Korintiska pelare på ett Pompejiskt tempel

Största delen av min tid just nu går åt till skolan, för att inte säga att all tid går åt till skolan.
Dels så är det temaarbetet (som vi för övrigt ligger först med, vi har börjat bygga ihop grunden redan=) Och det har ingen annan gjort än), där vi förutom att vi ska bygga ett tempel, också ska skriva en text på engelska som beskriver templet, en novell på svenska som ska ha någon koppling till den byggnad man gör ( =tempel för våran del) och ha en muntlig redovisning för klassen där vi ska ta upp religion och undergång, (varför och hur Pompeji försvann). Det är det stora just nu, det som är viktigast (särskilt eftersom jag fick reda på av några treor att största delen av vårat estetbetyg kommer baserat på just det här arbetet=/.) Men förutom det så har jag fortfarande NO-uppgiften som ska lämnas in på onsdag, och den har jag inte ens börjat på än. Och dessutom så är det lite småläxor här och var men det känns som om tiden bara precis räcker till. Men trots det så känner jag mig inte stressad, utan jag är istället lugn och sansad och väldigt inte-gör-vad-jag-ska-aktig. Men det känns inte som om det är nödvändigt. Inte just nu. Nästa vecka kommer däremot bli ett helvete tror jag, men nu är det lugnt.
Dessutom är jag glad idag. Pratade med syster igår, om saker jag inte velat ta upp för att jag inte velat oroa henne, men det visade sig att hon kände likadant.
Det var skönt.