Film-extas

Jag har nu gjort min filmlista complete. Fast alla filmer fanns inte på CDON.com vilket gjorde att jag kunde inte riktigt se hur mycket det skulle kosta. De filmer jag vill ha nu är:
Tristan & Isolde
In the name of the father
Robin Hood (Tecknad of course)
Pixars Bilar
Over the Hedge
Sagan om Ringen
Sagan om de två Tornen
Sagan om Konungens Återkomst
Bortspolad
Fantomen på operan
Casino Royal
Da Vinci koden
Snapphanar
Det levande slottet
Pocahontas (bara för att jag vill ha den på engelska)
Monsunbröllop
Skönheten och Odjuret (engelska, tecknad)
Mulan (bara för att jag vill ha den på engelska)
Djävulen bär Prada
World Trade Center
John Tucker must Die
Marie Antoinette
V för Vendetta
Förortsungar
Det finns ingen direkt ordning på filmerna, även om det är vissa jag vill ha mer än andra, som till exempel Robin Hood, Casiono Royal och In the name of the father (som jag för övrigt mest bara vill äga, eftersom den är lite jobbig att se). Men om man räknar bort Skönheten och Odjuret och Monsunbröllop som jag inte lyckades hitta på cdon så går hela paketet på 3562kr. Men då finns verkligen alla filmer som jag just nu kan komma på att jag vill ha med. Däremot så finns Skönheten och Odjuret på ginza.se för den enorma summan av 29kr. Mend en verkar inte finnas med engelskt tal då, vilket jag absolut vill ha. Och just nu är den dessutom slut.
Men 3562kr... Det går väl an?

The gratest of all sports. Åh vad jag saknar handbollen!

Syster är iväg och spelar handbollsmatch just nu (för att leda in samtalsämnet på någonting annat än Disneyfilmer) men jag fick inte följa med. Kan ju ha någonting med hög feber och yrsel att göra? Samt en helvetisk huvudvärk. Men det känns bara som ett svepskäl.
Jag vet inte vilka de möter men jag hoppas att det kommer gå bra. De är ju i princip obesegrade den här säsongen (bara förlorat en match, mot Motala, som för övrigt är obsesegrade med stor marginal) så det borde ju gå bra. Men det är lite konstigt med syrrans lag. Ju lättare motståndet är, desto svårare har de att vinna. De är ett sånt lag som, om laget de möter ligger under dem i serien, ställer in skorna och redan har vunnit matchen innan den ens har dragit igång. Men däremot om det är ett bra lag så kämpar de in i det sista. De var borta i Nyköping i söndags och åkte iväg med ett halvfriskt lag, och bara tre avbytare, men klarade allting galant. Eller de vann i alla fall matchen, även om de var tvugna att göra det mycket spännande de sista minuterna för oss som satt på läktaren.
Och som deras gamla målvaktstränare så höll jag på att spricka av irritation från läktaren när jag såg att deras målvakt i princip hade glömt allt jag lärt henne^^. Fast det blev bättre när matchen väl drog igång. Men på uppvärmningen ville jag bara gå och gömma mig.

Och jag saknar handbollen. Det var väl egentligen det jag ville få ut. Att se syrrans lag spela och inte kunna vara med och sitta på bänken är jättejobbigt, jättesvårt. Och att se damlaget spela i söndags, när vi kommit hem från Nyköping var ännu svårare. Det var mitt lag. Mina medspelare och jag ville bara börja träna igen.
Och vad hindrar mig egentligen? Visst jag har inte tiden som krävs, jag kommer bli jättestressad igen, men är det verkligen sämre än att ha det som jag har nu? Nu sitter jag istället och bara klagar över att jag saknar handbollen. Och är jätterädd för att jag ska gå upp massor i vikt. Handbollen var en stor del av mitt liv.
Och trots att jag inte spelar längre, så är den fortfarande en stor del av mitt liv.

Det blev Mulan till slut

Det är egentligen den bästa filmen av de tre som jag sett. Det är också den nyaste. Lejonkungen är bra, men inte mer. Pocahontas är fin, den är också mycket bra, men lite händelsefattig och vissa repliker är bara så stappliga ibland. De svenska översättarna hade gärna fått lägga ner lite omtanke när de översatte filmen. Inte gjort den så fånig.
Men Mulan, den är bra, den är snabb, den har humor och den är gullig. Dessutom, tanken att en tjej klär ut sig till man för att slåss för sin familj och sitt land, och sen i slutet också är den som räddar hela landet undan fienden. Inte med styrka, utan med mycket list. Det är coolt.
Sen är det ju också coolt att hon blir starkare och snabbare och smartare än alla sina manliga kompisar. Haha, där fick ni.
Men den handlar framför allt om att växa som människa. Att gå från barn, till att bli vuxen. Och att inte känna att man passar in i kulturens och de vuxnas normer om hur man ska vara. (Sen så brukar man inte ta vägen via armen och rädda Kina på kuppen, men det är väl bara bonus.)









När jag tittade på Lejonkungen tidigare idag så la jag märke till en ny favoritfigur. Jag hatade Rafiki när jag var liten, men nu gillar jag honom skarpt. Och han påminner mig dessutom om någon men jag kan inte komma på vem. Antingen så är det en annan rollfigur i en annan film eller så är det någon jag känner. Någon som mest talar i gåtor och som verkar lite galen men egentligen är väldigt smart. Vem?

Dessutom så tyckte jag scenen med hyenorna på Elefantkyrkogården var jätteläskig förr men nu... Okej okej, jag är ungenfär 10 år äldre än när jag såg den först, och jag kan förstå varför jag skulle tycka att den var läskig... Men egentligen är den ju bara lite, otäck^^. En annan scen som är lite obehaglig är den med Scar när alla hyenorna sjunger. Det mesta jag minns från den är att den är grön. Jag brukade spola förbi den när jag var mindre.

I Mulan är ju skönaste Karaktären helt klart Chi Fu. Han är så jobbig, och så irriterande att jag bara älskar honom. Han verkligen bara lever för att se att generalen förlorar, och för att passa upp på Kejsaren. Och han är cool. Visst, han är ful som stryk men det är tecknat liksom:)

Fast general Chang en rätt så snygg kropp annars...^^ Om man tar bort de kantiga konturerna, och det faktum att han är ritad. Så ser han bra ut. Jag skakade på huvudet åt mig själv förut när jag kom på mig med att dra efter andan när han tog av sig tröjan precis i början av filmen. Han är tecknad!

Men han är riktigt sexig ändå.

Mörkrädd

Igår satt jag och läste igenom min gamla blogg och det gjorde mig mörkrädd.
När jag läste igenom min första blogg så kunde jag i alla fall tycka att det var fint, att det var gulligt och att jag skrev bra. Men när jag läste igenom min förra blogg igår blev jag mörkrädd. Från den tidigare kunde jag ta ut några texter, eller meningar som jag var extra nöjd med, som jag tänker spara. Som jag kan ta fram och skratta åt. Men från den jag hade innan den här fann jag bara två inlägg. TVÅ INLÄGG på ett år som var värda att notera. Annars var det bara aktuellt svammel. Och det skrämmer mig. Har jag blivit så seriös? Så tråkig?
Jag vill kunna skriva så att det berör, men om det inte ens berör mig själv, hur kan det då beröra någon annan? Jag ska ta en funderare. Inte på att sluta blogga, men kanske på hur jag skriver.
För det jag skrev i höstas, och förra våren, det var inte bra...
Dessutom så ser ju inte bloggen ens bra ut! Jag är nöjd med den layout som jag har fixat till den här bloggen. Riktigt nöjd, den andra ser bara... tråkig ut?
Brr...

At the Three Broomsticks

HarryPotterHarryPotterHarryPotterHarryPotterHarryPotter(bild tagen härifrån)

De senaste inläggen har innehållit bilder, av något slag. (Okej, av samma slag eftersom alla har varit filmomslag.)

[det var inte meningen (av något SLAG - filmomSLAG) det bara blev så]

Jag tycker om bilder. Det känns som om det blir enklare att läsa då.

Just nu smälter snön bort utanför mitt fönster. Tyvärr. Jag är glad att det blev vinter till slut, och nu vill jag inte att den ska försvinna.

Inte än i alla fall...

Men nu faller ett stilla regn, istället för ett stilla snöfall. Var det årets vinter?

Man kan ju hoppas att man får lite snö i februari också.

Hoppas går alltid.

9/11

World Trade Center skulle inte vara helt fel att ha heller.

Enda problemet vore väl att jag inte skulle våga titta på den.
Den är bra, den är läskig, ledsam, gråtframkallande.
Men bra.

Det är Robin Hood jag vill ha!

Jag sitter just nu inne på CDON.com och önskar att jag hade mer pengar. Massor med mer pengar...
Jag skulle vilja köpa Robin Hood till syrran, och den kostar bara 119kr. Men sen upptäckte jag att Over the Hedge snart kommer att komma ut, att Disneys Bilar är billigare på Internet än i affären, och så vill jag ha Sagan om ringen (1-2-3) extended verision. Vilket gör att hela paketet (som jag aldrig någonsin kommer köpa, men kan drömma om) går på 1056kr.
Om man ändå hade pengar!
Eller ärligt talat så har jag så mycket pengar. Men att slösa dem på filmer? Nja, det vet jag inte om jag vill göra.
Men drömma kan man ju...
(Fast jag ska köpa Robin Hood till syrran. Synd bara att jag inte kom på det förrän nu eftersom hon redan har fyllt år. Vad paff hon skulle ha blivit, paff men glad.)

Disney

Idag har förmiddagen spenderats med att titta på Lejonkungen.
Igår var det Poccahontas.
Jag tror att jag ska titta på Mulan sen.
Eller kanske Aristocats?
Jag gillar disneyfilmer, det är något speciellt med dem. Troligen eftersom senast jag tittade på dem var jag typ nio. Man ser dem med helt andra ögon nu mot då. Då var de roliga att se, nu ser man saker som man inte förstod då. Som man inte la på minnet, för man visste inte att det hade en realistisk betydelse. Sånt som man inte heller ska förstå när man är åtta år. Det är egentligen inte snälla filmer, hade det varit otecknat hade många scener troligen inte fått vara med, men nu är det tecknat, och då är det plötsligt okej att skjuta varandra. Det är sjukt egentligen, men jag uppskattar dem nu ändå, det är mysigt. Särskillt när man lägger märke till att man har filmer som man inte kom ihåg.
Den enda filmen jag saknar är Robin Hood. Det var syrrans favoritfilm när hon växte upp och hon kunde se den tre gånger per dag, hon kunde filmen utantill. Men vi äger den inte utan vi lånade den bara av några kompisar i cirka 4 år. Jag minns faktiskt inte vad som händer riktigt. Den enda scenen man kan är den när Robin snor allt prins Johns guld. Men det kan ju ha att göra med att man ser det klippet varje jul?
Kanske.
Nu ska jag laga lite lunch, kycklingsoppa (för en gångs skull har vi kycklingsoppa hemma när jag är sjuk), och sedan ska jag kura ihop mig under en filt och titta på Mulan.
Eller Aristicats.
Eller kanske Ice Age?
Hitta Nemo?
Shrek?
Hm, de är inte ens Disneyfilmer.
Låt mig omformulera mig.
Sen ska jag kura ihop mig under en filt och titta på tecknat.
Barnfilm.
Det stämmer.

Mina känslor för gymnasiet har ändrats rätt så radikalt

lördag, augusti 19, 2006
Uhh, gymnasiet börjar på måndag...Vill Inte Vill Inte Vill Inte

söndag, augusti 20, 2006
Jag orkar inte blogga idag.
Skolan börjar imorgon. Är väl lite nere. Har rent av ångest.
Vill Inte!
Ska nog gå ut och gå idag i alla fall. Men jag har inget att lyssna på. Mina mugglecast är slut. Får väl lyssna om, minns ju faktiskt inte vad de handlade om. Jag orkar inte ladda hem äldre program nämligen. Kanske någonannandag men inte idag.

Och hur fan ska det bli med Jupiters Tempel nu?

Förra tisdagen sa jag att jag trodde att febern skulle dyka upp senare på kvällen.
Det hände inte.
Istället kom den igår; 38.4grader...
Tror inte att idrotten var jätteviktig sen i alla fall.
Hade ändå tänkt att gå idag för jag har inte tid att vara hemma den här veckan. Det finns verkligen ingen tid alls!
Men jag kände efter átt ha varit vaken en timme att det fanns ingen chans att det skulle hålla. Om det känns som man ska ramla ihop vilken sekund som helst, så ska man nog inte sätta sig på tåget in till skolan.
Jag tror inte på det.
Så istället blir det en sjukdag, lite film kanske, men framför allt mycket sömn...

=(

Åh gumman<3. Tycker så synd om dig K:(
Ring mig om du känner att du måste prata av dig. Jag kan dygnet runt i princip. Jag lovar att jag ska lyssna.

Bounce

Åh jag vill på Gökboet med Bounce!
Jag vill, jag vill, jag vill!
Snälla M, säg att du får. Så att vi kan beställa biljetter:)
ÅH, det skulle vara så kul=D

Livräddning - mission; rädda Gunnar the doll

Så, idag har årets första pinnglass slunkit ner.
Det blev en Magnum classic. Gott var det.
Vi var i simhallen på idrotten idag och man skulle simma 1000m bröstsim, 750 ryggsim och livrädda en docka som låg på 4m djup. De andra i klassen började i höstas men eftersom jag var sjuk då låg jag på noll inför den här dagen.
Så jag gjorde livräddningen idag, och jag var jätterädd innan, men efteråt fattade jag inte vad det var som jag tyckt var så jobbigt. Första gången jag försökte klarade jag det inte. Hade plockat ut linserna och såg lite suddigt men när jag var över vattenytan såg jag dockan rätt så tydligt. Sen dök jag ner under och allting blev jättesuddigt=/. Men jag tänkte att jag skulle försöka ändå så jag började simma ner, men ju närmare jag kom desto suddigare blev den, och till slut försvann den helt och jag fick panik så jag var tvungen att gå upp igen. Andra gången hade jag bestämt mig för att jag skulle klara det, och då hade jag dessutom Carro bredvid mig så jag kände att hon kunde ju inte få klara det om jag inte klarade det! Så jag gjorde det av ren envishet. Hon skulle inte få klara det om jag inte gjorde det! Så jag simmade ner trots att jag inte såg den och försökte få upp den. Jag visste ju att den skulle vara där.
Så jag klarade det så klart, och dessutom var jag klar innan Carro=D. Efteråt frågade D vad vi hade tyckt varit jobbigast, att dyka ner och hämta dockan, eller att simma tillbaka de 25 meterna med dockan. Lätt val, simma tillbaka. Dockan blev bara tyngre och tyngre och dessutom så låg jag och Carro och sparkade på varandra. Komiskt men roligt.
Men jag var stolt över mig själv när jag kom tillbaka men samtidigt förbannad över att jag inte klarade det på första försöket. Jag borde ha gjort det.

Paybacktime

Idag fick jag smaka på min egen medicin.
Inte för att jag tog den.
Jag hade troligen feber idag, men trots det så gick jag till skolan för att jag kände mig tvungen att vara med på idrotten. Vi hade livräddning - jag var inte med förra gången, och två gånger i rad verkar lite "Hm, varför är hon inte i skolan idag? Igen? Undviker simhallen?" Det är i alla fall så jag tänker.
Men alla "mammade" mig idag och tyckte jag skulle åka hem och ABSOLUT inte vara med på idrotten.
Lyssnade jag?
Inte.
Mådde jag bättre efteråt?
Hm, sprängande huvudvärk, och mådde allmänt pyton.
Var det värt det?
Absolut^^.

Fredag i ett vintervitt Linköping

En lektion kvar nu och sedan är det fika med J.=)
Det ska bli kul. Vi har inte kunnat hitta på så mycket på sista tiden eftersom han inte har haft några pengar, men nu har han det så då ska vi fika och sedan ska vi gå runt litegrand.
Nu snöar det ute, och inte bara lite utan rätt så mycket. När jag gick till tåget idag (som för övrigt var 10 minuter försenat) så blåste det lätt motvind och snöade is, så jag fick allting i ansiktet och det sved. Och när jag kom till skolan så hade mascaran smetat ut sig under ögonen så det såg ut som jag hade gråtit eller som om jag hade sovit med sminket inatt. Jättebra! Inte attraktivt alls.
Men nu är det sv/eng och jag säger som E sa förut, hoppas att vi ska få bygga. Inte för att jag tycker att det är kul att bygga utan för att det är så mycket mindre ansträngande än att ha engelska, eller svenska. De två ämnena är ansträngande på två olika sätt, engelskan måste man göra så mycket på och anstränga sig genom att man ska föra konversationer i grupper, medan svenskan är ansträngande för att man ska skriva så mycket där, och sen analysera en text som man får.
Då känns det enklare att bygga, inte för att jag tänker bygga (eftersom jag inte vill förstöra vårt estetbetyg^^) men jag kan ju alltid hitta på något annat kul att göra.

Once we had this stupid argue over a toothbrush. I lost my toothbrush, it’s a long story but that’s it

Det enda jag och brorsan har gemensamt är Mark Watson...
Och en massa interskämt.

"If you see someone with a football shirt with Beckham on, often not Beckham"

Korintiska pelare på ett Pompejiskt tempel

Största delen av min tid just nu går åt till skolan, för att inte säga att all tid går åt till skolan.
Dels så är det temaarbetet (som vi för övrigt ligger först med, vi har börjat bygga ihop grunden redan=) Och det har ingen annan gjort än), där vi förutom att vi ska bygga ett tempel, också ska skriva en text på engelska som beskriver templet, en novell på svenska som ska ha någon koppling till den byggnad man gör ( =tempel för våran del) och ha en muntlig redovisning för klassen där vi ska ta upp religion och undergång, (varför och hur Pompeji försvann). Det är det stora just nu, det som är viktigast (särskilt eftersom jag fick reda på av några treor att största delen av vårat estetbetyg kommer baserat på just det här arbetet=/.) Men förutom det så har jag fortfarande NO-uppgiften som ska lämnas in på onsdag, och den har jag inte ens börjat på än. Och dessutom så är det lite småläxor här och var men det känns som om tiden bara precis räcker till. Men trots det så känner jag mig inte stressad, utan jag är istället lugn och sansad och väldigt inte-gör-vad-jag-ska-aktig. Men det känns inte som om det är nödvändigt. Inte just nu. Nästa vecka kommer däremot bli ett helvete tror jag, men nu är det lugnt.
Dessutom är jag glad idag. Pratade med syster igår, om saker jag inte velat ta upp för att jag inte velat oroa henne, men det visade sig att hon kände likadant.
Det var skönt.

Jupiters Tempel komturer börjar växa fram

Jag gick hem efter matten istället för efter svenskan. Och jag tror att jag gjorde nytta den där extralektionen som jag var där. Vi lyckades nämligen strukturera upp vårt arbete så pass mycket så att vi fick fram alla de mått som vi behövde för en grovskiss. Jag gjorde matten och de andra ritade. Men jag hade en sådan huvudvärk att mellan varje uppgift som jag gjorde så var jag tvungen att fundera, "hur fan var det jag skulle tänka nu?" trots att jag 30 sekunder tidigare hade använt samma formel till att räkna ut ett annat mått. Det var frustrerande. Men det blev klart i alla fall, och jag tror att jag räknade rätt. Sen vet jag ju inte om de andra mätt rätt vilket gör att vi kanske i slutänden ändå får göra om allting.
Men det känns i alla fall bra. Ibland i alla fall. Ibland känns det bara döfött istället. Ingenting spelar någon roll för det kommer gå åt helvete i alla fall.
Just nu känns hela skolan så. Men jag är sjuk, trött och har en helvetisk huvudvärk.
Jag skyller på det.

Sjuksvammel

Har rast nu. Funderar på att gå hem efter svenskan, egentligen behöver jag vara kvar till efter Dennis lektion (vilket betyder hela dagen) men jag vet inte om jag klarar det. Skulle egentligen inte ha kommit idag men jag hade ingen feber så jag pallrade mig iväg i alla fall. Mitt huvud håller på att sprängas och jag har jättesvårt att få tankarna att gå ihop, men jag har inte tid att vara hemma! Det är väldigt jäktigt just nu, fast sen är ju det om jag gör mer nytta här idag än om jag hade varit hemma, vilat upp mig och kommit tillbaka imorgon och varit frisk...
Men men, lär få feber ikväll. Om jag känner mig själv rätt.
Och då kommer jag ändå inte kunna komma på resten av veckan, så då kan jag lika gärna döda ut mig idag och sova resten av veckan.^^

Earth Quake

Nu kan jag bocka av ännu en sak på den att-göra-lista som jag gjorde förra onsdagen eller vad det var.
Hittat information till NK-uppgiften.
Check.
När jag gick hem från skolan idag så bestämde jag mig för att nästa naturkatastrof som dök upp i mitt huvud skulle jag ta.
Det blev jordbävningar.
Och det var bra märkte jag när jag kom hem för det fanns massor med information om det på internet så det känns skönt.
Jag tänkte söka lite på engelska också innan jag bestämmer mig för att jag har samlat tillräckligt med information så att jag kan få någonting skrivet.
Åh vad skönt det känns!

Jag har inget liv

Eller ett liv har jag.
Ett alldeles för mycket liv.
Dagen fylls av rätt så meningslösa saker som gör att jag inte hinner med det som jag måste göra.
Jag lyssnar på Mark Watson i bakgrunden hela tiden vilket gör att jag inte direkt kan skriva en SO-uppsats samtidigt.
Och jag lyssnar hellre på Watson än skriver vad jag tycker och publicistlagarna. Som om ingen redan vet vad man tycker om dem liksom! (Om man vet vad det är.) Jag tror inte att det finns någon som tycker att man ska ge inkorrekta nyheter, att man ska döma folk utan att de kan förklara sig först eller att man inte ska respektera den personliga intregreteten! Det är bara en så onödig sak att diskutera så det finns inte.
Så därför är jag trött och sur och gnällig, och allt går ut över J.^^

Skolarbete

Den veckan som kommer tror jag kommer bli rätt så jobbig eftersom det är mycket som jag ska ha förberett som jag inte har gjort och dessutom kommer vi jobba över mycket.
Jag tycker inte att man ska behöva stanna kvar i skolan för att göra ett skolarbete för att man inte får någon tid eller rättare sagt för att man inte får tillräckligt med tid, det är liksom uppbyggt så att vi måste jobba med det efter skoltid.
Men det går väl.
Jag måste leta upp information om... någonting. Jag vet ju inte ens vad jag ska ha för någon naturkatastrof än! Och jag måste ha all information på onsdag.
ÅH! Jag vill inte.

Kärlek

Jag har hittat en ny kärlek.<3

Han heter Mark Watson,

kommer från Wales,

är svår att förstå,

men när man kommit in i hans språk, när man lär sig att lyssna så är han helt underbar.

Dessutom så är han ju riktigt söt också=)

Check him out here

Vissa saker ska man inte skriva på bloggen.

Klockan är halv två och jag kom hem från J hör ett litet tag sen.
Och egentligen ska jag inte skriva nåt för jag är för trött så jag ska gå och lägga mig istället. Det kommer inte hända. Men man kan ju låtsas.

Inlägg om mat

Syrran har haft fest här ikväll.
Och jag är glad att jag slapp närvara.
Jag mor far och bror var på Casino Royale, och sedan gick mor far och jag och åt indisk mat på Yogi.
Och den kvällen var så mycket bättre än om jag skulle ha varit kvar hemma. Det räckte med att komma hem och höra att syster fått en ny skiva med "Jättebra" musik! Jag kom in och höll för öronen^^. Nej men det är sådan musik som jag verkligen hatar. Och tyvärr så har lillasyster influerats av sin kompis som lyssnar på sådan musik vilket gör att nu är det det enda som går här hemma, och Carola förstås! Jag har låst in mig på mitt rum och lyssnar på Winnerbäck istället. Sounds much better^^.
Men i alla fall, filmen var bra, om jag ska vara ärlig så var det en av de bättre filmerna jag har sett på ett bra tag. Däremot så blev jag lite besviken över maten. Alla säger att det är jättegod mat på Yogi och att det är jättestarkt, så jag hade ju förväntat mig att det skulle vara himelskt och jättestarkt, vilket betyder att jag gick därifrån lite besviken. Det var gott, det kan jag inte säga något om, det var inget fel på maten, men jag hade väntat mig att jag skulle tycka att det var det godaste jag ätit på länge men det var det inte, ochd et var framför allt inte tillräckligt starkt. Så, nja. Det var gott, men inte mer.
Jag får se till att det blir mer lyckat idag än igår när det gäller maten. Några tjejer i klassen ska gå och käka Sushi på Vasabi eftersom Josefin fyller år snart, och det vet jag ju redan är gott. Sedan ikväll så ska jag till J och så ska vi titta på film. Men jag får inte sova över. Vilket är konstigt, eftersom mamma och pappa vet vem han är, de har träffat honom, de vet hur han är vilket betyder att det är konstigt att jag inte får sova över hos honom. Troligen är de rädda för att det ska bli något mellan oss, eftersom det finns så många kusingiftermål på mammas sida, enda skillnaden mellan mina föräldrar och hans familj är att hans mor far och bror snackar om det medan mina istället ser till att jag träffar honom så lite som möjligt.
Pappa ville inte ens att jag skulle åka dit idag, mamma var lite mer förstående. Men pappa ville absolut inte att jag skulle ta halv 1 tåget hem som mamma föreslog, jag sa att han fick välja på det, halv två eller att jag sov över.
Då höll han käften.

Bortomland

Vi har fått en lärarkandidat på SO:n.
Allt är bättre än C...
Nej, han verkar faktiskt vara bra. Fast jag tror att han tycker att det är jobbigt att vi inte svarar på de frågor som han ställer. Det är i alla fall det jag tycker. Fast det är så klassen är. Vi är bra på att sitta tysta, lyssna, skriva ner det vi ska men svara på frågor och starta diskussioner är svårt. Då måste man ju anstränga sig. Då måste man visa vad man kan.
Det är jobbigt.
Han är nog bra. Han har lite humor i alla fall. Och det går inte över styr heller, som det gör med C. Det håller sig på en lagom rolig nivå.
Lagom är bra.

Krångel

Det är lite jobbigt just nu.
Jag krånglar nämligen ihop alla meningar så att det blir mycket jobbigare än vad det faktiskt är.

Låga förväntningar, höga förhoppningar

Torsdag morgon.
Och jag är faktiskt glad. Eller kanske inte faktiskt. Jag är glad.
Halva veckan har gått nu och det är inte direkt några jobbiga lektioner den här dagen. Matte, tyska engelska. Det är lugnt. Dessutom så kommer vi inte behöva stanna kvar i skolan extra idag.
Den tiden är inte förrän nästa vecka.
Längtar inte.
Men det kommer vara över om två veckor så egentligen är det inte så farligt.
Och eftersom jag går in med den inställningen jag gör så vet jag ju att jag kommer tycka att det är kul också. Det är alltid så när jag inte vill göra någonting för att jag tror att det kommer bli tråkigt, det slutar med att jag har roligare än vad jag haft på ett tag. Och nu skulle det vara bra om det kom en sån grej.

Första (andra) punkten avbockad på att-göra-listan

Översätta en text från engelska till svenska som handlar om Jupiters tempel i Pompeji som vi trodde att vi behövde i vår redovisning. Check.
Användningsfaktor på materialet: Mycket låg.
Jag fick i uppgift att översätta en text från engelska till svenska så att vi förstod vad den handlade om och som vi trodde beskrev hur Jupiters tempel såg ut. Det är ju skönt att veta efter att ha suttit i en timme och översatt texten, och varit tvungen att slå upp vartannat ord ungefär, att det mesta av det har vi ingen användning för alls, och resten har jag troligen översatt fel eftersom texten inte riktigt var på den nivå som jag är van vid när det gäller engelska.
Underbart.
Men nu kan jag i alla fall bocka av den delen av att-göra-listan. Nu är det bara tyska, lite reaserch och en SO-uppgift kvar, det känns väldigt bra. Enda problemet är att jag inte har någon tid alls i helgen, eller jo, jag får helt enkelt göra allting på söndag kväll. Vissa ämnen, som till exempel tyskaläxan och SO-uppgiften, är lite viktigare än de andra, så det är väl de som jag sitter och tragglar med då.
Jag har verkligen sett till att jag inte har något liv.
Men jag har tränat idag=). Jag är glad.

Dagens intresseflagg

När jag kom hem idag skrev jag ihop en att-göra-lista och det blev inte så värst muntert. Jag märkte att jag hade fem stycken olika skoluppgifter som jag skulle hinna med, eller som jag bara skulle göra egentligen. Och dessutom så hade jag bestämt mig, redan igårkväll faktiskt, att jag skulle träna.
Så överst på den där listan, framför alla skoluppgifter som egentligen var viktigare så stod det fysträning. Och bredvid stod det att det skulle vara klart idag.
Eftersom jag vill ha träningsvärk så var det ju bara att börja. Så jag tränade armar, mage, rygg, lår och vader och efteråt strechade jag och det var så skönt. Alltihop. Eftersom jag visste att jag gjorde det inte för att jag skulle bli starkare eller få snyggare kropp utan för att jag ville. För att jag skulle må bra. Imorgon kommer träningsvärken komma tillbaka igen, som en kär gammal vän. Den har inte riktigt försvunnit än dessutom så imorgon hoppas jag att jag inte kan gå.
Det är inte normalt.

Pompeii

Förresten så hade jag min första lektion med Pierrick idag, vår franskalärare. Han var skön, riktigt, bara cool. Jag är ju den i franskagruppen som kan absolut minst av alla eftersom jag bara har haft två riktiga lektioner franska, och så en där vi tittade på kort från när tvåorna fick åka till Frankrike. Så jag ligger långt efter, och det jag känner jag ligger längst efter med är uttalet, eller att veta hur man uttalar det ord jag ser framför mig. Men Pierrick vet om det så han ska ta det lugnt i början. Har han sagt.
Dessutom så hade vi resurstid idag vilket betydde att dagen blev extra lång. Vi skulle börja på vår temaredovisning, där varje grupp ska bygga upp ett hus från Pompeii. Vi fick veta grupperna igår och rent instinktivt, och efter att jag pratat med E, så tyckte jag inte om det men nu, efter dagens sista lektion så har jag helt ändrat uppfattning. Det verkar som om vår grupp kommer funka jättebra. Och det orosmoln som jag hade försvann direkt när personen som jag var rädd för skulle ta över faktiskt lyssnade på det man sa. Jag var jätteförvånad. Men jag var glad också.
Nu ska det byggas hus!!=D
Enda problemet är att vi kommer vara tvugna att avsätta fritid till det här nästa vecka, och det tycker jag inte om. Jag hatar att göra saker, som jag ska göra i skolan, hemma. Eller det är inte riktigt sant, jag tycker om det efterosm jag kan koncentrera mig hemma, men nu måste jag ju jobba i grupp, och det vill jag inte göra hemma. Det är svårt att ha grupparbete på fritiden.
Aja, det blir säkert bra, det känns i alla fall bättre i magen än inför vår första redovisning. Då skulle spela teater, och vi skulle dessutom spela upp det för 6 stycken grupper! Jag mådde inte bra förrän inför fjärde redovisningen. Det är inte bra.

Hurricane

Jag vet inte om jag förklarat det här ordentligt men, Jag Hatar Min SO-Lärare. Och som av en händelse var det onsdag idag och jag hade SO första timmen på morgonen.
Jag var mindre glad med andra ord, men lektionen blev bättre än vad jag hade tänkt mig. Hon höll sig nämligen undan större delen av lektionen och vi jobbade gruppvis, utan att hon hängde över min rygg. Det var skönt. Vi jobbade med de olika Flodkulturerna (Kina, Indus, Mesopotamien och Egypten) och min grupp hade Induskulturen. Lektionen var okej, lagom slapp liksom. Vi hade redovisning på slutet och jag hann knappt att redovisa (vilket inte gjorde ett dugg för mig^^) men vi ska prata mer om Flodkulturerna på fredag. Det här var bara ett slags Intro. För då kommer en lärarkandidat till oss och hela hans upplägg bygger på flodkulturerna.
Vi började med ett stort arbete i Naturkunskapen idag också. Man fick välja var sin naturkatastrof och så skulle man skriva 2-4 sidor om katastrofen. Det här är en uppgift som jag har längtat efter. En individuell uppgift där jag kan göra precis som jag vill och ingen annan behöver lägga sig i. Det är underbart.=) Fat jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska välja. Det lutade åt Orkaner men jag hittade inte tillräckligt med fakta om det. Jag vet inte vad jag ska ta istället men jag tror att det blir... ah, jag vet inte. Översvämmningar låter kul.

Kvällsmys

Det här har varit en mycket händelserik dag. Eller det har snarare bara varit en lång dag när det har hänt många saker.
Nu förtjänar jag att krypa ihop under en filt och titta på TV, eller kanske en film.
Och äta mörk choklad.

Nemi

The line of beuaty

Jag såg som sagt The Line of Beuaty igår och det var verkligen det bästa som alla hade sagt. Det verkar vara som vanligt, ettan är bäst, tvåan kommer sen och i trean fallerar allt. Eller föresten, tvåan brukar vara sämst...
Men i alla fall. Första programmet var helt klart bäst. Det var mer handling i det, intresantare på något sett, och dessutom så lämnade de mycket åt fantasin, och visade mycket som jag ville se.^^ Jag var väldigt exalterad genom hela programmet och gav till några utrop ibland. Jag är verkligen hopplös.

Mer mattesnack

Jag är bra på matte. Det märkte jag idag när jag var tvungen att förklara nästan alla uppgifter för min kompis som inte är riktigt lika bra på matte. För det betyder att, för att kunna förklara vad det är hon ska göra, så måste jag fatta själv. Och det gjorde jag, och det bästa av allt var väl att hon fattade vad jag menade. Vi har kommit förbi ekvationer nu (vilket jag tydligen inte kunde...) och istället börjat med area och omkrets vilket jag visserligen tycker är tråkigt men jag kan det i alla fall.
Men det är väl som det är också, att matte ska vara tråkigt.

Träningsvärk

Jag har träningsärk och det är så skönt så det är inte sant.
Om det är någonting jag verkligen saknar av handbollen så är det träningsvärk. Det är konstigt, men det är bland det bästa som finns. Om det är så att man ska ha ont på något sätt överhuvudtaget, så är det träningsvärk man ska ha. Utan tvekan. Just nu gör det ont i magen så fort jag reser mig upp eller ska sätta mig till rätta på en stol, eller när jag skrattar. Och så har jag ont vid axlarna. Det gjorde jätteont när jag skulle borsta tänderna imorse men det var skönt. Jag tog ut mig igår, jag har träningsvärk idag, det är som det ska vara.
Jag pratade med M idag, min idrottslärare i höstterminen i åttan, och han skrattade bara åt mig när jag sa att jag saknade handbollen så mycket så att jag höll på att gå upp i atomer.
"Det är ju bara att börja igen," sa han. När jag svarade att jag hinner inte sa han enkelt, "Idrott han man alltid tid för."
Och han har rätt. Egentligen har han rätt. Och jag har tid, men om jag ska börja spela handboll igen så kommer jag istället inte hinna med att träffa kompisar.
Det är en balansgång.
Men efter igår så märker jag ju att det är träningsvärken jag saknar mest, och den kan jag fixa själv.
Jag ska börja träna. Det bestämde jag mig för idag. För jag klarar inte av att leva utan träningsvärk. Det är en del av mig, och det är en del som jag tycker väldigt mycket om. För hur ska man annars kunna veta att man har tagit ut sig? Att man har gjort sitt bästa, om belöningen dagen efter är träningsvärk?
Jag vet inte. Men träningsvärk ska man ha. Det är skönt.

Dagens statement

Man ska inte skriva inlägg när man håller på med annat.
Det blir inte intressant då.

Matteplugg

Jag gjorde faktiskt engelskaläxan igår och jag kände mig jätteduktig efteråt. Men jag orkade inte plocka upp matten. Det känns som att när jag väl gör det så har jag brutit mot någon av mina oskrivna lagar.
Jag har ALDRIG haft svårt med matte utan istället har det varit för lätt.
Jag har aldrig någonsin pluggat inför ett matteprov så jag vet inte hur man gör.
Jag har alltid legat först i matteboken, eftersom jag aldrig har behövt hjälp, utan istället har jag kunnat jobba på.
Men nu i torsdags låg jag efter det beting som vi får inför varje lektion. Jag hade inte ens kommit förbi förra lektionens beting när torsdagslektionen i sig var slut, så istället för att gå ut och äta Sushi i torsdags, så gick jag till mamma på ljunkan och räknade matte.
Och även om jag inte räknade igår så gjorde jag det idag, och ska jag vara ärlig så tror jag att jag måste ha kommit ikapp nu, jag tror till och med att jag är förbi. Och det känns skönt.
Nu behöver jag inte ha ångest längre. För nu har jag ingen läxa kvar att göra.=)
Vad har hänt med mig?=/ ^^

FYS =D

Det var måndag idag och måndagar betyder idrott sista timmen.
För det första kom jag på det fem i åtta i morse, när jag skulle gå med andra ord, vilket betydde att jag bara slängde ner lite kläder.
Det betydde också att jag glömde skor, något som jag blev mycket sur över. Vi körde fysträning, och gud vad jag har saknat att bara träna överhuvudtaget. Att bara få känna den sköna avdomningen efteråt, eller träningsvärken som jag med största sannorlikhet kommer att få imorgon. Jag saknar det som bara den.
Så jag tyckte att lektionen verkligen var jättekul för jag fick ta ut mig, trots avsalnaden av mina skor.
Däremot så körde vi inte fys hela timmen utan sista halvtimmen spelade vi fotboll.
Utan skor.
Jag kunde inte gå efter lektionen på grund av att jag hade så ont i mina tår, och jag tror att jag har stukat vänstertån. Ont gör det i alla fall.


Måndagar betyder också Prison Break, men inte idag. Min värld kommer gå under.
Men istället ska jag titta på The Line of Beauty. Jag missade ju första avsnittet så istället kan jag se det idag:D. Det ska ju tydligen vara det bästa.

Hur går det?

Jag borde plugga lite eftersom jag har börjat ett nytt liv (det har varit nyår^^) och det innebär att jag ska börja göra mina inlämningsuppgifter och läxor direkt.
Det går sådär. Eller det går inte alls. För istället för att göra engelskaläxan eller traggla matte (för första gången i mitt liv!) så sitter jag inne på MSN och snackar en massa skit. Egentligen vore det bästa om det blev strömavbrott för det skulle betyda att jag skulle vara tvungen att göra något annat. Jag skulle troligen inte börja för det men man kan ju alltid hoppas att jag tar mitt förnuft till fånga.

Det regnar också

Det blåser idag.
Lite lätt så där.
Typ så mycket så huset snart blåser bort. Man känner faktiskt hur vinden tar tag i huset, jag har säkert varit med om samma sak förut för jag tar ingen större notis om det. Jag tycker om när det blåser, kanske inte om jag är tvungen att vistas i blåsvädret men om jag kan sitta inomhus invirad i en filt med mina händer runt en varm kopp te och läsa en bok så är det riktigt mysigt.
Det är nämligen det jag har gjort hittills idag. Jag har börjat läsa om Harry Potter igen. Egentligen hade jag tänkt att vänta tills man vet när den sjunde boken kommer komma ut så att jag kan läsa om dem precis innan jag ska läsa den sista, men idag kände jag för lite magi så jag började läsa.
Jag har redan läst halva första boken sedan jag steg upp i morse, då tog tekannan slut så jag funderar över att koka en ny. Men jag behöver en lite paus också, så nu ska jag lyssna på lite musik istället.
Joshua Radin tror jag det blir.
Eller The Killers.
Har inte riktigt bestämt mig.

Just keep swimming

Att börja titta på Love accually är när man är lite ledsen är ingen bra idé. Jag började gråta efter två minuter rerdan, så jag var tvungen att stänga av. Jag har ingenting att se där alla är glada hela tiden och ingenting går emot dem. Jag funderar på att sätta igång Hitta Nemo igen... Då blev man bara varm inombords.

Jag vill inte

Det har varit jobbigt idag eftersom jag inte har mått topp. Alls. Det hände en grej igår som fick mig att känna att jag orkar inte det här. Och så har jag inte kännt på över ett och ett halvt år.
Så därför har jag suttit och tittat på film. Hitta Nemo först och sedan Wimbeldon. Jag kunde/ville inte ha någonting tyngre, eller ledsammare. Hitta Nemo var jobbig nog.
Vi ska åka till min farbror och faster i eftermiddag och ha släktmiddag. Min farbro har fyllt 40. "Nole och Bimo" mina två yngsta kusiner kommer vara där (2år, och 5 månader). Även mina två andra kusiner på pappas sida kommer medverka. Jag får hoppas på att det muntrar upp. För Hitta Nemo är inte direkt en komedi.

Katt i fönstret

Jag har vänt på dygnet.
Vilket är det absolut mest idiotiska jag kan göra nu, eftersom jag dessutom började igår, och idag var det fredag vilket betyder att jag var tvungen att gå i skolan idag.
Visserligen har jag precis haft lov, vilket säkert spelar in. Enda problemet med den teorin är väl att jag gick och la mig i normal tid under sista veckan på lovet, men sedan när jag började skolan igen så blev kvällarna väldigt långa helt plötsligt, och nätterna kortades av väsentligt.
Jag skyller mig själv, ingen tvekan om saken.
Men egentligen kanske jag borde skylla på brorsan...

Parkinson och andra lustiga förteelser...

Uhuhuh, ja det här var ju också ett sätt att spendera en dag/kväll/natt... Kul. Och eftersom det mesta som hände bara innefattar internskämt så tänker jag inte återberätta den.
(Och trots det så drar jag upp det nu... Jag är bra på det här med dubbelmoral...
Och att använda ord jag inte riktigt vet om de passar in.)
I alla fall, kvällen fick inte riktigt den vändningen som jag hade tänkt mig när jag blev väckt i morse och tänkte: "Oh, trött... Syrran fyller år nu. Jag slutar 12 idag, ska gå omkring på stan till halv fyra när jag ska hämta syrran vid stationen, bara för att vi ska kunna gå på stan i en och en halv timme innan vi ska äta vid fem. Det borde ju vara klart senast halv sju då så jag har ju i alla fall en skön myskväll framför TVn, när det inte finns något att se."
Det blev inte riktigt så, eller visst, syrran fyllde år, jag slutade klockan tolv, jag drog omkring på stan till halv fyra när jag hämtade syrran på stationen, vi drog omkring på stan till fem när vi gick till Ming och åt, vi var klara klockan sju och vi åkte hem och jag spenderade åtminstonne tiden fram till 10 framför TVn. Men jag spenderade även i princip hela dagen/kvällen/natten fram tills nu med brorsan vilket var kul något jag gjort väldigt mycket den senaste... tiden överhuvudtaget.
Och nu är klockan för mycket för andra natten i rad så jag har glömt bort vad jag skulle skriva. Men jag hade kul idag i alla fall, vilket det är med J, däremot har jag en sprängande huvudvärk just nu och behöver lugna ner mig lite.
Sova kanske vore en bra idé?

Sista snabb fråga, innan jag BÖR gå och lägga mig: Var Lets Dance-juryn extra hårda i år? Låga poäng var det i alla fall rakt över.
Sista snabb kommentar; ni, får tänka er att jag säger det här på klaraste värmländska dessutom, annars blir det fel:
Snygg och stygg
Den ni!
Den slår allt.
(de som fattar kan ju hojta till... stor parkinsonvarning på den)
Nej fy, en blogg ska vara till för allmänheten... Inte bara för några få utvalda... två.

Flitelad Kyckling med liis

Jag slutar skolan om fem minuter^^.
Nice...
Ska ut på stan sen. Först till arbetsförmedlingen, och sedan ska syrran komma in. Vi ska käka ute idag på hennes födlesedag, Ming, så vi ska gå på stan lite innan.
Hon blev glad för mitt paket BTW. Men hon har inte upptäckt Post-IT lappen än. Ser den väl ikväll.

So.

Idag är jag glad.
Min SO-lärare var sjuk. Och jag tycker inte om henne^^.
Jag slapp bli behandlad som en treåring och få allting överförklarat. Och sen få ut ett papper där man ska förstå precis som hon menar fast det inte står så. Jättebra. (Och sedan bli anklagad för att man missuppfattat uppgiften, trots att hon inte skrev att den skulle vara två sidor lång, ha en sammanfattning, vara sönderdiskuterad, och helst vara MVG-klass på!)
Istället fick vi en uppgift om Flodkulturer. Jag fick Induskulturen, eller jag valde rättare sagt.
Fast jag har inte orkat engagera mig.
I So, gör jag aldrig det...
Inte för hennes skull.

Intresseklubben antecknar.

Vi grattade syrran 20 över sex imorse.
Och eftersom jag aldrig gick och la mig igår så var jag rätt så trött.
Men då kom jag underfund med en sak; jag älskar att sova. Det är det tillståndet jag tycker bäst om. När vi grattat syster gick jag och la mig igen, bara för att få ligga ner i en kvart extra.
Det var skönt.
Däremot var det inte lika skönt att vara tvungen att vakna två gånger de här morgonen.
Man ska ju ha något på minussidan.

"så är det alltid med sitt egna... konstnärliga"

Jag borde gå och lägga mig nu eftersom det är skoldag imorgon (idag?) men plötsligt har jag massor med energi som jag kan slösa på "mitt egna... konstnärliga" som bror så poetiskt förklarade det. Att läsa vad jag skrev för länge sedan hade tydligen den inverkan på mig, nu plötsligt blir jag glad av att skriva igen. Av att se mina ord på skärmen (nu blev det EGO igen...)

Syrran fyller år idag, och jag var inne och lämnade en lapp till henne på vilken det stod att jag inte glömt bort hennes födelsedag. Vilket hon tycker om man inte har uppvaktat henne innan klockan halv fem.
Eller det var så för två år sedan. Vem vet, hon kanske har växt sedan dess^^.
Min present till henne är i alla fall ett par väldigt billiga örhängen (mellandagsrea är underbart, 12,50kr-lagom pris) och en heldag på stan när hon vill. Jag tror hon kommer gilla det.

Jag hittade ett blåmärke på knät tidigare ikväll, och nyss kom jag på varför jag har det (för en gångs skull, oftast har jag enorma blåmärken över hela benen utan någon anledning. Eller kan det faktum att jag är handbollsmålvakt ha något med saken att göra?) Jag gik ju in i en dörr i onsdags och slog i knät. Mitt korttidsminne är inte vad det brukade vara.
Eller kanske just vad det brukade vara.

J.

Jag snabbläste igenom inläggen som jag skrivit so far här och lade märke till en sak.
Jag känner bara grabbar som börjar på J.
Coolt.
För övrigt kan jag ju meddela att jag känner 7 grabbar som alla heter Johan.
En kallas Jesus, en annan Gud, den tredje snackar skånska, och den fjärde nämner man helst inte. De andra hamnade någonstans mitt emellan.

Ego-night.

J fick mig att gå igenom en massa gammalt material som jag har skrivit eftersom han påstod att han hade läst något som jag hade skrivit till mor och far.
Och det var riktigt trevligt faktiskt.
Visserligen blev jag mycket generad av mycket och ville bara gå och dra täcket över huvudet, men vissa saker log jag lite överseende åt. Jag var så självupptagen för ett år sedan. Trodde verkligen att allt handlade om mig, och att det var jättesynd om mig.
Det är fel.
Men jag hittade lite grejer som jag är nöjd med. När orden flöt fram som jag ville, och som jag skulle kunna tänka mig att visa för någon.
Usch, den här natten är verkligen EGO-night^^.
Jag ska skärpa mig.
Jag lovar.^^

Cocky

Får man vara stolt över något som man själv har skrivit?
Får man sitta och le och tänka "Shit, va snyggt det låter" när det är ens egna ord det gäller?
I så fall måste jag erkänna att det är det jag gör.
Sitter och ler fånigt åt mina egna ord, sitter och slår mig själv på axeln och säger "Bra jobb Emma. Det där gjorde du bra"
Det ska vara bra för ens ego. Fast man kanske inte ska bli för kaxig.
Snart märker man att man är inte alls bra egentligen.
Man låtsas bara.

Gay.

Det blir väldigt konstiga samtalsämnen när jag snackar med brorsan på MSN.
Bögar. Kyssar mellan bögar. Bögsex. Vilka killar man skulle vilja dela sovsäck med. Bögar. Lite tjejer. Kyssar mellan tjejer. Och lite fler bögar.
Jag är rätt så besatt av just bögar just nu faktiskt (som ni kanske ser?) Fanfics (R-rated Harry/Draco, yummie) YouTube (Wow...) Bilder... And so on..^^
Men att prata om det med J känns lite... wierd om jag ska vara ärlig. Med tanke på att han är väldigt INTE bög^^. Därav de få inslagen att tjejer i samtalet^^.

Hörde att The Line of Beuty skulle gå i repris på måndagar. Tyvärr klockan 22, när jag är klistrad framför Prison Break, men förhoppningsvis ska vi väl ha fått den nya DVDspelaren vid det laget så att jag kan spela in LoB. Jag missade ju första programmet, som tydligen skulle varit det bästa, och dessutom missade jag halva ikväll, eftersom jag istället tittade på SWAT som jag efter halva filmen kom på att jag redan hade sett och inte tyckte om.
Well done Emma.

Snön kommer!!!! en månad för sent.

Jag skulle ha käkat sushi idag men det blev ingenting av det. Först så var jag som sagt tvungen att dra till mamma, och sedan blev det dels lite sent, men dessutom så snöadre det stora flingor så jag kände inte för det. Så jag tog tåget hem med pappa istället. Lyssnade på Lars Winnerbäck.. Det var nice.
Det händer rätt så lite i mitt liv just nu. Visst skolan har börjat, jag pratar med Joel igen, brorsan och jag har kommit närmare varandra, men det betyder inte att det händer saker. Allting puffar på som det alltid gjort, vilket både är bra, kul, skönt men samtidigt terrifying. Mitt liv var inte riktigt på topp precis innan skolslutet, och även om jag egentligen inte ville ha en förändring där, utan ville fortsätta som innan, så vill jag nu inte gå tillbaka till det.
Jag har börjat fundera på att byta skola. Inte för att jag trivs, jag trivs jättebra och jag älskar skolan och mina kompisar, men jag vet inte riktigt om det är rätt för mig. Jag vet inte riktigt om jag kan bli det jag vill bli på den linje som jag valt, och det är ju bättre om jag kommer på det nu än om två år när jag inte kan ändra på det. Men jag vet inte. Vart skulle jag gå om jag inte gick på FU? Jag vill gå där, jag älskar sättet vi jobbar på, men det känns ändå inte rätt.
Eller jag vet inte. En tjej i klassen ska byta skola, och det fick mig att fundera. Jag vet verkligen inte om det är rätt.
Magkänslan är inte rätt.

Skolstart

Första skoldagen. Och det är okej. Jag sov högst tre timmar inatt men trots det har jag inte varit trött. Dessutom så har jag varit glad idag vilket jag inte trodde att jag skulle vara. Eller, alltså jag trodde snarare att jag skulle tycka att det var jobbigt, men allt var precis som vanligt. Gud vad jag hade saknat alla. Dessutom så hade JK kommit tillbaka från Thailand (vilket syntes! Det var som med mig och syrran i somras. Hon ville inte stå bredvid mig för att jag var flera nyanser brunare än henne^^) vilket var skönt. Saknat honom.
Nu ska vi ha engelska, något jag inte ser fram emot.Min engelskalärare är, jättebra... Men engelskan är rätt så trist. Tyvärr.
Men två dagar den här veckan är helt okej och tre lektioner idag är rätt lugnt det med. Matte, tyska och engelska som sagt. Ska till mamma sen, ligger efter i matten.
Låååångt efter

"Nya ting är alltid bra!"

Datorn på nedervåningen funkar inte. Den är ny, platskärm och WLan och allt, men den funkar inte.
För tre dagar sedan skulle mamma skicka ett e-brev till sin väninna i England med en förfrågan om vi skulle kunna bo där under påsklovet.
Det fanns ingen skicka-knapp!
Inte någonstans. Det fanns inget sätt så att man skulle kunna få iväg mailet, och vi prövade verkligen allt. Till slut, efter tre timmars svärande och letande, fick vi skicka det via min email till henne. Vi lyckades inte fundera ut vad som var fel. Har fortfarande inte klurat ut det.
Igår ominstalerade pappa den för tredje gången sen vi fick den i fredags. Och den funkar ändå inte. Han har tröttnat och vill helst strunta i skiten. Det är en hyrdator, och tydligen var det fler som hade haft samma problem.
I alla fall, idag tänkte jag använda skrivaren för att jag skulle skriva ut lite CD-omslag till några skivor jag brände igår, och skrivaren är bara kopplad till datorn där nere eftersom det är enklare så.
Så jag la över det jag ville dra ut på min USB och gick i godan ro ner för att sätta på datorn där nere. Den är åtminstone fin att titta på. Jag satte in USB-minnet och skulle precis öppna dokumentet när jag såg att det inta fanns något Word. Eftersom jag skulle vara tvungen att ändra storlek på filerna innan jag kunde dra ut dem så var detta mycket dålig information.
Och detta missöde ökade på den irritation som jag redan kände för att den här bloggens uppbyggnad inte gick som jag ville.
Så den här dagen har varit dum. Jag har gått omkring och varit sur sen halv tio i morse när jag bestämt mig för att laga scones, och precis tagit ut brödet ur ugnen när jag märkte att vi hade slut på sylt.
Inte ett bra sätt att börja dagen på.
Alls.

Går det inte att gå in genom en springa på två dm?

Jag lyckades gå rakt in i dörren förut när jag skulle gå på toa.
Och jag slog inte bara i en kroppsdel.
På vänstra stortån har nageln gått sönder, och den bultar fortfarande tio minuter efter incidenten.
Min näsa, som i vanliga fall inte brukar vara ivägen för något råkade tydligen för en gångs skull vara för stor.
Min högra underarm skrapades upp.
Och mitt högra knä, som jag redan innan har ont i lyckades träffa precis på kanten så där har jag nu ett (väldigt litet) jack.
Det är rent av kompist.

Snö är det vackraste sinnestillståndet

Imorgon tar mitt jullov slut. Vilket är väldigt skönt eftersom jag egentligen inte ens ville sluta skolan innan juluppehållet. Jag saknar mina vänner, så det ska bli skönt att se allihop igen. Vi har haft fyra dagar mer ledigt än majoriteten av sveriges skolban vilket nästan är en hel veckas extra lov. Då är det jobbigt om det råkar infalla det jullov då vädret väljer att vara emot oss. Ingen snö på julafton, det kan jag leva med. Men ingen snö under hela jullovet, det är katastrof. Jag har inte sett en enda snöflinga sedan 1 november och jag är väldigt orolig. Jag vill ha snö, jag är beroende av snö.
Finns det något vackrare än ett vitt landskap gjort av nyfallen pudersnö?
Mitt svar är nej. Det finns inte det. Jag saknar faktiskt snön, och jag saknar den något ofantligt mycket.

Nystart

Så, då har jag skapat en ny blogg.
Ett tomt ark papper.
Nu kan jag börja om. Inte det att den här bloggen kommer att bli bättre än den förra. Eller mindre med skit, men det är något speciellt med förändring. Jag får ny energi, och dessutom så försvinner skrivkrampen. Jag gjorde samma sak för lite mer än ett år sedan. Nu är det dags igen.
Vad handlar då det här om? Mitt liv. Mina tankar. Skolan, vännerna, saknaden efter handboll, familjen. Personal shit med andra ord. Samma skit som min förra blogg (som för övrigt hittas här), men kanske lite bättre? Kanske att jag lyckats utvecklas på vägen så att mitt skrivspråk om ett år, när jag bestämmer mig för att den här bloggen är färdig, kan se tillbaka och tänka att "jag har utvecklats, jag har blivit bättre." Det är ju det bloggen är till för. Samt att skriva en massa skit som ingen bryr sig om att läsa.