Ångest
Jag har bara en stor jävla klump i magen. Den vill bort, men den sitter fast, tar sig ingenstans, försöker rucka på sig, försöker komma upp. Men sitter still. Gör ont.
Det bränner som bara den i halsen, sådan smärta som brukar försvinna när man gråtit, som löses upp efter att tårarna tagit slut. Men den är fortfarande kvar. Tårarna har torkat, kinderna är torra och tårkanalerna är tomma. Men smärtan i halsen, klumpen, är fortfarande kvar. Sitter fast.
Tankarna snurrar bara runt i huvudet. Runt runt runt. Stannar aldrig, slutar aldrig. Studsar fram och tillbaka, upp och ner. Du är tjock. Du är ful. Ingen älskar dig. Du kan bara dö.
Allting bara dunkar över allt. Jag vill slå något. Jag vill kräkas. Jag vill skära upp handlederna. Jag vill lägga mig ner på golvet. Jag vill gråta. Jag vill att allting bara ska försvinna. Jag vill dö.
Jag bakade kladdkaka idag. Igen. Vi hade bara ett ägg så jag bakade bara en halv. Sedan när den var klar så ville jag inte att mor skulle få reda på det, så jag städade undan allting och tog med mig formen upp till mitt rum och åt upp den. Men jag glömde stänga av ugnen så mor kom på det i alla fall. Började tjata om att jag kan inte hålla på så här, det kommer sluta med att jag blir "En stor fet boll"
Och jag vet det! Jag vet att jag inte kan hålla på så här. Jag vill inte hålla på så här. Jag hade inte ätit någonting på hela dagen för jag var inte hungrig. Och jag var inte hungrig när jag gjorde den heller, jag var inte ens sugen. Jag ville bara göra något. Hade slut på idéer, jag hade tråkigt. Och jag hatade varenda tugga av kakan. Ville spotta ut den. Men jag kan inte lämna mat, har aldrig kunnat, så jag åt upp allting i alla fall. Jag kan inte ens lämna mat när det är äckligt i skolan. Jag måste äta upp det i alla fall. Instinkt eller något. Men det är så.
Och det där var egentligen bara slutet, för jag har känt mig konstig hela dagen, hela tiden. Det där var bara droppen liksom. Mor får mig alltid att känna mig så dålig, så liten, som om allt jag gör är fel. För allt jag gör är ju fel.
1 kommentar:
guud, det lät som jag!! jag var precis likadan, men sen så insåg jag att det bara var självdisciplin. gud, ibland fattade jag inte varför jag åt så mycket godis och liknande, jag mådde ju så illa efteråt! men deet är helt enkelt bara att slänga den, räkna till tre, och slänga på två. det hjälper faktiskt. men gud, det var klurigt att lämna mat. men jag har upptäckt att det känns mycket bättre när man kan lämna mat, när man är mätt. då blir man inte övermät och känner sig inte glupsk.
men jag förstår hur det känns, lite i alla fall. skriv om du vill prata eller något. =D
Skicka en kommentar