Annars kan du göra så här.

Jag kan inte ha fel.

Jag kan inte ha någon annan som säger åt mig att "Så kan du inte göra".
Jag mår hemskt då, och tonen behöver inte ens vara arg, utan det räcker med att de säger åt mig att göra på ett annat sätt. Det är lika hemskt i alla fall, för det är inte att de säger åt mig som är hemskt. Utan det är tanken på att jag hade fel, att jag inte visste om det. Förr hände det att jag började gråta när jag blev tillsagd att jag inte gjorde rätt. Jag grät inte när andra såg förstås, men när jag var ensam. Jag kände mig så förnedrad.
Nu för tiden gråter jag inte, men jag blir tyst istället och låter klumpen som bildats i halsen sitta kvar. Jag försöker agera normalt, fortsätta prata, agera som om ingenting har hänt, men det fungerar inte riktigt. Men det kanske det bara är jag som märker.

Samma sak gäller vid en så simpel sak som att ge ut uppgifter. Någon frågar om mitt telefonnummer, och jag börjar fundera på vilket nummer vill de ha? Vill de ha riktnummret också eller räcker bara numret? Kommer de skratta åt mig om jag säger riktnumret också? Så istället står jag tyst men vad är problemet egentligen? Det är ju bara att fråga! Fråga vad de vill veta, fråga hur de vill ha det, fråga hur jag ska göra.
FRÅGA!
Jag är alltid lite osäker om jag gör rätt, så egentligen borde jag fråga så att det blir rätt från början. Men jag vågar inte. Det är där problemet ligger från början. Jag hatar att fråga saker. Det är det värsta jag vet, för då antar jag att de vet mer än mig. Och så kan det ju inte vara, för en oxe kan ju inte ha fel.

Men jag är medveten om att jag borde göra annat

Idag blev det rabarberpaj.
Igen:)
Fast den här gången var det jag som lagade den. Och den blev god.
Paj är bra pluggmat.
Liksom allt annat onyttigt. Det blir på något sätt roligare att plugga om man har någonting gott att tugga på.
Nu har jag i alla fall skrivit klart ett brev på tyska till min "vän" Tord (Tord existerar inte). Denna lilla söta uppgift fick jag reda på att vi hade IDAG, och den skulle vara in typ senast idag helst. Jag visste om den innan, men i all stress och press om allt annat i skolväg så hade jag glömt bort den. Men som sagt, den gick fort. Så nu är jag tillbaka där jag var igår.
NK, engelska, SO.
Det fixar sig. Jag har tjatat alldeles för mycket om skolan på sistone så nu kanske vi ska sätta stopp för det?
Det är i alla fall stopp för plugg denna kväll. Och istället är det nog dags för lite Förhäxad.
Det var ett tag sen, och jag har kommit på ett sätt att fixa åttonde säsongen gratis:)
Perfect. Fast kanske inte perfect timing. Jag BORDE plugga skiten ur mig, men istället blir det lite quallitytime framför datorn med Rabarberpaj och Vaniljsås, och förhäxad säsong åtta.
Jag kan inte riktigt hjälpa det.

För ett år sedan

Jag har läst lite ur min gamla blogg nu på morgonen.
Egentligen hade jag ett ton andra grejer som var viktigare, men jag ville veta hur jag kände mig vid den här tiden förra året. Nian var ju fortfarande presens.
Jag märkte att jag kände likadant som jag gör nu. Stressad till tusen. Tydligen sattes betygen den 7juni. En vecka kvar med andra ord. Och jag hade tre prov och en gammal inlämningsuppgift som var tvugna att bli klara. Jag minns bara att det ena provet var SO, och att vi gjorde det på fredagen, precis innan vi gick på helg.
Jag var sjuk också för ett år sedan. Hög feber, och ändå kravlade jag mig iväg till skolan. Jag fattar inte hur jag orkar, för så gör jag hela tiden. Jag är sjuk, har ofta hög feber och ont i huvudet, och ändå har jag bestämt att jag inte kan missa något och går till skolan i alla fall. Det är sjukt. Man ska inte göra så, det är inte bra för kroppen det minsta. Men ändå blir det så. Jag hatar att komma efter med något, missa ett prov, missa en genomgång. För jag känner mig själv så väl så jag vet att det kommer dröja länge innan jag tar tag i det, om jag någonsin gör det.
Nu är det två veckor kvar i ettan; 3 inämlningsuppgifter och tre nationella prov. Två idag, tyska hör- och läsförståelse, och ett imorgon, Engelska speaking.
Jag hoppas att jag orkar koncentrera mig bara, så att jag inte tar sommarlov för tidigt.
Det var vad jag gjorde förra året.

Smack Pang Bom Bang

Första betyget på gymnasiet är nu bekräftat.
MVG i religion A.
Jag kan säga att det är en utpustning, och en rejäl sådan. Jag har inte haft någon aning alls om vart jag ligger i religionen, och jag har inte tyckt att jag riktigt kommit upp till MVG klass. Men tydligen så var min religionslärare av en annan mening, och det var väl tur det.
men han hade en liten anmärkning. Mitt senaste religionsarbete, det om sekterna, var på tok för långt och han tyckte att jag ska nog lära mig att begränsa mig. Men det var ju inget nytt direkt, och i det arbetet var det extra svårt. Det var hur mycket relevant fakta som helst! Jag kunde knappt få ner det till en kortare längd, och vad beträffar dialogen, låt oss enbart säga att jag älskar att skriva.
Jag fick i alla fall beröm för den. Att det var bra driv i den och att jag inte lät båda mina karaktärer bli förbannade och börja skrika på varandra, utan den ena höll sig hela tiden lugn. Det var tydligen så man skrev en dramaturgisk dialog (inte helt säker på att jag använt rätt ordval).
Så nu är jag självklart glad, men framför allt lättad. Än så länge har jag 2.0 i snitt^^

Work

När allting börjar gå käpprätt åt skogen. Då finns det inte mycket man kan göra.
Idag skulle naturkunskapen in. Jag är långt ifrån klar. Jag har faktiskt inte ens kommit halvvägs än. Jag ska börja på den väldigt snart nu. Jag måste bara samla krafterna rejält.
Idag hade jag också en franskaläxa som jag inte gjort. Den fick jag lektionstid till att göra. Jag kan med gott samvete säga att jag gjorde en annan skoluppgift på den lektionen, men det hjälper inte direkt.
Svenskan är ju i alla fall klar nu, och inlämnad. Så kvar är bara SO, engelska, naturkunskapen förstås och franskaläxan... Det är inte mer.
Det där låter ju till och med mänskligt.

Teater i de tystas samhälle

Jag står i kullisen
Jag ser hur de väntar
andaktsfullt
tålmodigt
De väntar på mig
De vill se en succé
vill beröras
Jag går upp på scenen
Strålkastare i ögonen
bländande ljus
blundar
har solkatter innanför ögonlocken
De kan se mig
sitter och väntar
hotfullt
utvärderande
kritiserande
Jag ser ingenting
allt är svart
ljuset i ögonen
blickarna på kroppen
Avklädd
Naken
Ensam
Jag vill skrika
vill gråta
vill berätta
vill försvinna
Jag börjar agera
börjar låtsas
försvinner
blir någon annan
Tills jag stannar upp
mitt i en scen
Tittar ut över publiken
förstår
Det är inte teater jag spelar
inte längre
inte någonsin.
Det är mitt eget liv jag utagerar
nu
förut
alltid

Segling

Idag har jag varit ute och kappseglat. Pappa tävlingsseglar ju och de var en man kort idag så då fick jag följa med. Jag har aldrig tävlingsseglat innan, jag har seglat, och jag har skött allting själv i princip förut men jag har aldrig tävlat och det är en helt annan sak då.
Men det gick bra. Vi vann med en hel sekund efter omräkning (båtarna var olika stora/snabba etc) så jag är nöjd. Och då safe-ade vi hela tiden. Banan var rätt så kort och vi skulle ha fem varv på den, så vi körde med Spinnacker fem gånger och för första gången på hela den här säsongen, och även förra, så hade de många spinnackeruppsättningar (Spinnacker - extrasegel som sätts upp som en ballong längst fram för att det ska gå fortare) och det måste jag ju ha någonting med att göra i alla fall^^.
Åh! Det var jättekul! Jag har saknat att segla, och för mig är segling så självklart så därför blir jag jätteställd när andra säger att de aldrig har seglat. För mig är det inte så speciellt. Jag har seglat sen jag var liten, och jag tycker inte att det är något märkvärdigt. För mig så är det någonting som alla har gjort. Eller i alla fall känns det så. Inget ovanligt eller annorlunda.
Men egentligen så är det ju det. Det är faktiskt rätt få som har seglat och många kommer aldrig vara på en lagom stor segelbåt i hela sitt liv. Och det är synd.
När vinden och vädret är som det var idag så finns det inte mycket som slår det.
Visst blir man blöt, och visst är det lite tungt att dra i linor ibland, men man har så kul att det slår det mesta.
De som säger att det är tråkigt att segla, har antingen aldrig provat på det, eller så har de haft otur. Otur med vind. Otur med båttyp. Otur med annat.
För det är aldrg tråkigt att segla.
Aldrig någonsin.

Messenger

MSN.
Alltid detta MSN.
Jag satt och tjattade idag när en person som jag tycker sådär om loggade in. Eller jag vet inte vad jag tycker om honom. Jag kanske fortfarande tycker att han är okej. Det är nog mest bara så att jag har tröttnat.
Men där sitter vi i alla fall och pratar, och jag inser att jag för ett samtal med en person jag inte tycker om som om vi var de bästa av vänner. Jag agerar som om allt vore helt normalt, och jättebra.
Och det fick mig att fundera. Hur många av de personerna jag pratar med på MSN kan jag verkligen lita på att det de säger faktiskt är sant.
Jag fick ner dem till två. Två som jag verkligen kunde lita på sa sanningen om det behövdes. Och som inte skulle dra sig för att säga att de inte ville prata när de inte ville det.
De andra kan säkerligen göra precis som jag. Bara skriva en massa tomma ord och låtsas vara engagerade. Hur bra är då MSN? Eller jag tycker inte om MSN. Jag har försökt sluta logga in, men det är svårt eftersom det är ett billigt sätt att hålla kontakten med folk.
Men om folk ljuger, hur bra är det då egentligen?

Jag har hittat en ny favoritkanal. Hallmark.

Jag har tråkigt. Jag vet vad jag borde göra. Jag vet att jag borde sitta och plugga stenhårt just nu, men jag orkar inte. Jag har ingen lust. Och jag hatar mig själv för det! Jag vill ju få klart allting. Jag vill ju hinna. Men det går nog inte. Det känns inte så i alla fall. För istället för att råplugga NK för att få klart "Anders Kroppsbok", så sitter jag inne på MSN och snackar bort timmar, och tittar på TV.
Midsomer Murders :)

Sprechen Sie deutch?

Ahhhh!
Kommer till skolan och är rakt igenom jättenervös eftersom vi ska ha redovisning på tyskan, med teaterinslag, och jag har inte sett manuset.
Och istället för redovisning direkt så har jag muntligt nationellt prov!
Fast det gick bra. Jag känner det som om jag har tappat all tyska senaste halvåret men det gick bra. det var inte så svårt och jag kunde prata på utan några större svårigheter.
Och jag lyckades snacka runt ord!!! Jag kan inte det. jag har jättesvårt för att försöka komma fram till ett ord fast jag inte kommer på det, vilket språk det än gäller, och jag brukar tappa allt. Men idag lyckades jag hålla ihop det.
Så det känns skönt.
På torsdag gäller det läs och hör förståelse. Det kommer definitivt bli lättare.
Don't jinx it!

Rhubarbs

Finns det något som är mer somrigt än paj?
Rabarberpaj:)
Mor hade hittat ett recept i en tidning på en rabarberpaj och eftersom våra rabarber växer som ogräs så valde vi att testa den.
Himmelskt gott.
Jag älskar rabarberpaj, och den här var godare än de vi brukar göra.
Mycket berodde det nog på de underbara rabarberna.
Mmmmm.

Summerlove

ÄNTLIGEN har jag köpt en sommaravslutningsklänning.
Jag har kanske inte varit så jätteintresserad av att skaffa en så att jag letat igenom alla affärer som finns fem gånger men när jag har kollat så har det i min mening inte funnits NÅGONTING som passat, eller som är snyggt.
Sen idag så åkte jag och mor in till IKANOhuset eftersom vi behövde lite grejer och mor hade en rabattkupong på Lindext. Och efter att ha provat igenom nästan varenda klänning i hela deras sortiment (utom den som fanns på affischen och som jag egentligen ville ha) så hittade jag en klänning som jag är ganska nöjd med. Den är vit med svarta ränder och har smala axelband, och den var faktiskt riktigt snygg. Enda problemet som jag tyckte är att den är för lång. Jag vill att den går till knäna och den går lite längre, eftersom det är två volanger på den längst ner. Så jag vill egentligen ta bort den övre volangen men mor tycker att det blir för mycket arbete. Och hon vill absolut inte att jag ska göra det själv.
Så förhoppningsvis dyker mormor upp redan på torsdagen istället för på fredagen för då kan hon sy upp den åt mig och så slipper mamma göra det.
Men jag är glad i alla fall.

Nu är jag trött på överskrifter

Jag hatar att prata i telefon av flera anledningar.
En är till exempel att jag inte kan avgöra hur folk reagerar på det jag säger, eftersom jag inte har ett ansikte framför mig med en massa miner. Jag har ingen som kan visa med sitt kroppsspråk vad den tycker. Och jag suger på att läsa röster.
En annan anledning är för att jag har ingen aning om vad personen som jag vill ha tag i gör för tillfället. Den kanske är jätteupptagen, och då vill inte jag ringa och störa.
En tredje anledning, och den som egentligen är den största, tillsammans med den som är precis över i varför jag hatar att prata i telefon är för att i en telefon får det aldrig bli tyst. När man pratar i telefon så måste man hela tiden hålla uppe samtalet, och jag är inte jättebra på att prata. Jag kan säga det jag vill få sagt, men sen har jag inget mer att tillägga. Jag är totalt genomusel på att kallprata om ingenting. Och därför tar det emot att ta upp telefonen och ringa till folk, eftersom jag har svårt att föra samtalet vidare. Om de ringer är det deras problem. Men om jag ringer så är det jag som måste ha komandot och som vet vad som ska sägas.
Då är det jag som bestämmer.
Och det är inget kul.

Telefoner är farliga grejer

Okej, jag har panik.
Riktig panik.
Och dessutom är jag stressad till tusen.
Och pressad.
Och mår allmänt dåligt.
Och till 90% så är det på grund av skolan.
Jag har tyskaredovisning imorgon, första lektionen, och jag har inte sett allt material.
Vi ska ha en gestaltning, som vi ska kunna utantill, där jag inte ens har sett manuset än. Det känns inte bra, och det värsta jag vet är att prata i telefon, men det verkar som jag är tvungen att ringa min tysklärare och fråga hur jag ska göra.
Jag har setat i över en timme och försökt samla mod till det, och hitills har jag bara kommit fram till vad jag ska säga, och letat upp hennes telefonnummer.
Men att ta upp telefonen och ringa, det är jobbigt.
Jag är för blyg. OCH JAG HATAR ATT PRATA I TELEFON!

Samoeric

Svenskan skulle ju ha varit inlämnad i fredags, och som ni vet så skrev jag ju klart den redan i torsdags och var jättestolt över mig själv.
Men lämnades den in i tid då?
Nej.
Jag glömde kvar den på datorn.
Perfect liksom.
men det är ju onödigt att ändra på ett vinnande koncept. Jag har hittills inte lämnat in ett enda svenskarbete i tid. Varför börja nu?

Eksjö.

Jag är kär i Eksjö.
Det är en ovanlig, ny lite speciell känsla.
Men jag föll för staden så fort jag kom dit. Och det är egentligen lite konstigt för det är en sådan stad som jag i vanliga fall tycker är lite tråkig. För man kan inte ta sig någonstans lätt och den är liten,
Men det gör ingenting. Jag är kär i alla fall.
Jag kan till och med tänka mig att flytta dit, och då har det gått långt.
Helgen har varit jättekul och msikalen i fredags var underbar. Jag hade inga stora förhoppningar innan jag kom dit mer än att jag skulle ha en trevlig tid. Och det hade jag. För att vara amatörteater så var den underbar.

Oliver!

Helgen kommer vara fullspäckad och det känns bra.
Jag kommer inte ha så mycket tid att tänka då, jag har människor omkring mig hela tiden som kan ta hand om mig. Och det känns betryggande.
För imorgon bär det av till Eksjö med M, Malini och Em och vi kommer nog ha jättekul.
Mor och far har lovat att de ska betala musikalen åt mig och det känns jätteskönt. Dessutom har M lyckats fixa fram fyra fribiljetter! Så hon har delat 250kr, som biljetten kostade från början, på 5 (eftersom Juli ska dit nästa vecka) och kvar blir 50kr var. Jag visste att mor och far inte skulle gå med på att betala 250kr, men när det bara gällde 50 så var det okej.
Så jag är glad:)
När vi sedan kommer hem från Eksjö på lördag så är det fest på kvällen tillsammans med Em och Elle och H-berg. Det är de enda jag vet hittills. Och förhoppningsvis kommer det kännas bra.
Och söndagen är uppbokad åt A. Vi sågs i onsdags, jag var där och han spelade gitarr för mig, och vi spelade TV-spel tillsammans (och jag sög stenhårt på det, han tyckte jag var lite fånig), och på söndag ska jag dit igen. Det blev inte så länge i onsdags, han hade fotbollsträning, och jag hade ett liv att tänka å så förhoppningsvis kan vi kompencera upp det då.
Så tiden för plugg innan måndag är minimal känner jag.
Och stressen kommer sakta krypande.

Stand up. Speak up. Cool down.

Kladdkaka är gott.
Och det är underbar pluggmat har jag märkt.
Det går mycket bättre när man äter kladdkaka.
Jag behövde bara komma igång med svenskan så var jag klar med den.
Visserligen är det flummigt, men det får hon ta.
Jag kan ta det.
Nu är det bara alla andra sjuttioelva saker som skulle vara klara ikväll.
Äh, vi skippar dem och tittar på Ghost Whisperer istället.
Det är ju en dag imorgon också, och man måste få leva.

Patetiskt klagande över livet i stort

Mitt liv är jobbigt just nu.
Personlig skit som ligger och stör i stora drivor och som inte försvinner.
Och så har jag en skola som knackar på axeln och vill få uppmärksamhet.

SO, svenska, tyska, naturkunskap och engelska.
Och allt ska vara klart inom två veckor.

Det känns inte som jag kommer orka, men jag måste. SOn ska jag ha hittat information om till imorgon, det är medeltiden, källkritisk granskning av historiska faktatexter, och jag har preciiis bestämt mig för vad jag ska ha för något ämne. Svenskan ska också in imorgon, Flugornas Herre. Vi ska skriva ett brev till en av karaktärerna och jag har preciiis valt en person. Tyskan skulle jag också behöva bli klar med typ.... nu, för den ska vi redovisa på måndag och jag är upptagen hela helgen.
Jag har panik.

Kanske.

Jag tror att mitt mattebetyg är räddat.
Jag har haft stor ångest över att jag inte vetat vad jag kommer få i MatteA, och särskilt att jag inte vet om jag får MVG. För det är det som är viktigt.
Så jag har pratat med min lärare idag, och han tittade över mina provresultat och sa att om han bara hade det att gå på, eftersom han inte har rättat nationella än, så skulle han sätta ett MVG på mig.
Så beroende på om mina farhågor och mardrömmar om nationella är sanna så kommer jag få ett VG eller MVG i betyget.
Jag tror på det senare faktiskt.
Och jag är glad.

En nattlig uppenbarelse

Det är alldeles för många 'i' i Definitivt.
Åtminståne tre för mycket.
Jag tycker annars om bokstaven i. Men det är så svårt att skriva definitivt på datorn så då tycker jag inte om det alls.

En annan vacker bokstav är Q. Jag skulle vilja heta Q, och när jag blir världkänd författare ska det vara mit alias.

You are beautiful, in every single way

Idag när jag gick hem ifrån skolan fick jag veta att jag var vacker.
En kille i 20årsåldern, mörhyad och med långa rastaflätor stannade mig på stan och sa det till mig, innan han fortsatte gå och jag stod leende kvar och såg efter honom.
Han hade ingen bakomliggande tanke med det mer än att få mig glad.
Och det värmde som väldigt få ord har gjort de senaste veckorna.
Att berätta för andra att de är vackra, att de är underbara, att de betyder något speciellt, att de gör skillnad i ens liv, är något vi gör alldeles för sällan. Och det behöver inte ens gälla en främling på stan. Det kan vara vem som helst; Din älskade mamma, Din bästa kompis, Din pojkvän, Din senila farmor, Din enerverande lillebror, Din snälla moster, Din coola kusin, En kompis kompis. Även de behöver få veta att de är underbara och att man älskar dem. Man tar för givet att de vet det men det måste upprepas, gång på gång på gång, för snälla ord fastnar inte. Inte som de som sårar. De fastnar direkt, som den där låten som man egentligen inte tycker om, men som bara inte kan försvinna ur huvudet, hur mycket man än vill!

Den här mannen idag kände mig inte, kommer aldrig mer se mig i hela sitt liv troligen, men han bestämde sig för att göra livet bättre för en människa. Han valde mig, sa att jag var vacker. Och när jag sa tack och skrattade mot honom sa han att jag skulle skratta mycket också, jag blev ännu vackrare då.
Sen gick han vidare.
Han hade gjort sitt.
Jag var lyckligare än innan, och resten av dagen har jag gått omkring med ett leende på läpparna.

Filosofiska söndagsskolor

Nu har jag löst att jag slipper ligga uppe och tänka hela natten i natt.
Igår natt sov jag tre timmar, cirkus.
Natten innan det tittade jag på klockan halv sex och då hade jag upprepat den proceduren med att tända lampan, vänja mig vid ljuset, titta på klockan, släcka lampan och försöka sova var tionde minut sedan klockan ett. Min väckarklocka ringer vid sex, så den natten sov jag ingenting.
Men ikväll ska vi finna bot. Hittade Filosofiska Söndagsskolan av Alexander McCall Smith (som har skrivit Damernas detektivbyrå) på Pirate Bay, så jag laddade ner den till datorn. Och då märkte jag att det var Rakel Molin som läste!
Hon är typ den svenska kvinna som jag tycker bäst om just nu.
Hon är cool, hon är charmig, on har humor, men framför allt, hon har en underbar röst att lyssna på. Jag har en till Ljud-CD med henne och den är helt underbar. I princip sönderlyssnad men hennes röst gör hela boken.
Så nu ska jag ladda över på MP3n och gå och lägga mig.
Och lyssna.

It is against my nature to fight with bears

Panik.
Utan någon anledning.
Mår dåligt.
Kan inte komma unerfund med varför.
Ångest.
För att jag inte tar tag i mitt liv.

Tre olika känslor, jobbiga känslor.
Men det är bara en som jag har svaret på. De andra kan ha en del i det svaret också. Men det är inte hela sanningen. Det kan inte vara det. Men jag vet inte vad den är. Jag vet inte om jag vill tänka efter och få reda på den, jag vill inte känna efter.
Jag vill bara att det ska försvinna.

Bilden som fick mig att inse vem jag är

Jag gillar den här bilden på mig.

Det är fruktansvärt lame att lägga upp bilder på sig själv.

Och fruktansvärt Ego.

Men jag är både lame och ego så det jämnar ut sig.

Summer in the air

Färskpotatis och fiskbullar äger bara så fruktansvärt mycket.
Rakt igenom.
Dessutom så är färskpotatis typ det mest somriga man kan äta, och det ska vi göra idag.
Det måste vara sommar

Beslutstagande

Åka till Maria i helgen och titta på hennes teater
eller ha mer pengar i sommar?

Åka till Maria i helgen och titta på hennes teater
eller ha mer pengar i sommar?

Åka till Maria i helgen och titta på hennes teater
eller ha mer pengar i sommar?

Det är ett viktigt beslut, men det ska inte göras på fastande mage.

Min gullunge

Hon är lite äldre nu.

Cirka 10 år äldre.

Men hon är fortfarande lika söt.

Jag har inget kul liv just nu så därför låtsas jag att jag inte har någonting att göra och lägger upp en massa onödiga inlägg på min blogg istället.
Jag har varit duktig idag. Det har jag. Sprungit långt och så.

Men sen pluggat eller något sådant roligt.... Nae, det kan vi ta en annan dag.

Jag har fått reda på svenskauppgiften nu i alla fall.

Skriva ett brev till någon karaktär i boken.

Jaha.

Uppgiften ska vara inne på fredag.

Jaha.

Har jag börjat?

Nej.

Sitter på MSN och pratar istället.

krinkrin säger:
mm du e typ... jag vet inte
krinkrin säger:
mm mini tönt kankse^^
Em säger:
mm Jag är inte tönt. Jag är JÄTTECOOOOL
krinkrin säger:
mm ok... du e en jäääätte cool tönt
Em säger:
mm okej, än jättecool söt tönt
krinkrin säger:
mm oj jag glömde söt
krinkrin säger:
mm ^^
krinkrin säger:
mm va e jag då?
Em säger:
mm Det är en gullunge. Bara en gullunge
krinkrin säger:
mm haha ok
krinkrin säger:
mm ^^
krinkrin säger:
mm låter bra
Em säger:
mm Min gullunge. Glömde jag visst^^
krinkrin säger:
mm fulländat
Em säger:
mm absolut

Väderleksrapport

Det blixtrar och åskar och regnar ute.
Jag tycker om svenskt väder:)

Ta foten ur munnen och tala klarspråk

Jag sitter inne på MSN och pratar med H-berg.
Vi pratar om två gemensamma kompisar, den ena är hans kompis, den andra är min.
Och vi kom just underfund med att vi båda har försökt göra lite reasearch hos den andra för att se om kompisen giller respektive kompis. Fast ingen av oss har riktigt vågat säga det rakt ut.
Nu gjorde vi det.
Det gör de.
Härligt, och samtidigt lite komiskt.
Nu ska vi bara få ihop dem också.

Porlande

Jag gick ut och sprang idag.
Det regnade ute, regnet öste faktiskt ner, jag var opepp och jag ville inte alls.
Men jag gick ut och sprang och nu är jag lycklig över mig själv.
5min jogging till elljusspåret, 2varv i elljusspåret (alldeles för sakta men det går) och sedan 6min jogging hem.
Jag skulle ha sprungit 3min till egentligen för att nå upp i min kvot. Men det gör ingenting.
Inget ska få ta ner mitt humör.
Det regnar ju ute!

Getung

Kalla mig elak. Men jag har faktiskt haft ihjäl en geting idag.

Radar och sen ett glas över. Funkar varje gång.

På bilden har han för övrigt dödsryck och vrider sig i kramper. Jag kan inte tycka synd om honom.

Alls.

HAHAHAHAHAHAHA!!! (elakt Lord Voldemort-skratt)

Kök

Jag hade tänkt att lägga upp ett antal bilder nu.

På Kookie's och Em's begäran.
På ett visst kök som vi nu nästan är klara med.

Låt oss börja från början i vårat lilla collage. Och ta oss till slutet. Det här är förändringen som gjorts. Rätt så maffig om jag får säga det själv. Och det är inte ens klart än (kanske syns?)

Nu följer lite bilder, steg för steg:

Vår fruktansvärt hemska brun och beige randiga tapet har bytts ut mot en betydligt finare grön (och titta, där står jag, symboliskt hållande i en tapetrulle. Så det kan gå.

Vårt enormt äckliga bruna laminatgolv, may I never see one like it ever again, har nu bytts ut till ett mycket vackrare trägolv.

Det kan vara probelm att lägga golv. Har vi hört. Men att riva kakel är roligt.

Och till och med Bamse har hjälp till. På sitt eget lilla vis. Han har inspekterat så att det inte är några fel på överskåpen.

Men man behöver inte arbeta hela tiden. Ibland kan man behöva ta sig en välbehövlig pause.

Man får sig ett kök ändå.

Träningsnarkoman

Jag ska börja träna i eftermiddag.
På riktigt nu.
Eller riktigt och riktigt, jag ska ta tag i det på allvar i alla fall.'
Så i eftermiddag ska jag ut och springa.
Längre än vad jag någonsin sprungit förut.
Eller jag springer inte en viss sträcka, jag springer en viss tid.
Tänkte springa i 40-45 minuter.
Det längsta jag någonsin har hållit på och sprungit i, och verkligen sprungit hela tiden är 35min.
Vi får helt enkelt se hur det går.

Ett två tre

Idag mår jag inte bra.
Så är det bara.

Ska inte säga några fula ord... Ska inte säga några fula ord... Ska inte säga några fula ord... "FAN JÄVLA PISSHELVETE" (förlåt)

Barn är elaka.
Riktigt fruktansvärt genomruttna.
De har inget hyfs, ingen moral, ingen empati. Eller sympati för den delen.
De kan inte rätt eller fel!
De tror att de kan göra som de vill.
Och att ingen kommer säga åt dem.
De tror de kan allt men egentligen kan de ingenting.
De tror de kan behandla folk hur jävla jävligt som det bara går, och sen kommer ingen bry sig.
Tyvärr är det ju dessutom så.
Mobbing är hur vanligt som helst, och det finns på ALLA skolor, men på vissa är den mer dold.
Särskilt när man inte vill erkänna det själv.
Jag har en kompis som inte vill erkänna för sig själv att hon är mobbad.
Vilket gör att det blir bara jävligare och jävligare för henne.
JAG HATAR BARN!
Och med barn menar jag alla åldrar, upp till pensionen.
Och ja, jag är förbannad.
Helt rakt igenom rasande.

“Like sands through the hourglass, so are the days of our lives…”

Det är en tidig morgon i november. Tre stycken killar ~6 pratar med varandra om årets första snö som just har fallit.
En av killarna: Kommer ni ihåg när vi var små och kastade snöbollar på varandra?
Tjuvlyssnat.se


Söta söta söta! Åh, såna barn vill jag ha när jag blir stor. Det är ju sånt där man vill höra.
När vi var små...

Vill du vara med?

Liten flicka stod i rummet
Hon var ensam och bortglömd
Tyst och försynt
Men vi såg inte
Vi tittade inte
Vi brydde oss inte

Liten flicka satt ibland oss
Hon var ensam och bortglömd
Försökte finnas
Men vi märkte inte
Vi pratade inte
Vi brydde oss inte

Liten flicka gick ut ur huset
Hon var ensam och bortglömd
Stängde ej dörr
Men vi följde inte
Vi frågade inte
Vi brydde oss inte

Liten flicka stod på bron
Hon var ensam och bortglömd
Grät en tår
Men vi hjälpte inte
Vi visste inte
Vi brydde oss inte

Liten flicka finns inte mer
Hon var ensam och bortglömd
Nu är hon död
Men vi fattade inte
Vi kände inte
Vi brydde oss inte

Liten flicka fick aldrig vara med
Hon var ensam och bortglömd
Hon var som vi!
Men vi sa aldrig de gyllene orden
Som skulle ha hållit henne kvar på jorden.

A trip to IKEA would solve that

Jag och mamma har gått på IKEA idag.

Vi skulle lämna tillbaka lite saker till köket som vi inte behövde, och då passade vi på att kika runt lite.Jag älskar att gå omkring på IKEA, eller inredningsbutiker, eller pryttelbutiker. Jag går mycket hellre i sådana affärer än i klädaffärer, utan tvekan.

Jag vill ha den här soffan! Den är så skön så.

Enda problemet är att den får inte plats i mitt rum.Och det här skåpet! Ge mig nu säger jag bara.

Jag älskar inredning.

Jag suger på att inreda, men jag älskar inredning.

Nobody can hurt me without my permission

Minns du sommaren?
Sommaren vi träffades för första gången?
Sommaren som känns så nära men som det faktiskt är flera år sen nu?
Sommaren, då du fattade min hand och sa att du skulle finnas hos mig för alltid?

Idag har jag gjort massor, men ändå ingenting.
Tiden försvann mycket fort.
Jag har setat och skrivit ut mina dikter, och lite andra dikter, och lite citat, och lite andra onödiga texter. Och det satt jag med i sex timmar! Och jag märkte det inte. Jag ändrade typsnitt, och drog ihop det så att det skulle ta mindre plats, och svor för att det blev fel, ändrade till felet och svor för att det då blev fel någon annanstans, och ändrade där, och då blev det ännu värre...
Fast det var faktiskt kul. Jag gillar att sitta och pyssla med sådant, så därför drog tiden iväg.
Sen ikväll har jag varit hos några kompisar och vi har kört Singstar.
Det var kul, fast jag vann inte en enda gång, och jag sög rätt så hårt på det överhuvudtaget. Jag kan sjunga, men inte som de tycker att man ska sjunga.

Det skrivna ordet

Dagen har gått i skrivandets tecken eftersom det var det jag inte borde göra.
Istället för att plugga, det enda viktiga jag hade att göra idag, så har jag skrivit dikter tillsammans med Eln på MSN, skrivit om en låttext så att den passade in i en av de noveller som jag ska ha i min novellsamling til projektarbetet i trean, och så har jag skrivit om i princip hela den också. Eller halva i alla fall.
Så nu ska jag faktiskt plugga lite bara för att jag måste.
Ska läsa ut Flugornas Herre. Jag har cirka 40sidor kvar i den där helvetiska boken och sedan ska jag bara skriva ett 10-sidor-långt-jälva-fördjupnings-arbete på den innan jag får strunta i den för all framtid.
Eller kanske inte tio sidor...
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra med den när jag har läst ut den.

Jag har knäckt koden

De bästa texterna man skriver
De bästa dikterna
De skrivs under tidspress och utan att man tittar igenom efteråt.

Jag skrev en dikt nyss, till min kompis, första dikten jag någonsin skriver på engelska, och den tog 2minuter att få ihop.
Jag älskar ord, jag älskar meningar, jag älskar poesi, och när det går fort att få ner det på papper så älskar jag det ännu mer.

Arkemwal

Bara för att jag egentligen inte har tid, utan borde syssla med betydligt mycket viktigare saker, nämligen plugg (och plugg innefattar INTE att skriva noveller till projektarbetet. Även om Em verkar tro det). Jag har tråkigt och vill inte riktigt syssla med något, så därför hittade jag en lista som jag gillade lite grand. Kanske.

1. YOUR REAL NAME:
Emma
2. YOUR GANGSTA NAME(first 3 letters of your first name + izzle):
Emmizzle
3. YOUR DETECTIVE NAME(favorite colour and animal):
Blue monkey (Eh... jag ska nog hitta ett nytt favoritdjur)
4 YOUR SOAP OPERA NAME(middle name and current street name):
Josefine "Hovslagare" (I don't think so. Dessutom kan man inte heta gränd)
5. YOUR STAR WARS NAME(the first 3 letters of your last name, the first 2 letters of your first name,first 3 letters of your mom's maiden name):
Arkemwal (I like it^^)
6. YOUR SUPERHERO NAME(2nd favorite colour, and favorite drink):
Black Water (Sounds like a real SUPERHERO! ^^)
8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME(father's middle name):
Svante
9: YOUR GOTH NAME(black, and the name of one of your pets):
Black Bamse ;)

Titeln var för lång, deal with it.

Det här är faktiskt en riktig novell. En som jag har skrivit klart. Den är lång. Jag är väl medveten om det, och den är knäpp. Jag skriver inte så, jag brukar ha lite mer stil än vad jag hade när jag skrev den här, men så är det väl. Jag har inte läst igenom den sedan jag skrev den, så ni kan väl berätta för mig vad den handlar om? Och om den var bra.

Den här titeln har ingenting överhuvudtaget med själva novellen att göra, utan är bara här för att få dig förbryllad och fundera över varför du ser ut som du gör.

När Kay var 21 år fick hon för sig att hon ville bli journalist.
Men mamman hade invändningar. Hon försökte behärska sig i tre kvart, försökte kämpa emot frestelsen att uttala sig som vore det drottningen av England själv som satt i den malätna soffan framför henne. Men till slut fick hon nog. Efter att i 45 minuter ha lyssnat och deltagit i vad som utifrån kunnat ses som en vanlig dialog mellan mor och dotter, men som egentligen var en inre kamp för att jorden inte skulle gå under, så tystnade Kay för ett ögonblick. Hon hade nämligen inget mer att tillägga och väntade på moderns inlägg i konversationen.
”Journalist?” sa hon utan någon som helst tanke på att dölja sin nedslagenhet. ”Och kan du vara så snäll och förklara för en gammal dam hur du kommit fram till det?”
Nu var inte fallet att Kays mamma var gammal. Faktum visar att hon fortfarande bara var inne på sitt 43 år, vilket är en ålder som sällan förknippas med äldre människor. Men hon tyckte om att referera till sig själv som gammal. Det fick henne att känna sig mindre ung. Och ungdom var något hon föraktade. Liksom människor. Hon hatade människor av den enkla anledningen att de var just människor.
”Jag kan förklara det eftersom det inte är oförklarligt,” svarade Kay från andra sidan rummet sett ur moderns ögon. Från kattens synvinkel var det däremot från högerflanken eftersom han låg i fönstret som vette ut mot den omålade terrassen, medan det från guldfiskarnas håll definitivt var rakt framför ögonen på dem. Det berodde helt ur vems perspektiv man valde att se det, och vi väljer att se det från mammans (som vi från och med nu kommer att referera till som Flo, helt enkelt eftersom det var hennes tilltalsnamn). ”Det var ett logiskt beslut, resultatet av en tankeprocess. Ett resultat som resulterade i att jag hamnade här i soffan mitt emot dig för att förklara varför jag ville bli journalist,” sa hon och gjorde en kort inandningspaus eftersom hennes lungor behövde luft för att inte göra hennes röst pipig och konstig. ”Här kommer det, jag vill bli journalist för att…”
Men Flo fick aldrig veta varför Kay ville bli journalist, för just i det ögonblicket dog hon.
I enlighet med läkarnas utsago var dödsorsaken för tidigt åldrande. Enligt dem kunde det tydligen hända. Dock var det väldigt ovanligt.
”Kanske,” tänkte Kay när hon stod helt klädd i svart vid graven just efter jordfästningen och tittade ner på den vita kistan som innehöll hennes mamma, ” det här är ett tecken.”
Även om det nu inte var tänkt som ett tecken utan helt enkelt bara var en olyckshändelse som innefattade för tidigt åldrande så bestämde i alla fall Kay sig för att inte bli journalist. Vilket ledde till att hon utan att hon visste om det själv uppfyllde sin mors sista önskan: ”Jag kommer att dö av tristess om hon inte kommer till punkt snart.”
Men Kay visste inte att hennes älskade mor dog av den anledningen så mysteriet förblev olöst. För ingen vetenskapsman, läkare eller annan obetydlig varelse kan bevisa att en människa kan dö av långtråkighet. Även om så var fallet i den här berättelsen.

Gillat det du läst? KUL=D. Läs resten här. Det blev ALLDELES för långt att publicera hela inlägget här nämligen. Om du inte vill läsa allting igen. Bläddra fram till sidan fem, där borde du hitta det ställe där du är.

I only live for you

Jag har säkert 100 dokument på datorn som inte är färdigskrivna. Som bara är några rader långa och som jag sedan gav upp med, för jag hade ingen tanke bakom. Det är bara ord som jag hade i huvudet och som jag var tvungen att få ner, men sen då. Sen blev det inte mer.
Vissa är bara en mening lång.
Andra är ord staplade på varandra.
Ibland har det blivit en halvsida innan jag gett upp. Mitt i en mening.
Aldrig färdigskrivet.
Andra gånger är det något som liknar en dikt, men som inte är det.
Som bara är ord.
Alla mina dikter är bara ord.
Jag hade tänkt att lägga ut några av texterna här. Inte av någon speciell anledning. De leder ingenstans, de är ingenting att ha, men därför att jag vill. Som sagt är de olika långa, men jag är stolt över dem, de få ord som jag lyckats knåpa ihop.

17 - 6

Syttende maj.
Norges nationaldag.

Köket

Köket börjar nu ta ordentlig form.
Golvet är inlagt (ett helvete, köp aldrig snyggt golv från IKEA), tapeterna sitter på väggarna, golvet är målat, överskåpen samt den nya fläkten sitter där de ska (fast det är knappt. Vi har flyttat på fläkten 5 gånger, "någon milimeter hit, en mlimeter upp, lite åt höger, nej den sitter fortfarande fel" för att mamma inte kunde bli nöjd) och vi har fått in det första underskåpet, det som sitter i hörnet i vårt L-kök. Sen det kom in har vi gjort lite småändringar runt om i köket. Som sagt flyttat fläkten, försökt knacka ihop golvet så att det inte finns några sprickor. Innan dagens slut har vi tänkt sätta in diskbänksskåpet också. Då kommer vi ha tre skåp kvar i själva köket, och sen skåpkonstruktinen som vi ska ha i andra änden som vi ska använda som vitrinskåp.
Men nu börjar det faktiskt se ut som ett kök. Och jag är bara jätteelak hela tiden.

Mark W

He is back! He is back! He is back!
Jag är uppe någonstans bland molnen just nu.
Gluttade runt på lite olika bloggar och då hittade jag den här videon:

Och min glädjebarometer sköt i höjden direkt!
Så underbart. Jag gråter nästan.
Jag har saknat hans underbara walesiska.

What European City Do You Belong In?

You Belong in Dublin

Friendly and down to earth, you want to enjoy Europe without snobbery or pretensions. You're the perfect person to go wild on a pub crawl... or enjoy a quiet bike ride through the old part of town.

What European City Do You Belong In?

Okej? Kanske inte känns rikitgt som "min stad" Men så är det tydligen

What Famous Movie Kiss Are You?

Jag har lite tråkigt. Jag har mycket feber. Jag har väldig huvudvärk. Och jag har haft väldigt lite att göra idag.
Så därför har jag sysslat med lite olika quiz.
Bland annat denna:

Your Famous Movie Kiss is from Spiderman

"I have always been standing in your doorway. Isn't it about time somebody saved your life?"

What Famous Movie Kiss Are You?

Jag fullkomligt ÄLSKAR just den scenen.
Spiderman. My Hero.
Regn
Och bara så söt så det är inte sant.
Så därför är det väl kanske inte så konstigt.

Qoutes are my life

Började lite smått med söta Nalle-citat som fick mig att le.
Och fortsatte med lite mindre söta Potter-citat som också fick mig att le.
Vissa av igenkännande för jag minns, exakt, var i böckerna det är hämtat. Jag vet omständigheterna, jag kan meningarna runt omkring, jag fattar sammanhanget.
Är man ett för stort fan om det blir så?
Just a question.
Andra bara för att de är söta.

"I'm going to Hagrid's, I've got a good feeling about going to Hagrid's."

"I don't need help. It's obvious what this means. There's going to be loads of fog tonight."

"Just because it's taken you three years to notice, Ron, doesn't mean no one else has spotted I'm a girl!"

"I hope you're pleased with yourselves. We could all have been killed - or worse, expelled. Now if you don't mind, I'm going to bed."

Alla kan inte och somliga vill inte. Så är det bara.

Titta in till någon när som hellst om du känner för det.
Säger de "Usch, är det du!" kan du ju alltid titta ut igen.

Jag roar mig med att leta efter Nalle Puh-citat på internet.
Det blir inte mycket roligare än så.

Huh? I don't get it

Vem kommenterar en blogg han inte förstår?
Vem tar sig tid att skriva en kommentar på en sida där han inte kan förstå ett enda ord av vad som sägs?
Jag fick en kommentar igår, av någon som måste ha kommit hit... på något sätt. Saken var den att han kunde inte svenska. Inte ett ord, och ändå lämnade han en kommentar. Där han då självklart skrev att han inte förstod ett ord av mitt språk.
Jag klagar inte. Jag älskar kommenatrer. Det skulle inte skada att få fler. Och jag tyckte att det var gulligt.
Men jag förstår det inte.
Jag tror jag ska börja göra så själv. Kommentera bloggar utan någon direkt anledning alls. Eftersom jag vet att man blir glad av kommentarer.

Thumbs thumbs

Däremot älskar jag min mobiltelefon.
2gb som KAN lagra filmfiler.
Det kanske kan gå i alla fall.
Håller tummarna hårt.
And my fingers crossed.

Som om det var den första gången då!

Nästa gång jag bestämmer mig för att jag inte behöver ett så stort USB-minne, slå till mig.
Slå till mig hårt.
När jag köpte min dator så fick jag köpa ett USB-minne mycket billigare om jag ville, och det ville jag ju så klart.
Men jag var snål, så därför köpte jag bara ett med 512mb. "Jag kommer inte behöva större än det."
Tji fick jag. Min dator har inte DVD-brännare. DVD-spelare har den, men inte DVD-brännare. Så för att kunna bränna över de filmer jag laddat ner till datorn på DVD så behöver jag använda en annan dator.
Och enda sättet att kunna göra det är ju då att på något sätt kunna förflytta filmen till den datorn.
Med ett USB-minne till exempel.
700mb är större än 512 mb.
Jag kan inte få filmen ifrån min dator.
Och jag är arg och svär högt.
Och mycket.

Här i Sverige röstar vi på det land som är bäst. Finland i det här fallet, förra året var det Danmark. Inget konstigt alls.

Det är så kul att höra svenskar säga att det är så jobbigt med ESC eftersom det är alltid ett östland som vinner, eftersom de kompisröstar bara på varandra.
Och det gör ju verkligen inte vi i norden.
Att vi fick 12 poäng av Norge Danmark och Finland, och 10 poäng av Island var enbart eftersom The Ark är så outstanding bra och bara vi i Norden förstår det (vilket kanske är delvis sant).
Och att Finland fick vår 12 har inte heller något med saken att göra. Vi kompisröstade inte alls, vi tyckte bara helt enkelt att de var bäst.
ESC har blivit för stort. Det är inte kul längre.
Och inte enbart för att vi aldrig vinner, även om det är en bidragande orsak, utan för att det är inte bästa låten som vinner.
Det är det land som har flest kompisar som vinner. Det land som har flest länder runt omkring sig som tycker om dem.
Jag tror att jag ska fortsätta bojkotta ESC även nästa år. Jag tittade bara i år för att The Ark var med.
Jag trodde aldrig att de faktiskt skulle vinna, och utgången som blev är inte oväntad alls.
Europa förstår sig inte på dem. Vilket också gör att då kan man inte få så höga poäng.
Jag vet inte vilket land som vann. Jag vet bara att det inte var vi.
Go Sverige.

Sweden - 12 points

Jag orkar inte skriva idag.
Inte nu i vilket fall som helst.
Kanske ikväll, det brukar bli så när jag säger att jag inte ska blogga.
Det är ESC ikväll.
The Ark kommer för hoppningsvis äga skiten ur alla andra.
Enligt mig kommer de i alla fall äga skiten ur alla andra.

Jag älskar sommaren

Man ska aldrig tycka att det känns bra innan någonting.
Det vet jag ju!
Första delen av Nationella provet idag gick bra. Det tror jag i alla fall. Det känns inte som jag slarvade igenom det utan den delen känns ändå okej. Andra delen gick skit. Första delen var på 12frågor, andra var på en, och jag tror den delen gick åt helvete.
Eller inte skit rikitgt, men jag är så osäker så det finns inte på om jag verkligen har svarat rätt, vilket jag inte tror att jag har.
Sista "delen" av fråga 13 hann jag inte ens med.
Besvikelsen sticker nu ut ur öronen på mig.

Det är något speciellt med torsdagar

Det är fredag idag också.

Det hade jag helt glömt bort.

Never give up

Det är sista nationella provet för året nu.

Matte A; Huvudräkning.

Jag ljuger om jag säger att jag tror att det kommer gå åt helvete. Det kommer det inte.

Jag kan huvudräkning. Plus. Minus. Gånger. Divition.

Men jag kommer säkert få hjärnsläpp och glömma bort att jag kan det när det väl gäller.

Det har hänt förut.

Life hope truth trust

JAG HAR PLUGGAT!
Jag är rätt stolt över mig själv faktiskt, om man ser till vad jag har lyckats åstadkomma idag.
Jag har gjort framsida, innehållsförteckning och två uppslag i "Anders kroppsbok". Jag har hittat massor med fakta (eller lagom i alla fall) om medeltidens fester och marknader, och jag har börjat läsa i den där fördömda svenskaboken.
Och den är inte så farlig.
Än så länge.
Det blir värre.
Men nu är jag glad.

Det här är sagan om livet. Räknat i dagar, inte miljontals år

Plugg står på schemat.
Jag ska ut och springa sen också hade jag tänkt, men det får bli en senare fråga.
Nu är det plugg.
Naturkunskap - "Och sen kan man döpa den till Anders kroppsbok. Eller någon annat klatchigt som Sabinas kroppsbok, eller Annas kroppsbok om man hellre vill det" Jag måste ta och börja knåpa ihop "Emmas Kroppsbok" (eller som jag valt att döpa den till Du och jag - Livets mirakel)
Tyska - Jag måste ta och sätta mig ner och leta fram information om Fester och Marknader under medeltiden. Och sen kanske titta på uppgiften så jag vet vad jag ska göra med informationen?
Svenska - Flugornas herre ska vara inlämnad om två veckor. Har jag börjat? Ja. Har jag kommit någonstans? Nej. Jag känner inte direkt att jag dras till boken. Jag drar mig för att plocka upp den istället.
Engelska - Jag ska läsa en engelsk bok under det här läsåret och sedan skriva en recension på den. Låter lätt. Om man bara börjar! Jag har valt bok nu i alla fall. Persuasion av Jane Austen. Har kommit längre i den boken än i Flugorna.
Franska - JAG KAN INGENTING!

Det är väl så läget ser ut. Det som känns mest arbetsamt är Naturkunskapen för det är så mycket jag måste göra där. Så därför börjar jag med det, och tar det sedan i tur och ordning hade jag tänkt.
Får se hur långt jag kommer.

Time is everything

Det är enerverande att prata med Kookie på MSN.

För hon ser inte vad jag skriver.

Enda sättet som vi kan prata med varandra på MSN är om hon stänger ner fönstret mellan varje gång och jag skriver korta inlägg.

Men det gäller att hon är beredd så hon hinner läsa vad som skrivs.

Annars får jag skriva igen.

Man får inte ha mycket att säga, och snålt om tid. För det är tidskrävande.

Ahhhhhhhhh!!!!!!! (det står för "Jag är i upplösningstillstånd")

Någon gång under det senaste halvåret var jag inne på CDON.com och hittade då en produkt som jag skulle kunna tänka mig att äga.

Den hade inte kommit in än och fanns inte i lager så jag bestämde mig för att bevaka den.

Nu har den kommit in.

Nu går den att boka.

Jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hela säsong 2 av Prisonbreak kommer att finnas i affär den 22 augusti 2007!!!!!

Det är lååååångt kvar. Men man har någonting att se fram emot i alla fall.

Jag vet knappt vart jag ska ta vägen.

Finally!

A picture of a dreamer

Är trollig ens ett ord? Klart det är

Skogspromenaden var mycket trevlig.

Mysig.

Trollig till och med.

It's fine with me. What about you?

Jag har kommit fram till att jag tycker om ordet Obsess.
Både själva ordet, och dess betydelse.
Ett väldigt fint och användbart ord.

Obsessing. Fortfarande obsessing

Oerhört trist dag.
Det känns inte som om jag har gjort någonting vettigt alls faktiskt.
SO första timmen - läraren bestämde sig för att hon inte behövdes eftersom vi bara skulle göra research. Oj vad FEL man kan ha. Som vanligt hade hon gett oss för vaga instruktioner så vi kunde inte göra någonting i princip. Vi skulle reseacha om det ställe som vi ska redovisa om när vi har vår temaredovisning men oups, det var visst TRE stycken grupper som hade Vadstena... Tänkte inte på det.
Naturkunskap andra timmen - ett huvud som jag trodde skulle spränga sönder vilken minut som helst och en lärare som pratar om Matsmältningen halva lektionen och sen säger åt oss att vi får jobba självständigt resten. Ingen bra idé. Väldigt lite jobb blev gjort. Och jag börjar känna mig stressad för den där jävla boken som vi skriver ska väl troligen in snart och jag har bara gjort ett halvt uppslag än så länge (Av 12 eller nåt)
Sedan gick jag hem. Klarade inte av att stanna kvar, och då fick jag ångest över att jag missade franskan. För det betyder att jag kommer vara ÄNNU längre bak än vad jag var innan.
Och här hemma har jag gjort nada.
Så nu tänker jag sätta ihop mig själv (konstigt att det uttrycket bara funkar på engelska) och gå ut och gå en lång behövlig promenad.
Jag har laddat hem 19program av Mugglecast som jag tänker lyssna på.
Jag har inte hunnit lyssna sedan jag la av med handbollen, och då också la av med att gå långa sköna behövliga promenader.
Jag ska bli duktig igen.

"You can think I'm wrong, but that's no reason to quit thinking." - Dr. Gregory House

Nu ska jag värma mig en kopp varmt te och sedan ska jag krypa upp i sängen och titta på House.
Det är ju Foreman som ska vara boss idag:)
Det kan bli riktigt kul att se.
Och dessutom behöver jag inte känna mig stressad heller. Har inga skolarbeten som ska vara klara den här veckan i alla fall.
Känns skönt...

Regnet det bara öser ner

Efter skolan gick jag, Em och Andy iväg och spelade badminton.
En sport som jag inte behärskar. På något plan. Men som ändå var mycket kul att genomföra.
Ingen av oss tre var speciellt duktig utan allting gick bara på tur (jag förlorade mest).
Men det var fruktansvärt roligt. Och man blev svettig som satan.
När vi sedan skulle gå den korta biten mellan badmintonhallen och Resecentrum så hade det börjat regna stora droppar.
Det ösregnade.
Men vi bestämde oss för att ändå gå vilket resulterade i att efter tio steg så var man genomblöt och då skojar jag inte. Man var verkligen plaskvåt.
Men det var också rätt kul.
Åtminstone till man kom fram till Resecentrum och kom på att man var tvungen att åka tåg hem. I blöta kläder. Då var det inte lika kul längre.

Obsess. En försvenskad verbform måste ju vara obsessar

Nationella prov; Matte A. Problemlösning.
Om jag nu säger att det gick bra och jag är nöjd så kommer det ha gått åt helvete. Men det kändes verkligen bra, det kändes som jag kunde det och det var inget tal som jag "gissade" fram en lösning på utan det kändes som jag kunde allting.
Därför kommer det ha gått skit.
Jag känner att jag obsessar om Nationella proven över huvud taget men jag kan inte hjälpa det.
Om det känns bra innan, då går det skit.
Om det har känts bra när man gjort det, då har man missat.
Har det gått för lätt, då går det åt helvete.
Eller så fungerar ingenting alls, och då bli man förbannad över att det ändå inte gick bättre.
Ibland önskar jag att jag kunde slippa ha denna press över mig, att jag måste prestera, att jag måste kunna.
För det är ett helvete.

"Men det är ju en SEXSEKT!"

Jag är klar med Religionen!

Min inblandning i sektvärlden är ÖVER.

Och jag är nöjd:)

Jag pratade med min lärare idag och han sa att det var okej om jag överarbetade det.

Så då gjorde jag det.

Framsida, innehållsförteckning, inledning, faktan över en sida för lång och Dialogen (mellan mig och en fiktiv person som har bestämt sig för att gå med i sekten) är tre sidor för lång.

Men nöjd är jag. Och glad:)

Jag kan äntligen pusta ut.

Working like a dog

Det blev inget sommarjobb.
Tyvärr så var det fullt.
Ljuset släcktes snabbt och allt blev mörkt igen.

mmmm[Tyvär, det var fullt
mmmmpå jobb fronten.
mmmmMvh Niclas]
Farbror Niclas är inte Svensklärare.
Så han är förlåten.

Just keep running, just keep running, just keep running running running

Jag fick värsta ångesten idag när jag vid lunch förstod att det var 5km löpning i Ryd på idrotten.
Jag hade varit mentalt inställd på att det skulle vara nästa vecka, och att jag skulle ha Bip-test idag.
Så var det inte.
Men ibland kan det vara bättre att inte vara mentalt förberedd för någonting. För då gör man det bara.
Jag orkade mig runt på 31minuter, vilket jag MÅSTE vara nöjd med (även om jag inte riiiktigt är det) för jag sänkte mitt rekord från förra terminen med 4minuter.
Och sedan firade jag inte med en glass på Bosses heller.
Utan en banan när jag kom hem.
Stolt:)

Stressad eller vad?

Jag tror att man ska sluta när man börjar svära och skrika åt ordboken för att V kommer efter R i alfabetet. Eller när man känner att det enda man vill göra är att slita den i stycken för att ordet man vill ha inte står med.

Det måste verkligen vara ordbokens fel.

I can see the light

Nu kan jag börja hoppas på ett sommarjobb igen.
Kanske ett ljus i slutet av tunneln.
Mina älskade småtroll till kusiner som jag besökte igår har en far som har lovat att han ska kolla på sitt jobb om de fortfarande behöver sommarjobbare.
Förhoppningsvis så gör de det och jag behöver inte längre ha någon ångest.
Jag vet inte ens vad de gör på min farbrors företag men det är mindre viktigt.
Det kan bli en senare fråga.
70kr i timmen kan jag allt leva på.

Att jag har mig själv att skylla har ingenting med saken att göra.

Jag hatar att plugga.
Eller det är egentligen inte sant, för jag tycker att det är frigörande att plugga. Det är skönt för man har någonting att koncentrera sig på och man vet vad man måste göra. Sen suger jag ju på att göra saker i tid, så att jag slipper stressa men det har rätt lite med den saken att göra.
Men jag hatar att översätta 32 sidor med The Family fakta till svenska!
För det är i princip vad jag har sysslat med de senaste dagarna nämligen, och det går så trögt så det är inte sant. Jag är bra på engelska, men det är massor med ord jag inte kan så jag är ju tvungen att slå upp ungefär vartannat ord och då är det inte kul.
Alls.
Nu är det i alla fall på upphällningen. Jag har i princip bara deras egen hemsidas information kvar.
Och när jag är klar med den så är det bara att sammanställa all information kvar.
Och skriva den där förhatliga dialogen.
Jag tycker synd om mig själv.

Living side by side, with you

Noel (världens underbaraste 2,5åring): Emma, Emma, Emma! Vet du sak?
Jag: Nej, jag vet inte.
Noel: Jag söt.
Han blev inte direkt mindre söt i det läget.
Vi har varit och hälsat på småkusiner idag. Jättemysigt.
Jag lärde Simon (9månader) att gå, han var jätteduktig.

A forrest fit for a troll

[Bilden har ingenting med texten att göra. Jag hann inte ta en bild i farten]

Idag sprang jag i en trollskog.

Det gör jag visserligen varje dag jag är ute och springer (vilket har varit tre gånger den här veckan!) eftersom jag springer i samma skog varje gång, men idag kändes det verkligen som en sagoskog.

När solen silade sig ner mellan grenarna och lyste upp vägen jag sprang på.

Det var faktiskt så vackert att jag glömde bort att det var jobbigt.

Nästan i alla fall.

Det var jobbigt, men jag lyckades i alla fall springa hela vägen som jag skulle.

Så idag kunde jag verkligen vara stolt över mig själv när jag kom tillbaka hem.

Ingå, utgå, framgå, bortgå

Ska man stå bredvid och titta på
Inte ingripa, bara stå
Inte göra något, bara gå
Bara vända bort
Bara försvinna därifrån
Trots att man vet att det är fel
Vet att det finns mer än det man ser
Man vet att hon bara ler
Det finns inget bakom leendet
Där finns bara det tomma seendet
En tom blick som inte säger någonting
För hon visar ingenting

I am just a real big fat copy-cat.

[Överskriften har ingenting med bilden att göra]

Högskoleprovet

Jag har bestämt mig.
Jag ska göra högskoleprovet i höst.
Fan vad jag ser fram emot det!
Men lite läskigt är det samtidigt. Tänk om jag klappar ihop totalt?
Det skulle vara pinsamt.

Ett två tre fyr. Här marscherar våran tropp. Medan solen stiger opp. Vi marscherar rätt över berg och slätt. På ett militäriskt sätt.

Jag har hunnit träna också.

När jag klippt och klistrat färdigt, och skrattat en stund åt min dåliga kreation, så snörade jag på mig gympadojorna och sprang iväg.

Det var faktiskt skönt, och det gick bättre idag än vad det gjorde i tisdags.

Jag sprang 4,2km+cirka 500meter som är vägen till elljusspåret.

Men jag är inte fullt nöjd tyvärr, även om jag tänker att jag borde vara det.

Jag tycker personligen att jag gick lite för mycket för att det ska räknas som en godkänd prestation.

När jag kom tillbaka hem körde jag ett styrkepass med mig själv också, trots att mina muskler fortfarande var ömma efter tisdagens roliga övningar.

Jag körde samma program som då, fast jag la till 20 armhävningar.

Mina armar kommer värka som elefanter imorgon.

Kanske en dålig jämförelse, men jag gillar elefanter.

De är söta.

Idag värkte de bara lite, som små elefanter.

Dessutom har jag träningsvärk i magen.

Det Bästa Som Finns I Hela Världen.

Glittrande snedsteg när åldern tävlar med tiden.

När jag kommit hem idag,

och var djupt besviken över allting,

så bestämde jag mig för att skriva.

Det blev en dikt.

Av ord jag hittade i överskrifterna i förra veckans "Fredag" (en bilaga som vi får tillsammans med Östergöta Correspondenten).

Den blev okej faktiskt.

Även om den make no sense at all.

Aldrig helt urusel

Kan bara meddela att Nationella verkligen inte gick bra idag.
Precis som jag förutspått.
Läsförståelsen gick sådär. Det kändes okej när jag skrivit klart och gick ut ur klassrummet för jag kände att jag kunde inte göra något mer, även om jag visste att vissa svar inte kunde vara rätt. Men sen när mina vänner kom ut och jag jämförde mina svar med dem så verkade det som vi hade svarat olika på de flesta frågor.
Och deras förklaringar lät så mycket bättre när de sa dem!
Då blev jag sur på mig själv.
Hörförståelsen gick väl ändå okej, jag hann med att höra på alla utom en. Då snöt sig min provvakt första gången vi hörde den så då kunde jag inte koncentrera mig, och andra gången uppfattade jag inte att vi hade kommit så långt för jag hade inte hört svaret på frågan innan.
Stor miss!
Och eftersom allt under ett stabilt/högt MVG är en besvikelse så finns det ingen chans i världen att jag kommer vara nöjd när jag får tillbaka det här.
Och allting bara känns jobbigt.

Would you dance, if I asked you to dance

Och så var det dags för nationella prov igen.
Engelska A; Hörförståelse/Läsförståelse.
Har inte sett fram emot det, men det kommer nog gå bra i alla fall.
Men jag är inte nervös idag.
Dåligt omen.

Intresseklubben antecknar

Jag har nu börjat läsa Flugornas Herre.
Finally kanske man tänker då, med tanke på att uppgiften i svenskan ska vara inne om två veckor, och jag inte kommer kunna läsa den så snabbt eftersom den är asjobbig.
Men nu har jag börjat i alla fall.
Och början är ju bra. Början är det inget fel på alls.

Inom sin oregelbundna korallbåge låg lagunen lugn som en bergssjö, blå i alla nyanser, skuggigt grön och lila. Sandstranden mellan palmterassen och vattnet var en smal remsa, tydligen ändlös; till vänster om Ralph sträckte sig perspektivet av palmer och sand och vatten ut i oändligheten. Överallt, nästan synlig, fanns hettan.

[ur Flugornas Herre, kapitel ett: Snäckan ljuder]

Sometimes it's good to be finished in time. But sometimes is not today

Just nu sitter resten av klassen och skriver matteprov.
Jag gjorde mitt förra veckan.
Skönt, för det betyder att jag har en slapplektion att se fram emot nu.
Borde egentligen sätta igång med Naturkunskapen, eller fixa med Religionsuppgiften.
Men ingen av dem ska in den här veckan så varför oroa sig?
Jag har ju hela helgen på mig.

Belöning

Någonstans mitt i strechningen tog jag och Bamse en välbehövlig paus i solen.

Run, Forrest, Run

Jag började ju läsa igenom de första inläggen i bloggen inatt och märkte då hur mycket jag gjorde då som jag inte gör längre.
Pluggar, tränar, rör på mig. För att bara ta tre exempel...
Och på grund av det här så bestämde jag mig för att gå ut och springa idag.
Träna över huvud taget.
Så jag snörade på mig springskorna och sprang iväg.
Jag sprang bort till elljusspåret, strechade, och sedan hade jag tänkt springa 10 minuter, sedan gå snabbt i 5 minuter och sedan springa 10 igen.
Det sprack efter 1 minut. Då var jag slut.
Börjat för hårt.
Men då blev jag förbannad på mig själv, så av bara ren jävlighet så sprang jag två varv. Vilket gjorde att jag sammanlagt sprang 2,5varv=5km. Visserligen gjorde inte det så jag blev gladare eftersom det tog för lång tid, och eftersom jag gick för mycket.
Men ändå så var jag tvungen att vara lite stolt.
När jag sedan kom hem hade jag ett ordentligt fyspass med mig själv.
30 armhävningar
90sek plankan
36 sit-ups
2min med benen i 90° vinkel
Så nu hoppas jag verkligen att jag kommer ha träningsvärk i hela kroppen imorgon. Jag var visserligen strechat alla muskler, men kanske att det inte hjälpte till 100%.
Jag vill framför allt ha värk i magen.
Det är definitivt det skönaste som finns.

Väggpapper

Jag har glömt att nämna att jag mor och far var och handlade tapeter till köket igår och jag tittade på barntapeter eftersom jag snabbt tröttnade på kökstapeterna. De var rätt trista rakt igenom faktiskt.
(det blev till slut ett par ljusgröna. De var fina)
Jag tittade i alla fall igenom i princip alla kataloger med barntapeter och blev fullkomligt förälskad i den här, med små ballerinor på. Den var bara så fruktansvärt söt att det var inte sant och jag kände att jag kunde köpa en rulle bara för att jag skulle kunna ha den hemma och titta på.
Den var så vacker!
Och jag vill ha barn nu!
Bara så att jag kan handla barntapeter till dem.

Dagen gryr

Det är jobbigt att det börjar bli ljust ute.
För det betyder att jag har varit vaken för länge.

Nostalgic moments when the night comes falling

Den här natten har blivit lite av en nostalginatt.
När jag tröttnade på Blip (thank god!) så gluttade jag runt lite på YouTube istället och laddade hem lite videos med Måns i (vem kunde ha gissat det?)
Och en av dem var den gången i Idol när han sjöng Hoobastank's The Reason. Och jag fick värsta nostalgikänningarna i hela kroppen.
Senaste gången som jag hörde den låten var våren i sjuan. Eller det är i alla fall dit som nostalgin tar mig.
Jag har många intryck från just den tiden, våren sommaren 2004, och när jag ser tillbaka så var jag väldigt lycklig just då. Även om det inte kändes så för tillfället.
Jag lärde känna väldigt många nya personer då och började lyssna på väldigt mycket ny musik.
Eller rättare sagt, jag började lyssna på musik då.
Och detta gör att jag ofta återkommer till just det stadiet i mitt liv när jag får dessa flashbacks.
Och idag var en sådan dag.
Men jag blev mycket ledsen när jag förstod att jag hade raderat bort The Reason från datorn. Det var väl onödigt.
Sen har jag läst de första inläggen i den här bloggen också. Poetiskt. Vackert. Något jag kan vara stolt över.
Och en enorm Nostalgitripp.
Det är bara några få månader sedan men ändå så är det en enorm skillnad från idag. Eller det är bättre än vad det är idag. Jag vill tillbaka till början av våren.
För då var livet som jag ville att det skulle vara.

Nej, nej, nej.

Jag är för trött för att gå och lägga mig.
Och har för mycket i huvudet för att orka sova.
Så istället har jag letat mig in på blip.se och börjat spela spel.
Så fruktansvärt b.

Bara för att han är världens sötaste bärgningsbil

Valborg

Det blev en lugn Valborg.

Jag hade lite olika förslag på vad jag kunde göra, och olika förfrågningar, men till slut så bestämde oss jag och Syster för att stanna hemma och inte bry oss ett dugg om omvärlden. Mor och far var på fest någon annanstans så vi hade huset för oss själva.

Det blev pizza (alternativt kebab för syster), lite prat om ingenting, och massor med film!

Började rätt tidigt med Bilar (Favoritfilm^^) och följde upp det med Take the lead, som syster inte hade sett innan men som hon tyckte var underbar. Precis som jag.

Sedan hade vi lite delade meningar om vilken film som vi skulle se efter det, för jag ville se Coach Carter men syster ville se Grease. Till slut blev det i alla fall Grease, igen vilket inte direkt gjorde mig någonting eftersom den är underbar (om man visualiserar Måns i rollen som Danny, istället för Travolta) och efter det tittade vi på The Weddingdate.

Och hela kvällen avslutades faktiskt med Coach Carter dessutom till min stora lycka.

Jag tycker om den sortens filmer; Coach Carter, Take the lead. Filmer med verklighetsbakgrund om ungdomar som lyckas.

De är bra.