Is Harry Potter my life?

K frågade mig om jag börjat lyssna på Wizardrock efter att jag fick reda på att sjunde Harry Potter boken snart släpps.
Wrong.
Jag har lyssnat på det ett tag. Men det kanske inte var förrän nu som jag verkligen började lyssna på det. Men det kanske mer har att göra med att jag inte haft något ljud på datorn innan det att jag blev jätteintresserad av den lille trollkarlen igen (som för övrigt inte är så liten längre...)
Shit alltså. Vilken kropp han har fått!

Det HÄR är Harry (Dan) i mina tankar............. . ..................inte det här.

Inte så... vuxen.

Sen att han är ett år äldre än mig och jag snart fyller 17 har inte mycket med saken att göra. Han är fortfarande bara ett barn! Jag känner mig för övrigt inte så vuxen. Men med tanke på att han är 12 år på den första bilden så är det ju inte så konstigt om han växt upp nu. Men jag missade den förvandlingen. Jag har den inspelad. Han ser inte ut som 12 i den sista filmen, men den informationen har gått mig förbi. De är fortfarande jättesmå.

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet, jag har som sagt lyssnat på Wizardrock ett tag, och även om de inte oftast är jättebra på att sjunga så det ändå bra. Jag myser och ler när jag lyssnar. Och vissa band är faktiskt bra (som till exempel Draco and the Malfoys och The Remus Lupins), även på sångdelen.

Men som K sa, jag har nog blivit rätt så besatt den sista tiden. Hm, de verkliga böckerna, på svenska och engelska, fanfictions i överflöd samt musik... Utöver det vanliga sökandet av information på internet varje dag.

Hm, besatt var det.