Snart är det en ny dag

Idag har jag levt med Eln och M hela dagen. Eller i alla fall hela eftermiddagen.
Eln's kompis var i staden och därför skulle jag och M följa med henne in till Linköping när hon skulle träffa Honom.
Det fanns bara ett problem, Han gick inte att få tag på.
Men vi åkte in till Linköping i alla fall och fjantade runt (jag nerdade, Eln fjantade och M låtsades som hon inte kände oss). Eln köpte bland annat två bananer till mig som jag är väldigt stolt över. De kostade 4kr tillsammans och jag har fortfarande kvar kvittot.
Jag sparar faktiskt alltid mina banankvitton. Det visar att jag har varit hälsosam och duktig.
I alla fall, runt fyra kände vi inte för att vänta på Eln's kompis längre, för Han hade fortfarande inte dykt upp men vi hade fått tag på Honom (Han hade inte haft någon täckning under hela dagen så det var därför Han hade varit okontaktbar), så vi började röra oss mot stationen.
Tåget hem gick halv 5.
Så vi stod i godan ro på stationen och pratade i en kvart och sen, fem i halv fem ringde Eln's mobil.
Det var Han.
Han var nu klar med det han skulle göra, men visste inte om han skulle komma till staden.
Han och Eln velade fram och tillbaka. Tåget rullade in. De hade fortfarande inte bestämt sig. Folk började gå på, jag och M försökte få dem att bestämma sig, vi var ensamma kvar på perrongen, vi visste fortfarande inte om vi skulle gå på, och vi bestämde att vi skulle stanna kvar i stan och vänta på Honom en timme till. Så vi vände och gick tillbaka in mot city och tåget rullade iväg.
Det slutade med att vi INTE träffade Honom någonting eftersom hans mor inte velat skjutsa in honom till stan, men jag fick en kombinerad Vattenspruta och fläkt av M, och vi satt utanför mitt hem (alas Folkuniversitetet) i en halvtimme och solade, så den extra timmen i stan var inte helt bortkastad i alla fall.