Look at me. I'm not afraid.
Jag sitter här och gråter.
Tårarna rinner nerför mina rosiga kinder.
Det är tårar av glädje, det är tårar för att det är så vackert.
Det är Extreme home makeover-tårar.
Jag sitter inne på TV links och tittar på avsnitt ur åttonde och sista säsongen av Förhäxad. Jag och syster har alla de tidigare sju säsongerna på DVD och de har jag i princip tittat sönder vid det här laget, men den sista säsongen har jag nästan inte sett ett enda avsnitt av, så det ser jag till att catch up genom att se dem inne på TV links.
Och jag har nu hittat den absolut vackraste och bästa scenen ur hela serien.
Det är i S8E13:Repo Manor när Paige berättar för sin pojkvän att hon är en häxa. De sitter uppe på taket med en stjärnklar himmel ovanför sig och har precis avslutat en underbar picknick.
Hans reaktion på att hon är en häxa fick mig att börja storgrina. För det finns pojkvänner under de senaste sju säsongerna som har kunnat ta det faktum att de är häxor rätt så bra, men det är ingen som har kunnat samla sig direkt.
Mer än Henry.
Paige: Hey, Henry.
Henry: Yeah?
Paige: Guess what?
Henry: What?
Paige: I like you.
Henry: Hey, Paige. Guess what?
Paige: What?
Henry: I like you, too. I'll tell you, this day is getting a lot better than how it started.
Paige: Yeah. So far.
Henry: Why do you keep saying things like that? What do you have to tell me? Come on. It can't be that bad. Rooftop picnic. Starlight, candles. Wait, wait. I want to guess first actually. Hold on. Let me see. You used to be a man before? No. That's not true, right? Good. Come on. Tell me. What is it?
Paige: I don't think you're gonna like it.
Henry: You try me.
Paige: Have you ever wondered about the kind of strange things that happen with me and kind of since you've known me? Like why was I there trying to help your parolee? How did I find that baby's father so quickly? How'd you get that guy to tell the truth? How did you get shot and miraculously survive? And even little things like today. Finding your keys and your wallet. And then there's that winning o the $10,000 thing which you should probably give to charity. Because that, you know--
Henry: ok. Ok. What are you trying to tell me, Paige?
Paige: Do you believe in magic?
Henry: I don't know. I don't think about it much. Why?
Paige: I think it's time that you did. Lights. [Small lightning stars start flying over their heads] I'm doing that right now.
Henry: How?
Paige: I'm a witch. I have powers. I can make these kind of things happen. I'm not the kind of witch that rides around on broomsticks, or the hat or with the little black cat. That sort of thing. I use my powers for good. I help people. And this is not going well, and I can see how completely scared off you are from me. Door's right there, and it won't hurt my feelings.
Henry: Paige?
Paige: What?
Henry: Look at me. I'm not afraid.
It just broke my heart! Jag har tittat på Förhäxad de senaste tre åren, och aldrig har en scen fått mig så berörd, fått mig att känna så mycket.
Det kan ha att göra med att det är mitt i natten och mina känslor är helt upp och ner.
Men det där är den finaste scenen jag hittills har sett, den underbaraste.
Och då är jag ändå rätt så insnöad redan innan.
1 kommentar:
själv har jag aldrig sett förhäxad, är inte så mycket för tv.
har inte hon skrivit två andra böcker som heter Emma och sen en till, Persuasion tror jag den heter. fast det kanske är någon annan författare.
joi i för sig, ögongodis, det är alltid värt att se på. även fast dom är stela som pinnar. jag har bara sett reklamen och sm¨å snuttar ur den, men usch vad jag vills e den! missade den på bio, big mistake! hehe, det är många såna filmer..typ hälften.
hehe tack, jag måste ju göra någonting om jag inte ska plugga. och det ska jag inte!
Skicka en kommentar