Teater i de tystas samhälle

Jag står i kullisen
Jag ser hur de väntar
andaktsfullt
tålmodigt
De väntar på mig
De vill se en succé
vill beröras
Jag går upp på scenen
Strålkastare i ögonen
bländande ljus
blundar
har solkatter innanför ögonlocken
De kan se mig
sitter och väntar
hotfullt
utvärderande
kritiserande
Jag ser ingenting
allt är svart
ljuset i ögonen
blickarna på kroppen
Avklädd
Naken
Ensam
Jag vill skrika
vill gråta
vill berätta
vill försvinna
Jag börjar agera
börjar låtsas
försvinner
blir någon annan
Tills jag stannar upp
mitt i en scen
Tittar ut över publiken
förstår
Det är inte teater jag spelar
inte längre
inte någonsin.
Det är mitt eget liv jag utagerar
nu
förut
alltid