Och det var vår

Tänk er en helt tyst perrong. Inte den dova tystnaden som belägrat hela vintern, utan den lätta, fria tystnaden som bara finns under två tillfällen under hela året; i början av våren när solen för första gången börjar bränna lite lätt, och tidiga sommarmorgnar när solen bara precis har gått upp. Den atmosfären som finns då är underbar, och den fanns på perrongen i morse. Det var helt tyst och lugnt och stilla sånär som på lite fågelkvitter och grusets knastrande under skorna när man gick. Luften gick så lätt att andas, och jag drog in flera djupa andetag och slöt ögonen.
Plötsligt var allting så enkelt.