Jag är Jag

Jag har kommit fram till att jag slösar bort mitt liv.
Jag gör inget meningsfullt alls.
Och snart kommer jag tvina bort och dö.

Det enda jag gör är att sitta här och klaga över att mitt liv inte är som jag vill att det ska vara, som jag hoppas att det ska vara, istället för att ta tag i problemen som finns och se till att jag får det liv jag vill ha. Jag är för feg!
Annars så oroar jag mig största delen av tiden också. Framför allt om vad andra människor ska tycka. Om mig. Om det jag gjort. Om vad jag har sagt.
Sen bryr jag mig för mycket. Om hur jag ser ut alltså. Jag är för tjock, jag är för finnig, jag är ful, jag ser trött ut, vem skulle någonsin vilja vara med mig? När jag VET, att det har ingen betydelse. Jag är den jag är. Och jag borde vara stolt för det. Jag borde kunna säga att det här är jag, deal with it. Jag vet ju att jag har underbara människor runt omkring mig som stöttar, som älskar. Varför då bry sig.
För att jag måste. För annars skulle jag vara nöjd, och det r ju farligt.