Music to my ears

Idag har jag varit lite olaglig. Men jag har hittat väldigt mycket bra musik också.
Och 4GB försvinner snabbare än man hinner säga Winnerbäck. Däremot har jag nu sett att min musiksmak ändrats lite sedan mitt musikbibliotek började byggas upp och formas. Det var nu länge sedan Good Charlotte lades på hyllan, men nostalgifeelingen är inte högre än när jag hör dem. Ungefär i samma veva som Good Charlotte försvann dök Winnerbäck upp. Minns inte om han var anledningen, eller om de bara råkade befinna sig på olika våglängd vid samma tillfälle. Jag har inte lyssnat på Dublin Fair på jättelänge, utan de har bytts ut mot Hello Saferide och Anna Järvinen. Håkan ligger där, med Gårdakvarnar och skit som var den första låt jag verkligen lyssnade på. The Killers har gått upp och ner. Ibland är det hela tiden, ibland absolut inte alls. Just nu är det ibland. Här ligger all tysk musik jag laddade hem i våras, och som spelades frekvent under två veckor. Oj, nu sprang vi på Depeche Mode som jag lyssnade på i nian men aldrig mer. Och framför allt inte efter att mitt musikbibliotek kraschade och jag var tvungen att bygga upp det igen. Där finns Tom Jones, Toyah, Cat Stevens och Josh Groban, som inte har så mycket mer gemensamt än Trollfamiljen. Där ligger Billie the Vision and the Dancers som bara var något odefinierbart innan jag hörde dem live. Det finns ny musik också, som JayMay som jag hörde för första gången förra veckan, eller Marit Bergman som jag aldrig lyssnat på innan jag laddade ner henne. Jag kan se skiftningarna, jag kan se när jag var influerad av vem, och så kan man ta a trip down the memory lane, och minnas, kännas, influeras och nostalgiseras.
Jag har en hel mapp som heter Övrigt Material, som innehåller all den musik jag lyssnade på innan jag började lyssna på någonting alls. Där kan jag gå in och botanisera. Det är mest musik som jag fått över MSN. All musik från OC till exempel, eller annan odefinierbar musik som definierade MIG under sjuan och åttan. Hoobastank, Sufjan Stevens, Gnarls Barkley, Rufus Wainwright, JEM, JET, José Gonzales, Manfred Earth Band, Ryan Adams. De flesta har bara en enda låt. En låt som betyder väldigt mycket för mig nu såhär i efterhand. Om jag skulle skaffa hela skivor skulle det ändå aldrig bli detsamma. Det är den låten, det är allt.

Severus är proppad med musik nu, och jag är glad.
LW tar upp 25%, en hel Gig, alldeles själv.