Träningsvärk

Jag har träningsärk och det är så skönt så det är inte sant.
Om det är någonting jag verkligen saknar av handbollen så är det träningsvärk. Det är konstigt, men det är bland det bästa som finns. Om det är så att man ska ha ont på något sätt överhuvudtaget, så är det träningsvärk man ska ha. Utan tvekan. Just nu gör det ont i magen så fort jag reser mig upp eller ska sätta mig till rätta på en stol, eller när jag skrattar. Och så har jag ont vid axlarna. Det gjorde jätteont när jag skulle borsta tänderna imorse men det var skönt. Jag tog ut mig igår, jag har träningsvärk idag, det är som det ska vara.
Jag pratade med M idag, min idrottslärare i höstterminen i åttan, och han skrattade bara åt mig när jag sa att jag saknade handbollen så mycket så att jag höll på att gå upp i atomer.
"Det är ju bara att börja igen," sa han. När jag svarade att jag hinner inte sa han enkelt, "Idrott han man alltid tid för."
Och han har rätt. Egentligen har han rätt. Och jag har tid, men om jag ska börja spela handboll igen så kommer jag istället inte hinna med att träffa kompisar.
Det är en balansgång.
Men efter igår så märker jag ju att det är träningsvärken jag saknar mest, och den kan jag fixa själv.
Jag ska börja träna. Det bestämde jag mig för idag. För jag klarar inte av att leva utan träningsvärk. Det är en del av mig, och det är en del som jag tycker väldigt mycket om. För hur ska man annars kunna veta att man har tagit ut sig? Att man har gjort sitt bästa, om belöningen dagen efter är träningsvärk?
Jag vet inte. Men träningsvärk ska man ha. Det är skönt.