Blä

M ligger fortfarande och sover i min säng och jag knallar runt lite på olika bloggar.
Och jag känner hur frustartionen bara stiger inom mig.
Jag vill också kunna skriva som de!
Jag vill också kunna få orden att flyta fritt.
Vävas samman.
Flätas ihop till något poetiskt.
Det finns så mycket jag vill göra med det jag skriver, tänja på gränserna, men jag kan inte. Jag är fast i en låda som är strikt konstruerad så att jag bara kan skriva om det som hänt. Inga utsvävningar. Ingenting.
Det är så det är.