Självförverkligande som tema i boken Parfymen, berättelsen om en mördare

Huvudvärken börjar nu ge med sig, efter att jag proppat kroppen full med Panodil (som är världens underbaraste mirakelmedel, det enda som hjälper mot huvudvärk) och Ipren (som var det enda som hjälpte den här gången) och te. Det var så länge sedan jag hade huvudvärk just nu, och det känns så ovant. Jag kan inte förstå att för två år sedan var detta vardag. Otroligt.

Jag har börjat skriva på min rapport till svenskan nu. Vi har läst Parfymen, Berättelsen om en mördare av Patrick Süskind och vi skulle välja ett tema som vi tyckte var centralt i boken och sedan skriva en minirapport om det. Jag valde Självförverkligande, och det är enormt kul. Rapportskrivning är den redovisningsform som jag älskar mest och jag kan bli helt uppslukad av det när jag väl sätter igång.

Dessutom så älskade jag boken, även om slutet inte riktigt var som jag hade velat ha det. Men med tanke på att jag inte kan komma på ett bättre sätt att avsluta berättelsen på, får det helt räknas som ett bra slut.
Ni som ännu inte har läst Parfymen, läs den. Det är en välskriven, bra berättad historia om en man som stod utanför samhället, och som hade världens, nej universums, bästa luktsinne. Han var en man som såg sig förmer alla andra, men mycket skickligt dolde det bakom ett intetsägande yttre.
Han var helt enkelt den perfekte mördaren.
Fram tills han begick sitt livs största misstag.
Hans namn var Grenouille (och bara det borde väl få en att läsa boken eller?)