Nu är jag trött på överskrifter

Jag hatar att prata i telefon av flera anledningar.
En är till exempel att jag inte kan avgöra hur folk reagerar på det jag säger, eftersom jag inte har ett ansikte framför mig med en massa miner. Jag har ingen som kan visa med sitt kroppsspråk vad den tycker. Och jag suger på att läsa röster.
En annan anledning är för att jag har ingen aning om vad personen som jag vill ha tag i gör för tillfället. Den kanske är jätteupptagen, och då vill inte jag ringa och störa.
En tredje anledning, och den som egentligen är den största, tillsammans med den som är precis över i varför jag hatar att prata i telefon är för att i en telefon får det aldrig bli tyst. När man pratar i telefon så måste man hela tiden hålla uppe samtalet, och jag är inte jättebra på att prata. Jag kan säga det jag vill få sagt, men sen har jag inget mer att tillägga. Jag är totalt genomusel på att kallprata om ingenting. Och därför tar det emot att ta upp telefonen och ringa till folk, eftersom jag har svårt att föra samtalet vidare. Om de ringer är det deras problem. Men om jag ringer så är det jag som måste ha komandot och som vet vad som ska sägas.
Då är det jag som bestämmer.
Och det är inget kul.