Jag spricker, jag går under, jag är högt, jag är lågt. Men allting löser sig till slut.

De senaste dagarna har jag varit frånvarande, det beror på olika saker.
Kärleksknutar i överflöd i magen, blandade med fjärilar och killar som snurrar i huvudet, samtidigt som mitt mattematik-betyg helt och hållet bestämdes av ett arbete som jag var tvungen att lämna in idag. Jag lämnade in det, och jag är nöjd. Jag har gjort mitt bästa, och det är det enda jag kan göra. Det är så livet är för en student, nu är det första arbetet borta och då kommer det så klart nya. För att vara första riktiga veckan i trean tycker jag att vi har det lite väl kämpigt, men det är så det är.
Jag är lycklig i alla fall. Livet är enkelt ibland, ibland är det inte lika enkelt.
Just nu är det väldigt bra i alla fall:)

Matten är inlämnad och två killar kan strykas från listan. Nu låter det som jag följer protokoll, vilket jag absolut inte gör. Jag följer bara mitt hjärta, och ratas man måste man gå vidare.