deathly Hallows ut och en vecka senare så visste jag allt. Då var det över.

Det är inte så att jag kommer sluta andas Harry Potter bara för att böckerna är slut, det kommer aldrig att ske. Jag skulle dö om jag inte fick fortsätta vara en del av Harry Potter communityn.

Men jag avundas ändå de människor som fortfarande inte har läst klart Harry Potter (koookie!!! Läs den, snälla), och någongång ändå tänker göra det. Jag vill också vara ovetandes, naiv.

Jag vill åter igen vara åtta år gammal och få Harry Potter och de Vises Sten i julklapp av min syster.
Jag vill än en gång kastas in i den underbara värld, magiskt, vackert, underbart.

Jag har ännu inte gett upp hoppet på att en dag få ett brev adresserat till mig där det står att jag har blivit antagen på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

Moviezine

Just nu sitter jag och sakta läser igenom min älskade blogg.
Vi börjar närma oss ettårsdagen faktiskt, och om vi kommer förbi den så skulle det betyda att det här är den längsta blogg jag någonsin haft, den börjar knarra i fogarna, och jag funderar på att skapa en ny, men än så länge håller jag fast.
Kunde ha skaffat den idag, men märkte efter två minuter att det ville jag inte)
Just nu har jag fastnat på det sista inlägget i januari förra året. Jag var visst sjuk då och spenderade min tid inne på CDON.com, drömmandes om filmer jag ville ha. Slutsumman rent pengamässigt var uppe på 9350kr typ tror jag och när jag går igenom filmerna ser jag att de flesta av dem har jag skaffat mig.

[X]Tristan & Isolde
[X]In the name of the father
[X]Robin Hood (Tecknad of course)
[X]Pixars Bilar
[ ]Over the Hedge
[X]Sagan om Ringen
[X]Sagan om de två Tornen
[X]Sagan om Konungens Återkomst
[x]Bortspolad (Kunde ha skaffat den idag, men märkte efter två minuter att det ville jag inte)
[ ]Fantomen på operan
[X]Casino Royal
[X]Da Vinci koden
[ ]Det levande slottet
[ ]Pocahontas (bara för att jag vill ha den på engelska)
[ ]Monsunbröllop
[X]Skönheten och Odjuret (engelska, tecknad)
[ ]Mulan (bara för att jag vill ha den på engelska)
[X]Djävulen bär Prada
[X] National Tresure
[X]Jalla Jalla
[ ]World Trade Center
[X]John Tucker must Die
[ ]Marie Antoinette
[X]V för Vendetta
[X]The Station Agent
[ ]Förortsungar

Dessutom så har jag ju redan de filmer som "jag vill ha på engelska" fast på VHS och med svenskt tal, så egentligen är det bara 7 av dessa 26 filmer som jag än så länge inte äger. Skillat.

Fly you fools!

Mwiiiiih!
Jag har fått Lord of the rings, alla filmerna, extended verision med tons of extramaterial!
Ja!
Eller jag har köpt själv, men det var billigt.
Jag är lycklig.

Så inatt tittade jag på första filmen, idag har jag sett extramaterialet, och nu kanske jag ska sätta igång andra filmen? Eller ska jag kanske sova istället?
Sova kanske är bättre.

Jag saknaj dej

Jag fick ett telefonsamtal igår av en ung liten herre.

"Heej!"
"Hej Noel. Hur mår du?"
"Bja"
"Vad gör du?"
"Eh... eh... eh... lekej"
"Leker du *skratt*. Är det kul?"
"Ja... Jag saknaj dej"
"Saknar du mig? Vill du att jag ska komma?"
"Ja. Näj kommej du?"
"Jag ska bara duscha och sätta på mig kläder och sedan kan jag komma. Blir det bra?"
"Ja hejdå."

Om Noel ringer kommer man, så är det bara.

Mjau

Idag har jag träffat Martina. Det var första gången på 10 år!
Hon och jag gick i samma klass i ettan, sedan flyttade hon, och nu har vi åter igen återtagit kontakten. Det är kul.
Vi satte oss på Linds och fikade i fyra timmar, jättemysigt.
Och det här med att jag brukar ha svårt att prata med folk jag inte riktigt känner stämde inte den här gången. Det var inga problem alls.
Jag var faktiskt stolt över mig själv när jag kom därifrån.
Nu ska vi bara se till att träffas lite oftare, var tionde år är lite för sällan. Kanske.

Det är tur att det inte var värre

Jag är hemma igen nu.
Kom hem inatt, för resan hem var ett helvete.

Tåget skulle gå från Arvika 18:07 och när jag och Björn kommer till stationen vid prick så blinkade det "ändrad tid: 18:11" Jaja tänkte jag. Det var inget nytt direkt, Oslotåget är nämligen alltid försenat. Så vi ställde oss och väntade, fem minuter senare ropar de ut i högtalarna att tåget till KarlstadStockholm är försenat (vi vet!) och väntas inkomma kvart över sex. Okej, ännu några minuters väntan alltså.
Tåget kommer tjugo över, och när jag gått på meddelar chauffören att vi måste vänta på ett passerande tåg så vi lämnar Arvika station 18:30; 23minuter efter angiven tid. Det går jättesakta och vid nästkommande station är vi än en gång tvugna att vänta 10minuter på passerande tåg innan vi kan köra vidare. Nu är vi en halvtimme efter och jag har bara 17minuter på mig i Katrineholm där jag ska byta tåg. Jag börjar bli lite orolig så efter Karlstad så stannar jag konduktören och frågar hur det blir.
Det visar sig att vi får gå av i Hallsberg istället och ta tåget vidare till Mjölby. Helt okej för mig med tanke på att Mjölby är närmare hem.
Så vi stiger av och de upplyser oss om att tåget ska gå om tio minuter från spår två. Vi går över till spår två men där står det bara om ett tåg om 20minuter som ska tillbaka till Karlstad. Dit ska INTE jag, det vet jag. Vi tittar på tavlan och ser att vårt tåg är försenat (surprise!), det kommer komma 21:30 (när jag egentligen skulle ha varit hemma). 50minuter kvar.
Det är bara att sätta sig i vänthallen och vänta.
Tjugo över nio kommer en kvinna in och berättar att vi som ska till Norrköping och Linköping ska få åka buss istället och att bussen kommer om cirka 20minuter.
Jag är redan då skapligt trött på allt, och jag hatar att åka buss.
Dessutom så börjar batteriet i min mobil att tryta.
När bussen kommer får vi veta att busschauffören blev inringd en halvtimme tidigare och har inte hunnit förbereda sig något, så det tar över 45minuter innan vi får reda på när vi beräknas vara hemma.
Norrköping 23:40
Linköping 00:15
Great!
Jag ringer mami, skapligt irriterad, och berättar det. Hon lovar att hon ska komma och hämta mig i Norrköping.
Så jag kom hem till Mantorp fem över tolv i natt, vrålhungrig.
Då är det tur att man har en ängel till mamma som kan tänka sig att ställa sig och steka en omelett till mig. Så mat fick jag i mig.
Och innan jag kunde gå och lägga mig var jag ju tvungen att titta på de två sista avsnitten av Heroes som papi hade varit snäll att spela in.
Jag funderar allvarligt på att sluta titta nu, inte för att slutet sög, utan för att det var bra. Och för att jag vill att Heroes ska sluta lyckligt.