En bild säger mer än tusen ord - ett svartvitt foto säger mer än ett i färg

Jag är helt såld på svartvita foton. Det känns som om hela bilden får en annan ton så fort den är svartvit, den känns mer mystisk, den känns mer sofistikerad.

Och det har ingen betydelse om det är personbilder eller landskapsvyer. Bara de är svartvita så blir allting mycket finare.

Ta den här bilden som ett exempel. Den är tagen efter jordbävningen i San Francisco 1906 (ser ni, jag gör faktiskt skolarbete fortfarande! Även om jag redan hade den där bilden på datorn innan...) och den har en känsla som jag inte tycker att färgbilder får fram. Det känns mer ögonblick än vad en färgbild skulle göra.

Eller ta den här bilden. Den föreställer min morfar och mormor efter deras bröllop 1956. För mig har den allt. Och jag använder till och med den som skrivbrodsunderlägg på datorn. Jag älskar den. Det hade inte varit samma sak om den vore i färg. Jag skulle inte få samma kårar efter ryggraden om den inte varit svartvit.

Båda dessa bilder betyder mycket för mig (den övre lite mindre eftersom den undre är mer personlig) men de hade inte gjort någon inverkan alls,

om de inte vore svartvita.