My Future lies in the hands of Albus Dumbledore

Klockan mitt i natten kom jag plötsligt fram till en sak.
Min framtid.
Jag vill inte bli tolk längre.
Och nu är det definitivt.
Innan har jag velat fram och tillbaka lite, men när jag stod och borstade tänderna så började jag fundera över den kommande hösten, vilket betyder att jag kom att tänka på mina kinesiska-lektioner.
Jag kände att det var nu min framtid lite skulle avgöras, för antingen lägger jag ut pengar (som jag inte har) på lektioner i kinesiska, eller så ber jag mor och far om hjälp, eller så struntar jag helt i det.
Och plörsligt stod det helt klart för mig. Jag vill inte bli tolk. Inte i kinesiska i alla fall, och även om det här skrämmer skiten ur mig för tolk har varit mitt stora jobbmål de senaste 4 åren, så känner jag ändå ett lugn. Jag vet inte varför, för jag är en sådan som MÅSTE veta saker. Det värsta jag vet är att slänga mig ut i det okända och låta tiden utvisa. Jag vill veta, och jag vill veta nu.
Men det är ändå lugnt, för jag har kommit fram till en sak, tolk är inget för mig.
And all was well