Scenisk scenisk scenisk. Alltid denna scenisk.

Idag.
Idag var det TemaIntro.
Usch och fy och blä.
Jag visste att nästa tema far tvunget att innehålla en gestaltande redovisning, så jag var ju typ förberedd, men det gör inte att det blir roligare.
Och dessutom skulle vi göra introt SJÄLVA! Vilket alltså betydde inprovisationsteater! Är det någonting jag hatar mer än att spela teater, så är det att improvisera!
Jag kan spela om jag har ett ordentligt manus och slipper all rekvesita och skit, eller någon annan fixar det till mig.
Men det är knappt.

Jag tror inte någon inser hur avskyvärt jag tycker teater är. Jag tror inte att någon inser att jag håller på att svimma så fort jag står där uppe, att jag bara vill sjunka genom jorden.
Jag tror inte att någon fattar, för jag visar det inte.
Jag klagar som sjutton INNAN jag står där uppe, men när jag väl kommer upp så vet jag att jag är rätt okej. Jag har inte scenskräck, det är inte det som är så hemskt. Det är faktumet att alla tittar på mig, det är det att jag måste prata, det är så ofantligt tråkigt.
Jag hatar det! Hela processen, från början till slut.
Jag kan tycka att det är kul att skriva, manus kan jag syssla med om det skulle vara så, men det finns ingenting som är värre än att stå uppe på scen, ingenting.
Och det är ingen som fattar, framför allt de som tycker att det finns ingenting bättre än att stå på scen. Att det bästa som finns är att få gå in i en annan roll, få spela någon annan. (hosthostJannehost)
Men jag är inte sån! jag tycker att det är hemskt, och jag har redan ångest.
Redovisning om 15veckor.