Patetiskt klagande över livet i stort

Mitt liv är jobbigt just nu.
Personlig skit som ligger och stör i stora drivor och som inte försvinner.
Och så har jag en skola som knackar på axeln och vill få uppmärksamhet.

SO, svenska, tyska, naturkunskap och engelska.
Och allt ska vara klart inom två veckor.

Det känns inte som jag kommer orka, men jag måste. SOn ska jag ha hittat information om till imorgon, det är medeltiden, källkritisk granskning av historiska faktatexter, och jag har preciiis bestämt mig för vad jag ska ha för något ämne. Svenskan ska också in imorgon, Flugornas Herre. Vi ska skriva ett brev till en av karaktärerna och jag har preciiis valt en person. Tyskan skulle jag också behöva bli klar med typ.... nu, för den ska vi redovisa på måndag och jag är upptagen hela helgen.
Jag har panik.