Mammig

J tycker det är jobbigt när jag berättar att han måste äta.
Som om han inte redan vet det.
Som går när han inte ätit något på hela dagen och klockan var halv åtta. Du var jag lite agressiv. Då sa jag åt honom att gå ut i köket och laga mat direkt.
Då slutade han prata.
Ville inte att jag skulle bli mer arg för att han fortfarande inte hade ätit en halvtimme senare.
Då blev jag arg på mig själv.
Han är snart 21 och kan ta hand om sig själv.
Han behöver inte en lillasyster som säger åt honom att han måste äta.
Men kanske bara lite.

Fast egentligen är det ju bra att jag bryr mig, tycker jag i alla fall. Jag skulle gärna ha någon som sa åt mig att fan Emma lägg av nu, du måste äta! någon gång ibland så där.
Men det behöver ju inte gå till överdrift.
Jag kan få bry mig. Kan få säga till dem att de måste äta, sova, inte kan vara med på idrotten med feber/yrsel/ingen mat i magen/dubbelseende.
Man bara lite.
Jag behöver defenitivt någon som säger åt mig.
Frivillig?