Kim, Es och I, den här texten är för er

Det här fick mig bara att bli så fruktansvärt sur och arg.
För det han säger är fel!
Jag har träffat många kompisar över internet, och tre av dem har jag har kommit riktigt nära, och även om jag idag har träffat dem alla tre så var vi ändå mycket bra vänner redan innan dess! Det faktum att jag nu inte kan klara mig utan två av dem har ingenting att göra med att vi har träffats på riktigt, och på så sätt fått de där ärliga signalerna som han pratar om, utan det har att göra med att jag har vågat lita på dem. Jag har svårt att prata med folk och det blir lättare över internet när det inte är face to face, vilket gjorde att de kände mig bättre än vad mina vänner runt omkring gjorde, och på så sätt
Jag har kallat dem mina vänner redan från början, och de är nu tre av de sju personerna som jag verkligen räknar som mina for-life-vänner, som jag alltid kommer ha där och som jag alltid hittar tillbaka till, no matter what.
Och dessutom! Han forskaren i artikeln har ju inte ens baserat det han säger på vad som kommit fram i enkäterna, utan istället antar han massor och det mesta är hans egna tankar och värderingar!
Och som sista grej så drar han alla över en kam och säger att "människor är beroende av 'ärliga signaler'", och att det är svårare att få vänner online eftersom VI behöver vara säkra på att den vi anförtror oss åt går att lita på. Vadå VI! Vi är alla olika i hur våra vänskapsrelationer ser ut, och det finns ingen relation som liknar en annan. Jag skulle aldrig kunna umgås med Es, eller Malini, eller M, på det sättet som jag umgås med Juli, och tvärt om. Det går inte för de är inte samma person. De är inte lika, och även om vi kan umgås tillsammans, så blir det en annan sak när man är en och en. Vilket gör att han kan inte säga att vi är likadana allihop, att vi alla har samma behov av en vänskapsrelation. Det är som att säga att mor och far umgås på samma sätt med sina kompisar som jag och syster med våra.
Och det vore helt absurt.