16 januari 2008

Scenisk scenisk scenisk. Alltid denna scenisk.

Idag.
Idag var det TemaIntro.
Usch och fy och blä.
Jag visste att nästa tema far tvunget att innehålla en gestaltande redovisning, så jag var ju typ förberedd, men det gör inte att det blir roligare.
Och dessutom skulle vi göra introt SJÄLVA! Vilket alltså betydde inprovisationsteater! Är det någonting jag hatar mer än att spela teater, så är det att improvisera!
Jag kan spela om jag har ett ordentligt manus och slipper all rekvesita och skit, eller någon annan fixar det till mig.
Men det är knappt.

Jag tror inte någon inser hur avskyvärt jag tycker teater är. Jag tror inte att någon inser att jag håller på att svimma så fort jag står där uppe, att jag bara vill sjunka genom jorden.
Jag tror inte att någon fattar, för jag visar det inte.
Jag klagar som sjutton INNAN jag står där uppe, men när jag väl kommer upp så vet jag att jag är rätt okej. Jag har inte scenskräck, det är inte det som är så hemskt. Det är faktumet att alla tittar på mig, det är det att jag måste prata, det är så ofantligt tråkigt.
Jag hatar det! Hela processen, från början till slut.
Jag kan tycka att det är kul att skriva, manus kan jag syssla med om det skulle vara så, men det finns ingenting som är värre än att stå uppe på scen, ingenting.
Och det är ingen som fattar, framför allt de som tycker att det finns ingenting bättre än att stå på scen. Att det bästa som finns är att få gå in i en annan roll, få spela någon annan. (hosthostJannehost)
Men jag är inte sån! jag tycker att det är hemskt, och jag har redan ångest.
Redovisning om 15veckor.

3 kommentarer:

Anonym sa...

jag förstår precis känslan innan man går upp på scenen helt hemskt och usch ne janne är verkligen inte till hjälp på den punkten

Anonym sa...

Haha, Janne kan inte förstå det, tro mig. Jag har haft ett utvecklingssamtal med honom i en halvtimme och han kan fortfarande inte först och han hoppas fortfarande att han ska lyckas få mig att tycka att scenisk gestaltning är något av det roligaste som finns ;-)

Anonym sa...

jag förstår inte. det vore ju dumt att säga att jag gör det. jag tror kanske inte att någon förstår - men vi accepterar och respekterar ju ändå hur du känner dig. självklart att du inte ska plåga dig själv genom att låta teaterdemoner svälja dig hel! tänk istället på allt annat som är viktigare, och kanske framförallt roligare.

jag kan lova något som nog gör dig lite gladare: ingen kommer någonsin att kunna tvinga dig till något! för då LOVAR jag att förvandlas till din skyddsdemon och svälja den idioten hel.

det lovar jag - fast jag inte förstår. bara för din skull såklart. <3