Vidskepelse

Jag blir vidskeplig när jag är stressad eller nervös eller uppskruvad över något.
Jag var till exempel nervös inför kinesiska lektionen idag. Hade ont i magen.
Så när jag gick till tåget för att ha min första lektion i kinesiska råkade jag trampa på en A-brunn. I vanliga fall bryr jag mig inte alls utan jag kliver snarare på dem bara för att. Samma sak att jag ALLTID lägger nycklarna på bordet, eller ser till att alltid gå under en stege om jag ser en.
Men idag ville jag inte gå på brunnen och när jag gjorde det kände jag att nu skulle det gå åt helvete på lektionen.
Någonting skulle gå fel.
Jag hittade inte dit, så jag hamnade i helt fel klassrum. Jag var inte välkommen in för hon hade inte fått reda på att jag skulle dyka upp. Jag fattade ingenting eftersom hon tog allt på kinesiska.
Egentligen är det fånigt. Jag säger inte att vidskepelse i sig är fånigt för jag förstår de som är vidskepliga. Men eftersom jag i vanliga fall inte är vidskeplig, utan istället gör allting tvärt emot, så är JAG fånig när jag plötsligt får för mig att jag tror på sådana saker, bara för att jag är på väg att göra någonting som jag inte gjort förut.

Lektionen gick bra. Det var svårt med de olika ljuden, men annars var det lätt.
OCH KUL!
Gramatiken existerar ju knappt.
Jag ska börja i höst. Och då ska jag se till att trampa på varenda A-brunn jag kan hitta på vägen dit.