All those years. Poof, gone. For ever

Jag är klar med ALLT skolarbete i hela ettan.
Och det är ju hela åtta timmar kvar innan jag måste börja fixa i ordning mig för skolavslutning.
Tänk va, jag slutar ettan! Redan liksom.
Det var inte länge sedan jag började lekis och allting började. Det är inte länge sedan jag gick i ettan och skrev stora bokstäver på lösblad med olika kritor och sedan satte in dem i en pärm.
Det är inte länge sedan jag gick i tvåan och stoppade in suddgummin i öronen för att det var så stökit i klassrummet, den kvällen slutade med att jag blev sövd för att de skulle kunna få ut dem.
Det var inte länge sedan jag gick i trean och blev tillsammans med min första kille.
Det var inte länge sedan jag gick i fyran och femman och bara flöt med. Lyckades bra i skolan och tyckte fortfarande att det var KUL. Det var innan man började högstadiet och man plötsligt var tvungen att hata allt som hade med skolan att göra.
Det var inte länge sedan jag gick i sexan och började läsa tyska.
Det var inte länge sedan jag gick i sjuan och plötsligt var tvungen att byta skola.
Det var inte länge sedan jag gick i åttan och man trodde att man ägde hela världen.
Och det var definitivt inte länge sedan jag gick i nian och hade ångest över vad som komma skulle.
Och nu slutar jag ETTAN PÅ GYMNASIET! Nej, det är ofattbart.