Det är tur att det inte var värre

Jag är hemma igen nu.
Kom hem inatt, för resan hem var ett helvete.

Tåget skulle gå från Arvika 18:07 och när jag och Björn kommer till stationen vid prick så blinkade det "ändrad tid: 18:11" Jaja tänkte jag. Det var inget nytt direkt, Oslotåget är nämligen alltid försenat. Så vi ställde oss och väntade, fem minuter senare ropar de ut i högtalarna att tåget till KarlstadStockholm är försenat (vi vet!) och väntas inkomma kvart över sex. Okej, ännu några minuters väntan alltså.
Tåget kommer tjugo över, och när jag gått på meddelar chauffören att vi måste vänta på ett passerande tåg så vi lämnar Arvika station 18:30; 23minuter efter angiven tid. Det går jättesakta och vid nästkommande station är vi än en gång tvugna att vänta 10minuter på passerande tåg innan vi kan köra vidare. Nu är vi en halvtimme efter och jag har bara 17minuter på mig i Katrineholm där jag ska byta tåg. Jag börjar bli lite orolig så efter Karlstad så stannar jag konduktören och frågar hur det blir.
Det visar sig att vi får gå av i Hallsberg istället och ta tåget vidare till Mjölby. Helt okej för mig med tanke på att Mjölby är närmare hem.
Så vi stiger av och de upplyser oss om att tåget ska gå om tio minuter från spår två. Vi går över till spår två men där står det bara om ett tåg om 20minuter som ska tillbaka till Karlstad. Dit ska INTE jag, det vet jag. Vi tittar på tavlan och ser att vårt tåg är försenat (surprise!), det kommer komma 21:30 (när jag egentligen skulle ha varit hemma). 50minuter kvar.
Det är bara att sätta sig i vänthallen och vänta.
Tjugo över nio kommer en kvinna in och berättar att vi som ska till Norrköping och Linköping ska få åka buss istället och att bussen kommer om cirka 20minuter.
Jag är redan då skapligt trött på allt, och jag hatar att åka buss.
Dessutom så börjar batteriet i min mobil att tryta.
När bussen kommer får vi veta att busschauffören blev inringd en halvtimme tidigare och har inte hunnit förbereda sig något, så det tar över 45minuter innan vi får reda på när vi beräknas vara hemma.
Norrköping 23:40
Linköping 00:15
Great!
Jag ringer mami, skapligt irriterad, och berättar det. Hon lovar att hon ska komma och hämta mig i Norrköping.
Så jag kom hem till Mantorp fem över tolv i natt, vrålhungrig.
Då är det tur att man har en ängel till mamma som kan tänka sig att ställa sig och steka en omelett till mig. Så mat fick jag i mig.
Och innan jag kunde gå och lägga mig var jag ju tvungen att titta på de två sista avsnitten av Heroes som papi hade varit snäll att spela in.
Jag funderar allvarligt på att sluta titta nu, inte för att slutet sög, utan för att det var bra. Och för att jag vill att Heroes ska sluta lyckligt.