Lost relationships

Idag har varit en riktig träffa-folk-jag-inte-pratat-med-på-100-år-dag. Först efter skolan, som slutade en timme tidigare än beräknat, gick jag och A och fikade och hade det mysigt. Hon och jag har typ inte snackat sen innan jullovet, jag skojar inte, och då går vi ju ändå i samma klass!
Vi skulle egentligen gått på bokrean, men vi vände mer eller mindre i dörren när vi märkte hur mycket folk det var.
Sen när vi fikat klart springer jag in i Andy. Och det var verkligen suprisesuprise! Vi har inte pratat sen våra föräldrar slutade träffas och det var någon gång på 90-talet känns det som. Det är inte så länge sen men jag har inte sett honom på evigheter verkligen! Så då sa jag snabbt hejdå till A och började prata med honom istället. Han är verkligen jättetrevlig, och vi har växt upp tillsammans ordentligt. Han var en månad gammal när jag föddes. Så vi stod och pratade så att han missade det tåg som han var tvungen att vara med på. Tycker lite synd om honom faktiskt.
Men när jag sagt hejdå till honom gick jag till Jannie och vi har inte heller pratat på hur länge som helst. Även om vi inte känt varandra så jättelänge så saknar jag henne. Vi pratade mestadels om handboll, och handboll, och handboll.
Men det var jättekul, och jag hoppas att jag ´kommer få ihop pengar snart så jag kan gå och klippa mig lite. Det vore skönt.
Sen på tåget hem stöter jag ihop med T. Och jag vet inte när jag pratade senast med henne. Om jag ska vara ärlig så tror jag det var på skolavslutningen i nian och det är nästan ett år sedan. Även vi pratade hela vägen hem.
Men det är svårt att prata med folk man inte sett på jättelänge, för man vet inte vart man har varandra längre, och det blir bara ytligt. Jag och Andy kunde prata om allt förr men nu idag gick inte det. Vi har förlorat den kontakt som vi hade när vi var mindre. Men trots det, och trots den långa tid som passerat sen vi senast sågs så gick det lätt att prata.
Jag brukar ha svårt att få fram orden när jag måste, men nu gick det bra.
Enkelt rent utav.