Bröllopsfirande

Det var, precis som jag förespådde, en speciell helg. Men det var mot förmodan roligt dessutom.
I fredags kväll åkte vi och hälsade på min 6åriga kusin som är så bortskämd så det är synd om henne. Och dessutom är hon så blyg så hon knappt pratar med folk, men hon pratade med mig, och var dessutom runt omkring mig i princip hela helgen, både fruktansvärt jobbigt, men även lite kul.
I lördags var vi i badhuset hela dagen, det känns väldigt orginellt att ha bröllop i en simhall men det hade de. Fast det blev inte så mycket integrerande mellan familjerna, min släkt höll sig på sin kant, pratade med varandra och badade med varandra, och den andra släkten gjorde likadant. Men jag känner ingen direkt dragning till att umgås med dem heller så det får väl gå.
Först hittade vi en boll som vi började4 kasta mellan oss. Jag, syrran och K mot mina tre äldsta kusiner och två av mina farbröder. Det var kul, fast de var liksom 5 fullvuxna killar/gubbar (beroende på vem man menar) mot oss, tre små tjejer. Inte direkt rättvist.
Men det var askul, och jag hade bevis för det dagen efter. Mina överarmar var fulla med blåmärken och jag hade, och har fortfarande träningsvärk i hela överkroppen. Och den är dessutom värre idag.
Sen efter det åkte jag, J, hans bror och min äldsta kusin vattenrutchbana tillsammans. DET var kul, och jag skrattade så jag skrek. Första gången undrade jag vad de höll på med efter som jag inte var beredd på det men sen var det bara kul.
Och badade bastu gjorde jag också. Varmt var det^^
Och igår var ju själva bröllopet, och det var också lite speciellt. Eftersom gudtjänsten var lite sent så hann vi inte vara med på kaffet efteråt eftersom det är 32 mil från Torsby till Mantorp och vi ville inte komma hem för sent.
Men när min moster kom in, var hon inte vitklädd utan hade en grön, knälång klänning och hon och hennes man (uhhh, rysing) gick väldigt fort fram till altaret.
Jag vill inte klanka ner på bröllopet för det var fint och så, men jag har lite emot hennes man och då hittar man fel. Och jag hade svårt att hålla mig för skratt, liksom många andra, vilket är synd tycker jag.
Min morbror satt snett framför mig och han var väl en av dem som hade svårast att hålla sig tror jag, han satt verkligen och försökte hålla det inne. Och framför honom satt morfar och vände sig halft bakåt hela gudstjänsten precis som att "nu skärper du dig". Tyvärr lade jag märke till fler sådana saker, än till själva gudtjänsten
Men nu är de gifta i alla fall. Kul för dem.