"så är det alltid med sitt egna... konstnärliga"

Jag borde gå och lägga mig nu eftersom det är skoldag imorgon (idag?) men plötsligt har jag massor med energi som jag kan slösa på "mitt egna... konstnärliga" som bror så poetiskt förklarade det. Att läsa vad jag skrev för länge sedan hade tydligen den inverkan på mig, nu plötsligt blir jag glad av att skriva igen. Av att se mina ord på skärmen (nu blev det EGO igen...)

Syrran fyller år idag, och jag var inne och lämnade en lapp till henne på vilken det stod att jag inte glömt bort hennes födelsedag. Vilket hon tycker om man inte har uppvaktat henne innan klockan halv fem.
Eller det var så för två år sedan. Vem vet, hon kanske har växt sedan dess^^.
Min present till henne är i alla fall ett par väldigt billiga örhängen (mellandagsrea är underbart, 12,50kr-lagom pris) och en heldag på stan när hon vill. Jag tror hon kommer gilla det.

Jag hittade ett blåmärke på knät tidigare ikväll, och nyss kom jag på varför jag har det (för en gångs skull, oftast har jag enorma blåmärken över hela benen utan någon anledning. Eller kan det faktum att jag är handbollsmålvakt ha något med saken att göra?) Jag gik ju in i en dörr i onsdags och slog i knät. Mitt korttidsminne är inte vad det brukade vara.
Eller kanske just vad det brukade vara.