Nu har jag äntligen förståt vitsen med hela den här dagen.

Nu har jag bestämt mig.
Nu måste jag sätta mig ner och plugga för att jag ska kunna fungera imorgon, och inte bryta ihop. Jag har försökt i sex timmar nu, men jag har inte tänkt över varför jag ska göra det.
Nu vet jag.
Om jag inte gör det, kommer jag vara så stressad imorgon att jag inte vet varken ut eller in.
Jag struntar i svenskan så länge och hoppar på katastrofarbetet istället.
Där behöver jag ingen inspiration.
Där ska jag bara återberätta en massa fakta.
Det kommer jag klara.