Future-talk

Det har varit fint väder idag.
Efter det att jag sa hejdå till Joel så gick jag och syrran ut och gick.
På vissa ställen har snön nästan försvunnit helt medan det på andra ställen är så halt så man knappt kan gå där. Så var det borta vid Vetakyrkan. Jag och syrran var tvugna att gå på var sin sida av vägen för att överhuvudtaget kunna gå framåt.
Men det var skönt. Det tog en och en halv timme typ och vi pratade bara om ingenting. Eller jo, vi pratade om våran framtid. Och att min är väldigt mycket mer nära än vad hennes är. Hon vet inte vad hon vill bli när hon blir stor.
Men när jag gick i sjuan så hade jag ingen aning om det heller.
Jag minns inte när jag kom på att jag ville bli tolk, men det var på grund av A som kommer från USA och som bodde hos J och hans familj för ett tag sen. Det var då tanken kläcktes, men jag vet inte hur länge sen det är. Men syster vet inte vart hon vill. Hur hon vill göra.
Jag tyckte inte att det gjorde så mycket.
Hon har 5år kvar innan hon måste veta.