Handbollslektion

Jag och Vickey höll i idrottslektionen idag och det gick verkligen jättebra.
Jag fick någonting annat att tänka på, någonting som jag tycker är roligt, vilket betydde att jag kunde fokusera. Jag har annars haft väldigt stora koncentrationssvårigheter, egentligen de senaste två månaderna, men framför allt sedan i lördags såklart. Jag kan inte fokusera, inte tänka klart, inte sitta still, inte ens göra det som jag i vanliga fall brukar klara av (typ titta på Greys Anatomy), och idag på matten var jag tvungen att gå ut ur klassrummet för att det kändes konstigt.
Jag har hittills inte gråtit, och det känns inte ens konstigt i kroppen (vilket känns jättekonstigt istället). men det har väl inte sjunkit in än.

Vi höll i alla fall i lektionen, och vi hade handboll och det var jättekul. Handboll på skoltid brukar nästan aldrig fungera, så vi försökte ta tag i det och se till så att det funkade. Att alla lärde sig grundreglerna, att poängtera att hanboll är ett lagspel, lite passningsövningar och mycket match så klart. Efteråt fick vi dessutom mycket beröm och de flesta sa att det här var den roligaste handbollslektionen de någonsin hade haft, och att det inte hade känts som en elevlektion utan som en vanlig. Det var nog positivt.

Det var det som jag behövde just nu, för att orka vidare. För att även om det inte känns någon extrem skillnad, så känner jag mig ju fortfarande som en geléklump som bara flyter med någonstans, mer än någonsin faktiskt. Allt känns så frånvarande, allt känns så... vanligt.

Jag kan inte fatta hur allting bara kan fortsätta som det var innan, när hela jag inombords bara skriker.